lördag 24 augusti 2013

Idealistiska fantasier vs imperialistisk verklighet

Tänker på att det igår var 43 år sedan som jag gick med i Kungsholmens FNL-grupp . Även om det slutade med att jag uteslöts ett och ett halvt år senare var vistelsen där både nyttig och lärorik.

Jag tänker på det när jag tittar på mitt förra superkorta inlägg om Obama och Manning. Vi lever inte i en vänstervåg, som vi gjorde 1970, så idealistiska illusioner om USA får lättare stå oemotsagda. Eller har i alla fall ofta fått göra det - före insikterna om drönare, Manning och Snowden.

"De kan byta presidenten och sätta dit en ny igen, för bakom presidenten står mäktigare män" sjöng FNL-gruppernas sånggrupp i en sång 1972 (citerat ur minnet). Det är just ett sådant synsätt som är mindre vanligt idag.

USA:s president beskrivs ofta som den mäktigaste mannen i världen. Det är en mycket tveksam beskrivning. Han (hittills har ju alla varit... män!) har i själva verket inte speciellt stora manövermarginaler. USA-presidenter har som uppgift att företräda de ekonomiska makthavare som styr världens starkaste imperialistiska stat. Och "imperialism" är inte en term som här implicerar något fritt val. USA:s ekonomiska system bygger på imperialism.

Det visste många 1970 - och (exempelvis) en bok som Baran och Sweezys "Monopoly capital" var då läst på många språk - långt utanför de striktare vänsterkretsarna. Men avfärdandet av marxismen som en "förlegad" ideologi har gått så långt att idealistiska illusioner om USA (och annat!) har spritt sig på ett sätt som påminner om femtiotalet.

Och ingen USA- president på mycket länge har varit föremål får så många illusioner som Barack Obama. Han valdes 2008 i en våg av eufori - som dröjde sig kvar efter att han visade att han inte endast bröt det ena löftet efter det andra - utan att han dessutom stod i ledningen för utvecklingen av exempelvis drönarnas mordorgier.

Vad som rör sig i Obamas huvud är inte det mest väsentliga - men han sitter där han sitter - och gör vad var och en som sitter där måste göra. Om han verkligen ville förändra systemet i grunden och bryta med sina uppdragsgivare - vilket han sannerligen inte vill! - skulle han aldrig ha hamnat där.

Men idag har idealism på många håll ersatt de realistiska maktanalyser som ändå var vanligare på 70-talet. Och för att nu citera en annan proggrupp - Gunder Hägg från LP:n Tigerkaka 1969 - "så lär då äntligen detta, att den renaste idealism, blott är till för att tjäna den slemmaste kapitalism"...
---------------------------------------------------------------------------------------
PS. Vill tillägga att jag i texten ovan använder ordet "idealistisk" och "idealism" i ordets filosofiska mening och inte i den vardagliga - där det oftast används ungefär i betydelsen att man vill väl.

Inga kommentarer: