Middle of the Roads genombrottslåt, och ett minne

Den 25 maj 1971 råkade jag höra denna sång.

Det var Middle of the Roads genombrottslåt och den video som länkas ovan har jag inte sett förut.. Och den hette förstås Chirpy Chirpy Cheep Cheep. 

Det var en tisdag, det var Kvälstoppen.  Jag tror inte jag hade hört den förut. Jag lyssnade då inte lika frekvent på Kvällstoppen som jag hade gjort låt oss säga ett år tidigare. 

Det underliga med denna sång år att den närmast brände sig in i mig. Den blev symboliskt laddad. Och avspeglade någon  form av avslutning och någon form av början. 

Det räckte med att höra den en gång för att jag skulle memorera både melodin och texten. 

Och jag minns till och med vilket rum jag stod i, och faktiskt även i vilken del av rummet jag stod. 

Eftersom det var just den här tiden som jag efter ett tag slutade att lyssna på popmusik hörde jag inte deras uppföljare förrän långt senare. 

Det har jag ju nu - och de var också värda att lyssna på. Men jag tror inte det var en tillfällighet att deras första låt också  blev deras största hit.

 

Middle of the Road 1972

Vänsterpartiet och Murphys lag

I slutet av 2018 blev jag medlem i Vänsterpartiet. Jag tänkte bli aktiv på allvar men sedan kom Januari-överenskommelsen och jag blev - tja, demoraliserad. 

Men i slutet av 2019 bestämde jag mig ändå för att bli aktiv på riktigt. Det gick riktigt bra, och jag kände en del entusiasm. Jag deltog i möten och på flygbladsutdelningar i Södertälje centrum. 

Och även på ett engagemang som soppkök i Hovsjö. 

Det var alltså en positiv upplevelse. Faktum är att jag hade funderat på att gå med i dåvarande VPK redan hösten 1970, ,men då blev det aldrig  av. Av många olika orsaker. 

Men just som jag tyckte att det kändes positivt att vara medlem i det enda riksdagsparti som är vänster i någon rimlig mening av ordet - kom då covid-19. 

Denna märkliga sjukdom som  gör att man inte kan sitta bredvid varandra, och inte ens snudda vid andra människor, 

Och leder till att all politisk verksamhet måste bli... digital. 

Till en början verkade den vanliga aktiviteten närmast kollapsa. Men sedan kom då de digitala alternativen. Man kan skaffa sig något som heter Zoom och sedan kan man ha möten via datorn. 

Jag tänkte först försöka delta men så fort jag försökte ladda ner Zoom fick jag en - virusvarning . Alltså datavirus... Så om man inte kunde ha vanliga möten pga biologiska virus skrämdes jag från att delta i ett digitalt möte pga - datavirus. 

Är det inte det ena viruset så är det det andra...'

Nu skulle jag  ju kunnat försökt igen. Men när skräcken för datavirus klingade av insåg jag att jag nog ändå inte skulle stå ut med digitala möten. 

För de första skulle jag säkert som jag brukar, göra olika tekniska fel - som skulle göra det hela till en orgie av irritation.  .Men för det andra - även om det efter ett tag inte blev så känner jag ändå någon form av svårförståelig men stark irritation över att ha möten på detta sätt. Jag skulle inte ens behöva misslyckas tekniskt för att bli irriterad - situationen i sig skulle bli såväl overklig som irriterande -  i alla fall. 

Nåväl, detta (irrationella...)  reaktionssätt kan jag kanske vänja mig av med,  någon gång. Men innan dess hoppas jag att denna covid-19-kris går över för gott.

Metanhalten ökar i havet - medan Joe Biden förråder sina klimatlöften

Först till dagens otäckaste nyhet..

"Metanläckage upptäckt i ryskt hav.. 

För första gången har svenska forskare upptäckt utsläpp av metan långt ute i havet utanför östra Sibirien i Ryssland. Tillsammans med forskare från Ryssland observerades områden i havet med tio till hundra gånger mer metan än vad som är vanligt, rapporterar Sveriges Radio Ekot. Forskarna bedömer att det finns stora mängder metan i frusen form i området. Metan är en mycket starkare växthusgas än koldioxid, och den globala uppvärmningen kan förstärkas när varma havsströmmar smälter frusen metan.""

SvD:s papperstidning 19/11, sidan 16.

Det har länge varnats för att när permafrosten smälter kan metangas, som alltså är en gas vars växthus-effekter är mycket starkare än koldioxid, komma ut i atmosfären och påskynda den globala uppvärmningen. Detta tycks vara det första säkra tecknet på att det verkligen börjar hända.

En annan dålig, men inta alls oväntad, nyhet kan vi ta del av i Jacobin, som är en socialistisk tidning i USA. Jag har då och då stött på den, men inte riktigt fattat vad den är, förrän den kritiserades i en grannblogg. som - för att nu vara alldeles ovanligt elak - mer och mer börjar ge ett närmast kvasi-strasseritiskt intryck. Det visades sig att Jacobin är en tidning med nära band till Democratic Socialists of America.

Denna organisation är alltså socialistisk, men arbetar också  i det demokratiska partiet och har fått några av dess medlemmar valda till kongressen. Den mest kända av dessa är nog Alexandria Ocasio-Cortez.

I Jacobin hittade jag snart en artikel där man får veta att Joe Biden utnämnt kongressledamoten Cedric Richmond till ledare i något något som heter "White House Office of Public Engagement" där han ska ha kontakter med både fossilindustrin och klimataktivister.

Om den mannen kan man i  Jacobin läsa bland anat läsa detta:

"During his ten years in Congress, Richmond has received roughly $341,000 from donors in the oil and gas industry — the fifth-highest total among House Democrats, according to previous reporting by Sludge. That includes corporate political action committee donations of $50,000 from Entergy, an electric and natural gas utility; $40,000 from ExxonMobil; and $10,000 apiece from oil companies Chevron, Phillips 66, and Valero Energy."

Och detta

"Richmond has repeatedly broken with his party on major climate and environmental votes. During the climate crisis that has battered his home state of Louisiana, Richmond has joined with Republicans to vote to increase fossil fuel exports and promote pipeline development. He also voted against Democratic legislation to place pollution limits on fracking — and he voted for GOP legislation to limit the Obama administration’s authority to more stringently regulate the practice."

Och detta:  

"Varshini Prakash, the Sunrise Movement’s executive director who served on Biden’s policy task force, said in a statement: 'Today feels like a betrayal, because one of President-Elect Biden’s very first hires for his new administration has taken more donations from the fossil fuel industry during his Congressional career than nearly any other Democrat.'

Just när en radikal klimatpolitik är mer nödvändig än någonsin för att förhindra den totala katastrofen väljer Biden alltså att förlita sig på en korrupt allianspartner till fossilindustrin.

Som sagt, det var nog väntat, men inte desto mindre oroande. För att uttrycka det försiktigt.

Bilden: Alexandria Ocasio-Cortez - socialist i USA:s representanthus.

Spöken, ångestanfall - och Enid Blyton

Den som vill kan här gå till en länk till första avsnittet av en märklig Blyton-serie som bygger på en bok jag inte visste fanns (de andra tre avsnitten är lätta att hitta när man väl klickat på det första). Det tillhör en av många berättelser som Enid Blyton gjorde, men en som jag alltså aldrig hört talas om. I den svenska upplagan kallas den "Kvartetten i hemliga slottet" och är alltså en del av en av Blytons bokserier med barn som hjältar.

När jag först började se den för några dagar sedan fick jag hissnande känslor att jag hade tagit del av den redan i augusti 1963, när jag var åtta år. Det var en bok om spöken i ett slott som mamma läste för oss barn. Det ledde efter ett tag till jag fick ett fruktansvärt ångestanfall som sedan obehagligt nog varade sommaren ut, tills skolan började och vi åkte till stan.

En svagare variant av denna typ av ångest fick jag exakt ett år senare, också på landet. Även då slutade det omedelbart när jag kom tillbaks till stan.

Det som utmärkte denna typ av ångest var att jag tyckte att allt såg mindre ut. Det var som om allt var oerhört långt borta. Efter augusti 1964 har detta tillstånd aldrig kommit igen.

När jag nu såg denna Blyton-serie i fyra delar tyckte jag att jag kände igen mycket av handlingen, och undrade om det var den jag hörde läsas 1963. Men det verkar inte möjligt. Hur jag än letar verkar. det inte finnas någon av bokens upplagor på svenska som kom före 1970. Trots att det engelska originalet kom 1953. 

Det måste ha varit en annan bok.

Men hur det än är med det blir jag förbluffad när jag ser den. Blyton-berättelser brukar ju kunna vara nostalgiska upplevelser när man. tar del av dem som vuxen men sådär OERHÖRT spännande brukar de inte vara. Men dem här tycker jag är det. Den är riktigt ryslig på sina ställen.

Det är lite paradoxalt, eller kanske bara ter sig så för mitt fördomsfulla sinne. Just den här serien av Blyton-böcker med fyra barn blev nämligen utgivna i Wahlströms serie av flickböcker.

Medan de som jag tidigare tagit del av (femböcker, äventyrsböcker, mysterieböcker) är roande men inger man direkt får hjärtklappning av att läsa, eller se.

Men jag får nog lämna min fördomsfulla syn på "flickböcker". Att den här Blyton-boken klassificerades som en flickbok av Wahlströms förlag, berodde ju troligen på att de ville skydda de mer känsliga pojkarna från denna boks gruvliga handling.

Och ,ja, handlingen är också ovanligt komplex för att vara Blyton. Tycker i alla fall jag. Men det kan ju också vara så att andra vuxna tittare inte finner den vare sig ryslig eller spännande.. Men jag tror nog fortfarande att många barn även idag  kan finna den spännande.

För att nu antyda lite av vad den handlar om börjar det som ett typiskt spökslott, med både spöken, rustningar som börja leva, och en mystisk ryttare utanför slottet. Men den stannar inte kvar  i denna kliché utan går vidare till ett scenario som ingen tittare som inte vet om något i förväg torde ana.

Men, nej, det kan ju som sagt  tydligen inte vara boken denna filmserie byggde på som gjorde mig så panikslagen 1963. Det såg så logiskt ut när jag såg den nu, men det verkar ju vara kronologiskt omöjligt. Vilket trots allt var en liten besvikelse 

 

Mariauppenbarelser

En fascinerande dokumentärfilm om Mariauppenbarelsernas historia kan på nytt  ses - här.

Den var borta på YouTube ganska länge man kom tillbaks för en tid sedan.

De första minuterna kan man få intryck att det kommer att bli en katolsk propagandafilm, men det är det inte. Troende och skeptiker ges ungefär lika mycket utrymme.

För de som inte känner till mycket om Mariauppenbarelser är det nog en god introduktion. 

Den ger en översiktsbild som faktiskt är ganska så bra. 

Själv är jag väl vare sig troende eller skeptiker. Jag är inte heller anhängare till vare sig den katolska eller ortodoxa kyrkan.  

Men jag har ju en gång fått något som ser ut som ett ovanligt märkligt bönesvar när jag i desperation bad till Maria. 

Och även i övrigt fått uppleva märkliga händelser som har anknytning till henne.

Elaine Eksvärd om Joe Biden

Elaine Eksvärd är (som bekant) författare till två böcker om hur hon utsattes för övergrepp i barndomen - och hur hon hanterar det idag.

Jag har läst den första - och köpt den andra. Men har ännu inte läst den. Den första har jag alltså läst och var både välskriven och läsvärd. 

Nu ser jag att hon har skrivit två inlägg om Joe Biden, och dennes märkligt gränslösa sätt att få kroppskontakt med kvinnor och barn.  

De kan läsas  här och här.

I kommentarsfältet i det första möter hon invändningar - som hon svarar bra på  i det andra.

Hon gör helt klart att hon inte alls är någon anhängare av Trump och att hon välkomnar att denne förlorade presidentvalet. Men att detta inte innebär att hon vill undvika de problematiska frågor man kan ställa om Joe Biden. 

Jag håller med. Och jag vill själv tillägga att jag tycker att det är anmärkningsvärt att denne man var det "bästa" som ledningen i det demokratiska partiet kunde finna som motkandidat mot Trump.

På många sätt stämmer det gamla uttrycket att det personliga är politiskt. Biden är alltså den person som är den som högern inom Demokraterna tyckte var den bästa för att hindra en utveckling mot något bättre inom partiet.

Och nu visar det sig att hans högeråsikter kombineras med en milt sagt anmärkningsvärd brist på respekt för kvinnors och barns integritet. Jag är inte det minsta förvånad.

Klockan närmar sig tolv

Jair Bolsonaro hotar Joe Biden med krig (!) om han försöker hindra skövlingen av Amazonas. Det är en talande nyhet, som visar hur viktigt det är att Donald Trumps försök till statskupp misslyckas. 

Det går att läsa mer i denna tyvärr låsta DN-artikel.

Joe Biden är mycket obehaglig, och jag skulle aldrig hoppas att han blir president om inte alternativet vore så fasansfullt. Man bör inte ha  illusioner om att saker kommer att bli bra om Demokraterna får makten. Det blir det inte alls. Men om Trump och Republikanerna vinner är det en katastrof.

Om Trump lyckas med  sitt farliga spel har vi fått en bonapartistisk regim, som mycket väl kan införa ett system som gör att det under överskådlig tid blir omöjligt  att få bort den. En regim som de facto har som central programpunkt att även i fortsättning värma upp jorden....

Och Bolsonaro har dessutom kunnat göra som han vill med Amazonas utan att någon lägger sig i - därför att Trump sitter i Vita Huset Att Bolsonaro upplever Biden som ett hot talar faktiskt för hur  nödvändigt det är att inte Trump vinner.  

Fast hans eget hot att inleda krig med USA är ju, givet  de militära styrkeförhållandena mellan länderna,  lika patetiskt som Kim Jung Uns motsvarande uttalanden för nåott år sedan. .

Även  Trump och Republikanerna förutan har vi en otäck och extremt farlig situation. Men om de lyckas i sitt spel kommer den att bli avgrundslik. 

Noam Chomsky hade troligen rätt när han chockade människor med uttalandet att Republikanerna är "The most dangerous organization in human history".....

Det är som han själv medger ett extremt uttalande . Men mycket talar alltså tyvärr för att han har rätt. Lyssna gärna på honom här.   

 

Popmusik i Nordkorea

Moranbong Band är tydligen en av de populäraste popgrupperna i Nordkorea.. Gruppen består endast av tjejer. I motsats till kvinnliga musikgrupper i Sydkorea inte endast sjunger Moranbong Band, det är också de som spelar. Denna sång handlar om hur viktigt det är med studier, för att främja landet och dess framtid. 

Jag har letat efter om det går att hitta sånger av dem med mera privata teman, men allt som jag hittills har sett och hört har varit politiska sånger som hyllar systemet i Nordkorea.  Men förpackade i något som ofta  så mycket liknar västerländsk pop att det känns lite hisnande. 

På engelska Wikipedia finns förresten en ganska så informativ artikel om dem.. 

Om man  nu för tillfället bortser från det politiska sammanhanget och endast tänker på låtarna och deras framförande  - är de faktiskt ofta riktigt bra.... 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 PS. Det finns ju inga direkta tecken på en politisk uppmjukning i Nordkorea - men det här är faktiskt en kulturell uppmjukning som är klart intressant. Nordkorea brukar ibland med viss rätt jämföras med Sovjetunionen under 40-talet och Kina under 60-talet. Men inga av dessa länder vågade under dessa tider att försöka anamma - och transformera - soundet i västerländsk  populärmusik på detta djärva sätt.

I sovjetiskt 40-tal kunde man acceptera klassisk västerländsk kultur - men den moderna västerländska populärmusiken förkastades rakt av. 

I kulturrevolutionens Kina förkastades även klassisk västerländsk kultur - och den stereotypt  "revolutionära" kulturen under denna tid lånade absolut inte stiler och former från  populärkulturen i väst.

Så de här kulturella lånen är lite fascinerande.

    

Moranbong Band i ett framförande från från 2013

QAnon borde vara glada

QAnon-anhängare kommer förstås att bli upprörda över att Biden segrade, och dessutom förstås hävda att detta beror på valfusk.

Men de borde innerst inne vara glada. 

För det är endast om Trump förlorar makten som de kan fortsätta att någorlunda framgångsrikt sprida illusioner om att Trump arbetar för att krossa satanistiska pedofilnätverk på hög nivå.

Ju längre han sitter ju svårare skulle det vara. 

Nu kan de ju falla tillbaka på någon sorts dolkstötslegend.  Om inte demokraternas massiva valfusk hade varit, skulle Trump som sin första åtgärd efter valet äntligen genomfört sina planer. 

Men det är förstås inte så övertygande för de som är tänkande istället för troende. Trump hade fyra år på sig att krossa de satanistiska pedofilnätverk som han enligt QAnon hade som avsikt att krossa.  Men det gjorde  han ju inte -  han inväntade valet och det enligt honom och QAnon oundvikliga valfusket. 

Inte speciellt framsynt kan man tycka.  Om man inte inser det uppenbara - att Donald J Trump aldrig hade några sådana avsikter.

När fan blir gammal blir hon Kalidyrkare?

I september 2015 skrev jag ett inlägg om Zeena Schreck. Hon är dotter till Anton LavVey, grundare av Church of Satan (CoS). Zeena var aktiv propagandist för  CoS, men 1990 bröt hon med såväl CoS som  sin far, och började tillsammans  med  sin man Nicholas Schreck, utveckla en egen form av satanism.

För några  år sedan bröt hon med satanismen totalt, och förklarade sig vara tantrisk buddhist.

Ser nu att hon också har spelat in en åkallan av de hinduiska gudinnorna Durga och Kali, som kan ses och höras här. 

Både melodin och texten är densamma som i många klassiska hymner till Kali och Durga, som jag tidigare lagt ut på denna blogg.

Tantrismen finns ju inom både hinduism och buddhism. Inom hinduismen är den ofta kopplad just till dyrkan av Kali och Durga. 

Det dyrkan av framförallt Kali har gemensamt med "satanism" är ju av det mer ytliga slaget - en känsla av någon form av aggressiv energi. Men i grunden är de ju snarast motsatser. Kali är liksom Durga  betraktade som  de främsta "demondödarna" inom hinduismen...

I denna video kan man förresten se en mycket suggestiv dans som föreställer hur Kali besegrar den ena  demonen efter den andra. 

En gång i tiden var Zeena Schreck en förgrundsfigur inom CoS,.  CoS publicerade även  en vitt spridd bild av hur hon som ett litet barn invigdes till Church of Satan av sin far. Under flera år,  under en period  fadern hade dragit sig undan, var Zeena faktiskt också den mest ettriga  propagandisten för CoS. 

 Men det  var då det.

"När fan blir gammal blir han präst"  lyder ju ett talesätt. För Zeena Schrecks  del kan man istället kanske säga: "När fan blir gammal blir hon Kalidyrkare". 

Något som jag inte alls har något emot.

Zeena Schreck

Elected

Apropå ingenting. ;-)

Alice Cooper från 1972.   Musikvideon kan ses och höras här. 

Texten nedan.

"I'm your top prime cut of meat, I'm your choice,
I want to be elected,
I'm your Yankee doodle dandy in a gold Rolls Royce,
I want to be elected,
Kids want a savior, don't need a fake,
I want to be elected,
We're all gonna rock to the rules that I make,
I want to be elected,
Elected, elected
Respected, elected

I never lied to you, I've always been cool,
I want to be elected,
I gotta get the vote, and I told you 'bout school,
I want to be elected, elected, elected,
Hallelujah, I want to be selected,
Everyone in the United States of America.

We're gonna win this one, take the country by storm,
We're gonna be elected,
You and me together, young and strong,
We're gonna be elected, elected, elected,
Respected, selected, call collected,
I want to be elected.

"And if I am elected
I promise the formation of a new party
A third party, the Wild Party!
I know we have problems,
We got problems right here in Central City,
We have problems on the North, South, East and West,
New York City, Saint Louis, Philadelphia, Los Angeles,
Detroit, Chicago,
Everybody has problems,
And personally, I don't care""" 

 Nedan: Alice Cooper som grupp - 1973.

Ett sagoland som går till val

Att vara rädd för ett presidentval i USA är en ny upplevelse. Man har kunnat vara rädd för USA:s makt i världen, osv -  men inte för just ett presidentval.

Att ens kunna tänka tanken på ett inbördeskrig i USA var förut omöjligt. Jag tror inte heller nu på att det blir ett inbördeskrig i USA - men att jag ändå kan tänka tanken är något nytt.

 

Presidentval i USA har alltid varit val mellan två dåliga kandidater, men i just detta verkar båda vara dåliga på ett nytt och på sätt och vis mycket oväntat sätt.

 

För min del leder detta till det absurda att jag ändå hoppas att Joe Biden vinner - trots att han fört en mycket obehaglig politik under många år - och dessutom av allt allt att döma är en särdeles obehaglig människa.

 

Det som ändå avgör vad jag hoppas på är att jag ser den globala uppvärmningen som en ödesfråga. Läget är redan så dystert som det kan bli och med ett USA som öppet saboterar även de mest modesta försöken att minska utsläppet av växthusgaser blir det, om möjligt, ännu värre.

 

Donald Trump försöker vinna röster på löften om att satsa på mer fossila bränslen. Och på att bojkotta allt klimatsamarbete. Därför hoppas jag att han förlorar, och det innebär tyvärr med dagens läge att Biden vinner.

 

Frågan är om det med ett mycket jämnt resultat och med bittra strider efter valet skulle kunna bli (exempelvis) en militärkupp. Det låter också absurt, förut har man aldrig ens kunnat tänka tanken.

 

Jag tror jag bojkottar alla medier under valnatten. Förra valnatten i USA var jag vaken hela natten och var helt knäckt dagen efter.

 

Att USA är en "stor demokrati" som värnar "friheten" i världen är en sagobild jag aldrig haft.

 

På tal om sagor kallas USA  i denna låt (inspelad av FNL-gruppernas sånggrupp Freedom Singers, 1970), ironiskt för "Vårt Sagoland". Inte mig emot, det finns ju mycket otäcka sagor. Många av HC Andersens sagor gav mig rysningar när jag läste dem som barn - "Flickan med lackskorna" var väl en av dem.

 

Och det som händer i USA ger mig förstås oändligt fler rysningar just eftersom det som händer i USA vare sig är en god eller ond saga- utan konstigt nog - en verklighet.