tisdag 31 maj 2011

Svarta Malin

I ganska så tidig barndom var en av mina absoluta favoritsånger Martin Ljungs "Svarta Malin", där den kvinnliga sjörövaren besegrade alla de manliga...

När de spelade den på radio blev jag alltid glad.

lördag 28 maj 2011

Skogsrån - ämnet som jag lämnade

Det var våren 2007 som jag slutligen lämnade universitetet, i och med jag hoppade av avhandlingsämnet om skogsrån.

Jag borde nog ha klamrat mig kvar, även om det var en massa som var motigt.

Jag var inne på det gamla systemet, då avhandlingsprojekt inte var tidsbegränsade. Så jag skulle inte ha behövt känna en extrem tidspress. '

Det var tradigt att skriva av folkminnesanteckningar för hand, och så, men jag var så pass förälskad i skogsrån att jag kanske skulle ha klarat det till slut.

Ja, man ska inte gråta över spilld mjölk sägs det. Men jag slutar ändå med att länka till Måna Bergers fint underfundiga dikt om detta väsen, "Talle-Maja".
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/ab/Troll_woman.gif

Skogsrå möter kolare, av Per Daniel Holm 1882

torsdag 26 maj 2011

Ratko Mladic har gripits

Det är inte en dag för tidigt.

Men de västledare som gjorde hans brott möjliga genom vapenembargot mot det angripna Bosnien är inte gripna.

De är också medskyldiga. Det gäller inte minst Carl Bildt, som idag brer ut sig på Newsmill om frågan.

Då gav många västmakter sitt diskreta stöd under bordet till serbchauvinismen som en garant för "stabilitet" på Balkan.

Idag behövs den inte längre, nu är det nyliberalism som gäller. Därför kan Mladic gripas nu.

Jag gläder mig verkligen åt att Mladic äntliigen ställs till svars, men jag tycker liksom inte att det räcker.

onsdag 25 maj 2011

Murphys lag som (mar)dröm

Vaknade från en mycket märklig dröm.

Den var lång och verkade vara konstruerad för att illustrera Murphys lag.

Det började med att jag var i centrala Stockholm, i någon form av bokmässa för att köpa böcker. Där var också en amerikansk väninna jag känner från nätet, dessutom hade jag mycket pengar att handla böcker för.

Jag rantade runt och runt och hittade inga böcker jag ville köpa. Till sist hittade jag en en bok om Aleister Crowley som jag av någon outgrundlig anledning ville köpa. Men just när jag skulle betala den insåg jag att det var del två i en serie om tre.

När jag gick tillbaka för att hitta de andra delarna visade det sig att bokmässan höll på att packa ihop och att den amerikanska väninnan (som förresten hade en egen monter med böcker) hade försvunnit.

Jag irrade runt ett tag till och upptäckte att jag kommit till vad som jag trodde var en annan bokmässa. Men de verkade ha begagnade böcker, och snart upptäckte jag att det var ett bibliotek. Det var nu en del av Stockholms stadsbibliotek, så jag kunde låna. Jag hittade några böcker jag ville ha, men förlade dem och hittade dem inte igen.

Till sist hittade jag en bok om grekiska inbördeskriget på fyrtiotalet skriven av en konservativ expert från försvagshögskolan i Sverige, som jag obegripligt nog valde att låna.

Just när jag lånade höll jag på att tappa alla min plastkort, vilket jag dessbättre upptäckte (för en gångs skulle något som strider mot Murphys lag!).

Men när jag kom ut träffade jag min bror, som var med en vän till honom. Det ledde dock bara till att jag efter ett tag tappade bort även dem.

På en gata tappade jag så alla pengar i plånboken, när jag skulle kolla något i den. Jag böjde mig ner för att ta upp dem, men då sa en kvinna som gick framför mig att det hon som tappat dem, och att det var hon som skulle ha dem. När jag protesterade visade det sig att alla andra i närheten trodde på henne och det blev riktigt hotfullt. Så jag var tvungen att ge upp och ge henne pengarna.

Jag hade dock lite småmynt kvar och gick in i en affär för att köpa något. När jag kom till kassan såg expediten den biblioteksbok jag hade lånat, och anklagade mig obegripligt nog för att ha stulit den från det bibliotek jag lånat den från. Han krävde att jag skulle lämna den till honom för att han skulle lämna tillbaka den till detta bibliotek. Han blev riktigt hotfull, så jag tvingades ge honom den.

Sedan började jag gå runt i stan, och upptäckte att jag konstigt nog villat bort mig totalt. Jag var i kvarter som inte liknade något i Stockholm utan snarare slumkvarteren i någon mindre välordnad stad. Egendomligt nog eftersom jag bara några minuter tidigare hade gått förbi Stockholms kungliga slott!

Jag upptäckte att jag var omringad av aggressiva berusade män som böjade agera hotfullt.

Då vaknade jag. Och insåg att någon av mina grannar i detta lyhörda hus spelade radio på så hög volym att jag inte kunde somna om (vilket inte hänt på år och dag).

*suckar uppgivet*

tisdag 24 maj 2011

Eva Moberg är död

Fick alldeles nyss reda på att Eva Moberg är död.

Jag blir väldigt ledsen. Jag visste att hon var allvarligt sjuk men jag hoppades in i det sista.

Jag fick kontakt med Eva Moberg 2004 och vi träffades då och då under flera år.

Hon tog kontakt med mig för att hon var intresserad av Marija Gimbutas och teorier om förhistoriska matrifokala samhälllen. Hon såg dessa som avgörande argument mot dagens patriarkala ordning och som en inspiration till ett arbete för en bättre värld.

Hon visste att jag delade dessa åsikter coh hade forskat om ämnet. Därför tog hon kontakt.

Det var alltid givande att träffa henne. Hon hade stora kunskaper och var väldigt initierad.

Hon hade en både ovanlig och fin kombination av entusiasm och vänlig distansering som gick rakt in i mig. Förlåt mitt tafatta och kanske konstiga ordval, men jag letar efter ord för något väldigt speciellt som jag uppskattade och jag kan inte hitta något bättre.

Märker att jag blir mer och mer ledsen när jag skriver.

Men jag vill säga att jag hoppas att hennes fina teaterpjäs om Çatalhöyük som skildrar diskussionen mellan en akademisk arkeolog, och en kvinnlig "tealog" om beläggen för gudinnetro i den nio tusen år gamla staden, kommer att sättas upp. Det låter förstås som ett väldigt udda ämne för en teaterpjäs, men jag tycker den är både bra och tankeväckande...

Världen är tommare utan Eva Moberg. Definitivt.

Men minnet av henne kommer ju att leva.


PS. Det känns förresten märkligt att jag läste hennes bok "Kvinnor och människor" (som kom ut 1962) redan när jag var 15 år, 1970. Jag tyckte om den och den påverkade mig.

Det var nog den allra första boken i den andra feministiska vågen i Sverige. På så sätt var hon en banbrytare och en föregångare till 70-talets kvinnorörelse!

måndag 23 maj 2011

Lilit

Av flera skäl, som är helt oberoende av varandra, har jag nyligen fått upp ett intresse för Lilit (engelsk stavning Lilith) - mest känd för myterna om att hon var Adams första hustru. Det skulle vara intressant att kolla både den tidigare mytologin och hur hon används i helt olika sammanhang idag.

Ja, det ÄR idag verkligen i helt olika sammanhang - både sympatiska och osympatiska.

Jag vill inte skriva så mycket nu, då det var länge sedan jag läste om henne. Vill inte skriva från minnet, då kan det lätt bli fel.

Men jag kan till en början med citera vad som står om Lilit i Jesajas bok kapitel 34 - ett av de två ställen i Bibeln där hon är nämnd.* Detta är i samband med att det beskrivs hur Gud ska ödelägga stora delar av världen, ja kanske hela. Städerna ska förfalla och vilddjur och spöken ska hemsöka ett öde landskap.

Då plötsligt dyker Lilit upp i handlingen, i vers 14. Poängen verkar vara att hon ska trivas i detta kaos...

"Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur,
och gastar ropa där till varandra;
ja, där kan Lilit få ro,
där kan hon finna en vilostad."
(1917 års översättning)

Jag har alltid på något sätt gripits av stycket. Visst - hon framställs som en demon som uppenbarligen trivs där rovdjur och gastar tagit över...

Men på något sätt ser jag en antydan till empati i versen. Jag har med all sannolikhet fel i detta, men det där om att hon ska finna en vilostad... Varje gång jag har läst det har jag på något plan djupt sympatiserat med Lilit och tyckt att det är så fint om just hon, den förtalade och förvisade, kan finna en vilostad....

Återkommer till detta.

Lyssna gärna också på den vackra sången "Lilith" av den för mig tidigare helt okända gruppen Aenima!

* Enligt svenska Bibel 2000 nämns Lilit även i Job 18:15. Men om man jämför men en rad andra bibelöversättningar finns hon inte där, och i engelska Wikipedia står att det enda ställe hon omnämns är i Jesaja. Detta är ett litet mysterium.

lördag 21 maj 2011

Får man tycka om månen?

Läser vidare i David Ickes senaste. Om ni minns anser han numera att månen är skapad av reptilerna för att kontrollera jorden. Både fysiskt och mentalt. Månen skapar känslor hos människorna som gör att reptilerna kan upprätthålla sin kontroll.

Icke citerar verkliga eller inbillade fakta om att andelen mord och annat elände ökar vid fullmåne. Då blir också folk galna och mår dåligt.

Själv mår jag nog aningen bättre vid fullmåne. Det känns trevligt att titta på fullmånen. Och jag gillade också Ted Gärdestads "Jag vill ha en egen måne" när den kom 1972.

Det måste bero på mitt reptil-DNA. Tveklöst. Problemet är att Icke säger att de som har mycket reptil-DNA har makten på jorden. Konstigt. Det har jag i så fall aldrig märkt.

David Icke hakar också på konspirationsteorin om att månlandningarna var en bluff. I alla fall den första. Han nämner några av "bevisen" för detta utan att låtsas om att de ganska så effektivt har vederlagts.

Men Icke vore icke Icke (lägg märke till ordleken) om han inte lade fram en egen variant av det. För USA har visst varit på månen många gånger. Inte med raketer utan först och främst med hjälp av de flygande tefat som USAs reptilstyrda regering fått som gåva av sina utomjordiska mentorer.

Månlandningsbluffen syftade att dölja tidigare månfärder med dessa tefat.

Det förklarar också varför Icke kan dra upp den kemiska sammansättningen av månstenar som argument för att månen är skapad av reptiler. Det förutsätter ju att de verkligen är månstenar och inte kommer från Area 51.

Jag blir faktiskt så retad av Ickes skamlösa förtal av månen att jag har lagt upp bilder av månens fram- och baksida på start-respektive länksidan på min webbsida.

Vad har månen gjort Icke för ont, egentligen?

För att nu inte tala om reptilerna! Blev han biten av en orm i tvåårsåldern, eller?

The dark irregular mare lava plains are prominent in the fully illuminated disk. A single bright star of ejecta, with rays stretching a third of the way across the disk, emblazons the lower centre: this is the crater Tycho.

En verkligt intressant blogg - som sagt

Det måste sägas en gång till.

Monica Antonssons blogg blir mer och mer intressant. Om någon för ett och ett halvt år sedan skulle ha sagt att det skulle bli en av mina favortibloggar skulle jag nog ha bett vederbörande att gå igenom en liten sinnesundersökning.

Men miraklens tid är inte förbi. Tydligen.

Gå gärna in där och läs. Exempelvis inlägg som "Blev Södertäljeflickan ovanpå allt annat även utsatt för grova lögner av män som håller ihop?" och "Vem lyssnar på barnen?" del I och II.

fredag 20 maj 2011

Jag är absolut inte monarkist...

... men om jag hade varit det hade jag idag definitivt krävt att kungen genast ska avgå och lämna över till Victoria!

tisdag 17 maj 2011

Stenblomma - en hemlig förälskelse 1973

Stenblomma var en proggrupp som man fick intrycket var flummiga i ordets båda meningar, så att säga. Men jag var på en konsert med dem 1973 och blev faktiskt väldigt förtjusta i dom, trots att en överintellekualiserad FK:are som satt bredvid mig satt och fnös hela tiden.

Speciellt gillade jag denna sång, "Kungen". Visst, den kan ju verka naiv, men det gav mig en väldigt fin känsla vid konserten. Själv blev jag alltså gripen av både den och Stenblomma på ett sätt som nu kan vara svårt att förstå.

Det var lite udda, jag kände ingen som gillade Stenblomma speciellt, men jag var förälskad i dom i hemlighet.

Det var inget man talade om. Det var inte som att säga "jag gillar Blå Tåget".

Så man fick beundra dom i det tysta. Och det gjorde jag.

måndag 16 maj 2011

Blev rädd av skräckfilm

Om det är något jag INTE brukar bli rädd av är det att se skräckfilmer. Men jag håller kanske på att bli mer känslig på något sätt.

I lördags såg jag "Insidious" på bio med min bror. Den är gjord av James Wan, som tidigare gjort "Paranormal Activity". Jag blev inte ett dugg rädd av "Paranormal Activity" men det blev jag konstigt nog av "insidious".

De liknar varandra mycket, så det är svårt att se varför jag blev rädd av den senare filmen när jag inte blev rädd av den första.

Men det blev jag alltså. Får upp flashbacks från filmen till och från - vilket lett till rena anfall av skräckångest.

Antingen är det något väldigt speciellt med just "Insidious". Eller också håller jag som sagt på att bli mer känslig....
-----------------------
TILLÄGG
Fast jag behövde inte fundera speciellt länge för att komma fram till varför Insidious var otäck men inte Paranormal Activity. Jag kanske återkommer till saken, nu ska jag sova...

fredag 13 maj 2011

Har skapat en ny blogg

Den heter "Matrilinjära samhällen" och är menat ska innehålla en rad artiklar om forntida mer sentida och etnografiskt beskrivna icke-patriarkala samhällen.

Just nu innehåller den endast några gamla artiklar i ämnet. Men syftet är att den gradvis ska innehålla mer och mer nyskrivet material.

Och, ja, som ni ser, har jag äntligen (men motvilligt!) accepterat den vanligaste svenska stavningen av "matrilinjärt"....

Om jag lyckas göra sidan till något intressant eller om den blir en flopp återstår att se...

Expressen desinformerar

I Expressens papperstidning igår (artikeln verkar inte finnas på nätet) kan man på sidan 14 hitta en artikel om "fallet Ulf" av Johanna Ekström och Arne Lapidius.

Där intervjuas Hannes Råstam - och där serveras några av de vanligaste myterna om fallet.

Så till exempel får vi reda på att dottern "tog tillbaka" anklagelserna utan att det nämns att hon senare berättade att återtagandet var ett tillfälligt resultat av att hon utsatts för hot, och att hon helt och hållet stod kvar vid vad hon hade sagt.

Dessutom upprepas Råstams skröna att dottern hade hämtat hela sin berättelse från boken "Spökflickan". Ja, skröna är ordet - det är inte ens värt att kalla det helt obevisade påståendet för en hypotes.

Dessutom: om man efter resning frias för att bevisen inte räcker till en fällande dom är man därmed inte nödvändigtvis "oskyldig". Det är en sak som Christian Diesen gång på gång har tvingats påpeka - såväl för en icke juridiskt skolad allmänhet som, märkligt nog, också för en hel del av sina juristkollegor!

Efter Uppdrag Gransknings program om "Ulf-fallet" 2004 och 2005 har all medierapportering om fallet färgats av Råstams skeva perspektiv. Någon gång kommer säkert fallet att kunna bedömas mer sakligt. Men det kommer nog att dröja ett tag.

onsdag 11 maj 2011

Lassie

Stötte plötsligt på denna sång på You Tube. Jag har hört den med ena örat någon gång, men aldrig lyssnat på texten. Det gjorde jag nu.

När jag lyssnat färdigt var ögonen fulla av tårar.

Det kom helt oväntat, och jag kunde inte värja mig mot en överväldigande känsla som helt grep tag i mig.

måndag 9 maj 2011

Min webbsida...

... Kiremaj70 är uppenbarligen nedstängd och jag kan inte få kontakt med hemsida.net. Jag vet alltså inte vad det beror på.

Jag hoppas att problemet löses snart.

söndag 8 maj 2011

Matrilineärt eller matrilinjärt?

Någon kanske har märkt att jag alltid skriver matrilineär och patrilineär istället för matrilinjär och patrilinjär som verkar vara de accepterade svenska termerna.

Här följer jag uppenbarligen den engelska stavningen - "matrilineal", "patrilineal" (alternativt matrilinear, patrilinear).

Det är konstigt, för annars brukar jag undvika alltför renodlade anglicismer. Men jag har en djupt liggande känsla av ett det vanligaste svenska sättet att skriva ut dessa ord är töntigt. Jag har inte riktigt vetat varför.

Men så kom jag på att det kan bero på att första gången jag verkligen satte mig in i dessa begrepp var när jag först läste "Kvinnans utveckling" (den svenska översättningen av Evelyn Reeds "Woman´s Evolution") 1978. Och i den stavades just dessa ord precis på det sätt som jag stavar dem idag.

Sedan dess har jag vant mig vid denna stavning och vill inte lämna den.

Jag får fundera på om jag ändå inte bör övergå till den i Sverige dominerande stavningen. Fast jag vet inte - det bjuder mig som sagt emot...

fredag 6 maj 2011

Gudinnedagarna i Näsåker 2011

På Kvinnominnes websida kan man nu se programmet för Gudinnedagarna i Näsåker 2011.

De startar den 18 juni, och på kvällen den dagen har jag själv ett föredrag om ämnet ”Matrilineära samhällen - släktskapssystem och kvinnomakt”.

I programmet presenteras det så här: "Erik Rodenborg, med sin bakgrund som religionshistoriker, berättar om samhällen där släktskapssystemet dominerades av kvinnor, och där maktförhållanden mellan könen, och även barnens ställning, var helt annorlunda än i dagens patriarkala värld. I de matrilineära samhällena hade kvinnor en reell makt, och vare sig kvinnor eller barn var utlämnade till familjefaderns tyranni."

Det blir även bland annat ett föredrag av Kit Larsen Hughes den 19 juni.

Hon presenterar det själv så här: ”Hur jag som kvinna upplever de monoteistiska religionerna, vilka är baserade på toran, bibeln och koranen - dvs. judendom, kristendom och islam. Jag försöker förklara varför stening, stympning, hedersvåld utförs idag i religionens namn! Jag tar upp ursprunget till våra religioner och hur dyrkandet av gud sakta förändrades i och med patriarkatets framsteg. Jag berättar även om mina egna erfarenheter av en religiös sekt och om mekanismerna bakom Mind Control.”

Annars är "hantverk" huvudtemat dessa dagar, och det blir en rad praktiska övningar.

Den 21 juni på kvällen blir det sommarsolståndsfirande.

Tidigare kallades det för "Gudinneveckan", men nu heter det alltså "Gudinnedagarna"

Jag har varit där sedan starten 2007 och har ofta haft mycket roligt där. Gudinneveckan 2010 beskrev jag så här på min blogg. Låter det inte roligt?

"Apacher kritiska till kodnamnet för Usama"

Vill gärna rekommendera denna artikel i DN. Och som sagt, kodnamnet för Usama bin Ladin var helt skandalöst.

Jag återkommer till frågan.

torsdag 5 maj 2011

När reptilerna verkligen styrde världen

David Icke är en märklig person. Han är omåttligt populär i en del New Age-kretsar. Jag har svårt att förstå varför.

På något sätt är han en parodi på en konspirationsteoretiker. Och han inkorporerar också ett stort antal av de kända konspirationsteorierna i sin egen. Om jag själv vore en hejdlös konspirationsteoretiker (vilket det finns en del som anser att jag är, det medges, men de har faktiskt fel!) skulle jag nog tro att Icke var betald av Illuminati för att ge konspirationsteorier dåligt rykte. (En rättshaverist jag känner beklagade sig förresten en gång över att Siw Persson gav "oss rättshaverister" dåligt rykte...)

Nu köpte jag nyligen David Ickes senaste bok "Humar race get off your knees". Jag ångrade mig ganska snart. Jag läser snabbt men har ännu inte orkat läsa ut den.

Ett tag kan det vara roligt att läsa en författare som på största allvar tror att utomjordiska reptiler styr världen, att de härskande till stor del binds samman av "reptilan bloodlines" och är en korsning av reptiler och människor. Det gäller enligt Icke till exempel den engelska kungafamiljen, familjen Rothschild, familjen Rockefeller, familjen Bush, Henry Kissinger etc etc.

David Icke påstår att det finns ögonvittnen som har sett hur Bush den äldre förvandlat sig från människa till reptil och tillbaka igen.

Alla (eller nästan alla) dessa "bloodlines" härstammar enligt Icke från Sumerkulturen i Mesopotamien. Han målar upp bilder av hur sumer-reptilerna spred sig över världen och tog över den.

Men inte nog med det. Reptilerna fanns här långt förre Sumer. I själva verket är hela släktet "Homo Sapiens" en produkt av reptilernas genetiska ingenjörskonst. Ja, Homo Sapiens skapades av reptilerna som en slavras, som långt före historisk tid arbetade i gruvor för reptilernas räkning.

Reptilerna styr världen genom hemliga sällskap, framförallt Illuminati. Och alla religioner, och i stort sett alla kulturer och politiska ideologier är skapade av reptilerna. Det gäller såväl marxism som nykonservatism.

Alla tekniska framsteg är också reptilernas verk. Ju mer man läser Icke ju mer undrar man vad människorna egentligen skulle ha gjort utan reptilerna. Han säger att vi ändå går mot en värld där reptilernas makt ska krossas. Man undrar verkligen hur det i så fall skulle vara möjligt.

Jag säger att jag ångrade mig. Ja, i början kan det vara kul att läsa om reptilernas allmakt, men efter ett tag blir det tjatigt. Och när man får läsa om att månen (!) är en konstgjord satellit skapad av reptilerna för att kontrollera mänskligheten får man till sist nog.

Så jag slutade läsa Icke och har inspirerats till att läsa böcker om dinosaurier istället. Dinosaurierna var bevisligen reptiler och under krita- och juraperioderna "styrde" de verkligen världen. De var visserligen inte utomjordingar men ändå...

Det var en tidsperiod som får en att längta efter tidsmaskiner. Hur den världen egentligen såg ut är svårt att föreställa sig, men det är fascinerande att försöka. På många sätt var det nog en väldigt vacker värld.

Men, förstås, jag får väl akta mig för att avslöja min fascination för den. För den beror förstås på mitt eget reptil-DNA. Ja, vid närmare eftertanke var jag också väldigt fascinerad av det gamla Mesopotamien som barn. Jag läste en massa om sumerer, babylonier och assyrier.

Det är bäst att sluta skriva om saken innan det plötsligt står en David Icke-anhängare utanför dörren och kräver att jag ska underkasta mig ett blodprov...

The dark irregular mare lava plains are prominent in the fully illuminated disk. A single bright star of ejecta, with rays stretching a third of the way across the disk, emblazons the lower centre: this is the crater Tycho.

Månen - skapad av reptiler?

onsdag 4 maj 2011

"Geronimo is killed in action"

Detta var kodordet för det USA-kommando som dödade Usama bin Ladin. Det var det som användes i budskapet till Obama. Är det inte lite anmärkningsvärt? Indianhövdingen Geronimo förde en heroisk kamp mot de vita kolonisterna. Varför används hans namn av USA som ett kodord som syftar på terroristen bin Ladin?

Olustigt. Minst sagt.

tisdag 3 maj 2011

Where the iguanas live

Lyssna gärna på "Mythical kings and iguanas" av Dory Previn. Våren 1978 lyssnade jag mycket på Dory Previn men glömde sedan nästan helt bort henne tills för några månader sedan.

Det här är en av de sånger hon gjorde som jag fastnat mest för.

måndag 2 maj 2011

Ingrid Carlqvist har passerat en gräns

Som framgår av dessa blogginlägg från Cattas Bubbla och Monica Antonssons blogg har Ingrid Carlqvist till sist passerat den ganska viktiga gränsen mellan att "endast" förneka sexuella övergrepp mot barn - och att öppet försköna dem.

Cattas Bubbla länkar direkt till Ingrid Carlqvists blogg, så därifrån kan ni gå vidare och kolla själv.

Jag har länge envisats med att hävda att bakom mycket förnekande av övergrepp mot barn döljer sig något annat. Och att många i förnekarlägret, om man undersöker saken, ofta också visar sig försvara, bagatellisera och försköna övergrepp.

Nu har även IC placerat sig i denna explicita kategori. När hon i anslutning sin sin amerikanska meningsfrände Susan Clancy använder sig av förmuleringar som (bland annat) de nedanstående är det inte svårt att se vad klockan är slagen:

"Medan övergreppen pågår blir barnen sällan rädda eller panikslagna utan mest konfunderade. De förstår (av begripliga skäl) inte riktigt vad sex är, men eftersom det är sällsynt att förövarna plågar och skadar barnen, kan de uppleva det hela som skönt men konstigt."

"Hela industrin kring ”incestöverlevarna” gör mer skada än nytta. Genom att ständigt behandla offren som om det som hände var fasansfullt och ger livslånga skador, utsätter de offren för nya och ibland ännu värre kränkningar än övergreppet i sig självt. Förstår ni så hemskt?”.

Vi får också reda på att det som orsakar trauman hos de utsatta barnen inte är övergreppen i sig, "utan det som händer när de blir medvetna om samhällets syn på det inträffade och när de får ”hjälp”"

Ytterligare kommentarer är faktiskt helt överflödiga....

TILLÄGG
Se också det uppföljande inlägget på Cattas bubbla, "Falska, förträngda och glömda minnen", och diskussionen på kommentarsfältet..