onsdag 22 september 2021

Lite om CBD

Det finns ett ämne som kallas Cannabidiol. Det benämns vanligtvis CBD, och är en ingrediens i Cannabis. I motsats till THC är det inte narkotikaklassat. Tidigare såldes det i hälsokostaffärer, men sedan det registrerades som läkemedel, och som ett receptbelagt sådant, får det inte säljas fritt i Sverige. Det kan endast säljas på apotek, efter att en läkare skrivit ut ett recept. 

CBD har en milt lugnande effekt,  men inga ruseffekter. 

Jag har vid ett tillfälle tagit CBD.  Det var för kanske två år sedan. Jag var hemma hos en kamrat (låt oss kalla hen X),  som hade fått CBD av en person hen kände, som hade varit i Spanien, där det säljs fritt. 

X hade förklarat  att det var en cannabisprodukt, men utan THC. Hen frågade om jag ville pröva, och min nyfikenhet gjorde att jag absolut inte kunde tacka nej. 

Det var en märklig upplevelse att ta det. Det ingår ju som en  delprodukt i det hasch som jag rökte oktober 70-februari 71, och jag kände vagt igen de effekter som CBD hade. Det var som att ha tagit hasch utan berusningen, men något som ändå påminde om den drog som jag tagit för ca 50 år sedan. 

För det andra var den lugnande effekten klart rogivande. Milt rogivande, det var en ganska subtil effekt. Men den var tilltalande.  

Som officiellt läkemedel ska det användes mycket specifikt, vid vissa tillstånd. Det går alltså i princip inte att gå till en läkare och be att få det utskrivet i största allmänhet.  Utan recept får det inte säljas  INOM Sverige, men det finns ingen lag som förbjuder någon att köpa det från andra länder.   Eller att köpa det i andra länder och sedan ta in det i Sverige. Vare sig innehav eller bruk är förbjudet. Det som är förbjudet är alltså endast att sälja det inom Sverige. 

Jag har svårt att förstå att det är receptbelagt ,eftersom det hur man än letar, är stört omöjligt att hitta något om några obehagliga biverkningar.

Jag skrev ju i förra inlägget att jag ansåg att THC bör legaliseras. Det kan nog ses som kontroversiellt, men jag kan absolut inte förstå att det skulle vara  kontroversiellt alls att anse att CBD skulle kunna säljas fritt inom Sverige, även utan recept. 

Men varför är jag så angelägen om saken? Det beror delvis på att det var rogivande att ta det, men det ligger djupare än så. 

Man kan jämföra med när jag var så angelägen om, och lyckades få, dagens motsvarighet till Tryptizol utskrivet till mig hösten 2019. Det handlade delvis om att jag mindes att denna antidepressiva medicin  hade positiva effekter. Men framförallt att jag hamnade i ett tillstånd som påminde om den period som låg åren innan sammanbrottet 1971. Inte för att jag mådde speciellt bra då, men jag höll mig i alla fall över ytan, och saker som  på ett positivt sätt påminner om denna fas upplever jag som positivt och jagstärkande.

Trots att jag under en mycket lång period närmast demoniserade hasch, var mina upplevelser av detta positivt, och att nu ta ett icke-narkotiskt preparat  och som kommer från Cannabis Sativa, men utan THC: ets berusningseffekter, borde väl vara hundraprocentigt ofarligt.

Så jag retas över hur svårt det är att kunna få tag i det. Ja, det går att köpa på nätet, men jag undviker helst dettas. Man kan aldrig riktigt veta vad man får, 

Det bästa vore att ta reda på de länder där det går att köpa det öppet, och se hur dyrt det är att åka dit.. Och sedan åka dit. Men det verkar vara ett väldigt dyrt sätt att få tag i något som annars kostar  ett antal hundratals kronor. Dessutom är jag ju flygrädd.

fredag 17 september 2021

THC, narkotika och Nils Bejerot - några personliga reflektioner

Först rekommenderar jag att ni tittar på denna artikel i Flamman .

Jag håller kansle inte med om allt, men nog om det mesta. Det innebär också att jag sent omsider har ändrat mig, i en central fråga som jag har haft (förvisso skiftande) åsikter om sedan 12-årsåldern.. 

Jag tänker börja med cannabis. I artikeln i Flamman kallas den för "en rätt harmlös drog, som står för 45 procent av den illegala droghandeln i Sverige". Jag håller numera i stort sett med om denna beskrivning. Det gjorde jag inte för  ett tag sedan. 

Saken är den att jag två gånger har bytt åsikter om  cannabis, eller för att vara mer exakt Tetrahydrocannabinol (THC), dess verksamma substans.

I tidig tonår var jag för att cannabis skulle legaliseras - utan att veta speciellt mycket om saken. Men det var en ganska så allmän åsikt bland ungdomar då. De som hade prövat hade sällan upplevt något speciellt negativt, och ämnet var ju inte i sig vanebildande 

Jag bytte sedan åsikt - några månader efter att jag hade testa hasch själv (oktober 1970-februari 1971, i genomsnitt tre gånger i veckan). Det skulle ju kunna ses som en hälsosam insikt - när jag väl hade testat insåg jag hur hemskt det var.  

Men jag anser inte längre att det var så. 

Mina första upplevelser av drogen var milt positiva. Det var ingen stormande upplevelse - men milt behaglig. När jag sedan började må sämre i början av december berodde det mest av allt på andra  traumatiska händelser och upplevelser.  Jag tänker här inte gå in på vad de handlade om. 

Vad som sedan inträffade  var en ond cirkel - där det ena ledde till det andra. Det slutliga sammanbrottet inleddes med att min grundskoleklass - som i motsats till familjen hade varit en stabil känsla  av trygghet i nästan nio år -  upphörde när nian slutade. 

Samtidigt  pensionerades Gösta Harding - en terapeut vid Erica-stiftelsen, som jag hade haft stora förhoppningar på ända sedan jag första gången mötte honom i februari 1968. 

Sommaren 1971 stod jag så på ett sätt helt ensam. Händelsekedjor både inom och utom mig som slog sönder mig - som jag inte medvetet insåg, och som ingen annan på något sätt fattade. 

Min standardförklaring till allt som hände blev snart att hasch var farligt. Det var orsaken till allt ont. Jag undvik alla som rökte pipa - det KUNDE ju finnas hasch i pipan. 

Denna standardförklaring behöll jag under årtionden. Men det fanns en hel del som talade för att jag innerst inne inte trodde på den själv. Exempelvis att jag under en period började röka hasch igen våren 1974. Jag kände inte mig det minsta rädd när jag gjorde det. Och i stort sett ledde rökningen i sig inte till ångest och förvirring. Utan upplevelsen var mest av allt milt lustfylld. 

Att jag ändå behöll min personliga myt i årtionden är märkligt. Det hängde inte ihop. 

En av de som hade format den officiella synen på cannabis var socialläkaren Nils Bejerot. Det är allmänt känt att han var en militant motståndare till narkotika. Men mindre känt är att han faktiskt också vid olika tillfällen hävdat att cannabis/THC var mycket värre än andra droger. Detta  tog sig bland annat formen av en liten historia som han då och då berättade. 

Historien var fyndig - och han hävdade inte att den byggde på en sann händelse. Men däremot att den sade något väsentligt om skillnaden mellan cannabis och andra droger. 

Så här lät den. En alkoholist, en opiatmissbrukare och en haschrökare kom till en låst dörr.  Alkoholisten sa: "Låt oss slå sönder dörren". Opiatmissbrukaren sa:  "Nej, det är så jobbigt och jag är trött. Låt oss lägga oss och sova tills någon kommer och öppnar dörren". Men haschrökaren trodde sig ha kommit på  den bästa  idén: "Jag vet hur vi gör. Jag kryper in genom nyckelhålet så kan jag sedan låsa upp den inifrån".

Sensmoralen blev ju - alkoholister kan bli aggressiva, opiatmissbrukare trötta - men haschrökare kan bli fullständigt galna. 

Jag skulle ha haft större förståelse om han hade uttalat sig om LSD. Men jag har ändå genom åren träffat hur många som helst som rökt hasch men aldrig t4räffat på någon som ens mycket avlägset hade uttryckt något som visade en sådan total förvirring. 

Jag har mycket länge insett att min åsikt om hasch som det som kastade mig in i avgrunden sommaren 1971 (4-5 månader efter att jag slutat röka) alltså var en personlig myt, med syftet att undvika besvärliga frågor om mig själv och andra. Men jag har ändå dragit mig för att dra konsekvenserna av det. 

Men nu gör jag det. Förvisso under en viss tvekan. Jag tror att preparat som innehåller THC borde legaliseras. Med det menar jag att förbudet mot innehav, bruk såväl som mot spridning borde upphävas. 

Samma linje tycker jag dock inte bör drivas mot andra typer av narkotika-klassade preparat. Men där  anser jag nog att man borde gå tillbaks till den linje som fanns före den lag som kom 1988, och som skärptes 1993.  1988 förbjöds narkotikabruk, och 1993 skärptes straffen för detta så att det även kunde leda till fängelse. 

Innan dess hade innehav varit förbjudet, men däremot inte bruk. Det kan te sig ologiskt, men det fungerade på många sätt bra. Samhället kunde visa sitt avståndstagande, men lagen ledde inte till att narkomaner som kontaktade vården och berättade om sitt bruk kunde ses som brottslingar. Det enda tillfälle då någon kunde åka fast för innehav var när polisen tog någon på bar gärning - när någon exempelvis hade narkotika i handen, i fickan eller någon annanstans. De som sökte vård behövde inte vara rädda - för man kan ju anta att de sökande inte hade heroin i fickan vid dessa tillfällen. 

För tung narkotika  tycker jag alltså att man kunde gå tillbaks till den lagstiftning som fanns före 1988. Medan THC bör legaliseras.

Detta är vad jag tänker nu. Kanske inte genomtänkt, vad vet jag. Men i alla fall ett försök. 

Nils Bejerot  1968

tisdag 14 september 2021

Anthony Peratt - "Physics of the Plasma Universe"

Den idag förmodligen mest vetenskapligt meriterade av de aktiva förespråkarna för plasmakosmologi är Anthony Peratt

Jag har just "läst igenom" den andra upplagan  av hans bok "Physics of the Plasma Universe".

Att jag skriver "läst igenom" inom citattecken beror på att stora delar av boken är fylld med komplicerade ekvationer som jag inte förstår ett skvatt av. Men det jag förstod av den gjorde ändå boken både intressant och stimulerande.

Boken för inte fram Peratts kritik av Big Bang-teorin och den är inte heller  ett polemiskt försvar av den plasmakosmologiska teorin. Den är en förvisso mycket lärd genomgång av olika typer av plasmafenomen i universum, alltifrån plasma på jorden, och i jordens omedelbara  närhet - till interstellär och galaktisk/intergalaktisk  plasma. 

För mig som lekman är det svårt att avgöra vad som är icke-kontroversiellt respektive kontroversiellt i boken. Det finns i vilket fall som helst plasma på helt olika nivåer i universum. Och det är sant att plasma utgör kanske 99,9 procent (eller mer) av den synliga materien i universum. Med "synlig" menar jag här inte endast synlig med hjälp av vanligt ljus utan även på frekvenser utanför detta. 

Eftersom Peratt förnekar existensen av mörk materia  menar han att inte endast den synliga materien, utan all materia, till 99, 9 procent består av plasma. Vilket ju är en kontroversiell ståndpunkt.

Plasma tenderar att skapa trådliknade strukturer, och har ett rörelsemönster som vida skiljer den från andra, icke-plasmiska gaser. Det är definitivt ett fascinerande ämne.

I motsats till Eric Lerner, som klart accepterar att solen drivs av fusionsenergi, uttalar sig inte Peratt om frågan. När han tar upp den skriver han så här:  "The nuclerar core of the Sun is a plasma at about a temperature of 1.5 keV. Beyond this, our knowledge of the Sun´s interior is highly uncertain. Processes which govern the abundance of elements, nuclear reactions, and the generation mechanism and strength of the interior magnetic fields, are incompletely  known". (s. 11.) Som synes undviker han frågan.

När han använder sig av elektromagnetisk information från  rymden, är han som mest övertygande. När han istället använder sig av information från laboratorieexperiment och datasimuleringar blir jag mer tveksam. Vad gäller slutsatserna från laboratorie-experimenten motiverar han, i anslutning till Hannes Alfvén, dessa med att plasmastrukturer fungerar på samma sätt - oavsett storlek. Det betyder att om plasma i ett sådant experiment bildar formationer som liknar spiralgalaxer kan man anta att de verkliga spiralgalaxerna kan antas ha skapats av moln av plasma.

Vad gäller datorsimuleringar bör det ju sägas att deras validitet ju är avhängig vad som matas in i datorn. Om den som genomför dessa simuleringar har kontroversiella åsikter om exempelvis plasmans karaktär torde det ju kunna påverka resultaten.

Om det finns något i boken som får mig att reagera entydigt negativt är det när Parett på sidorna 363 ff utan förvarning använder sig av arkeologiska artefakter som han - utan att på något sätt problematisera frågan - anser är avbildningar av plasmafenomen. Bland annat tar han här upp de geometriska mönster som finns i Peru, gigantiska av människor skapade strukturer som endast kan ses högt uppe i luften. Här finner han mönster som påminner om de som kan ses i bland annat laboratorier vid plasma-experiment. 

Det kanske de gör, men de mönster som finns på marken är inte så komplexa så att man kan avfärda möjligheten att de har skapats av människor som inte har en aning om hur plasma ser ut. Den enda plasma i rymden som kan ses med blotta ögat torde vara norrsken. Och jag har aldrig sett bilder på norrsken som på något sätt liknar linjerna i Peru. 

På YouTube finns en inspelning, som jag länkat till tidigare. Där håller Peratt ett föredrag för vad som kanske kan antas vara ett Electric Universe-möte. Det är där han säger att Plasma Universe och Electric Universe i stort sett är samma sak. Där kan man också se många bilder från plasma som skapats i laboratorie-experiment som sedan jämförs med förhistoriska ristningar. De visar sig likna varandra och Peratt verkar närmast automatiskt dra slutsatsen att dessa ristningar är avbildningar av plasma. Den kommer från mycket stora delar av världen - även sådana där så vitt jag förstår det knappast går att se norrsken i våra dagar. 

Peratt verkar anse att det finns miljoner av plasma-liknande avbildningar från förhistorisk tid. Han för också fram teorin att solen för tusentals år sedan var mer aktiv - och att den kastade ut mycket mer plasma i rymden då än den gör nu. 

Men oavsett detta - att tro att en av de mest förekommande konstnärliga verksamheterna under förhistorisk tid byggde på att noga studera plasmastrukturer i himlen och sedan lägga ner en enorm tid på att skapa den ena plasma-avbildningen efter den andra är lite udda. Varför i allsin dar skulle de göra det?

Och så oerhört lika varandra är inte plasmafenomen och forntida ristningar. Dessutom bygger många av Peratts exempel på plasmastrukturer som skapats i laboratorier och simuleringar men som inte återfinns på himlen idag. 

Jag har känslan av att Peratts mångåriga studier av plasma har gjort honom så att säga fartblind. Han drar mycket snabbt slutsatsen att forntida ristningar som liknar den plasma han studerar verkligen var avbildningar av plasma. Om jag ska vara riktigt, riktigt elak tycker jag att det påminner lite om när Erich von Däniken tolkade förhistoriska bilder från Sydamerika som att de föreställde rymddräkter.

fredag 10 september 2021

Från kaos till ordning...

Jag har berättat om min oförmåga att hålla ordning i lägenheten, en oförmåga som de senaste åren fått en motvikt i att jag har fått boendestöd.

Det konstiga är att den senaste veckan har det skett en dramatisk förändring/förbättring i den saken. Ja, dramatisk är verkligen ordet.

Oförmågan att hålla ordning kom plötsligt i juni, eller möjligen juli, 1971. Det fungerade i princip så att jag hela tiden la saker, allt från papper till böcker etc på golv och andra platser utan att riktigt vara medveten om det. Ibland helt omedvetet, ibland vad man skulle kunna kalla randmedvetet. Det var en nästan automatiskt verkande mekanism.

Alla försök att få denna under medveten kontroll har misslyckats. Det har blivit något bättre de senaste åren, men endast något.

Men nu verkar den mekanismen helt ha upphört. Jag har märkt att jag nu har en nästan hundraprocentig medveten kontroll av var jag lägger saker. Det är första gången sedan 1971.

Det känns helt fantastiskt. Det enda tråkiga är att det dröjt ända tills jag fyllt 66 år innan detta mirakel äntligen kom.

Jag har egna teorier om både varför förlusten av denna medvetna kontroll försvann just 1971, och varför den kom tillbaks just 2021 - men de tänker jag inte diskutera här.

Men jag är omtumlad, för att uttrycka det försiktigt. 

------------------------------------------------------------------

Bilden av Jungfrun av Guadalupe nedan har inget klart formallogiskt samband med inlägget. Men jag fick en impuls att den skulle passa bra just här. 


 

söndag 5 september 2021

ABBA, Japan och "politisk korrekthet"

När nu ABBA snart kommer ut med  ett nytt album, och två av dess låtar redan har släppts, har dessa två nya låtar delats så många gånger på nätet att jag inte tycker att jag behöver göra det. 

Däremot väljer jag att länka till tre musikvideor som de gjorde i Japan 1978.  Med Eagle, Tiger och Knowing me, knowing you

De låtar som jag länkar till ovan tillhör nog några av de ABBA-låter som jag fascinerats mest av.  Knowing me, knowing you minns jag exempelvis att jag spelade gång på gång på en jukebox på ett café vid Sveavägen.

Nyheten om den nya skivan fick mig alltså att titta runt lite på gamla ABBA-videor och jag kom snart fram till att de som de gjorde i Japan  1978 var ovanligt välgjorda och också ovanligt  suggestiva. 

Det finns fler musikvideor från besöket i Japan,  som lätt kan hittas på  YouTube, om man exempelvis söker på orden ABBA Japan 1978.

Ja, jag tillhör dem som gillar ABBA,  och det gjorde jag redan på 70-talet. Men eftersom de då  i stora delar av vänstern sågs som en sunkigt kommersiell grupp så nästan skämdes jag för det. Vilket tog sig direkt bisarra uttryck, vilket jag berättat om här

Där kan man läsa om hur jag  ofta satt på mitt rum på ett bostadshotell på Norra Stationsgatan i Stockholm och spelade ABBA- LP:n Arrival gång på gång, under samma period som jag en dag ringde in en telefoninsändare till Aftonbladet ,där jag kallade ABBA för ”en kommersiell musikmaskin i kapitalets tjänst”.   Till på köpet kom den in, vilket gjorde saken än mer pinsam. 

Jag brukade inte heller då vara "politiskt  korrekt" på ett så fyrkantigt sätt, vilket gjorde det hela än konstigare. Men det fanns nog andra skäl som fick mig att uppleva mitt gillande av ABBA som problematiskt -  som nog mer var psykologiska än politiska.

Varför gillar jag ABBA? Det vet jag inte riktigt. Deras musik går in i mig på ett sätt som är svårt att förklara.

  

ABBA på flygplatsen Schiphol i Nederländerna i november 1976.

lördag 4 september 2021

Rösta på ViSK i kyrkovalet

Den 19 september är det kyrkoval. Jag kommer att rösta på "Vänstern i Svenska Kyrkan". De finns på nätet - kolla gärna  här eller här

Varför är jag nu medlem i Svenska Kyrkan? Är jag kristen? 

Nja, nej, inte om man med detta ord menar någon som känner sig helt övertygad om att Jesus uppstod, och att denna uppståndelse var nödvändig för att mänskligheten, eller rättare sagt alla som tror på Jesus,  ska  kunna frälsas, 

Inte heller i den meningen att jag kan hålla med om alla uttalanden som tillskrivs Jesus - exempelvis att det finns ett helvete där syndarna ska brinna i evighet.. 

Men jag är på något sätt gripen av Jesu person, och det mesta, men som sagt inte allt, som tillskrivs honom i evangelierna griper tag i mig på ett positivs sätt. 

Dessutom var han definitivt inte höger. Jag läste för några dagar sedan ett ledarstick i SvD, där en av denna moderata tidnings ledarskribenter, som är kristen, dels nämnde  sin kristna tro, dels sitt stöd till ekonomiska förslag som skulle öka ojämlikheten i samhället. Då kom jag helt spontant att tänka på dessa bibelcitat - som alltså tillskrivs Jesus.

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matteus 6:24).

”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta” (Lukas 24:25).

”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Matteus 19:24).

Jesus hade till på köpet en bror som sägs ha skrivit detta: ”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen." (Jakobsbrevet 5:1-5).  

Och en bild av de första kristna församlingarna kan man få här:

"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov..." (Apostlagärningarna 4:32-35).

Vare sig Jesus eller de tidigaste kristna var moderater. För att nu uttrycka det  lite försiktigt - och anakronistiskt.

 

onsdag 18 augusti 2021

Sverigedemokraterna och talibanerna - några reflektioner

/Jag har tagit bort ett mer utförligt inlägg, med ett försök till analys av situationen i Afghanstan. Jag väljer att för tillfället endast lägga ut detta. Jag säger inte att det jag skrev i det tidigare inlägget var fel. Men det innehöll ibland kanske allt för förenklade resonemang, så jag har för tillfället tagit bort det. Och ersatt det med detta, som endast tar upp en aspekt. .../

Jag har letat efter artiklar som jag anser har en rimlig analys av talibanernas seger i Afghanistan.  Jag fann till sist denna.

Läs det gärna!

I övrigt skulle jag vilja ta upp en sak.. 

Nämligen hyckleriet hos den "nationella" högern i Sverige, Sverigedemokraterna och de olika sekterna  till höger om dem. 

De har under de senaste åren  framförallt drivit två frågor. Dels invandrar- och flyktingfientlighet - dels islamofobi.  Deras andra fråga kan ju ses som mera aktuellt nu. Men talibanerna är en extremvariant av islam, och deras illdåd bör inte prägla bilden av islam i allmänhet. . 

Kan SD och dess svans  dra nytta av talibanernas seger?  Möjligen, men  snart kommer deras hyckleri  troligen att slå ut deras förmåga att utnyttja den afghanska tragedin till sin egen fördel.   

Om stora grupper människor nu i panik kommer att fly från den islamistiskt-teokratiska regimen i Kabul - bör då Sverige och andra västländer ta emot dem? Eller ska vi skicka tillbaks dem till den teokratiska regimen i Kabul där de mycket väl kan komma att bestraffas hårt för sin "ogudaktiga" flykt från "emiratet"? 

Det är de frågor som SD kommer att få problem med.

Vad ska alltså detta  till "massinvandringen" så fientliga  parti  säga om afghaner börjar fly för sitt liv från talibanerna i (just det) "massor". Kommer  SD då att i denna fråga praktisera  sin "anti-islamistiska" retorik eller  sin invandrarfientliga dito? 

Sverigedemokraterna  m.fl. kommer i det fallet med all säkerhet att välja invandrarfientligheten  framför sin kampanj mot islamismen.  

Och inte nog med det.

När de då kommer att driva linjen att skräckslagna afghaner inte ska få asyl för att slippa mörkermännen i Kabul - vad gör de då, om inte att objektivt sett tjäna talibanerna?.

söndag 15 augusti 2021

En dröm om Monica Sjöö

Monica Sjöö (1938-2006) var en svensk konstnär, feminist och gudinnetroende, som  på 70-talet började driva frågan om att det före patriarkatet hade funnits ett matriarkalt samhälle, där gudinnetro var den dominerande religionen. Hon både skrev och målade mycket under de årtionden som kom. Bland annat skrev hon och Barbara Mor "The Great Cosmic Mother" 1987, en omfångsrik bok som beskrev såväl den tidigare gudinnetron som det förfall som kom med med patriarkatet. 

Jag har haft boken, men även om den har kommit bort minns  jag mycket av den. Jag har nog också påverkats en hel del av den. Men jag irriterades en del av att hon, underligt nog, verkade tro att den kananeiska,/feniciska kulturen var matriarkal.

Långt innan jag hade läst något som hon skrivit  träffade jag henne på ett vänsterbokcafé i Stockholm, som kallades Bokcafé Morianen. Det var måste ha varit 1975. 

Vi hade en livlig diskussion. Som den ganska så hårdföra marxist jag var då, tyckte jag att hon verkade flummig. Jag tyckte också att jag diskuterade logiskt med henne, och det höll hon faktiskt  med om, på sitt sätt. Med det lilla infernaliska tillägget :"Du är logisk ...  men det är en manlig logik". 

Det tyckte jag nog var ett osedvanligt direkt slag under bältet. Hur skulle man egentligen svara på något sånt?  

Åren gick och jag blev väl mindre hårdför i min marxism. Jag började läsa vad hon skrev. Förutom hennes  omfångsrika bok om gudinnekult skrev hon också en tunnare bok, och en pamflett, med kritik mot New Age. Som jag hade en stor behållning av. 

Förra natten drömde jag om henne.  Jag mindes mycket av drömmen när jag vaknade, men nu har jag nog glömt stora delar av den. Jag minns nog bara fragment. 

Men i alla fall hade jag flyttat in i en studentkorridor. (Det gör jag ofta i mina drömmar, jag skulle nog ha velat bott i en sådan hela mitt liv.)

Då träffade jag plötsligt Monica Sjöö. Det visade sig att hon bodde i samma studentkorridor. Jag bodde nära utgången, medan hon bodde längst in, på den andra sidan. 

Jag börjar prata med henne, och ber om att få hennes telefonnummer, vilket jag får. (Varför jag var så angelägen av att få hennes nummer, när vi i alla fall bodde i samma korridor, förtäljer inte historien. )

Jag hade med mig ett ex av hennes pamflett om New Age, och tänkte först visa det,  för att hon ska inse att jag är intresserad av det hon skrivit.  Men så kommer jag på att jag hade lånat ut den en vecka, och den som lånat den, hade vid ett centralt stycke i pamfletten skrivit kommentaren "idiot!" med kulspetspenna. Jag vill inte att hon ska få syn på det, så jag visar den inte för henne. 

Vi pratar länge, och sen tittar jag på klockan. Jag säger - "men jag har ju ett möte klockan fem". Då säger hon att hon tror att jag kommer att hinna i alla fall.  Sedan slutar drömmen. 

 Jag har inte tänkt på Monica Sjöö på flera år, så varför drömmer jag om henne nu?

Hon är alltså död nu. Jag är väl inte direkt spiritist, så det är ju lite svårt att beskriva att jag drömde om henne i termer som "I natt talade Monica Sjöö med mig i sömnen". Men det vore ju kul om jag kunde ha gjort det.

torsdag 12 augusti 2021

Med Kali - mot fiender och mörkermagi

Denna YouTube-länk går till en hymn till Kali som man ska kunna använda sig för att försvara sig mot fiender och mot mörkermagi.

Samma melodisnutt och textrad upprepas gång på gång under nästan exakt en timmes tid. Texten ska vara ett mantra. 

Många har väl fiender, och en del är kanske också rädda för att utsättas för mörkermagi...  Vem vet.  ;-)

Bilden nedan är ett så kallat Kali Yantra.  På ett tillförlitligt ställe på nätet definieras Kali Yantra på detta sätt.  

"The Yantra is a geometric symbol existing in the external world as well as a subject to be internalized within human consciousness. Kali is the Hindu Goddess of time, of change. She is the power of action, of the breath and of transformation (kriya-shakti). Kali’s essence is Divine Love. Through time, breath and Divine Love all things are accomplished. If we surrender to Her essence, She creates the energy and all is possible. The Kali Yantra, then, contains within it the transformative energy of change."

onsdag 11 augusti 2021

"Plasma Universe" vs "Electric Universe"

"Plasma Universe" och "Electric Universe" är två begrepp som ofta ses som samma sak. I synnerhet sprids denna förvirring av anhängare till "Electric Universe", för att ge en form av vetenskaplig kredibilitet för sin teori. För den som blivit förvirrad av detta rekommenderar jag denna YouTube-video. Den beskriver grunderna i båda dessa teorier och i synnerhet skillnaderna mellan dem. '

Båda dessa strömningar hänvisar gärna till pionjärer i plasmaforskningen,  som Kristian Birkeland och framförallt Hannes Alfvén.

Både "Plasma Universe" och "Electric Universe"  är emot Big Bang-teorin. Båda anser också att universum är oändligt i tid och rum.

Båda hävdar att universum till 99,99 procent är fyllt med plasma (och förnekar således existensen av "mörk materia"').   Denna plasma  bildar ofta trådlika,  elektromagnetiskt laddade  strukturer, som transporterar både energi och materia genom universum.. Och de menar också att plasma och elektromagnetiska fält spelar en viktig roll i uppkomsten  av stjärnor och galaxer. 

Men skillnaderna är nog större. "Plasma Universe" förnekar inte att solen får sin energi från fusionskraft. Och en av de mest aktiva plasmakosmologerna, Eric Lerner, försvarar aktivt den allmänt accepterade fusionsteorin.

"Electric Universe" menat tvärtom att solens energi i grunden är elektrisk, och kommer utifrån.

"Plasma Universe" menar att elektromagnetism är lika viktig som gravitationen för universums utveckling. "Electric Universe" går många steg länge och menar att ALL energi - även gravitationen! - i grunden är elektrisk till sin natur.

"Electric Universe" menar också, uppenbarligen inspirerade av Immanuel Velikovsky, att många geografiska fenomen är orsakade av elektriska urladdningar. Exempelvis Grand Canyon.  

Electric Universe menar också att förändringar i de elektromagnetiska "trådarna" kan skapa stora förändringar i stjärnor och galaxer. Och om någon av dessa trådar skulle upphöra kan stjärnor slockna. Stjärnorna ses som glödlampor som får sin energi från elektriska strömmar som förbinder stjärnor och även galaxer med varandra,

Elecrtric Universe är mycket synlig på nätet., och skapar förvirring genom att driva linjen att Electric Universe och Plasma Universe egentligen är samma sak.

Men medan plasmakosmologin uppstod som en seriös inomvetenskaplig åsiktsriktning (som nog kan sägas vara skapad av Hannes Alfvén)  var  Electric Universe redan från början en pseudovetenskaplig teori. 

Dessvärre har en av plasmakosmologins pionjärer - Anhtony Peratt, i många avseenden glidit närmare Electric Universe  Han har till och med gått så långt att han  - i motsättning till sina tidigare uttalanden -  i en video själv sagt att  Electric Universe och Plasma Universe i stort sett är samma sak!

Det innebär att en från början inomvetenskaplig teori ses ut att sugas upp av dess pseudovetenskapliga efterföljare.

Jag tycker det är lite tragiskt. Jag skulle personligen gärna vilja att plasmakosmologin hade rätt. Den gör ju universum både mer begripligt, och på ett visst sätt även mer tryggt. (NOT)

Kvar på de plasmakosmologiska barrikaderna står Eric Lerner. .Han är marxist, och skulle inte för allt i världen vilja liera sig med Velikovsky-anhängare.

Electric Universe KAN helt enkelt inte ha rätt. I alla fall inte enligt min egen common sense-baserade logik. Nu är en common sense-baserad logik inte precis något speciellt vetenskapligt - men just i detta fall torde ändå min common sense-känsla  stå i samklang med åsikter som med all säkerhet delas av alla seriösa fysiker och kosmologer...

 (NOT) I alla fall sedan de i praktiken verkat  lämna Hannes Alfvéns teori om att universum består av lika mycket anti-materia som materia!

;

Hannes Alfvén 1942.

måndag 9 augusti 2021

NoBoyToys "Snopp-Nytt"

Att den överväldigande majoriteten av vålds- och sexualbrott  begås av män är ett allmänt känt faktum. Men det kan ofta bli lite abstrakt. Nu har NoNoyToy på kort tid  lagt upp 16 blogginlägg med rubriken "Snopp-Nytt", där hon samlar exempel på mäns vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn.. Det senaste kan ses  här.

Om man läser igenom dessa blir resultatet massivt.  

Men - för att nu komma med en liten anmärkning - i några ytterst få fall undrar man sig om exemplen nödvändigtvis passar in i denna kategori.  Ett exempel är det fall i Ankarsrum,  som nämns i just det senaste "Snopp-Nytt". Det SKULLE faktiskt kunna bero på något annat än manligt våld.

Men det är som sagt ett av några ytterst få undantag. Om man plågar sig igenom alla NBT:s 16 blogg-poster med denna titel  (jag har själv inte orkat med att läsa alla)  blir det nog en klart deprimerande, men ändå definitivt nyttig läsning. 

 

fredag 6 augusti 2021

Vaccinerat mig

Jag har vaccinerat mig första gången , med Pfizers vaccin. Var lite nervöst, men nu är det gjort.

Visserligen är jag rent känslomässigt nog räddare för vaccinet än för covid-19,  men intellektuellt sett har jag väl ändå den bestämda uppfattningen att det är en mycket större risk att dö pga covid-19i, än  det är att dö pga ett vaccin mot covid-19....

Jag fick sitta kvar i femton minuter för att kolla om jag  skulle  få en allergisk reaktion mot  vaccinet. Det fick jag inte.

Det mest otrevliga var den man som först skulle registrera mig. När jag sa att jag hade hört att man från och med 1 augusti skulle få välja vaccin blev han oerhört konfliktiv, med emfas sa att jag hade fel, och verkade tro att jag skulle gå därifrån. Han sa dessutom något negativt om Modernas vaccin, så jag undrade lite om han kanske var betald av Pfizer.

Sköterskan som gav vaccinet var dock trevlig, och det var nog viktigast.

Både Pfizers och Modernas vaccin finns det mycket konspirationsteorier om, men jag tror ju inte på dem.

-----------------------------------------------------------

TILLÄGG

Lite mindre än två dygn efter att ha fått vaccinet, fick jag en stark reaktion, jag bland annat hostade som besatt i ca en timme. Men efter en tinne minskade det snabbt, och efter några timmar var det helt borta. 

Många som vaccinerat sig får olika symptom ett till två dygn efter att ha fått vaccinet, men det är i princip inget farligt. 

Det lustiga är att det ser så olika ut för olika personer. Jag hade alltså hosta, och snor, men ingen feber eller värk. Andra får just feber och/eller värk. Men sedan finns det många som inte får några reaktioner alls, vare sig efter första eller andra dosen. Det ska absolut inte ses som att vaccinet inte verkar.

Det finns en märklig likhet mellan sjukdomen och vaccin mot sjukdomen. De som får covid-19 verkar ofta få mycket olika typer av symptom, de som vaccineras verkar ofta få mycket olika typer av biverkningar. Och i visa fall får de som blir sjuka inga symptom alls, liksom de som vaccineras ibland inte får några biverkningar alls., 

Den stora skillnaden är att de som får covid-19 blir allvarligt sjuka MYCKET oftare än de som vaccinerar sig. Det är för mig en tungt vägande anledning till att vara för vaccination.


 


tisdag 27 juli 2021

Tweedle Dee Tweedle Dum

Det är konstigt det där med 50 år sedan. På Facebook brukar jag lägga ut låtar som fanns på listor för exakt femtio år sedan. Det verkar vara uppskattat av en del. 

Men det tar sig också andra uttryck. När jag läser morgontidningen  kan jag ibland göra experimentet att tänka mig att jag för exakt femtio år sedan hamnade  i koma - och vaknat upp just idag. Och sedan bett om att få läsa dagens  morgontidning för att själv fundera  på vad som verkar ha ändrat sig på dessa femtio år. Och sedan ta del av dagens tidning utifrån ett sådant perspektiv. Det kan bland bli hisnande.

Idag för femtio år sedan låg denna låt av Middle of the Road,  som nykomling på Kvällstoppen, på artonde plats 'Men  då hade jag slutat att lyssna på topplistor. I alla fall aktivt.

Eftersom melodin känns välbekant kan jag ändå ha snappat upp den från någon radio som stod på. Eller hört den senare. 

Men på sätt och vis tar jag tiden tiden tillbaka genom att gå igenom den än en gång idag. Fast på ett symboliskt, inte reellt sätt. 

Om jag inte hade mer eller mindre krossats maj-juni 1971, hade jag med säkerhet lyssnat på denna låt när den kom på listorna. Och med säkerhet tyckt om den. 

Vad som hände denna vår och sommar var att alla glädjeämnen försvann. Och nästan alla intressen. Det enda undantaget var - politik.

Jag lyssnade som sagt inte längre på pop, jag umgicks inte med vanliga kompisar, jag slutade att gå ut och dansa. Jag brydde mig inte längre om mitt utseende.eller om jag luktade illa.

Pga saker som hänt bortom min kontroll, hade jag förlorat all glädje. Och nästan allt hopp. Men det enda hopp jag hade förlade jag till politikens område. Jag visste att en socialistisk världsrevolution nog skulle skapa en situation som förr eller senare skulle få mig att må bättre. Därför ägnade jag all min tid åt att studera, och i viss män praktisera, vänsterpolitik. Men allt annat var dött. Glädjelöst. 

Det var inte det sedvanliga att någon som får vänsteråsikter börjar prioritera dessa. Jag hade haft vänsteråsikter i många år. Vad som hände var att besvikelser, trauman och allt annat jäkligt gjorde att politiken blev mitt enda hopp i  en för övrigt död och steril värld. 

Jag kan 50 år senare drömma att det inte var så utan att jag den 27 juli 1971 satt och lyssnade på Kvällstoppen och blev hänförd av Tweedle Dee Tweedle Dum.

Men så var det tyvärr inte.

måndag 26 juli 2021

En nazianstucken gymnastiklärare?

När jag växte upp blev jag efter ett tag förstås medveten om att det fanns olika åsikter, olika politiska partier och tidningar med olika politiska linjer. Men samtidigt fick man intrycket att det på en del områden  rådde någons sorts gemensam uppfattning.

En av dessa var att nazism var dåligt, Hitler var ond och att det var bra att Tyskland förlorade andra världskriget. Det fanns förstås några kufar, som Assar Oredsson, som inte höll med, men det var någon sorts udda undantag i marginalen.

Därför blev jag som jag tidigare skrivit om omtumlad när jag insåg att min fars skollärare uppenbarligen var nazist. 

I högstadiet fick jag kanske uppleva något liknande.

Gymnastiken i högstadiet var, om jag minns rätt,  könsseparerad. Och när vi började sjuan fick killarna i klassen en ny gymnastiklärare.  Jag kommer till och från att kalla honom M.

Redan på första timmen gjorde han ett distinkt intryck. På ett litet överdrivet sätt sa han att vi skulle se honom inte endast som en lärare utan som en kompis. Han var hurtig, entusiastisk på ett sätt som gjorde mig lite misstänksam.

Det visade sig efter ett tag att han hade en del personlighetsdrag som var lite... enerverande.

Jag kommer aldrig att glömma när M satte uppe en bild av en man, som tydligen hade utnämnts till "Mr Sweden". Det var en man med ett enormt muskelberg överallt på kroppen. Jag trodde kanske att han skulle presenteras som någon, som hade gått till överdrift med sin träning. Men, nej då.

M sa med emfas i rösten: "Det där är Mr Sweden. Om ni blir som honom kommer flickorna att springa efter er". Och det var alltså inte menat som ett skämt.

Jag minns att jag tänkte att flickorna snarare borde springa sin väg, om de fick se detta muskelberg närma sig. Och funderade också på vad dessa muskler skulle förvandlas till när  "Mr Sweden" blev äldre och inte orkade träna som förr. Förmodligen skulle de förvandlas till fett, tänkte jag. Kanske inte så oerhört attraktivt...

En annan episod minns jag, även om jag inte var med om den själv. Men jag fick höra att på en gymnastiklektion, som jag hade missat, hade M bestämt att det skulle spelas brännboll. Men inte med mjuka bollar, som var brukligt, utan med små, hårda bollar. Så för den som blev träffad kunde det alltså göra riktigt ont.

Frågan varför går ju att ställa. Men svaret på den fick man kanske under en annan lektion, som jag inte hade missat.

Då hade en kille slagit sig och skrek till.  M utnyttjade tillfället till att hålla en utläggning om varför man inte fick jämra sig.

Han sade ungefär så här. "Jag hörde att någon jämrade sig. Det ska man inte göra. Jag ska berätta en liten historia för er. Den handlar om slaget vid Stalingrad. Tyskarna förlorade det slaget. Och efter nederlaget fick de tyska soldaterna vandra långa sträckor till ett fångläger, bevakade av sovjetiska soldater. Det var strapatsrikt, hungrigt och tröttande. Och gissa vad de sovjetiska soldaterna gjorde om någon av tyskarna jämrade sig. De sköt dem på fläcken. Av detta ska ni lära er att ni aldrig ska jämra er.”

Det var nog när jag hörde det som jag slutligen fick nog. Jag bestämde mig för att undvika gymnastiken, till vilket pris som helst.

Jag bestämde mig för att vägra gå på lektionerna, även om det skulle leda till anmärkningar om olovlig frånvaro. Men det behövde jag inte. För jag gick i terapi på Ericastiftelsen hos Gösta Harding. Han skrev ett intyg om att jag skulle slippa gymnastiken.

Jag minns när jag lämnade över intyget. M såg på mig med förakt. Han insåg väl då att jag var en sån där ynkrygg som aldrig skulle ha klarat av marscherna efter slaget vid Stalingrad.

Om jag hade varit lite djärvare hade jag förstås kunnat fråga honom hur stor chansen enligt honom var, på en skala, att vi som vuxna skulle få vara med om ett erövringståg i Sovjetunionen. Men jag vågade inte tänka på vilket utbrott han skulle fått då.

Men det tål att tänka på vad hans ord egentligen uttryckte. Att han föraktade de som jämrade sig, och förutspådde dem en säker död i nästa världskrig, är ju helt uppenbart.

Men jag tror att hans exempel också tydde på något annat. Varför valde han slaget om Stalingrad som exempel? Och, framförallt, varför identifierade han sig med just de tyska erövrarna? Varför lade han upp exemplet på just detta sätt – hur man som tysk krigsfånge hos de rysliga bolsjevikerna skulle bete sig för att överleva?

Nej, jag visste ju inte om han hade varit, eller rentav  fortfarande var, nazist. Men att han på ett spontant sätt identifierade sig med dessa, och verkade mena att vi borde göra detsamma, fick mig att  misstänka det.

Jag var i alla fall glad över att jag i fortsättningen slapp att gå på hans lektioner.

Lite om CBD

Det finns ett ämne som kallas Cannabidiol . Det benämns vanligtvis CBD, och är en ingrediens i Cannabis. I motsats till THC är det inte n...