onsdag 22 februari 2017

Mer belägg för Gimbutas....

Lyssna gärna på detta avsnitt av Vetandets Värld.

När jag läste arkeologi 1988-91 ansågs Marija Gimbutas teori om att det fredliga och jämställda Europa från och med cirka 4200 f.kr. utsattes från invasioner av patriarkala, boskapsskötande, hästridande, krigiska nomader från de sydryska stäpperna allmänt förlegade.

Det fanns där och då överhuvudtaget inga belägg för massiva invasioner/folkvandringar överhuvudtaget - sade man.

Teorier om sådana ansågs slutligen ha diskrediterats -  av bland annat Colin Renfrews bok "Archaeology and Language" från 1987.

Idag bekräftar bland annat DNA-undersökningar av det osteologiska materialet att Gimbutas hade rätt i centrala avseenden.

Och Renfrews bok talar ju ingen om i dessa dagar.... Den som vill få en aning om varför kan ju lyssna på det länkade programmet.

söndag 19 februari 2017

Bend me, shape me....

... med American Breed gick upp på Tio i Topp den 27 januari 1968. Man kan lyssna på den här.

fredag 17 februari 2017

"Barn ska slippa träffa en våldsam förälder"

"Tänk dig att du och dina barn utsatts för våld av din partner (oftast, men inte alltid en man). Till slut får du nog, du bestämmer dig för skilja dig. Du vet att samhället kommer att erbjuda skydd och hjälp, du och dina barn är ju utsatta för ett brott. Det blir en vårdnadsprocess. Du och barnen vittnar om våld och maktutövande. Så kommer domen: gemensam vårdnad. (Alternativt enskild vårdnad med umgängesrätt.) Era liv rasar samman."

Detta är inledningen till en debattartikel i SvD skriven av Roks-ordföranden Zozan Inci.

Den rekommenderas. Det den tar upp är också en av de viktigaste barnrättsfrågorna idag, och den bör föras fram gång på gång...

Samtidigt är det knappat en tillfällighet att den kunde läsas i Svenska Dagbladet och inte i Dagens Nyheter. Av anledningar som den bäst känner till själv har DN:s redaktion under årtionden låtit papparättsaktivisternas agenda nästan helt dominera bevakningen av den typen av frågor - på såväl nyhets- som debattsidor. Det gäller däremot inte SvD.

Skillnaden är helt klar. Det är lite konstigt, men det är ett faktum. Det är nog huvudanledningen till jag att jag i alla fall de senaste 15 åren nästan enbart prenumererat på SvD. Senaste gången jag testade DN var 2004, och då kom efter bara någon vecka en helt förfärlig artikel av Stefan Lisinski, som just då så att säga hade axlat Lilian Öhrströms mantel...

Sedan dess har jag hållit mig till SvD, och sedan försökt stå ut med de nyliberala ledarkommentarerna. De är ju irriterande, men innebär ändå en mindre risk att sätta kaffet i vrångstrupen än Lisinski o co.

onsdag 15 februari 2017

Möte vid Västerbroplan

/Skrevs den 12 april 2006. Tidigare utlagd på denna blogg den 24 februari 2008. Sedan jag fått ny info om händelsen efter att ha tagit del av journaler från terapin med Gösta Harding 1968-71 har jag gjort en ändring i texten./

Det händer ibland att en händelse, som för en utomstående kan verka obetydlig, får en stor betydelse för en själv. Detta hände mig en kväll i slutet av april 1970. Jag var 15 år.

Jag var ute på stan. Mera bestämt var jag ute och saboterade tobaksreklam. På den tiden var offentlig tobaksreklam tillåten, och en stor del av reklamen vid busshållplatser och andra offentliga platser var just tobaksreklam. Och några månader tidigare hade jag kommit på att jag ansåg att det var upprörande att tobaksindustrin hade rätt att göra reklam för bevisligen dödliga produkter.

Följaktligen köpte jag en tuschpenna och gick ut på kvällarna och förstörde och målade över tobaksreklamen. Jag målade nästan alltid en bild av en dödskalle på reklamaffischerna men dessutom skrev jag som jag tyckte fyndiga vitsar och ändrade texten. Så till exempel ändrade jag ”Jag har också gått över till Prince” till ”Jag har också gått över till cancer”. Speciellt kul var affischerna för cigarettmärket Minden, för där hade jag kommit på den fyndiga slogan ”Snabbt som vinden dödar Minden”.

Den här kvällen hade jag gjort min runda och var på väg hem. Jag var vid Västerbroplan och hade inte långt kvar till det hus vid Fyrverkarbacken där jag bodde. Då lade jag märke till en bil där det satt en kvinna och en man.

Plötsligt gick kvinnan ut ur bilen. Jag vet inte hur gammal hon var, hon kan ha varit allt mellan 25 och 45. Men vad jag minns var att hennes ansikte var oerhört vänligt, men samtidigt på något sätt härjat. Och till min stora förvåning började hon prata med mig. Hon frågade vem jag var och vart jag skulle. Jag sa att jag skulle hem. Då sa hon att hon själv inte hade något hem. Jag minns inte vad jag svarade men jag minns vad jag tänkte. Jag tänkte att det hade ju jag egentligen inte, jag heller. Men jag minns som sagt inte om jag verkligen sa det till henne eller om det bara blev till en tanke.

Tills sist sa hon att hon gärna ville träffa mig igen.

Då öppnade mannen bildörren. Han verkade irriterad över att hon pratade med mig, och ville att hon skulle sätta sig i bilen så att de kunde köra. Hon satte sig ner, och de körde iväg.

Jag gick långsamt hemåt. Jag var både förvånad och lite rörd av att hon gått ut ur bilen för att prata med mig. Jag undrade över vem hon var. Jag hade känslan att även om hon såg härjad ut och inte hade något hem hade hon det nog bättre än jag. Jag fick känslan av att jag skulle vilja känna henne.

Än idag händer det att jag undrar vem hon var – och vad som hänt med henne sen dess. Men det lär jag ju aldrig få reda på. Om hon lever idag minns hon väl knappast denna händelse. Det måste ju varit som en mycket kort sekund i ett långt liv. För mig är det ett minne som kommer att finnas hos mig, och som jag till och från kommer att fundera över, så länge jag lever.

lördag 11 februari 2017

Vaknade...

 ...ur en dröm.

Vi sitter några och diskuterar någon typ av kampanj. Någon säger till mig: Du kan ju ta hand om den biten.
Jag svarar: Nja, jag vet inte. det är inte direkt min starka sida.
En annan person flikar in: Men Erik, du har ju inga starka sidor.

Då vaknar jag.

torsdag 9 februari 2017

Apropå mitt förra inlägg

Vill för säkerhets skull påpeka att jag inte tycker att allt som finns inom det svårdefinierade begreppet "New Age" är värdelöst.

New Age är ett komplext fenomen, och har även bidragit till en hel del som jag faktiskt är riktigt positiv till. Men det finns också inom detta så oerhört mycket tröttsamt nonsens, och en del av det tog jag upp i mitt inlägg.

onsdag 8 februari 2017

New Age-föreställningar om sumererna och mayafolket

Jag håller på att titta lite på några av de saker som intresserade mig redan som sju-åttaåring. Som de äldsta historiska kulturerna i Mellanöstern, framförallt de i Mesopotamien.

När jag gör det kan jag inte låta bli att tänka på hur dessa idag behandlas i olika typer av New Age-fantasier, som idag är vitt spridda på nätet. Det är intressant att se hur dessa kulturer behandlas; det är också intressant att jämföra med hur Mayakulturen behandlas i New Age-sammanhang.

Det finns ett gemensamt drag i de spridda New Age-föreställningarna om sumererna och Mayakulturen. De anses båda ha suttit på djupa kunskaper om universum, solsystemet, och vår galax. Kunskaper som vida ska ha överskridit våra egna.

Samtidigt finns det också ofta en skillnad i hur de behandlas. Medan sumererna demoniseras, och anses ha styrts av onda utomjordingar, så idealiseras Mayakulturen. Den ska ha suttit på en djup kosmisk visdom, och kunnat förutse universums framtida utveckling.

När föreställningar om den (icke-existerande) planeten Nibiru blev populära för ett antal år sedan förtätades Maya- och Sumermyter i en enda föreställning. Sumerer, och babylonier, skulle ha förutsett att planeten Nibiru, som sades ha en elliptisk omloppsbana runt solen och passera solsystemet en gång varje 3.600 år, skulle komma in i solsystemet 2012, och komma närmast solen den 21 december detta år.

Detta var också datumet för mayakalenderns påstådda slut, och så var så att säga säcken hopknuten. Sumererna hade förutsett Nibirus ankomst 2012, och Mayakulturen hade förutsett tidens slut 2012. Alltså kommer katastrofala händelser att ske detta år.

Nåväl, ingetdera hände - Nibiru kom inte, och inga osedvanliga katastrofer inträffade 2012. End of story?

Nej, för New Age-fantaster ger inte upp så lätt. Ett eller annat bakslag påverkar inte deras varianter av ”alternativa fakta”.

Idag är det (exempelvis) i stora kretsar ett etablerat "alternativt" faktum att den sumeriska gudaförsamlingen Annunaki var (onda) rymdmänniskor som via sumererna spred ondskan in i vår värld. Sumererna dyrkade rymdmänniskor och var deras slavar.

På samma sätt "vet” ju många i dessa kretsar om att Mayakulturen visste att vi snart närmar oss vår galax mittplan och detta kommer att få avgörande konsekvenser för oss alla.

För att nu bara ta två "alternativa " New Age-"fakta".

Men får lust att ställa sig mitt i New Age-församlingen och stillsamt påpeka några verkliga fakta. Både sumerer och mayafolk trodde att jorden var platt, och att stjärnorna var fästa på ett valv som roterade runt jordskivan. De hade inga kunskaper om att Vintergatan var en galax, och att vi levde i den. De kände inte till några andra planeter än Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Och, nej, de visste ju inte heller om att Tellus-Jorden var en planet....

Vad gäller sumererna finns det inte ens en antydan i deras skrifter om att gudarna kom från andra planeter. Däremot trodde sumererna och deras efterföljare att en del av gudarna var planeter och att deras ställning på himlavalvet påverkade oss på olika sätt.

Så blev till exempel Venus i spekulationen efter ett tag lika med gudinnan Inanna/Ishtar, och hennes position på himlavalvet ansågs kunna påverka människorna på olika sätt. Detta skapade en form av paradox: å ena sidan var Innana/Ishtar en mäktig, och ja, ofta egenmäktig, gudinna, å andra kunde hennes rörelser förutses av astronomer /astrologer. På detta sätt fick vi en närmast ohållbar situation - själva tron var inbäddad i inbyggda paradoxer som inte var mindre är de som man ofta kan se i dagens "moderna" religioner.

Det kanske förresten inte är så konstigt att en del New Age-inspirerade människor idag verkar gilla Donald Trump. Trots allt var ju New Age långt före honom i att konstruera alternativa fakta och alternativa verkligheter.

Men - för att bli lite off topic - att Trump ska befria mänskligheten från Annunaki/ Illuminati/ reptilerna och/ eller "världsregeringen" är en föreställning lika delirisk som att Nibiru skulle utrota nio tiondelar av alla människor 2012. Trumpregimen är en del av den härskande klassen, och en ovanligt reaktionär sådan. Hans regim inleder inte en period av kamp mot de härskande eliterna utan fördjupar kampen mot de fattiga och förryckta i USA och resten av världen. Och mot klimatet...

Men för att gå tillbaks där jag började. New Age-fantasier om tidiga historiska (och förhistoriska) kulturer är ett intressant ämne, som jag ska försöka återkomma till...

tisdag 7 februari 2017

"I bunkerläkarens våld"

För ungefär ett år sedan dömdes en läkare för att ha kidnappat en kvinna och hållit henne instängd i en specialbyggd bunker.

Hans avsikt var att hålla henne fången där i flera år. Nu har det kommit en bok om händelserna, skriven av den kvinna som hölls fången. Den är välskriven och väl värd att läsa.

Jag köpte den tidigare idag och har redan nu läst ut den. Min främsta reaktion efter denna läsning är glädje över att det nu är läkaren som sitter inspärrad och författaren som är fri. Det skulle mycket väl ha kunnat vara tvärtom.

lördag 4 februari 2017

Uppror mot Trump

En av världens främsta experter på den globala uppvärmningen har uttalat sig för ett "uppror" (rebellion) mot Donald Trump.

Det är sympatiskt, och nödvändigt. Visserligen menar han nog inte något så drastiskt som jag skulle mena med detta ord (han talar om ett uppror av "scientists"), men ändå.

Om det inte vore för att den globala uppvärmingen är en ödesfråga för mänskligheten skulle man kunna avfärda Trumps regim som "endast" en förvisso ovanligt reaktionär sådan, även för att vara USA, och sedan vänta på att de motsättningar som den kommer att skapa kommer att leda till dess sammanbrott inom några år.

Men situationen är nu så akut att det egentligen inte finns mycket tid.

En total kollaps för Trumpregimen och ett nyval i USA (vilket aldrig någonsin hänt förut, nyval ingår inte i USA:s politiska kultur) skulle vara något av det bästa som kunde hända mänskligheten.

Trumpregimens klimatpolititk är ett så formidabelt hot att den måste bekämpas med alla till buds stående medel. Det måste skapas en situation där Trump och hans medarbetare helt enkelt inte kan regera...

En total bojkott av USA, så länge inte regimen backar från sin livsfarliga klimatpolitik vore möjligen ett sätt att bidra till detta.

torsdag 2 februari 2017

Allt går bättre med Ishtar

Att allt blir bättre om man omvänder sig till Jesus, eller islam, eller Krishna, är ett tema som man då och då stöter på i vår kultur. Men åsikter av den typen har ju funnits långt tidigare - långt före monoteismens genombrott.

I Helmer Ringgrens Forntida religioner i Mellanöstern (1987: 133) kan man finna följande vackra assyriska dikt om den underbara förändring som kommer när man finner gudinnan Ishtar. Det finns ingen datering i boken, men den måste i vilket fall som helst vara äldre än ca 600 f.kr.

"Förvisso är det gott att alltid gå bakom Ishtar,
det är gott att gå bakom henne, Eannas härskarinna.
Innan jag regelbundet gick bakom Ishtar,
utan gick från hus till hus som en tiggare
och låg på tröskeln som en hund,
hade jag törnen i min fot och taggar i min klädnad".


Ringgren kommenterar: "Här är det alltså upplevelsen av kultens positiva psykologiska verkan som talar. Man får nästan känslan av att stå inför en 'omvändelse till Ishtar'"".

Förvisso, men jag förstår inte riktigt den brasklapp han lägger in genom ordet "nästan"...

onsdag 1 februari 2017

Och amazonerna existerade faktiskt....

Folkloristen Bengt af Klintberg är ju känd för att analysera (och ibland demolera) "moderna myter". Nu har han i en Under strecket-artikel i SvD demolerat den elakartade moderna myten att amazonerna bara var en - myt.

Denna föreställning blev vanlig i början av 1900-talet, ungefär samtidigt som det blev en allmän uppfattning att det aldrig har funnit några matriarkat. Det var ungefär samtidigt som kvinnorna fick rösträtt och då gällde det kanske att resolut avvisa alla sådan idéer...

Artikeln i SvD diskuterar Adrienne Mayors bok The Amazons: Lives and legends of warrior women across the ancient world.

Det hela är klart intressant. I de grekiska texter där man först får hörda talas om "amazoner" handlar det om skyterna. Skyterna ser ut att ha sitt ursprung i de centralasiatiska och sydryska stäpperna och var, faktiskt, i alla fall till en början, boskapsskötande nomader.

Nu anses sådana i allmänhet, och de som bodde på de sydryska stäpperna i synnerhet, ha varit utpräglat patriarkala, men enligt af Klintbergs referat visar bland annat gravgods att just skyterna hade en mycket stor andel kvinnliga krigare.

Det väcker många funderingar.

Det ser ut att vara en bok som jag helt enkelt måste får tag på.

tisdag 31 januari 2017

Donald Trump måste stoppas

Utvecklingen i Trumps USA är extremt oroväckande. Hur reaktionärt det politiska livet i USA än brukar vara, har ändå presidenterna hållit sig inom ramarna för någon sorts maktbalans. Trump är den förste som i alla fall jag känner till, som på allvar försöker bryta mot denna och utveckla landet i en rent bonapartistisk riktning.

Den bästa jämförelse jag kan komma på internationellt är just nu Recep Tayyip Erdoğan i Turkiet. Erdoğan har lyckats med vad knappast någon trodde att han skulle lyckas med - han tog en strid med den så kallade djupa staten - och vann. Och håller på att ersätta den med en form av bonapatism, centrerad kring honom själv.

Trump försöker något liknande. Han har redan genomfört åtgärder som går utöver konstitutionens ramar och har börjat med veritabla utrensningar även av "opolitiska" administratörer för att ersätta dem med slaviskt lojala personer.

Detta hyllas av allehanda kotterier på yttersta högerkanten , som exempelvis den närmast kusliga klicken kring David Horowitz, den förre detta vänsterteoretikern som numera utvecklat närmat bisarrt islamofobiska konspirationsteorier. (Och även vad man kan kalla "demokratofobiska" sådana - han ser Demokratiska partiet som ett medvetet "landsförrädiskt" parti som öppet konspirerar med USA:s fiender!) Denna grupp är närmast i extas över Trumps seger och de är inte ensamma med detta på den yttersta högerkanten.

Den borgerliga demokratin i USA har i och för sig hela tiden i många avseenden varit mindre "demokratisk" än den i Europa, men det har som sagt ändå funnits en form av starka balanssystem, som varit ett hinder mot en rent bonapartistisk utveckling. Och Trump är den första president som uppenbarligen helt medvetet, systematiskt försöker riva sönder dessa.

Nu är Trump, vid en jämförelse med Erdoğan, och till och med med Vladimir Putin, intellektuellt medioker, och dessutom närmast bisarr. Men vad han saknar i "intellekt" och verklighetsuppfattning kompenserar han med en sorts skoningslös slughet, som faktiskt i vissa avseenden påminner om Josef Stalins (inga jämförelser i övrigt).

Jag tror forfarande inte att han kommer att lyckas med sitt projekt, men om han gör det blir världen en ännu farligare plats än den redan är. Han är farlig för demokratin även utanför USA , även i dess mest borgerliga varianter. Han är förmodligen farlig för världsfreden (jämför de senaste uttalandena från Kina!).

Han är farlig för arbetarrörelsens och fackföreningarnas rättigheter. Liksom för kvinnornas, och många minoritetsgruppers.

Och - vilket på lång sikt kan vara det mest ödesdigra - farlig för klimatet.

Han måste helt enkelt stoppas.

måndag 30 januari 2017

Cirkeln är sluten

Det är egentligen lite konstigt att jag nu bor i Hovsjö, ett område där den överväldigande majoriteten kommer från Mellanöstern. Det känns lite som deja vu på något konstigt sätt. Men en sorts indirekt deja vu.

När jag började skolan hösten 1962 råkade jag låna en historiebok som hette "Folkens öden och äventyr". Jag blev genast intresserad av forntida historia, och mycket snart fokuserades detta på Mellanöstern.

Det berodde väl delvis på att jag våren 1963 fick för mig att försöka läsa ut hela Bibeln. Jag läste faktiskt det mesta, men hoppade över för barn svårbegripliga poetiska avsnitt eller avsnitt utan "handling". Jag läste alltså inte Psaltaren, Höga Visan, Ordspråksboken, Predikaren, eller breven i Nya Testamentet. Dessutom läste jag inte Uppenbarelseboken, eftersom jag av någon anledning var rädd för den.

Men jag läste det mesta. Och det ledde snart till att jag ville jämföra med nutida  historieskrivningar om samma period och region. Så jag började läsa böcker om "Bibelns tid". "Bibelns länder" och sådant.

Jag fördjupade mig mer och mer och till sist beställde jag tjocka böcker om Mellanösterns tidiga historia från större bibliotek.

Speciellt intresserad blev jag av Mesopotamien. Jag fördjupade mig i assyriska och babyloniska kungar, och ville vet allt. En sak som störde mig mycket - minns jag - var att det ofta skrevs om två assyriska kungar, Tiglat Pileser den förste och Tiglat Pileser den tredje. Men aldrig nämndes Tiglat Pileser den andre. Jag var helt engagerad i frågan- om det  funnits den förste och den tredje måste det ju funnits den andre.

Jag minns att jag berättade om mina vedermödor för några äldre kvinnor som bodde grannar med oss på mina föräldrars lantställe. De verkade oerhört förbryllade (och lite roade) över att en åtta- nioåring såg detta som en nästan livsavgörande fråga. Till sist fick jag reda på att den andre Tiglat Pileser bara hade regerat något år och inte hunnit göra så mycket.

Assyrierna fascinerade mig, och skrämde mig. Beskrivningen av deras rent hiskeliga krigsföring grep tag i mig. Det känns lite märkligt att jag nu bor på en ort där en mycket stor del av befolkningen anser sig vara ättlingar till de som levde i det dåvarande assyriska riket... Om jag fått veta det 1963-64 skulle jag ha blivit helt fascinerad.

Efter några år började jag läsa om mer nutida historia, och om andra ämnen. Dessutom fick jag för min ålder mer vanliga intressen, som Blytonböcker, serietidningar och popmusik.

Men Mellanöstern fortsatte att fascinera mig. Liksom Mesopotamien.

Det visade sig bland annat i att när jag var med i en vänsterorganisation i slutet av 70-talet som p.g.a. SÄPO-noja ålade sina medlemmar att använda pseudonymer valde namnet - Ishtar, den babyloniska och assyriska kärleksgudinnan.

Och när jag på Jakobsbergs Folkhögskola i augusti 1980 fick chansen att föreslå ett projekt, som skulle vara terminen ut, och som skulle dominera skolarbetet, föreslog jag "Mellanösternprojektet". Det fick tillräckligt många anhängare för att bli av, men vår lärare ansåg att "Mellanöstern" var en kolonial beteckning och drev igenom att det istället skulle heta "Västasienprojektet".

Och nu bor jag i en del av Södertälje som i folkmun ibland går under namnet "Mesopotälje". Och där ett av de mest talade språken är en variant av arameiska - det språk som Jesus ska ha talat.

Det är lite hissnande.

Å andra sidan är jag ganska isolerad, där jag bor, vilket väl till stor del är självvalt. Om det hade varit i åttaårsåldern skulle jag nog kastat mig över alla som definierade sig som assyrier och börjat fråga ut dem vad de visste om de forntida assyrierna. Det gör jag inte nu...

Men som sagt, litet av en sluten cirkel är det.

Ishtarporten
Ishtarporten i Babylon, rekonstruktion

söndag 29 januari 2017

Svenska Dagbladet har inte alltid varit nyliberal

Med hjälp av Svenska Dagbladets utmärkta digitala arkiv kan man hitta många intressanta saker.

Jag kom att tänka på den gamla striden om "piratradion" på 60-talet. Då utmanades radiomonopolet av två privata radiosändare, Radio Nord och Radio Syd. Det hela skapade en debatt där många borgerliga tidningar stödde piraterna, och utmålade dem som förkämpar för friheten i etern. Dit hörde exempelvis Expressen och Kvällsposten.

Men så ej Svenska Dagbladet. När jag sökte på orden ”radio nord" och "radio syd" i deras arkiv bekräftades den vaga bild jag redan hade.

För Svenska Dagbladet var ägarna till dessa radiostationer simpla brottslingar, som man (eller närmare bestämt SvD:s chefredaktör Allan Hernelius) ville ha hårda tag mot. De angrep sina borgerliga kollegor för att gulla med brottslingar, SvD var för att skärpa lagen mot piratradiosändningar och för att stoppa de två kanalerna (som sände på öppet vatten).

Det innebär att man faktiskt var en av de tidningar i Sverige som hårdast backade upp radiomonopolet, och gick emot kommersiell radio...

De två kanalerna stoppades efter ett tag - Radio Nord tvingades sluta sända i juni 1962, Radio Syd i januari 1966*. Åtgärder som SvD entydigt stödde.

Det är intressant att se på de argument SvD använde för att gå emot andra borgerliga tidningars försvar för piratradion. SvD sa inte att de entydigt var emot konkurrens i etern.

De använde sig först och främst av det legala argumentet att det finns lagar mot piratradio, och att det därför var brottsligt att gå emot dessa lagar. Man kan ogilla dessa lagar, menade man, men om man bryter mot dem, är man en brottsling och bör straffas.

Men det räcker inte som förklaring. För SvD var ju också för att piratradiolagen skulle skärpas. Hur motiveras detta?

Ja, i SvD:s olika ledare och ledarstick om saken kan man hitta en rad argument förutom de rent legalistiska. Man tar upp risken att de legala sändningarna kan störas om det blir alltför trångt i etern. Man påpekar också att privata aktörer inte är bundna av avtal om saklighet och opartiskhet, och att de därför kan bli hur oseriösa som helst.

Man medger att det i och för sig någon gång i framtiden kan bli nödvändigt med någon form av privata aktörer, men att det endast skulle gälla de som noggrant kontrollerats och godkänts av myndigheterna. Och tillägger i en ledare (29/4 1962) - med adress till Radio Nord - att sändare som ägs av "mäktiga finansintressen i staten Texas" i så fall nog verkligen inte bör godkännas.

SvD var alltså konservativ, och stödde Högerpartiet (nuvarande Moderaterna). Men i det här fallet ser dess linje mer ut som etatistisk 1800-talskonservatism, med en misstro mot "oansvariga" privata aktörer i etern, än som den entydigt ”liberala” konservatism vi har varit vana vid det förra seklet.

Ja till lag och ordning, ja till av staten kontrollerad (och de facto finansierad) opartiskhet, och ett nej till ansvarslösa aktörer vars sändningar hotar nationens intressen....

Det är lite kul att ta del av det. Faktiskt.
----------------------------------------------------------
*Radio Syd återuppstod dock senare, och lades i sin nya form ned först 2002.

lördag 28 januari 2017

Ännu en absurd vårdnadsdom

Att gång på gång misshandla mamman inför barnen,  är tydligen helt förenligt med att få vårdnad om dessa barn. Detta enligt en aktuell hovrättsdom.

Väl att märka - en hovrättsdom i Sverige, inte i Ryssland...