Hur kulturen på Påskön förstördes

Denna dokumentär uppmanat jag alla att se. Den visar helt entydigt att Påsköns kultur inte förstördes av inre processer och konflikter på ön - som ofta har sagts. Det var ett direkt resultat av en grym och hänsynslös kolonisering. Som förvärrades genom åren. Redan tidigt drabbades befolkningen av sjukdomar som besökare förde med sig - men efter ett tag följde en hänsynslös exploatering. 

Stora delar av befolkningen användes som slavar, deporterades till Peru, eller tvingades acceptera - och arbeta med -   de mängder av får  som kolonisatörer förde med sig och som förstörde  ekologin på ön. Det var kommersiella jättelika fårfarmer - kapitalismen hade kommit till ön. .  

Detta var endast några exempel...

Filmen visar klart att Påskön hade en levande, fredlig och ganska så harmonisk kultur före koloniseringen. Under större delen av filmen blir man mer och mer imponerad över kulturen på Påskön.

Filmen blir sedan mer och mer sorglig när den närmar sig slutet. Jag har just kommit till slutet och mina ögon är faktiskt fulla av tårar...

 

Påven och kvinnliga präster

När påven Franciskus var i Sverige 2016 intervjuades han bland annat om sin syn på kvinnliga präster.    

Här kan man ta del av hans svar på denna fråga . Som han  besvarar genom att hänvisa till att den tidigare påven Johannes Paulus II kategoriskt avvisat kvinnliga präster

Franciskus säger: "Vad gäller kvinnopräster i den katolska kyrkan har sista ordet sagts av den helige Johannes Paulus II och det är fortfarande så". ...

Intervjuaren frågar. "Menar ni att det aldrig någonsin kommer att finnas kvinnopräster i den katolska kyrkan?"

Och får svaret. – "Om vi noggrant läser det som den helige Johannes Paulus II sade, så går det i den riktningen"

Detta svar kan förstås utifrån dogmen om påvens ofelbarhet, som fastslogs 1870. Det som påven säger om viktiga lärofrågor ses som alltid riktigt. Den heliga ande mer eller mindre tvingar en påve att alltid ha rätt när han uttalar sig om sådana frågor,

Den katolska kyrkan har en del sympatiska drag. Bland annat att den så resolut avvisar Luthers tes om "Rättfärdiggörelsen genom tron allena".

Men att påven nu, med hänvisning till dumheter som 1994 sagts; av en annan "ofelbar" påve i princip säger att "sista ordet" har sagts ger ju inte ett sympatiskt intryck. Frågan är alltså avgjord. För all framtid. 

Jaha. Då vill jag säga att om en gud verkligen har slagit fast något sådant är denna gud inte god. Vilket är problematiskt, eftersom det i kristendomen endast finns en gud.

Nu har ju faktiskt inte Gud uttalat sig i frågan. Så problemet är ju inte Gud, utan de märkliga människor som tillskriver Gud en sådan otäck uppfattning. Att överhuvudtaget på biologiska grunder utesluta halva befolkningen från prästämbetet säger en del om de som gör det. Och det sociala och politiska system som gör att de kan göra det.

Samtidigt kommer uttalandet förr eller senare att skapa problem för den katolska kyrkan. I alla fall om mänskligheten överlever den globala uppvärmningen..

Det skulle vara en annan sak om det slogs fast att Johannes Paulus II och Franciskus  uttalanden inte sågs som något som behandlade centrala  trosfrågor . Och att det således inte var "ofelbart".

När Johannes Pauls II kom med sitt uttalande om saken kunde man läsa i svenska tidningar att Vatikanen hade sagt att detta uttalande inte skulle ses som "ofelbart". Antingen var det fel  eller också har man ändrat sig i Vatikanen.

Påve Franciskus har annars till och från sagt en del bra saker, och ger intrycket att vara mer "vänster" än de tidigare påvarna. Men så länge som han hävdar att halva mänskligheten av biologiska; skäl för alltid ska vara utesluten från det främsta ämbetet i kyrkan är det mycket svårt att uppfatta honom som enbart sympatisk...

Om jurister som förstör barns liv

 /Det här är inte ett normalt debattinlägg, utan en känslomässig explosion./

Jag är ju en person som blev lite halvkänd  i andra hälften av 90-talet som en offentlig motståndare till satanism.  Det betyder ju också att jag inte gillar det som förut kallades svart magi, men som numera i Sverige vanligen kallas mörkermagi.

Inte för att jag tror att den fungerar. Om man kunde ha ihjäl folk med magi hade överbefolkning inte varit något problem. Hatade politiker skulle inte ha blivit långlivade. Dödsstatistiken skulle se helt annorlunda ut än den gör.

Någon kan invända  att "vanligt" folk inte behärskar magi - det är något som endast satanistiska mörkermagiker gör. Men om så vore fallet borde väl motståndare till satanism mycket ofta dö en för tidig död. Så verkar inte heller vara fallet.

Nej, jag tror inte att mörkermagi fungerar. Ingenting tyder på det.

Men ibland önskar jag nog att den skulle fungera.

Till exempel när jag läser små notiser om hur mammor som försöker skydda sina barn mot våldsamma pappor straffas med att denne pappa får hela vårdnaden. Och - ännu värre - även döms till ett anmärkningsvärt långt fängelsestraff om hon i desperation försökt gömma barnet..

Nu tänker väl kanske någon att det handlar om förvirrade mammor (och barn!) som inbillar sig saker. Men i  de fall jag känner till visar det sig att det handlar om fall där pappor verkligen skadar sina barn.

Jag kan inte hindra att jag får en impuls att vilja göra voodoo-dockor av de personer i det juridiska systemet som dömer mammor till förlorad vårdnad och fängelsestraff för att de gör vad alla föräldrar förväntas att göra - skydda sina barn.

Det finns inga ursäkter för dem. En del av de pappor  (dock absolut inte alla...) som utgör en fara för sina barn må vara instabila, med psykiska problem som gör att de handlar aggressivt och/eller sexualiserat mot sina egna barn.  De bör inte få ha med barn att göra, men de kanske borde få vård.

Men den ursäkten finns inte för de jurister som känslokallt i fall efter fall avkunnar domar som krossar barn och deras mammor. De är bortom  alla ursäkter.

Om man verkligen kunde stoppa deras verksamhet med hjälp av voodoo eller magi skulle jag nog göra det. Kanske inte genom att döda, men genom att på något annat magiskt  sätt inkapacitera  dem, så att de inte längre  genom sina domslut  kan skada barn.  Men det kan man ju inte.

Att mörkermagi inte fungerar är ju bra. Men i fall som dessa beklagar jag nog att det inte gör det.  Om de jurister och andra dömande som skadar barn, på ett magiskt sätt förhindrades att göra det i fortsättningen skulle nog domarna efter ett tag blivit bättre.

Men de som dömer barn till livslång olycka behöver i vårt samhälle vare sig frukta rättssystemet, eller Gud, eller magi. Eller något. De bara fortsätter att skada. Utan att någon verkar kunna göra något åt det.

SvD, SD, M och klimatpolitiken

Svenska Dagbladet (SvD) kallar sig obunden moderat. Nu undrar jag om de inte istället bör kalla sig obundet sverigedemokratisk. Deras ledare idag (som tyvärr är låst) har rubriken "SD kommer att få rätt också om klimatet."

Där menar de uppenbarligen att Sverigedemokraterna har den bästa klimatpolitiken. Men vad står "också" för? Jo, att Sverigedemokraterna har haft den bästa invandringspolitiken.

Några citat. Om klimatet: "Ett politikområde där alla partier utom SD bekänner sig till en gemensam tro som de under smärtsamma våndor kommer att tvingas överge i mötet med krassa realiteter" Om invandring: "I migrationsfrågor ägnade övriga partier åtskilliga år åt utfulning och brunmålning av SD innan de under gråt och tandagnisslan fick göra det mesta av partiets politik till sin egen." 

 Fritt fall nedåt för SvD, eller vad man nu kan kalla det.

En flytt - och ett dåligt samvete

Fick nyligen reda på att grannar som har bott nära mig i uppgången håller på att flytta. Det känns sorgligt, trots eller kanske snarare på grund av jag  under långa perioder varit i en sorts konflikt med dem.

Konflikten upphörde i stort för ett och ett halvt år sedan, men det är inte därför det är sorgligt.

Det som gör det sorgligt är att det till stor del är mitt fel att konflikten blev så hård. Det skulle gått att få någon sorts kompromiss om jag hade handlat annorlunda. Det handlar om sympatiska personer, och en intressekonflikt som skulle ha kunnat undvikas. 

Inga likheter i övrigt, men den enda sång jag kan komma på om en vemodig känsla om en flytt är denna. Som jag länkar till på grund av mitt dåliga samvete...

Die Forelle

/En lätt ändrad version av inlägget/

Den första gången jag direkt minns att jag hörde Schuberts "Die Forelle" (komponerad 1817)  var om jag minns rätt någon gång i mellanstadiet. Men troligen hade jag hört den tidigare, för den kändes redan då ganska så välbekant. 

Att det handlade om en fisk fattade jag, men inte mer än så. Jag tyckte melodin var mycket vacker. 

Långt senare fick jag reda på vad texten handlade om.  Det var en sorgsen sång om hur en fisk hamnar i en fiskares våld. 

Texten var inte skriven av kompositören Franz Schubert , utan av poeten  Christian Friedrich Daniel Schubart. Den hade dock en fjärde vers, som Franz strök när han gjorde en sång av dikten. 

I det tyska originalet  lyder den så här: 

"Der sichern Jugend weilt,
Denkt doch an die Forelle,
Seht ihr Gefahr, so eilt!
Meist fehlt ihr nur aus Mangel
Der Klugheit. Mädchen seht
Verführer mit der Angel!
Sonst blutet ihr zu spät."

I en artikel på engelska Wikipedia får vi reda på lite om bakgrunden.  Dikten handlade  egentligen inte om en fisks öde, utan är en varning till unga kvinnor att inte bli utnyttjade av män.  I Wikipediatexten står det att texten varnar unga kvinnor för specifikt unga män, ,men står det verkligen i texten att det måste vara unga män? Jag ser inte det, men det är kanske är något fel på mina språkkunskaper?

Jag ser det inte heller i Wikipedias översättning till engelska, som ser ut här.  

"You who tarry by the golden spring
Of secure youth,
Think still of the trout:
If you see danger, hurry by!
Most of you err only from lack
Of cleverness. Girls, see
Seducers with their tackle!
Or else, too late, you'll bleed."

Jag måste ändå medge att min första läsning av den strukna versen i die Forelle, kanske ledde till en ganska så anakronistisk tolkning av dess budskap.. Det handlade nog inte från början om en varning för övergrepp, som det idag definieras, utan om en varning till unga kvinnor att bevara sin "dygd" - för att de skulle förbli "oskuld" fram till äktenskapet. 

Sedan är det en annan sak att denna dikt/sång under många år hos många har skapat associationer till övergrepp. Jag känner också till åtminstone ett fall där förövare använt sig av sången, och identifierat sig med fiskaren, och sitt offer med fisken. Det kan möjligen också vara så att just detta exempel till stora delar har styrt mina associationer till die Forelle. 

Det finns flera versioner av sången på YouTube, men jag väljer att länka till denna, av Louise Alder från 2017 (200 år efter att Schubert komponerade den).  Den har engelsk undertext, så man behöver inte kunna tyska.

Det är en vacker version av en vacker sång.  Och oavsett hur den som lyssnar vill tolka den, ger den ju idag bilden av en sång, där empatin riktar sig mot den jagade -  och inte mot jägaren. Oavsett hur dessa ord sedan ska uppfattas - eller vad de ursprungligen betydde.

Franz Schubert

Varför har mormor en kråka?

De flesta sånger för barn som jag minns  från barndomen är begripliga, och har dessutom ofta någon form av sensmoral (även om denna ibland  helt eller delvis är olustig, som i "Goddag min fru" och "Här är polisen".)

Men vad ska man säga om "Mormors lilla kråka"?
 

"Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.

Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.

Än slank hen hit, än slank han dit,
än slank hen ner i diket.

Än slank hen hit, än slank han dit,
än slank hen ner i diket."  

Varför har mormor en kråka?  På vilket sätt åker kråkan? Kan hen inte köra själv? Osv.
Denna gåta tänkte jag på när jag vaknade.

När jag sen skulle leta efter texten på Google (för att det går snabbare att klistra in den än att skriva ut den själv) upptäcker jag något jag glömt. Det finns ju en annan version som heter "Prästens lilla kråka". Mysteriet tätnar.  
 

"Prästens lilla kråka
skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.

Prästens lilla kråka
skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.

Än slank het hit och
än slank hen dit,
och än slank hen ner i diket.

Än slank hen hit och
än slank hen dit,
och än slank hon ner i diket. "

PS. På nätet kallas kråkan ibland för "hon", ibland för "han". Som  synes har jag istället konsekvent  skrivit "hen"....

 

En statskupp i USA?

Jag har klippt ut början av SvDs huvudledare på onsdagen . Den är nämligen låst. Jag kan förstå att kommersiella tidningar kan låsa artiklar  men jag blir både förvånad och irriterad  över att det också gäller ledarartiklar. Om de menar allavar med att de har åsikter som de vill föra ut kunde de väl  i alla fall låta ledaren vara olåst...

Nåväl, man blir ofta  irriterad av SvD.s ledare, men sällan skräckslagen. Men den här är ett undantag. Den  hänvisar till en politisk analytiker i USA, men efter  detta framgår det att  författaren till ledaren själv tror att detta perspektiv är riktigt. Det framgår inte klart i det jag citerar först  men det finns i originalledaren 

Detta perspektiv är att USA med stor sannolikhet efter nästa val kommer att få se upprättandet av en diktatur med Trump som diktator.  

Man bör förstås bortse från typiska SvD-formuleringar som att USA är "frihetens fyrbåk, garanten för demokrati" Det är inte det väsentliga just här, det är det mörka framtidsperspektivet som är det väsentliga.

Nedan inledningen till ledaren. .
"Vi måste förbereda oss på Trumps statskupp 

USA, frihetens fyrbåk, garanten för demokrati i världen. Men inom några år kanske amerikanerna har avskaffat folkstyret i sitt eget land.

Allt talar nämligen för att Donald Trump blir republikanernas presidentkandidat också 2024. Liksom att han kommer försöka och förmodligen lyckas genomföra någon form av statskupp, om valresultatet inte blir det han önskar. USA är på väg mot sin svåraste politiska och konstitutionella kris sedan inbördeskriget, och sannolikheten är stor att den slutar med våld, död och den federala statens sammanbrott.

Denna ödesmättade varning kommer inte från vem som helst, utan från Robert Kagan, en av USA:s ledande konservativa tänkare och skribenter. I en kolumn i Washington Post (23/9) uppmanar han världen att förbereda sig på att Donald Trump efter nästa val genomför den kupp han misslyckades med i januari 2021.."

Detta scenario bygger på Watergate-journalisten Bob Woodward som i sin nya bok "Peril" hävdar att det fanns en konkret plan från Trumps sida att genomföra en statskupp i anslutning till stormningen av Capitolium.  

Den misslyckades, men Woodward verkar anse att den med stor sannolikhet lyckas i nästa presidentval.

SvD:s ledare slutar med dessa rader.
"Det är ett nattsvart scenario med oöverblickbara konsekvenser. Inte bara för USA, utanför också för världen och Sverige. Men vi måste rusta oss för det otänkbara. Trump har visat många gånger tidigare att det kan bli verklighet."

Eftersom det i Trumps program bland annat finns punkten att strunta i den globala uppvärmningen finns det en dubbel anledning till oro. En öppen diktaturstat i USA är illa nog, en som dessutom vill värma upp jorden i en än snabbare takt ger nog många en skräck som får andra mardrömsscenarier att verka triviala.

På förekommen anledning

Jag tog bort några rader jag skrev om Lars Vilks, eftersom jag i motsats till honom vill undvika att såra människor.

Det var inte "rätt sida" som "vann"

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att se en dokumentär om kalla kriget i 24 delar (!) av CNN från 1998.

 

Den var någorlunda nyanserad, men mot slutet finns det ändå en euforisk stämning av "äntligen har Sovjet fallit, äntligen har hotet om kärnvapenkrig försvunnit, nu kan människor över hela världen vara trygga"-

 

Den enda motvikten till detta slutscenario är en intervju med Fidel Castro, som får säga några tänkvärda ord några minuter innan den sista delen slutar...

 

Själv blev jag mer och mer deprimerad ju närmare slutet jag kom. Ja, jag visste ju hur det skulle sluta...

 

Världen har inte blivit bättre sedan kalla kriget tog slut och Sovjet kollapsade. Utan värre, defintivt värre.

 

Utan att vara någon vän av den förstelnade och auktoritära Sovjetbyråkratin vill jag ändå säga: det  var inte "rätt sida" som "vann" i det kalla kriget. Definitivt inte.

 

PS. Den idealbild av Gorbatjov som serien ger, verkade inte slå rot hos den ryska  befolkningen: I en opinionsundersökning i Ryssland 2013 om vilka ryska ledare  under det senaste seklet som varit de bästa, kom Gorbatjov och Jeltsin längst ner. Leonid Brezjnev etta, och Lenin tvåa.

 

-..

Såta vänner? Ronald Reagan och Michail Gorbatjov 19 november 1985.