Idag fyller jag 65 och blir alltså ålderspensionär.. Det är inte så där jättekul, för att nu uttrycka mig lite försiktigt.. För exakt 50 år sedan hade jag en födelsedag då jag kände mig mer optimistisk.
Då fyllde jag alltså 15.
Den dagen. fick jag en liten summa pengar som födelsedagspresent av mina föräldrar. I motsats till de flesta jämnåriga jag kände hade jag och mina syskon inga utåtriktade födelsedagar där man bjöd in kamrater. Födelsedagar var en familjeangelägenhet.
I vilket fall som helst räckte pengarna till en LP-skiva. Så jag gick, ut och köpte "The Fugs Second Album".
The Fugs förde i sina sånger fram en hårdt avståndstagande från samhället i USA - och från militarismen.
De hade förvisso också andra teman, varav en del idag skulle kunna ses som aningen problematiska.
Nåväl, jag gillade Fugs. Och den låt jag gillade mest på just den LP:n var nog "Kill for Peace", som med en ganska så brutal ironi angrep krig i allmänhet - och Vietnamkriget i synnerhet.
Den kan. höras här .
---------------------------------
TILLÄGG
Mer Fugs.
Den här sången är ett angrepp på Maharishi Mahesh Yogi, vilket klart sägs ut här, men inte när den senare blev en del av LP:n "It Crawled into my. Hand, Honest" . Översättningen till svenska i undertexterna måstre helt enkelt bero på attt inspelningen är tagen från ett program om Fugs från SVT som sändes sommaren 1968, och som jag faktiskt såg.
tisdag 31 december 2019
"On ritual abuse" - en artikel som gjorde intryck på mig
För den som letar lite på nätet är det inte så svårt att hitta vildsinta angrepp på mig. De kan ta sig olika former, och för det mesta är det en förvirrande blandning av lögner, halvsanningar och en och annan sanning.
En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".
Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.
Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en mycket distinkt otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående artikel.
Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel om Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .
På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som jag läste 1993 en process, och en intensiv läsning. som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.
Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse
/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./
I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.
Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.
I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?
My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.
And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.
All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.
There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.
I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.
For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.
If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.
Jeannie Riseman
En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".
Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.
Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en mycket distinkt otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående artikel.
Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel om Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .
På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som jag läste 1993 en process, och en intensiv läsning. som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.
Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse
/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./
I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.
Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.
I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?
My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.
And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.
All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.
There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.
I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.
For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.
If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.
Jeannie Riseman
lördag 21 december 2019
Desinformation på SvD:s ledarsida
För några dagar sedan skrev Inger Enkvist en ledarartikel i Svenska Dagbladet, där hon menade att s-regeringen under 60-talet hade lurats av den "nordvietnamesiska" propagandan och därför vände sig mot USA.
De hade enligt henne blivit lurade att tro att det pågick ett befrielsekrig i Sydvietnam, när sanningen var att det var en nordvietnamesisk invasion. Vidare trodde hon sig veta att 95 procent av de som stred i söder inte var FNL-truppar utan i själva verket reguljära nordvietnamesiska förband.
FNL fanns egentligen inte....
Det här trodde väl också en del svenska tidningar ca 1964,men redan nästa år insåg man ju att så var det absolut inte.
Om det vore så hade ju krigets utgång dessutom varit helt obegriplig. Det borde inte vara någon match för världens största militärmakt att slå tillbaks ett angrepp mot en allierad stat från lilla Nordvietnam.
Men redan 1965 visste de flesta svenska medier att FNL hade en mycket stark bas i Sydvietnams bondebefolkning. Till och med Svenska Dagbladet insåg det efter ett tag.
De enda som då skrev som SvD:s ledarsida nu skriver var högerextrema organisationer som "Demokratisk /sic/ Allians" och "Kommittén för ett fritt /sic/ Asien". (Med stöd av några få isolerade debattörer , inklusive tyvärr också några övervintrade ex-radikaler som Ture Nerman och Ebbe Linde!)
Kriget i Vietnam avslutades 1975, med att USA flydde hals över huvud. Men striden om vad som verkligen hände i Vietnam är tyvärr inte över. Därför kan man idag alltså se en av Sveriges ledande dagstidningar på ledande plats försvara det oförsvarbara...
PS. När Inger E ska beskriva "nordvietnamesernas" ruttenhet nämner hon också att efter ha "invaderat" södra Vietnam (OBS Vietnam var ju ETT land, som 1954 hade styckats upp i två delar av stormakterna i Genéve!) sedan hade fräckheten att invadera Kambodja. Där har hon ju rent formellt rätt - detta VAR till större delen en invasion, i motsats till Vietnamkriget. Men, men, tycker hon verkligen att det kan läggas Vietnam till last att de befriade Kambodja från Pol Pot!!
De hade enligt henne blivit lurade att tro att det pågick ett befrielsekrig i Sydvietnam, när sanningen var att det var en nordvietnamesisk invasion. Vidare trodde hon sig veta att 95 procent av de som stred i söder inte var FNL-truppar utan i själva verket reguljära nordvietnamesiska förband.
FNL fanns egentligen inte....
Det här trodde väl också en del svenska tidningar ca 1964,men redan nästa år insåg man ju att så var det absolut inte.
Om det vore så hade ju krigets utgång dessutom varit helt obegriplig. Det borde inte vara någon match för världens största militärmakt att slå tillbaks ett angrepp mot en allierad stat från lilla Nordvietnam.
Men redan 1965 visste de flesta svenska medier att FNL hade en mycket stark bas i Sydvietnams bondebefolkning. Till och med Svenska Dagbladet insåg det efter ett tag.
De enda som då skrev som SvD:s ledarsida nu skriver var högerextrema organisationer som "Demokratisk /sic/ Allians" och "Kommittén för ett fritt /sic/ Asien". (Med stöd av några få isolerade debattörer , inklusive tyvärr också några övervintrade ex-radikaler som Ture Nerman och Ebbe Linde!)
Kriget i Vietnam avslutades 1975, med att USA flydde hals över huvud. Men striden om vad som verkligen hände i Vietnam är tyvärr inte över. Därför kan man idag alltså se en av Sveriges ledande dagstidningar på ledande plats försvara det oförsvarbara...
PS. När Inger E ska beskriva "nordvietnamesernas" ruttenhet nämner hon också att efter ha "invaderat" södra Vietnam (OBS Vietnam var ju ETT land, som 1954 hade styckats upp i två delar av stormakterna i Genéve!) sedan hade fräckheten att invadera Kambodja. Där har hon ju rent formellt rätt - detta VAR till större delen en invasion, i motsats till Vietnamkriget. Men, men, tycker hon verkligen att det kan läggas Vietnam till last att de befriade Kambodja från Pol Pot!!
 |
söndag 15 december 2019
Backlashen mot MeToo
I Offensiv finns en informativ artikel om den nuvarande backlashen i Sverige, efter MeToo. Den rekommenderas.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
lördag 14 december 2019
Corbyn och Brexit
Jag har inga sympatier för stalinisterna i det så kallade "Kommunistiska Partiet" men här tror jag att de i stort har rätt.
Jeremy Corbin förlorade inte pga att han var för "vänster" utan för att han var emot Brexit, dvs. han var för en ny folkomröstning, för att riva upp resultaten av den gamla. .Majoriteten av arbetarklassen i Storbritannien är för Brexit.
Stora delar av "vänstern" är emot Brexit, framförallt utifrån nån sorts "guilt by assocation"- logik. Rasister och nationalister är för Brexit, därför måste vi vara emot...
Att dessa obehagliga grupper är emot Brexit är ju inte så konstigt; den politik de vill föra kommer snabbt att komma i konflikt med EU:s regelsystem (jfr Ungern och Polen).
Men om man vill föra en klart socialistisk politik kommer man snart att upptäcka att den i än högre grad kommer att komma i konflikt med EU:s regelsystem ...
Därför är Corbyns linje i Brexit-frågan inte endast något som är huvudorsaken till Labours ras och Boris Johnsons seger. Den är också både ologisk och kontraproduktiv.
Jeremy Corbin förlorade inte pga att han var för "vänster" utan för att han var emot Brexit, dvs. han var för en ny folkomröstning, för att riva upp resultaten av den gamla. .Majoriteten av arbetarklassen i Storbritannien är för Brexit.
Stora delar av "vänstern" är emot Brexit, framförallt utifrån nån sorts "guilt by assocation"- logik. Rasister och nationalister är för Brexit, därför måste vi vara emot...
Att dessa obehagliga grupper är emot Brexit är ju inte så konstigt; den politik de vill föra kommer snabbt att komma i konflikt med EU:s regelsystem (jfr Ungern och Polen).
Men om man vill föra en klart socialistisk politik kommer man snart att upptäcka att den i än högre grad kommer att komma i konflikt med EU:s regelsystem ...
Därför är Corbyns linje i Brexit-frågan inte endast något som är huvudorsaken till Labours ras och Boris Johnsons seger. Den är också både ologisk och kontraproduktiv.
torsdag 12 december 2019
Marie Fredriksson in memorian
Jag har alltid gillat Roxette i allmänhet, och Marie Fredriksson i synnerhet. Hon hade absolut något visst.
Det gjorde jag redan i slutet av 80-talet, och brukade hårt försvara Roxette mot, vad ska jag säga, politiskt korrekta invändningar jag ibland stötte på...
I synnerhet gillade jag de sånger där Marie Fredriksson sjöng de centrala partierna.
Det är mycket sorgligt att hon är död. Må hon vila i frid....
Jag länkar gärna här till en live-version av "Sleeping in my Car" från Sydafrika från 1995. Ni kan se och höra den här.
Det gjorde jag redan i slutet av 80-talet, och brukade hårt försvara Roxette mot, vad ska jag säga, politiskt korrekta invändningar jag ibland stötte på...
I synnerhet gillade jag de sånger där Marie Fredriksson sjöng de centrala partierna.
Det är mycket sorgligt att hon är död. Må hon vila i frid....
Jag länkar gärna här till en live-version av "Sleeping in my Car" från Sydafrika från 1995. Ni kan se och höra den här.
måndag 9 december 2019
Ett stöd till alla förövare
Cissi Wallin är dömd för förtal. Jag vet som sagt inte vad som hände mellan henne och Fredrik Virtanen (jag var inte där!) men jag anser alltså att det är extremt oroväckande att Wallin ska dömas för att hon gett sin version.
Jag anser att man endast ska kunna dömas för förtal om man bevisligen har ljugit. Domen utgör objektivt sett ett stöd till alla förövare, eftersom de nu kan utgå från att de har tystat sina offer för alltid.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
Jag anser att man endast ska kunna dömas för förtal om man bevisligen har ljugit. Domen utgör objektivt sett ett stöd till alla förövare, eftersom de nu kan utgå från att de har tystat sina offer för alltid.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
söndag 8 december 2019
Hellre död än röd
SvD:s ledarredaktion är inte "klimatskeptiker" som det så vackert brukar heta. Men den är något som nästan är värre - man kan kalla det för "klimatlikgiltiga".
De erkänner att uppvärmningen finns och att den är orsakad av våra utsläpp av växthusgaser.
Men sedan ger de på ledarsidan, när de kommenterar saken, nästan all plats åt att gnälla på att klimataktivister är "extrema", "orealistiska" eller något annat dumt.
Med undantag av en uppmaning att satsa på mer kärnkraft diskuterar de aldrig på ledarsidorna den extrema faran vi står inför, och hur den ska bemötas.
Och det där med kärnkraft verkar de mest använda för att få in en pik mot Miljöpartiet och säga att de är hycklare.
Då och då kommer till och med små giftpilar mot Greta Thunberg - inte ens så centrala personer i redaktionen som Tove Lifvendal och Susanna Popova kan helt avhålla sig från dessa.
Deras linje verkar vara : "Visst är den globala uppvärmningen ett hot, men ta det lugnt nu - inga extrema åtgärder som hotar ekonomin,eller riskerar leda till diktatur. Vi har aldrig haft det bättre än nu och det kommer vi att ha i fortsättningen också - om vi bara som sagt tar det lugnt och sitter still i båten.
Hittills har allt gått bra och alla problem har lösts, och det gäller säkert i framtiden också "
Och detta år inte ens en karikatyr.
Innerst inne inser nog SvD:s redaktörer att den globala uppvärmningen ställer behovet av planekonomi på dagordningen, och det skrämmer dem mer än själva uppvärmningen.
Hellre död än röd, som det brukade heta under kalla kriget.
De erkänner att uppvärmningen finns och att den är orsakad av våra utsläpp av växthusgaser.
Men sedan ger de på ledarsidan, när de kommenterar saken, nästan all plats åt att gnälla på att klimataktivister är "extrema", "orealistiska" eller något annat dumt.
Med undantag av en uppmaning att satsa på mer kärnkraft diskuterar de aldrig på ledarsidorna den extrema faran vi står inför, och hur den ska bemötas.
Och det där med kärnkraft verkar de mest använda för att få in en pik mot Miljöpartiet och säga att de är hycklare.
Då och då kommer till och med små giftpilar mot Greta Thunberg - inte ens så centrala personer i redaktionen som Tove Lifvendal och Susanna Popova kan helt avhålla sig från dessa.
Deras linje verkar vara : "Visst är den globala uppvärmningen ett hot, men ta det lugnt nu - inga extrema åtgärder som hotar ekonomin,eller riskerar leda till diktatur. Vi har aldrig haft det bättre än nu och det kommer vi att ha i fortsättningen också - om vi bara som sagt tar det lugnt och sitter still i båten.
Hittills har allt gått bra och alla problem har lösts, och det gäller säkert i framtiden också "
Och detta år inte ens en karikatyr.
Innerst inne inser nog SvD:s redaktörer att den globala uppvärmningen ställer behovet av planekonomi på dagordningen, och det skrämmer dem mer än själva uppvärmningen.
Hellre död än röd, som det brukade heta under kalla kriget.
onsdag 4 december 2019
"Nummer 1"
Om ni tillhör en av de (inte speciellt få) människor som inte står ut med en viss offentlig person kan ni gärna lyssna på denna låt av Magnus Uggla.
Om ni inte genast fattar vem den handlar om kan ni ju gissa.... jag berättar i alla fall nästa gång jag besöker en dator.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG .
Det var Jan Guillou, vilket om inte annat visas i dessa rader.
"Tur att vi har dig du modiga hjälte, ständigt på jakt i vår rättslösa stat. Som nr du ska hämnas ett svidande bälte, rensar ett helt internat
Och nu ska du ladda ditt vapen i soffan, och sen gå i strid mot den farliga Noffan Det krävs kurage å hämnas med så hårda bandage."
Det första syftar helt klart på hans bok om sin internatskola, det andra, tror jag, på en konflikt han en gång hade med en veckotidningsredaktör.
Om ni inte genast fattar vem den handlar om kan ni ju gissa.... jag berättar i alla fall nästa gång jag besöker en dator.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG .
Det var Jan Guillou, vilket om inte annat visas i dessa rader.
"Tur att vi har dig du modiga hjälte, ständigt på jakt i vår rättslösa stat. Som nr du ska hämnas ett svidande bälte, rensar ett helt internat
Och nu ska du ladda ditt vapen i soffan, och sen gå i strid mot den farliga Noffan Det krävs kurage å hämnas med så hårda bandage."
Det första syftar helt klart på hans bok om sin internatskola, det andra, tror jag, på en konflikt han en gång hade med en veckotidningsredaktör.
lördag 30 november 2019
Det ska vi fira
Finns det någon anledning att fira 30 november?
Visst finns det det.. Det var ju dagen då den blodsbesudlade och storhetsvansinnige slaktaren Karl XXII stupade i Norge 1718.
Något som inledde en för den tiden ovanligt lång fredsperiod i Sverige.
---------------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Ser nu att Göte Kildén skrev ett blogginlägg med samma grundsyn redan 2008, fast betydligt längre än ovanstående korta snutt. Läs det gärna här.
onsdag 20 november 2019
Syndafallets geometri...
Någon gång vintern 1985-86 läste jag en sf-roman, som hade en tanke som fascinerade mig. Jag minns inte alls handlingen, men däremot ett filosofiskt resonemang som fanns någonstans i den.
Jag minns inte titeln, och inte heller författaren.
En nyckelfras i idén var "den icke-euklidiska geometrin är ett specialfall av den euklidiska". Det betydde ungefär detta.
Den icke-euklidiska geometrin, som utvecklades av Gauss och andra på 1800-talet, och sedan användes av Einstein i relativitetsteorin, är inte det normala. Alltså - ett universum med fler än tre rumsdimensioner, krökt rumtid osv fanns inte från början. Det var ett resultat av - syndafallet. Närmare bestämt änglarnas uppror och annat som nämns i intertestamentala skrifter.
Hela universum kröktes av syndafallet, blev bisarrt. Einsteins relativitetsteori stämmer, men att den gör det är alltså ett resultat av fallet....
Jag har sedan letat och letat men inte hittat boken. På sätt och vis låter det lite som CS Lewis men när jag 1998 noga läste igenom hans sf-romaner hittade jag det inte.
Missade jag något vid läsningen av Lewis? Jag tror inte det, men vem vet.
Faktum är att jag redan hösten 1985 läste hans "Vredens tid" men det var tidigare än när jag läste boken med denna märkliga teori...
Eftersom jag sedan barndomen varit fylld av en märklig olust inför relativitetsteorin gick idén rakt in i mig- och jag glömde den inte.
Om någon har något tips om boken, hör av er....
Jag minns inte titeln, och inte heller författaren.
En nyckelfras i idén var "den icke-euklidiska geometrin är ett specialfall av den euklidiska". Det betydde ungefär detta.
Den icke-euklidiska geometrin, som utvecklades av Gauss och andra på 1800-talet, och sedan användes av Einstein i relativitetsteorin, är inte det normala. Alltså - ett universum med fler än tre rumsdimensioner, krökt rumtid osv fanns inte från början. Det var ett resultat av - syndafallet. Närmare bestämt änglarnas uppror och annat som nämns i intertestamentala skrifter.
Hela universum kröktes av syndafallet, blev bisarrt. Einsteins relativitetsteori stämmer, men att den gör det är alltså ett resultat av fallet....
Jag har sedan letat och letat men inte hittat boken. På sätt och vis låter det lite som CS Lewis men när jag 1998 noga läste igenom hans sf-romaner hittade jag det inte.
Missade jag något vid läsningen av Lewis? Jag tror inte det, men vem vet.
Faktum är att jag redan hösten 1985 läste hans "Vredens tid" men det var tidigare än när jag läste boken med denna märkliga teori...
Eftersom jag sedan barndomen varit fylld av en märklig olust inför relativitetsteorin gick idén rakt in i mig- och jag glömde den inte.
Om någon har något tips om boken, hör av er....
lördag 16 november 2019
Thomas Quick och bortträngda minnen
Var på ett seminarium om Thomas Quick på torsdag den 24 oktober. . Det kom nog fram mycket som alla som okritiskt svalt den idag förhärskande bilden borde ta del av. Mot slutet blev det en öppen diskussion och jag höll ett kort inlägg som inte alls handlade om Quick, utan mer allmänt om hur Josefsson och Råstam gett en förvrängd bild av debatten om bortträngda minnen.
I detta referat från Psykologtidningen.se nämns faktiskt mitt inlägg. Jag kallas för "en man i publiken".
Fotnoten i artikeln som säger att Elixabeth Loftus ska ha gått emot bortträngda minnen genom att experimentellt visa att det går att inplantera falska minnen, ser ut som ett logiskt tankefel. Även om Loftus har rätt i den frågan står det ena inte i motsättning till det andra. Om det går att inplantera falska minnen av olika (oftast mycket triviala) saker hindrar det inte att andra återkallade minnen (även traumatiska sådana!) absolut kan vara sanna.. Det är två helt olika saker.
Jag ser frågan om bortträngda minnen som en helt central, och närmast strategisk, fråga i kampen mot övergrepp - framförallt övergrepp mot barn!
Det inser även förövarförsvararna - och det är därför de lägger ner en så stor energi att förvränga vad debatten om bortträngda minnen handlar om.
Deras förvrängningar måste bemötas - var de än dyker upp...
I detta referat från Psykologtidningen.se nämns faktiskt mitt inlägg. Jag kallas för "en man i publiken".
Fotnoten i artikeln som säger att Elixabeth Loftus ska ha gått emot bortträngda minnen genom att experimentellt visa att det går att inplantera falska minnen, ser ut som ett logiskt tankefel. Även om Loftus har rätt i den frågan står det ena inte i motsättning till det andra. Om det går att inplantera falska minnen av olika (oftast mycket triviala) saker hindrar det inte att andra återkallade minnen (även traumatiska sådana!) absolut kan vara sanna.. Det är två helt olika saker.
Jag ser frågan om bortträngda minnen som en helt central, och närmast strategisk, fråga i kampen mot övergrepp - framförallt övergrepp mot barn!
Det inser även förövarförsvararna - och det är därför de lägger ner en så stor energi att förvränga vad debatten om bortträngda minnen handlar om.
Deras förvrängningar måste bemötas - var de än dyker upp...
fredag 8 november 2019
Ett brev betyder så mycket...
Fick just detta i min e-post. ;-)
" Hello my friend,
How are you and every members of your family? I hope you are living a peaceful live? I know you will be surprised to read from someone relatively unknown to you.my name is Aisha Muammar Gaddaffi.
Let me first of all introduce myself. My name is Aisha Muammar Gaddaffi, i was born in Tripoli Libya, am the fifth child and the only daughter of late Colonel Gaddafi,I am currently living in Muscat Oman. Unfortunately as a political refugee and due to the crisis surrounding my fathers death.
I am the former Libyan mediator and military official,former UN Goodwill Ambassador. Am a lawyer by profession, right now i am under tight security surveillance at the moment. I need to discuss a very important issue with you, please confirm to me if i can communicate with you via this email?
Sincerely yours,
Aisha Muammar Gaddaffi"
" Hello my friend,
How are you and every members of your family? I hope you are living a peaceful live? I know you will be surprised to read from someone relatively unknown to you.my name is Aisha Muammar Gaddaffi.
Let me first of all introduce myself. My name is Aisha Muammar Gaddaffi, i was born in Tripoli Libya, am the fifth child and the only daughter of late Colonel Gaddafi,I am currently living in Muscat Oman. Unfortunately as a political refugee and due to the crisis surrounding my fathers death.
I am the former Libyan mediator and military official,former UN Goodwill Ambassador. Am a lawyer by profession, right now i am under tight security surveillance at the moment. I need to discuss a very important issue with you, please confirm to me if i can communicate with you via this email?
Sincerely yours,
Aisha Muammar Gaddaffi"
onsdag 23 oktober 2019
Pappamånader, papparättsnissar - och barnens rätt
I ett debattinlägg i SvD förs på nytt fram att föräldraförsäkringen borde göras nästan totalt "individualiserad" så att mammor och pappor ska ha lika mycket tid med sina barn.
Det som stör mig är som alltid den nästan totala frånvaron av barnperspektiv. På ett naivt sätt förutsetts att en förtroendefull kontakt mellan fäder och barn kan uppstå genom en tvångslag där motvilliga pappor ska tvingas umgås med barn som de inte i någon högre grad vill umgås med.
Det ligger knappast i barns intresse att tas hand om av personer som endast motvilligt går med på det. Relationer mellan vuxna och barn är något ömtåligt: om barn ska tas hand av helt ovilliga vuxna kan resultatet bli likgiltighet, kärlekslöshet och i värsta fall våld och övergrepp.
Det hela grundar sig också på en idealiserad syn på vad en "pappa" är. En "pappa" är i grunden inte automatiskt mer än en person som under en sexualakt - som kan vara över på några minuter - har avlat ett barn. Av detta följer inte på något automatiskt sätt egenskaper eller känslor som gör denne lämplig att ta hand om detta, eller andra, barn
Barn torde ha behov av att bli omhändertagen av någon som verkligen vill det. Inte av någon som muttrar "nu måste jag vara med den där djävla ungen igen".
Socialt faderskap är en - social konstruktion. Det finns inte bland våra närmaste släktingar bland primaterna och har troligen uppstått ganska sent.
Men det värsta av allt är att detta kan leda till att många män får en starkare framtida ställning i vårdnadstvister. Redan idag kan många män få vårdnad även om barnen är livrädda för dem, eller till och med har berättat om våld och grova övergrepp från dem. Men i många fall kan mamman ändå få vårdnaden - även om ingen bryr sig om barnets berättelser.
Och detta därför att mamman haft mer tid med barnen tidigare. Men om även mycket olämpliga fäder tvingats till samma tid med barnen kan de senare lättare vinna tvister om barn som de egentligen inte vill ta hand om....
På så sätt ser vi idag hur vissa feminister hamnar i en de facto enhetsfront med papparättsnissar, dvs personer av en typ som idag nog måste ses som ett av de största hoten mot barns säkerhet...
Det som stör mig är som alltid den nästan totala frånvaron av barnperspektiv. På ett naivt sätt förutsetts att en förtroendefull kontakt mellan fäder och barn kan uppstå genom en tvångslag där motvilliga pappor ska tvingas umgås med barn som de inte i någon högre grad vill umgås med.
Det ligger knappast i barns intresse att tas hand om av personer som endast motvilligt går med på det. Relationer mellan vuxna och barn är något ömtåligt: om barn ska tas hand av helt ovilliga vuxna kan resultatet bli likgiltighet, kärlekslöshet och i värsta fall våld och övergrepp.
Det hela grundar sig också på en idealiserad syn på vad en "pappa" är. En "pappa" är i grunden inte automatiskt mer än en person som under en sexualakt - som kan vara över på några minuter - har avlat ett barn. Av detta följer inte på något automatiskt sätt egenskaper eller känslor som gör denne lämplig att ta hand om detta, eller andra, barn
Barn torde ha behov av att bli omhändertagen av någon som verkligen vill det. Inte av någon som muttrar "nu måste jag vara med den där djävla ungen igen".
Socialt faderskap är en - social konstruktion. Det finns inte bland våra närmaste släktingar bland primaterna och har troligen uppstått ganska sent.
Men det värsta av allt är att detta kan leda till att många män får en starkare framtida ställning i vårdnadstvister. Redan idag kan många män få vårdnad även om barnen är livrädda för dem, eller till och med har berättat om våld och grova övergrepp från dem. Men i många fall kan mamman ändå få vårdnaden - även om ingen bryr sig om barnets berättelser.
Och detta därför att mamman haft mer tid med barnen tidigare. Men om även mycket olämpliga fäder tvingats till samma tid med barnen kan de senare lättare vinna tvister om barn som de egentligen inte vill ta hand om....
På så sätt ser vi idag hur vissa feminister hamnar i en de facto enhetsfront med papparättsnissar, dvs personer av en typ som idag nog måste ses som ett av de största hoten mot barns säkerhet...
lördag 12 oktober 2019
How dare you?
Greta Thunberg har ju talat inför FN. Hon kan höras här. Eftersom min dator är sönder hörde jag det inte förrän lång senare.
Nedan finns en utskrift av talet.
Två reflektioner.
Ett. Hur kan de värdsledare som hon skäller ut applådera så entusiastiskt fast de inte har några tankar på att följa vad hon säger?
Två. Hon presenterar ju vetenskapligt bevisade fakta för en stor publik. Jag har inga invändningar alls., men vill gärna göra ett tillägg. Om inte en global planekonomi upprättas kommer de nödvändiga lösningarna inte att kunna genomföras, i alla fall inte i tid.
Det säger förstås inte Greta. Men vi som inser det är definitivt skyldiga att göra det...
"My message is that we'll be watching you.
This is all wrong. I shouldn't be up here. I should be back in school on the other side of the ocean. Yet you all come to us young people for hope. How dare you!
You have stolen my dreams and my childhood with your empty words. And yet I'm one of the lucky ones. People are suffering. People are dying. Entire ecosystems are collapsing. We are in the beginning of a mass extinction, and all you can talk about is money and fairy tales of eternal economic growth. How dare you!
For more than 30 years, the science has been crystal clear. How dare you continue to look away and come here saying that you're doing enough, when the politics and solutions needed are still nowhere in sight.
You say you hear us and that you understand the urgency. But no matter how sad and angry I am, I do not want to believe that. Because if you really understood the situation and still kept on failing to act, then you would be evil. And that I refuse to believe.
The popular idea of cutting our emissions in half in 10 years only gives us a 50% chance of staying below 1.5 degrees [Celsius], and the risk of setting off irreversible chain reactions beyond human control.
Fifty percent may be acceptable to you. But those numbers do not include tipping points, most feedback loops, additional warming hidden by toxic air pollution or the aspects of equity and climate justice. They also rely on my generation sucking hundreds of billions of tons of your CO2 out of the air with technologies that barely exist.
So a 50% risk is simply not acceptable to us — we who have to live with the consequences.
To have a 67% chance of staying below a 1.5 degrees global temperature rise – the best odds given by the [Intergovernmental Panel on Climate Change] – the world had 420 gigatons of CO2 left to emit back on Jan. 1st, 2018. Today that figure is already down to less than 350 gigatons.
How dare you pretend that this can be solved with just 'business as usual' and some technical solutions? With today's emissions levels, that remaining CO2 budget will be entirely gone within less than 8 1/2 years.
There will not be any solutions or plans presented in line with these figures here today, because these numbers are too uncomfortable. And you are still not mature enough to tell it like it is.
You are failing us. But the young people are starting to understand your betrayal. The eyes of all
future generations are upon you. And if you choose to fail us, I say: We will never forgive you.
We will not let you get away with this. Right here, right now is where we draw the line. The world is waking up. And change is coming, whether you like it or not.
Thank you."
Nedan finns en utskrift av talet.
Två reflektioner.
Ett. Hur kan de värdsledare som hon skäller ut applådera så entusiastiskt fast de inte har några tankar på att följa vad hon säger?
Två. Hon presenterar ju vetenskapligt bevisade fakta för en stor publik. Jag har inga invändningar alls., men vill gärna göra ett tillägg. Om inte en global planekonomi upprättas kommer de nödvändiga lösningarna inte att kunna genomföras, i alla fall inte i tid.
Det säger förstås inte Greta. Men vi som inser det är definitivt skyldiga att göra det...
"My message is that we'll be watching you.
This is all wrong. I shouldn't be up here. I should be back in school on the other side of the ocean. Yet you all come to us young people for hope. How dare you!
You have stolen my dreams and my childhood with your empty words. And yet I'm one of the lucky ones. People are suffering. People are dying. Entire ecosystems are collapsing. We are in the beginning of a mass extinction, and all you can talk about is money and fairy tales of eternal economic growth. How dare you!
For more than 30 years, the science has been crystal clear. How dare you continue to look away and come here saying that you're doing enough, when the politics and solutions needed are still nowhere in sight.
You say you hear us and that you understand the urgency. But no matter how sad and angry I am, I do not want to believe that. Because if you really understood the situation and still kept on failing to act, then you would be evil. And that I refuse to believe.
The popular idea of cutting our emissions in half in 10 years only gives us a 50% chance of staying below 1.5 degrees [Celsius], and the risk of setting off irreversible chain reactions beyond human control.
Fifty percent may be acceptable to you. But those numbers do not include tipping points, most feedback loops, additional warming hidden by toxic air pollution or the aspects of equity and climate justice. They also rely on my generation sucking hundreds of billions of tons of your CO2 out of the air with technologies that barely exist.
So a 50% risk is simply not acceptable to us — we who have to live with the consequences.
To have a 67% chance of staying below a 1.5 degrees global temperature rise – the best odds given by the [Intergovernmental Panel on Climate Change] – the world had 420 gigatons of CO2 left to emit back on Jan. 1st, 2018. Today that figure is already down to less than 350 gigatons.
How dare you pretend that this can be solved with just 'business as usual' and some technical solutions? With today's emissions levels, that remaining CO2 budget will be entirely gone within less than 8 1/2 years.
There will not be any solutions or plans presented in line with these figures here today, because these numbers are too uncomfortable. And you are still not mature enough to tell it like it is.
You are failing us. But the young people are starting to understand your betrayal. The eyes of all
future generations are upon you. And if you choose to fail us, I say: We will never forgive you.
We will not let you get away with this. Right here, right now is where we draw the line. The world is waking up. And change is coming, whether you like it or not.
Thank you."
fredag 11 oktober 2019
"Flickorna på TV2"
Jag minns när jag första gången hörde Gyllene Tiders "Flickorna på TV2".
Den kom 1979, och det var i en period då jag inte såg speciellt mycket på TV, och nästan inte alls hörde på populärmusik-. Men på något sätt fick jag ändå höra den.,
Jag blev ganska så perplex. Kunde man verkligen få göra låtar med texter som:
"Tänk att få sätta på TV 2 -
Tänk att få sätta på flickorna på TV2"?,
Finns det verkligen INGA gränser nuförtiden? - tänkte jag nog....
Men jag såg som sagt inte mycket på TV, så jag ställde mig kanske även andra frågor. Vad hade "flickorna" på TV2 egentligen för något som deras motsvarigheter på TV1 inte hade (några andra TV- kanaler fann ju inte då)?
Och vad tyckte förresten "flickorna" om att Gyllene Tider deklarerade att de ville "sätta på" den? Blev de illa berörda, eller måhända smickrade?
Frågorna var ju många...
Långt senare såg jag; faktiskt en intervju med en kvinna som var hallåa på TV2 när det begav sig. Hon sa att hon hade blivit ganska road av låten.
Det var ju bra.. :-)
Den kom 1979, och det var i en period då jag inte såg speciellt mycket på TV, och nästan inte alls hörde på populärmusik-. Men på något sätt fick jag ändå höra den.,
Jag blev ganska så perplex. Kunde man verkligen få göra låtar med texter som:
"Tänk att få sätta på TV 2 -
Tänk att få sätta på flickorna på TV2"?,
Finns det verkligen INGA gränser nuförtiden? - tänkte jag nog....
Men jag såg som sagt inte mycket på TV, så jag ställde mig kanske även andra frågor. Vad hade "flickorna" på TV2 egentligen för något som deras motsvarigheter på TV1 inte hade (några andra TV- kanaler fann ju inte då)?
Och vad tyckte förresten "flickorna" om att Gyllene Tider deklarerade att de ville "sätta på" den? Blev de illa berörda, eller måhända smickrade?
Frågorna var ju många...
Långt senare såg jag; faktiskt en intervju med en kvinna som var hallåa på TV2 när det begav sig. Hon sa att hon hade blivit ganska road av låten.
Det var ju bra.. :-)
fredag 4 oktober 2019
Kristna värden
Idag talar många politiker, och andra, högt om kristna värden. I synnerhet., tycks det, personer som befinner sig på högerkanten.
Gott. Låt oss tala om kristna värden. Eller rättare sagt, låt evangelisten Lukas, som ju också skrev Apostlagärningarna, göra det
Jag har tidigare lagt ut första stycket ur detta. Men jag undvek det som följer. Jag tyckte kanske det lät för brutalt. Men det finns väl ingen anledning att INTE låta brutal i frågor som dessa. Eller?
Så läs igenom nedanstående stycke. Och ställ er frågan hur många som idag mest högröstat talar om kristna värden ens skulle - överleva, om sådana tillämpades på allvar?
"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov....
En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. Då sade Petrus: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.” Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.
Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. Petrus vände sig till henne: ”Säg mig, var det allt ni fick för jorden?” – ”Ja, det var allt”, svarade hon. Men då sade Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren – det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.” I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse." (Apostlagärningarna 4:32 - 5:11).
Gott. Låt oss tala om kristna värden. Eller rättare sagt, låt evangelisten Lukas, som ju också skrev Apostlagärningarna, göra det
Jag har tidigare lagt ut första stycket ur detta. Men jag undvek det som följer. Jag tyckte kanske det lät för brutalt. Men det finns väl ingen anledning att INTE låta brutal i frågor som dessa. Eller?
Så läs igenom nedanstående stycke. Och ställ er frågan hur många som idag mest högröstat talar om kristna värden ens skulle - överleva, om sådana tillämpades på allvar?
"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov....
En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. Då sade Petrus: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.” Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.
Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. Petrus vände sig till henne: ”Säg mig, var det allt ni fick för jorden?” – ”Ja, det var allt”, svarade hon. Men då sade Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren – det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.” I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse." (Apostlagärningarna 4:32 - 5:11).
måndag 30 september 2019
Förstörd dator
Min dator har ramlat i golvet och verkar vara totaldemolerad. Skriver detta från en biblioteksdator. .
fredag 27 september 2019
Förlorarnas historia
Magnus Nymans bok "Förlorarnas historia" är en både intressant och spännande bok. I den får vi se reformationen ur ett katolskt perspektiv.
Alltsedan denna reformation har vi i Sverige matats med en historieskrivning där de förlorande katolikerna beskrivs som obehagliga, vidskepliga och allmänt skumma. Historikern Knut B Westman kunde 1918 formulera skillnaden mellan den katolska och den protestantiska fasen i Sveriges kyrkohistoria på detta sätt: "Gud har talat barnsligt till barn, innan han kunde börja tala manligt till män". Katolicismen var "barnslig" vidskepelse medan protestantismens var "manlig" gudstro.
Själv minns jag dock en garanterat anti-katolsk bok jag fick som julklapp av mormor julen 1965. Den hette "Martin Luther - en berättelse från reformationstiden" och var en propagandistisk skildring av reformationen, skriven av Elisabeth Rundle 1902. Den talade förvisso "barnsligt till barn" - och det helt medvetet. Den var nämligen riktad till barn, och var fylld med många bilder. Den bestod av fiktiva dagboksskildringar som sades beskriva Martin Luthers liv. Luther vad god och vis redan som barn - hans motståndare var obeskrivligt hemska.
Det är först på senare år som vi fått seriösa böcker på svenska som skildrar den katolska sidan i dramat. Ja, innan dess hade vi ju Sven Stolpe. Men hans beskrivning var inte alltid så seriös - det var ofta lite av att vända upp och ned på den anti-katolska propagandan. Ett ganska så vulgärt exempel är hans roman "Fru Birgitta ler" från 1955. Den beskriver reformationens genombrott i Sverige - och ger en brutal skildring av falska, obehagliga och "omanliga" protestanter (en av dem visar sig efter ett tag också mycket riktigt vara homosexuell!) och av karaktärsfasta och kloka katoliker!
Något sådant finns förvisso inte i "Förlorarnas historia." Den är grundlig, väldokumenterad och nyanserad. Författaren är både professor i idéhistoria och katolsk präst. Men någon katolsk propagandaskrift är det minst av allt.
Den väcker många tankar men jag nöjer mig med några få funderingar.
Vanligtvis antar många lite lättvindigt att protestantismen infördes i ett slag av Gustav Vasa. Men det är ju en förenkling. Dels tog det ett tag innan Sverige blev öppet protestantiskt och på landsbygden tog det ännu längre tid. Men dels var den nya lärans seger inte alls självklar även efter att den officiellt hade införts.
Vid åtminstone två tillfällen låg vägen (kanske) öppen för en motreformation. Dels vid Dackefejden. Om Dackes uppror hade lyckats skulle historien kunnat ta en helt annan vändning. Dels när kung Sigismund tillträdde. Han var katolik, och enligt den patrilinjära monarkistiska successionsordning som tillämpades i Sverige var han förvisso den rättmätige kungen - oavsett vad bloggen "Ashtar command book blog" än må påstå! ;-)
Sigismunds störtande torde väl bäst kunna beskrivas som en statskupp. Som visade att den protestantiska tillhörigheten numera vägde tyngre ön det formella statsskicket!
När det gäller de rent teologiska skillnaderna kan det ju framhållas att den tidiga protestantiska människosynen var betydligt mer pessimistisk än den katolska. I båda lärorna krävdes Guds nåd för frälsningen - men katolikerna menade att människan hade fri vilja att ta emot eller förkasta den. Så ej för protestanterna. Människans vilja var ond alltsedan syndafallet - och kunde inte på egen hand ens välja att ta emot Guds nåd.
Detta problem löste protestanterna med läran om den dubbla predestinationen. Vissa människor hade sedan begynnelsen valts ut av Gud för att räddas - medan andra sedan begynnelsen hade valts ut till evig fördömelse.
Detta ska inte ses som att protestanterna var filosofiska determinister. För enligt både Luther och Calvin hade det funnits en period då människan hade en fri vilja. Men i och med Adam och Evas syndafall hade den gått förlorad. Efter detta kunde människor endast välja det onda.
Men, som sagt, läs gärna boken. Där får vi också lära oss en hel del om intressanta personer på den katolska sidan - i den religionsstrid som radikalt förändrade Sverige. Innan jag läste boken var exempelvis det enda sammanhang jag hört talas om biskop Hans Brask att han ska ha skrivit en lapp med innehållet "Härtill är jag nödd och tvungen". Nu fick jag dessutom reda på att han var aktiv katolik under reformationstiden. Det är roligt med allmänbildning!
Alltsedan denna reformation har vi i Sverige matats med en historieskrivning där de förlorande katolikerna beskrivs som obehagliga, vidskepliga och allmänt skumma. Historikern Knut B Westman kunde 1918 formulera skillnaden mellan den katolska och den protestantiska fasen i Sveriges kyrkohistoria på detta sätt: "Gud har talat barnsligt till barn, innan han kunde börja tala manligt till män". Katolicismen var "barnslig" vidskepelse medan protestantismens var "manlig" gudstro.
Själv minns jag dock en garanterat anti-katolsk bok jag fick som julklapp av mormor julen 1965. Den hette "Martin Luther - en berättelse från reformationstiden" och var en propagandistisk skildring av reformationen, skriven av Elisabeth Rundle 1902. Den talade förvisso "barnsligt till barn" - och det helt medvetet. Den var nämligen riktad till barn, och var fylld med många bilder. Den bestod av fiktiva dagboksskildringar som sades beskriva Martin Luthers liv. Luther vad god och vis redan som barn - hans motståndare var obeskrivligt hemska.
Det är först på senare år som vi fått seriösa böcker på svenska som skildrar den katolska sidan i dramat. Ja, innan dess hade vi ju Sven Stolpe. Men hans beskrivning var inte alltid så seriös - det var ofta lite av att vända upp och ned på den anti-katolska propagandan. Ett ganska så vulgärt exempel är hans roman "Fru Birgitta ler" från 1955. Den beskriver reformationens genombrott i Sverige - och ger en brutal skildring av falska, obehagliga och "omanliga" protestanter (en av dem visar sig efter ett tag också mycket riktigt vara homosexuell!) och av karaktärsfasta och kloka katoliker!
Något sådant finns förvisso inte i "Förlorarnas historia." Den är grundlig, väldokumenterad och nyanserad. Författaren är både professor i idéhistoria och katolsk präst. Men någon katolsk propagandaskrift är det minst av allt.
Den väcker många tankar men jag nöjer mig med några få funderingar.
Vanligtvis antar många lite lättvindigt att protestantismen infördes i ett slag av Gustav Vasa. Men det är ju en förenkling. Dels tog det ett tag innan Sverige blev öppet protestantiskt och på landsbygden tog det ännu längre tid. Men dels var den nya lärans seger inte alls självklar även efter att den officiellt hade införts.
Vid åtminstone två tillfällen låg vägen (kanske) öppen för en motreformation. Dels vid Dackefejden. Om Dackes uppror hade lyckats skulle historien kunnat ta en helt annan vändning. Dels när kung Sigismund tillträdde. Han var katolik, och enligt den patrilinjära monarkistiska successionsordning som tillämpades i Sverige var han förvisso den rättmätige kungen - oavsett vad bloggen "Ashtar command book blog" än må påstå! ;-)
Sigismunds störtande torde väl bäst kunna beskrivas som en statskupp. Som visade att den protestantiska tillhörigheten numera vägde tyngre ön det formella statsskicket!
När det gäller de rent teologiska skillnaderna kan det ju framhållas att den tidiga protestantiska människosynen var betydligt mer pessimistisk än den katolska. I båda lärorna krävdes Guds nåd för frälsningen - men katolikerna menade att människan hade fri vilja att ta emot eller förkasta den. Så ej för protestanterna. Människans vilja var ond alltsedan syndafallet - och kunde inte på egen hand ens välja att ta emot Guds nåd.
Detta problem löste protestanterna med läran om den dubbla predestinationen. Vissa människor hade sedan begynnelsen valts ut av Gud för att räddas - medan andra sedan begynnelsen hade valts ut till evig fördömelse.
Detta ska inte ses som att protestanterna var filosofiska determinister. För enligt både Luther och Calvin hade det funnits en period då människan hade en fri vilja. Men i och med Adam och Evas syndafall hade den gått förlorad. Efter detta kunde människor endast välja det onda.
Men, som sagt, läs gärna boken. Där får vi också lära oss en hel del om intressanta personer på den katolska sidan - i den religionsstrid som radikalt förändrade Sverige. Innan jag läste boken var exempelvis det enda sammanhang jag hört talas om biskop Hans Brask att han ska ha skrivit en lapp med innehållet "Härtill är jag nödd och tvungen". Nu fick jag dessutom reda på att han var aktiv katolik under reformationstiden. Det är roligt med allmänbildning!
torsdag 26 september 2019
Arne Weise, Emanuel Swedenborg och Nya Kyrkan
Nås av nyheten att Arne Weise är död.
Arne Weise var både döpt och konfirmerad i Nya Kyrkan, som består av anhängare till Emanuel Swedenborg. Nu verkade hans förhållande till religion efter ett tag blivit ganska ljummet, men för mig är nog det första jag tänker på när jag hör hans namn just Nya Kyrkan och Swedenborg,
I boken "Kulter, sekter, samfund" som kom ut 1970 intervjuades han som representant för "Nya Kyrkan". Han menade där att Nya Kyrkan och swedenborgianismen borde appellera till ungdomar, eftersom den tar upp livsfrågor som ungdomar söker svar på.
Nu verkar intresset för Swedenborgs läror hos dagens ungdom vara ganska så begränsat. Men själv fick jag för några år sedan eller så, efter att ha fyllt 60, en viss fascination för Swedenborg.
Så jag läste några av hans texter, och uppenbarelser.
Jag slutade dock snabbt. Det kan möjligen bero på ett av hans teman, som faktiskt liknade en del mycket sofistikerade skräckberättelser.
Det var hans syn på helvetet. Han trodde inte på en brinnande eld där de onda skulle plågas i evighet. Det var sympatiskt, men det han trodde på var på sätt och vis än mer kusligt.
Jag refererar här ur minnet, har inte dessa texter framför mig.
I korthet gick enligt min minnesbild hans version av helvetesläran ut på att de onda inte fattade att de var döda. De kom till en värld som de trodde var verklig,
Samtidigt avspeglade deras tidigare ondska i denna "värld". På ett sinnrikt sätt var den värld de kom till in i minsta detalj en avspegling av deras mörka syndfulla liv. Den nya världen efter döden var en förlängning av deras egna synder. En värld som ytterst var lika tröstlös som deras syndiga liv. Typ.
Det kusliga med denna lära är ju framförallt inte den obehagliga tanken att man en dag ska komma till ett sådant helvete. Eftersom den döde enligt Swedenborg inte vet att hen är död utan tror att den sataniska tillvaro som hen hamnat i är den verkliga världen öppnas ju en än mer otäck tanke...
När man ser på världen idag är det ju faktiskt inte så svårt att tänka sig att det är ett privat helvete man hamnat i som ett resultat av den synd man hade när man levde så att säga på riktigt.
Alltså. När man tänker på hur denna värld ser ut idag - både overklig - och, ja, nästan på gränsen till drömlik- och ja, till stora delar definitivt ond - och sedan betänker Swedenborgs lära kan ju frågan ställas på allvar.
Vilka fruktansvärda synder har man begått när man levde "på riktigt"- för att hamna just här?
*ryser*
Emanuel Swedenborg
Arne Weise var både döpt och konfirmerad i Nya Kyrkan, som består av anhängare till Emanuel Swedenborg. Nu verkade hans förhållande till religion efter ett tag blivit ganska ljummet, men för mig är nog det första jag tänker på när jag hör hans namn just Nya Kyrkan och Swedenborg,
I boken "Kulter, sekter, samfund" som kom ut 1970 intervjuades han som representant för "Nya Kyrkan". Han menade där att Nya Kyrkan och swedenborgianismen borde appellera till ungdomar, eftersom den tar upp livsfrågor som ungdomar söker svar på.
Nu verkar intresset för Swedenborgs läror hos dagens ungdom vara ganska så begränsat. Men själv fick jag för några år sedan eller så, efter att ha fyllt 60, en viss fascination för Swedenborg.
Så jag läste några av hans texter, och uppenbarelser.
Jag slutade dock snabbt. Det kan möjligen bero på ett av hans teman, som faktiskt liknade en del mycket sofistikerade skräckberättelser.
Det var hans syn på helvetet. Han trodde inte på en brinnande eld där de onda skulle plågas i evighet. Det var sympatiskt, men det han trodde på var på sätt och vis än mer kusligt.
Jag refererar här ur minnet, har inte dessa texter framför mig.
I korthet gick enligt min minnesbild hans version av helvetesläran ut på att de onda inte fattade att de var döda. De kom till en värld som de trodde var verklig,
Samtidigt avspeglade deras tidigare ondska i denna "värld". På ett sinnrikt sätt var den värld de kom till in i minsta detalj en avspegling av deras mörka syndfulla liv. Den nya världen efter döden var en förlängning av deras egna synder. En värld som ytterst var lika tröstlös som deras syndiga liv. Typ.
Det kusliga med denna lära är ju framförallt inte den obehagliga tanken att man en dag ska komma till ett sådant helvete. Eftersom den döde enligt Swedenborg inte vet att hen är död utan tror att den sataniska tillvaro som hen hamnat i är den verkliga världen öppnas ju en än mer otäck tanke...
När man ser på världen idag är det ju faktiskt inte så svårt att tänka sig att det är ett privat helvete man hamnat i som ett resultat av den synd man hade när man levde så att säga på riktigt.
Alltså. När man tänker på hur denna värld ser ut idag - både overklig - och, ja, nästan på gränsen till drömlik- och ja, till stora delar definitivt ond - och sedan betänker Swedenborgs lära kan ju frågan ställas på allvar.
Vilka fruktansvärda synder har man begått när man levde "på riktigt"- för att hamna just här?
*ryser*
Emanuel Swedenborg
tisdag 24 september 2019
Spökena kommer
Detta är texten till en sång som jag och en kille som hette Bert sjöng på avslutningen på Jakobsbergs Folkhögskola våren 1981.
Bert hade skrivit det mesta av både melodin och texten. Jag hade dock gjort både melodin och den huvudsakliga texten till refrängen med orden "Spökena kommer"...
Tyvärr vet jag inte hur man spelar in ljud på datorn. Annars hade jag kanske kunnat sjunga in sången och gjort en ljudfil. Melodin var faktiskt ganska så suggestiv.
Men här är texten. Citerat från minnet, så det kan finnas några smärre fel.
----------
Spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer.
I den allmänna depressionens spår, läggs en förlamande hand - över alla dom som på folkhögskolor går, förhoppningar grusas till sand.
Spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer.
I den ekonomiska recessionens spår, ska alla varv läggas ner. Det som byggts upp under åtskilliga år, finns kanske snart inte mer.
Spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer.
I den sociala nedrustningens spår, skolor och sjukhus ska bort. Många som är i behov av vård dom får, söka förgäves inom kort.
Spökena kommer för att försvara den helt ruttna och fallfärdiga borgen.
Spökena kommer, spökena kommer, när ska väl spökena sluta att komma?
När vi genomskådat spökenas roll, sett vem som manar dom fram. Som genom spöken utövar sin kontroll, för att få oss fogliga som lamm.
När vi i kampen vår rädsla bortlagt, ser vi att spökena är små. När grundvalen raserats för herrarnas makt - inget kan rädda dom då.
Inget kan rädda dom då. Inget kan rädda dom då. Inget kan rädda dom då.
En pirats spöke, av Howard Pyle från 1921.
Bert hade skrivit det mesta av både melodin och texten. Jag hade dock gjort både melodin och den huvudsakliga texten till refrängen med orden "Spökena kommer"...
Tyvärr vet jag inte hur man spelar in ljud på datorn. Annars hade jag kanske kunnat sjunga in sången och gjort en ljudfil. Melodin var faktiskt ganska så suggestiv.
Men här är texten. Citerat från minnet, så det kan finnas några smärre fel.
----------
Spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer.
I den allmänna depressionens spår, läggs en förlamande hand - över alla dom som på folkhögskolor går, förhoppningar grusas till sand.
Spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer.
I den ekonomiska recessionens spår, ska alla varv läggas ner. Det som byggts upp under åtskilliga år, finns kanske snart inte mer.
Spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer, spökena kommer.
I den sociala nedrustningens spår, skolor och sjukhus ska bort. Många som är i behov av vård dom får, söka förgäves inom kort.
Spökena kommer för att försvara den helt ruttna och fallfärdiga borgen.
Spökena kommer, spökena kommer, när ska väl spökena sluta att komma?
När vi genomskådat spökenas roll, sett vem som manar dom fram. Som genom spöken utövar sin kontroll, för att få oss fogliga som lamm.
När vi i kampen vår rädsla bortlagt, ser vi att spökena är små. När grundvalen raserats för herrarnas makt - inget kan rädda dom då.
Inget kan rädda dom då. Inget kan rädda dom då. Inget kan rädda dom då.
En pirats spöke, av Howard Pyle från 1921.
lördag 14 september 2019
Gud hör bön - eller?
/Inlägg som skrevs i en plötslig känsla av desperation./
På vägen mellan Stockholm och Gräddö fanns när jag var barn en klippvägg som hade försetts med en text. Den löd "Gud hör bön".
Jag tror inte jag reflekterade så mycket över den. Utgick från att det var tom religiös retorik.
Jag kunde inte gärna ta den på allvar. Som barn hade jag nästan varje kväll bett till Gud att hen skulle ge mig trygghet och befria mig från rädsla. För både mardrömmar, mörker - och annat.
Det gjorde hen aldrig, Varför skulle jag då ens tänka på ett - som det syntes - helt falskt påstående på en bergvägg.
Fast det behöver ju inte nödvändigtvis vara falskt. Det finns ju ett ännu värre alternativ.
Men om vi ändå börjar med antagandet att det är falskt. Det kan betyda endera två saker. Antingen finns inte Gud, och då kan hen förstås inte höra bön. Det var ju en vanlig åsikt på sextiotalet, - "det finns ingen Gud och Ingemar Hedenius är hans profet.". Typ.
Men å andra sidan kunde det ju vara så att Gud fanns, men att hen ändå inte hörde bön. Hen behöver ju trots allt inte vara allvetande. Eller hen kanske bara hörde vissas böner. Inte speciellt mångas, fick man ju i så fall intrycket av.
Det andra alternativet var ju etter värre. Gud kanske hörde böner, men besvarade dem inte. Den minst obehagliga förklaringen var i så fall att hen inte kunde. Hen kanske inte var allsmäktig. Det lidande som då Gud måste uppleva torde i så fall vara enormt. Om hen hörde alla böner men insåg att hen inte kunde göra ett skvatt.
Det mest obehagliga alternativet var förstås att Gud hörde bön, men inte VILLE svara. Hen kanske inte brydde sig, Hen kanske var både allsmäktig och allvetande, men inte god...
Sedan dess har jag bett många gånger, och inte endast till den "kristne" guden. Men något som liknar bönesvar har jag knappast noterat.
Utom en anmärkningsvärd gång, men då bad jag till Jungfru Maria. Men det var bara en gång, och det upprepades aldrig.
Vad göra? Dra slutsatsen att bönesvar är en ren myt?
Eller be till vampyren Carmilla att hon finns, och att hon gör mig till vampyr? ;-)
Eller nåt annat?
PS. Jag har för mig att någon till sist förvandlade texten till "Gud hör bönder". Även det ett tveksamt påstående.
En from bön - men finns det någon mottagare?
På vägen mellan Stockholm och Gräddö fanns när jag var barn en klippvägg som hade försetts med en text. Den löd "Gud hör bön".
Jag tror inte jag reflekterade så mycket över den. Utgick från att det var tom religiös retorik.
Jag kunde inte gärna ta den på allvar. Som barn hade jag nästan varje kväll bett till Gud att hen skulle ge mig trygghet och befria mig från rädsla. För både mardrömmar, mörker - och annat.
Det gjorde hen aldrig, Varför skulle jag då ens tänka på ett - som det syntes - helt falskt påstående på en bergvägg.
Fast det behöver ju inte nödvändigtvis vara falskt. Det finns ju ett ännu värre alternativ.
Men om vi ändå börjar med antagandet att det är falskt. Det kan betyda endera två saker. Antingen finns inte Gud, och då kan hen förstås inte höra bön. Det var ju en vanlig åsikt på sextiotalet, - "det finns ingen Gud och Ingemar Hedenius är hans profet.". Typ.
Men å andra sidan kunde det ju vara så att Gud fanns, men att hen ändå inte hörde bön. Hen behöver ju trots allt inte vara allvetande. Eller hen kanske bara hörde vissas böner. Inte speciellt mångas, fick man ju i så fall intrycket av.
Det andra alternativet var ju etter värre. Gud kanske hörde böner, men besvarade dem inte. Den minst obehagliga förklaringen var i så fall att hen inte kunde. Hen kanske inte var allsmäktig. Det lidande som då Gud måste uppleva torde i så fall vara enormt. Om hen hörde alla böner men insåg att hen inte kunde göra ett skvatt.
Det mest obehagliga alternativet var förstås att Gud hörde bön, men inte VILLE svara. Hen kanske inte brydde sig, Hen kanske var både allsmäktig och allvetande, men inte god...
Sedan dess har jag bett många gånger, och inte endast till den "kristne" guden. Men något som liknar bönesvar har jag knappast noterat.
Utom en anmärkningsvärd gång, men då bad jag till Jungfru Maria. Men det var bara en gång, och det upprepades aldrig.
Vad göra? Dra slutsatsen att bönesvar är en ren myt?
Eller be till vampyren Carmilla att hon finns, och att hon gör mig till vampyr? ;-)
Eller nåt annat?
PS. Jag har för mig att någon till sist förvandlade texten till "Gud hör bönder". Även det ett tveksamt påstående.
fredag 13 september 2019
Fredagen den...
Jag hoppas verkligen ni inser vilken dag det är idag. Om möjligt, stanna inomhus, om ni ändå måste gå ut, undvik för Guds skull alla svarta katter.
Svara inte på telefon, öppna inte mail, och framförallt undvik Facebook....
En folktro ("vidskepelse") som varat så många år kan ju helt enkelt inte ta fel.
;-)
Svara inte på telefon, öppna inte mail, och framförallt undvik Facebook....
En folktro ("vidskepelse") som varat så många år kan ju helt enkelt inte ta fel.
;-)
tisdag 10 september 2019
"Vare sig du är en gud eller gudinna"
Den formromerska religionen hade en del ska jag säga charmiga, eller udda, drag.
Ett är detta. När romarna bad var de inte alltid säkra på vilken gud/inna som skulle lyssna.
Så för säkerhets skulle formulerade de sig ibland så här. "Jag ber till dig, vare sig du är en gud eller gudinna".
Det ligger ju en viss realism bakom. Hur kan man veta att den man riktar bönen till verkligen skulle lyssna? Det kanske är bäst att gardera sig.
Det hela har ju vissa likheter med frasen "Dear Sir or Madame" som ju inleder Beatleslåten "Paperback Writer". Där sänder huvudpersonen ett bokmanuskript till ett förlag. Men kan inte riktigt veta om det är en man eller kvinna som kommer att läsa det.
Det finns nog mycket man skulle vilja be om. Utan att riktigt veta vem - om någon - som kan tänkas lyssna.
Så även jag själv.
Så jag kan be och hoppas att någon lyssnar. Vare sig det är en gud eller gudinna. Eller kanske någon annan....
Statyett av den romerska gudinnan Juno. Men hör hon verkligen bön?
Ett är detta. När romarna bad var de inte alltid säkra på vilken gud/inna som skulle lyssna.
Så för säkerhets skulle formulerade de sig ibland så här. "Jag ber till dig, vare sig du är en gud eller gudinna".
Det ligger ju en viss realism bakom. Hur kan man veta att den man riktar bönen till verkligen skulle lyssna? Det kanske är bäst att gardera sig.
Det hela har ju vissa likheter med frasen "Dear Sir or Madame" som ju inleder Beatleslåten "Paperback Writer". Där sänder huvudpersonen ett bokmanuskript till ett förlag. Men kan inte riktigt veta om det är en man eller kvinna som kommer att läsa det.
Det finns nog mycket man skulle vilja be om. Utan att riktigt veta vem - om någon - som kan tänkas lyssna.
Så även jag själv.
Så jag kan be och hoppas att någon lyssnar. Vare sig det är en gud eller gudinna. Eller kanske någon annan....
torsdag 5 september 2019
Det kallas fadersrätt
"The mother of murdered Canberra boy Bradyn Dillon says her son begged not to be sent back into the custody of his father, whose brutal bashings would culminate in his death."...
Läs mera här.
Läs mera här.
måndag 2 september 2019
Je t'aime... moi non plus
Idag för femtio år sedan, 2 september 1969, gick "Je t'aime... moi non plus" in på elfte plats på Kvällstoppen. Samtidigt hade den "dödskallemärkts" av Sveriges Radio så det gick inte att höra den..
Det ledde väl om möjligt till att den blev än mer såld.Två veckor senare låg den etta . Men de som lyssnade på Kvällstoppen fick ju inte heller höra den.
Anledningen till att den inte fick spelas var väl i princip att den handlade om ett samlag. Där gick en gräns för Sveriges Radio. Det vore för övrigt intressant att veta när förbudet hävdes. Eller är det inte hävt?
Som samlagsskildring är den för övrigt konstig, vilket jag nog tyckte redan när jag hörde den första gången. Medan kvinnan låter exalterad, och blir det mer och mer ju längre sången fortskrider, låter mannen hela tiden kolugn, på gränsen till likgiltig. Mycket mystiskt, tyckte jag alltså redan 1969.*
För hörde den gjorde jag ju. I själva verket stal jag den på skivavdelningen på Tempo på Fridhemsplan. Man kan fråga sig varför jag inte köpte den - det var ju trots allt en singel, och singlar var ju billiga. Troligen vågade jag inte se en expedit i ögonen, när jag köpte den....
Efter att ha lyssnat på den då och då i kanske en månad sålde jag den till en tjej i min klass. Det var dramatiskt. Vi kom överens om att hon skulle komma hem till mig en kväll. Det gjorde hon. Hon ringde på dörren och jag sprang snabbt så att det var jag och inte mina föräldrar som öppnade.
Vi sa nog inte ett ord. .Jag gav henne skivan, och hon gav mig pengar. Varför hon inte köpte den i en skivaffär vet jag inte. Kanske även hon tyckte det var pinsamt att köpa en SÅN skiva där...
Efter att ha köpt den försvann hon snabbt. Det kändes som om vi begick en brottslig handling. Vilket vi ju också gjorde.
Strängt taget var ju jag en tjuv och hon hälare. Men det spelade ju inte någon större roll. Ingen av oss hade ju faktiskt ännu fyllt 15, så vi var ju inte straffmyndiga.
Låten ifråga kan höras här.
-------------------------------------------------
* Detta intryck förstärks nog av några paradoxala textrader som även finns i titeln. Hon säger "Je t'aime" (jag älskar dig) ... och han svarar "moi non plus" (inte jag helller)! Det är en konstigt svar men på sätt och vis kopplar jag det till mannens nästan likgiltiga röst. Det har förresten spekulerats en hel del om varför han i allsina dar svarar "inte jag heller".
Det ledde väl om möjligt till att den blev än mer såld.Två veckor senare låg den etta . Men de som lyssnade på Kvällstoppen fick ju inte heller höra den.
Anledningen till att den inte fick spelas var väl i princip att den handlade om ett samlag. Där gick en gräns för Sveriges Radio. Det vore för övrigt intressant att veta när förbudet hävdes. Eller är det inte hävt?
Som samlagsskildring är den för övrigt konstig, vilket jag nog tyckte redan när jag hörde den första gången. Medan kvinnan låter exalterad, och blir det mer och mer ju längre sången fortskrider, låter mannen hela tiden kolugn, på gränsen till likgiltig. Mycket mystiskt, tyckte jag alltså redan 1969.*
För hörde den gjorde jag ju. I själva verket stal jag den på skivavdelningen på Tempo på Fridhemsplan. Man kan fråga sig varför jag inte köpte den - det var ju trots allt en singel, och singlar var ju billiga. Troligen vågade jag inte se en expedit i ögonen, när jag köpte den....
Efter att ha lyssnat på den då och då i kanske en månad sålde jag den till en tjej i min klass. Det var dramatiskt. Vi kom överens om att hon skulle komma hem till mig en kväll. Det gjorde hon. Hon ringde på dörren och jag sprang snabbt så att det var jag och inte mina föräldrar som öppnade.
Vi sa nog inte ett ord. .Jag gav henne skivan, och hon gav mig pengar. Varför hon inte köpte den i en skivaffär vet jag inte. Kanske även hon tyckte det var pinsamt att köpa en SÅN skiva där...
Efter att ha köpt den försvann hon snabbt. Det kändes som om vi begick en brottslig handling. Vilket vi ju också gjorde.
Strängt taget var ju jag en tjuv och hon hälare. Men det spelade ju inte någon större roll. Ingen av oss hade ju faktiskt ännu fyllt 15, så vi var ju inte straffmyndiga.
Låten ifråga kan höras här.
-------------------------------------------------
* Detta intryck förstärks nog av några paradoxala textrader som även finns i titeln. Hon säger "Je t'aime" (jag älskar dig) ... och han svarar "moi non plus" (inte jag helller)! Det är en konstigt svar men på sätt och vis kopplar jag det till mannens nästan likgiltiga röst. Det har förresten spekulerats en hel del om varför han i allsina dar svarar "inte jag heller".
fredag 30 augusti 2019
"Masochism"
Någon gång i början av 13-årsåldern insåg jag en sak.
Istället för att som de flesta - kvinnor som män - gör i ett patriarkat. att på åtminstone något plan sexualisera manlig dominans och kvinnlig underordning, har jag gjort precis tvärtom . Jag har sedan jag började närma mig puberteten alltså konsekvent sexualiserat motsatsen. Dvs kvinnlig dominans och manlig underordning.
Men jag snabbt tillägga en sal. Det betyder inte att jag vill bli piskad, eller utsättas för något annat som gör ont. Jag har svårt att förstå hur någon sexuell känsla kan finnas kvar om det gör väldigt ont.
Det innebär absolut inte heller att jag skulle uppskatta att sitta fastkedjad vid en vägg, i ett rum fyllt med tortyrinstrument , och med en person som sakta går mot mig med några av dessa i sina händer. .
Om det var verkligt skulle jag förstås vara livrädd. Kanske få en hjärtattack.
Om det inte var verkligt utan en så kallad BDSM-ritual skulle jag tycka att det var bisarrt och löjligt och snabbt som bara den kommit med ett sånt där så kallat stoppord (och kanske innerst inne varit rädd för att det kanske inte var en BDSM-ritual när allt kommer omkring utan "the real thing" *ryser*.)
Nej, det är alltså inte den typen av saker det handlar om.
Men det betyder att om jag levde i en värld där exempelvis "mansplaining" (att en man överlägset förklarar något för en kvinna som förväntas titta på honom med beundrande ögon) inte fanns, men där "womansplaining" (att en kvinna självsäkert förklarar något för en man som lyssnar med tindrande ögon) var vardagsmat skulle jag finna den, inte nödvändigtvis sympatisk, men i alla fall sexuellt meningsfull.
Och om det inte oftast var så att tjejer i tonåren såg upp till de självsäkra killarna, utan att normen var att de unga killarna såg upp till de självsäkra tjejerna....
Jag tror inte mansdominansens grund är kroppslig styrka, men denna bidrar förvisso som en förstärkande faktor.. Därför skulle jag uppleva en värld som mer riktig, mer verklig, och mer sexuellt trovärdig, om det var kvinnor som i genomsnitt var fysiskt starkare än män.
Och så vidare. Jag kan ta exempel efter exempel, men de här kanske räcker för att ni ska se vad jag menar.
Rent intellektuellt tycker jag förstås att jämställdhet är det bästa. Det tycker jag nog också i de delar av känslolivet som inte är direkt påverkat av min sexualitet. Men i de delar av känslolivet som är påverkat av min sexualitet tycker jag ren jämställdhet verkar, tja, tråkigt. Det som där känns naturligt - och alltså "sexuellt meningsfullt" - är att kvinnor dominerar över män.
Detta skapar en stark känsla av ensamhet. Hur kan jag sexuellt uppfatta världen på ett sätt som är så diametralt motsatt mot hur andra uppfattar den? Det är - och har varit sedan 12-13-årsålden - en hisnande, olustig känsla av att vara i en uppochnedvänd värld, där andra människors spontana sexuella bild av världen inte endast är motsatt min, utan till och med av mig upplevs som motsatsen till vad jag spontant uppfattar som självklart, och naturligt. Och det är rent ut sagt otäckt.
Sedan har vi den så kallade BDSM-debatten. Som på senare tid mest bestått av att BDSM-negativa feminister (det finns också BDSM-positiva som kallar sig feminister, men den förstnämnda gruppen anser kanske inte att den sistnämnda är feminister på riktigt) har sagt att BDSM nästan alltid är ett uttryck för mansdominerat våld.
Varpå upprörda BDSM-aktivister svarat att "nej, det är det inta alls, utan vi har ett strikt system av stoppord, som gör att det är den undergivna som bestämmer - så det så"...
Det är ju bra att det finns stoppord, men det gör också det hela så konstigt, så artificiellt. Om vi för tillfället utgår från en manlig masochism, så innebär det ju att den låtsasmasochistiske mannen vet att han egentligen - dominerar. ”Nej, det här gillar jag inte, så nu säger jag 'stopp', och den 'dominanta' kvinnan gör genast som jag säger” Det är ju pinsamt. En fånig lek som jag tycker ger en unken "låtsas"-känsla på alla plan, Jag kan inte se någon poäng alls. Allra minst en sexuell sådan.
Det får mig att tänka på ett exempel som någon sexolog från förra sekelskiftet (18-19 alltså) en gång tog upp. En överklassman går till en prostituerad och betalar för att få skura hennes kamin, medan hon ska skälla på honom och säga att han gör det dåligt.
Varför i allsina dar går han till en prostituerad för nåt sånt? Varför städar han inte alltid hemma och accepterar att hans fru hånar honom för att han gör det dåligt? Om han verkligen hade tänt på detta, hade han fått min fulla respekt.
Det är möjligt att både anti-BDSM-feminister och BDSM-försvarare har rätt på olika plan, En hel del BDSM kanske i själva verket är en täckmantel för ren manlig dominans och sadism. Medan andra typer är låtsasdominans, och låtsasmasochism.
Till sitt.
Om jag hade levt i en värld där det var kvinnlig överordning och manlig underordning som sexualiserades skulle jag kanske tyckt det var orättvist. Jag kanske till och med skulle ha revolterat. fast kanske lite försiktigt, lite halvmasochistiskt, typ.
Och jag skulle nog tänkt att ja, det var ju orättvist, men det känns ju ändå på något sätt naturligt, Det känns ju känslomässigt riktigt, även om intellektet protesterar.
Och, framförallt, det är ju i alla fall bättre än motsatsen. För motsatsen skulle ju vara det mest helvetiska, sataniska, mardrömslika scenario som något helt perverterat sinne någonsin kunde hitta på.
Så långt kommen sliter jag mig från min tankelek och inser plötsligt att det är just i detta "helvetiska, sataniska, mardrömslika scenario" som jag lever.
Jag är nu nära att komma i ett rent chocktillstånd. Jag får hejda mig, för att inte i panik skrika rätt ut i luften.
Men jag kan inte hejda tårarna. Sorgen över detta går absolut aldrig att stoppa.
Den är permanent.
Istället för att som de flesta - kvinnor som män - gör i ett patriarkat. att på åtminstone något plan sexualisera manlig dominans och kvinnlig underordning, har jag gjort precis tvärtom . Jag har sedan jag började närma mig puberteten alltså konsekvent sexualiserat motsatsen. Dvs kvinnlig dominans och manlig underordning.
Men jag snabbt tillägga en sal. Det betyder inte att jag vill bli piskad, eller utsättas för något annat som gör ont. Jag har svårt att förstå hur någon sexuell känsla kan finnas kvar om det gör väldigt ont.
Det innebär absolut inte heller att jag skulle uppskatta att sitta fastkedjad vid en vägg, i ett rum fyllt med tortyrinstrument , och med en person som sakta går mot mig med några av dessa i sina händer. .
Om det var verkligt skulle jag förstås vara livrädd. Kanske få en hjärtattack.
Om det inte var verkligt utan en så kallad BDSM-ritual skulle jag tycka att det var bisarrt och löjligt och snabbt som bara den kommit med ett sånt där så kallat stoppord (och kanske innerst inne varit rädd för att det kanske inte var en BDSM-ritual när allt kommer omkring utan "the real thing" *ryser*.)
Nej, det är alltså inte den typen av saker det handlar om.
Men det betyder att om jag levde i en värld där exempelvis "mansplaining" (att en man överlägset förklarar något för en kvinna som förväntas titta på honom med beundrande ögon) inte fanns, men där "womansplaining" (att en kvinna självsäkert förklarar något för en man som lyssnar med tindrande ögon) var vardagsmat skulle jag finna den, inte nödvändigtvis sympatisk, men i alla fall sexuellt meningsfull.
Och om det inte oftast var så att tjejer i tonåren såg upp till de självsäkra killarna, utan att normen var att de unga killarna såg upp till de självsäkra tjejerna....
Jag tror inte mansdominansens grund är kroppslig styrka, men denna bidrar förvisso som en förstärkande faktor.. Därför skulle jag uppleva en värld som mer riktig, mer verklig, och mer sexuellt trovärdig, om det var kvinnor som i genomsnitt var fysiskt starkare än män.
Och så vidare. Jag kan ta exempel efter exempel, men de här kanske räcker för att ni ska se vad jag menar.
Rent intellektuellt tycker jag förstås att jämställdhet är det bästa. Det tycker jag nog också i de delar av känslolivet som inte är direkt påverkat av min sexualitet. Men i de delar av känslolivet som är påverkat av min sexualitet tycker jag ren jämställdhet verkar, tja, tråkigt. Det som där känns naturligt - och alltså "sexuellt meningsfullt" - är att kvinnor dominerar över män.
Detta skapar en stark känsla av ensamhet. Hur kan jag sexuellt uppfatta världen på ett sätt som är så diametralt motsatt mot hur andra uppfattar den? Det är - och har varit sedan 12-13-årsålden - en hisnande, olustig känsla av att vara i en uppochnedvänd värld, där andra människors spontana sexuella bild av världen inte endast är motsatt min, utan till och med av mig upplevs som motsatsen till vad jag spontant uppfattar som självklart, och naturligt. Och det är rent ut sagt otäckt.
Sedan har vi den så kallade BDSM-debatten. Som på senare tid mest bestått av att BDSM-negativa feminister (det finns också BDSM-positiva som kallar sig feminister, men den förstnämnda gruppen anser kanske inte att den sistnämnda är feminister på riktigt) har sagt att BDSM nästan alltid är ett uttryck för mansdominerat våld.
Varpå upprörda BDSM-aktivister svarat att "nej, det är det inta alls, utan vi har ett strikt system av stoppord, som gör att det är den undergivna som bestämmer - så det så"...
Det är ju bra att det finns stoppord, men det gör också det hela så konstigt, så artificiellt. Om vi för tillfället utgår från en manlig masochism, så innebär det ju att den låtsasmasochistiske mannen vet att han egentligen - dominerar. ”Nej, det här gillar jag inte, så nu säger jag 'stopp', och den 'dominanta' kvinnan gör genast som jag säger” Det är ju pinsamt. En fånig lek som jag tycker ger en unken "låtsas"-känsla på alla plan, Jag kan inte se någon poäng alls. Allra minst en sexuell sådan.
Det får mig att tänka på ett exempel som någon sexolog från förra sekelskiftet (18-19 alltså) en gång tog upp. En överklassman går till en prostituerad och betalar för att få skura hennes kamin, medan hon ska skälla på honom och säga att han gör det dåligt.
Varför i allsina dar går han till en prostituerad för nåt sånt? Varför städar han inte alltid hemma och accepterar att hans fru hånar honom för att han gör det dåligt? Om han verkligen hade tänt på detta, hade han fått min fulla respekt.
Det är möjligt att både anti-BDSM-feminister och BDSM-försvarare har rätt på olika plan, En hel del BDSM kanske i själva verket är en täckmantel för ren manlig dominans och sadism. Medan andra typer är låtsasdominans, och låtsasmasochism.
Till sitt.
Om jag hade levt i en värld där det var kvinnlig överordning och manlig underordning som sexualiserades skulle jag kanske tyckt det var orättvist. Jag kanske till och med skulle ha revolterat. fast kanske lite försiktigt, lite halvmasochistiskt, typ.
Och jag skulle nog tänkt att ja, det var ju orättvist, men det känns ju ändå på något sätt naturligt, Det känns ju känslomässigt riktigt, även om intellektet protesterar.
Och, framförallt, det är ju i alla fall bättre än motsatsen. För motsatsen skulle ju vara det mest helvetiska, sataniska, mardrömslika scenario som något helt perverterat sinne någonsin kunde hitta på.
Så långt kommen sliter jag mig från min tankelek och inser plötsligt att det är just i detta "helvetiska, sataniska, mardrömslika scenario" som jag lever.
Jag är nu nära att komma i ett rent chocktillstånd. Jag får hejda mig, för att inte i panik skrika rätt ut i luften.
Men jag kan inte hejda tårarna. Sorgen över detta går absolut aldrig att stoppa.
Den är permanent.
torsdag 29 augusti 2019
Åtalet mot Cissi Wallin - ett hot mot alla utsatta
Att Cissi Wallin åtalas är ett hot mot yttrandefriheten för alla som utsatts för övergrepp. Det handlar inte endast om henne; det handlar om mycket viktiga principfrågor.
Nej, jag tänker inte uttala mig om vad som hände eller inte hände mellan Cissi Wallin och Fredrik Virtanen. Jag var inte där.
Men om Virtanen segrar i förtalsmålet sänder det förvisso en signal till alla förövare. Om ni inte åtalas, och döms, har ni tystat ert offer för alltid.
Och en signal till alla utsatta. Berätta aldrig vad som hänt, om det inte finns en fällande dom att hänvisa till. För i så fall kan ni dömas till fängelse.
En gång i tiden trodde jag i min enfald att man endast kunde dömas för förtal om det hade bevisats att anklagelserna var falska, Och det är så jag faktiskt tycker det borde vara.
Nu kan man dömas även om det inte bevisats att det man säger är falskt, och för övrigt till och med om det har bevisats vara sant.
Det är fel. Mycket fel.
Här kan ni läsa Cissi Wallins kommentar om saken.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
Nej, jag tänker inte uttala mig om vad som hände eller inte hände mellan Cissi Wallin och Fredrik Virtanen. Jag var inte där.
Men om Virtanen segrar i förtalsmålet sänder det förvisso en signal till alla förövare. Om ni inte åtalas, och döms, har ni tystat ert offer för alltid.
Och en signal till alla utsatta. Berätta aldrig vad som hänt, om det inte finns en fällande dom att hänvisa till. För i så fall kan ni dömas till fängelse.
En gång i tiden trodde jag i min enfald att man endast kunde dömas för förtal om det hade bevisats att anklagelserna var falska, Och det är så jag faktiskt tycker det borde vara.
Nu kan man dömas även om det inte bevisats att det man säger är falskt, och för övrigt till och med om det har bevisats vara sant.
Det är fel. Mycket fel.
Här kan ni läsa Cissi Wallins kommentar om saken.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
onsdag 28 augusti 2019
Knallpulver eller vatten - det är frågan
På ett forum stötte jag på frågan om de som deltog haft knallpulverpistol när de var barn.
Ja, det hade jag men det var nåt jag inte gillade med dem. Och, nej, det berodde inte på att jag var pacifist, för det var jag inte.
Redan som nioåring hoppades jag att FNL (eller Viet Cong, som det först hette i väst) skulle driva ut USA ur Vietnam. Och tidigare än så hoppades jag att den högerextrema terrorgruppen OAS skulle besegras både i Frankrike och Algeriet.
Och det krävde ju vapen... Och att leka krig var därför inte något helt och hållet omoraliskt. Tyckte jag nog..
Nej, det var det där med "pang, du är död". Det var helt hopplöst. Om jag "sköt" någon med knallpulverpistol och sa just dessa ord kunde den andra klara sig hur lätt som helst genom att säga "det är jag inte alls, du missade". Vad svarar man på nåt sånt? "Nej, jag missade inte alls"? Det kunde ju leda till oändliga dispyter.
Hur löser man nåt sånt på allvar.? Jo, genom att "kriga" med vattenpistoler istället. Det var definitivt mitt favoritleksaksvapen.
För då kunde inga såna dispyter uppstå. Antingen blev man blöt eller inte. Om man blev blöt kunde man definieras som "död" (eller åtminstone sårad) och då hjälpte det inte alls att protestera.
Och om man inte blev blöt hade den andra missat. Vad hen än själv trodde.
Så det så.
Ja, det hade jag men det var nåt jag inte gillade med dem. Och, nej, det berodde inte på att jag var pacifist, för det var jag inte.
Redan som nioåring hoppades jag att FNL (eller Viet Cong, som det först hette i väst) skulle driva ut USA ur Vietnam. Och tidigare än så hoppades jag att den högerextrema terrorgruppen OAS skulle besegras både i Frankrike och Algeriet.
Och det krävde ju vapen... Och att leka krig var därför inte något helt och hållet omoraliskt. Tyckte jag nog..
Nej, det var det där med "pang, du är död". Det var helt hopplöst. Om jag "sköt" någon med knallpulverpistol och sa just dessa ord kunde den andra klara sig hur lätt som helst genom att säga "det är jag inte alls, du missade". Vad svarar man på nåt sånt? "Nej, jag missade inte alls"? Det kunde ju leda till oändliga dispyter.
Hur löser man nåt sånt på allvar.? Jo, genom att "kriga" med vattenpistoler istället. Det var definitivt mitt favoritleksaksvapen.
För då kunde inga såna dispyter uppstå. Antingen blev man blöt eller inte. Om man blev blöt kunde man definieras som "död" (eller åtminstone sårad) och då hjälpte det inte alls att protestera.
Och om man inte blev blöt hade den andra missat. Vad hen än själv trodde.
Så det så.
tisdag 27 augusti 2019
"The defense of the Amazon is a fight for the future of the earth"
Ett Mexiko-baserat upprop mot skövlingen av Amazonas. Hämtat från den socialistiska tidningen Socialist Action.
--------------------------------------------------------
STATEMENT FROM MEXICO
“I don’t want flowers at my funeral, because I know they will be taken from the forest.” — Chico Mendes
The defense of the Amazon is a fight for the future of the earth.
Although the destruction of the Amazon rainforest was already an alarming issue for decades, with the acceleration of this process due to the negligence of the government of the extreme rightist Jair Bolsonaro, but above all to its direct complicity with agribusiness, livestock and mining companies, it becomes even more urgent is that our species takes decisive measures to stop the catastrophe. In turn, this highlights the organic link between environmental devastation and the prevailing political and economic relations: the fate of our planet and our civilization should not be left to a system that promotes private gain at the expense of the common good.
It is imperative to understand that, although the deforestation of the Amazon most directly affects the peoples of the nine countries that host it, especially the indigenous peoples who form part of the forest, its degradation and destruction has regional and global impacts. It contains about 20% of the planet’s fresh water, is one of the most bio-diverse eco-regions and constitutes one of the most important carbon stores in the world, so the loss of this ecosystem not only deprives humanity of multiple material and intangible contributions to its well-being, but also alters the planetary living conditions under which both our species and those on which we depend have evolved.
Of particular concern is the immediate impact that the release of tons of greenhouse gases, produced by the combustion of the forest biomass, will have on global warming, especially when, according to the estimates of the Intergovernmental Panel on Climate Change, we are in the limitation period to carry out the necessary civilizational transformations to strengthen some possibility that planetary change does not impede our life as we know it. Bolsonaro, in the manner of a disastrous Brazilian Donald Trump, denies scientific evidence and, along with his racist, misogynist, anti-secular, anti-worker and anti-sexual diversity policies, erodes environmental regulations for the benefit of extractive companies , which is why articulating a broad political opposition to his regime and its international supporters is key to the future of the Amazon rainforest and humanity.
We who subscribe to this statement, call for internationalist solidarity with the indigenous communities of the Amazon, especially with the thousands of women who marched in Brasilia to defend it; with the agro-ecological movements, with the scientific community that resists reactionary obscurantism, with the workers of the countryside and the city who oppose the resurgence of neoliberalism, with the students who take to the streets and, in general, with all sectors inside and outside Brazil that fight for the jungle and for humanity. It is important that, at the same time, we put pressure on governments and the United Nations Organization itself to take actions to stop and mitigate fires, while identifying and ceasing the promotion of companies and sectors directly benefiting from the destruction of the Amazon jungle.
As for Mexico, which, like Brazil, is part of the group of mega-diverse countries, threats to biocultural wealth through government policy are also a challenge. As part of a global contest for the future, it is up to us to question, challenge and oppose in an organized manner the Tren Maya, Corredor Ferroviario Transístmico, “Sembrando Vida” and the Proyecto Integral Morelos which, together with the Special Economic Zones and agricultural projects, roads, tourism, energy, port and mining still in progress, maintain the neo-liberal and extractivist orientation that benefits a minority at the expense of the welfare of ecosystems, communities and the working population. In Mexico, we also fight for the Earth contesting the present and seeking to have a dignified future, without exploitation, misery or extermination: Our struggle is for life!
Signatory organisations :
Ciencia para el Pueblo
Carnaval del Maíz
Haciendo Milpa A.C.
Red Universitaria Anticapitalista (RUA)
Sindicato Mexicano de Electricistas (SME)
Nueva Central de Trabajadores (NCT)
Colectivo de Jóvenes de la Nueva Central de Trabajadores
Organización Política del Pueblo y los Trabajadores (OPT)
Partido Revolucionario de las y los Trabajadores (PRT)
Agrupación de Lucha Socialista (ALS)
Red Humedales de Colima
La Otra Ciencia
Pro Pedregal – Ciencias
AxM Colectivo
Colectivo Transdisciplinario de Investigaciones Críticas (COTRIC)
Colectiva Feminista Socialista Voces de Lilith
Pacto Morelos por la Soberanía Alimentaria y Energética y los Derechos de las y los Trabajadores
Comisión Independiente de Derechos Humanos de Morelos A. C. Rebelión
Espacio Estudiantil 2 de Octubre
Revive México A.C.
Colectivo ¿Qué hacer aquí con esto?”
Brigada Animal México
The Save Movement
Climate Save Movement
Centro Integral de Comunicación Comunitaria
Cooperativa TRADOC
Red Yo voy 8 de Marzo
Cuerpos Parlantes
Central Unitaria de Trabajadores de México (CUT)
Colectiva Vulvurina
Colectivo de Mujeres de Puerto Vallarta
Frente del Pueblo (FP)
Comité de Unidad Popular (CUP)
Consejo Popular Magonista (COPM)
Sendero socialista (SS)
Organización Nacional del Poder Popular (ONPP)
Organización Proletaria Emiliano Zapata (OPEZ Histórica)
Grupo Socialista Obrero (GSO)
Partido Revolucionario del Pueblo (PRP)
Frente Socialista (Fp, CUP, COPM, PRT, SS, OPT, ONPP, OPEZ Histórica, GSO y PRP)
Sindicato de Independiente de Trabajadoras y Trabajadores Académicos de la UNAM (SITTAUNAM)
Laboratorio de Ecología de Paisajes Fragmentados del IIES-UNAM
Colectivo Latinoamérica Socialista
Pro Fauna Silvestre Animalis
Individual signatories:
Julio Muñoz Rubio (Researcher CEIICH, UNAM)
Francisco De Parres Gómez (COTRIC, RUA
Carolina Elizabeth Díaz Iñigo (COTRIC y RUA)
Mayvelin Flores Villagómez
Argelia Guerrero Rentería
Claudio García Ehrenfeld
Carlos Corona Saldaña
Oscar Vélez Ruiz Gaitán (Revive México A.C.)
Juan Esteban Martínez Gómez
Mayvelin Flores Villagómez
Argelia Guerrero Rentería.
Carlos Corona Saldaña Raúl Romero
Alejandro Espinosa (INIFAP)
Diego Luz (assistant professor, Faculty of Economics UNAM)
Melissa Tzitziki
David Emigdio Andrade Hidalgo y Costilla
Sergio Prieto Díaz (ECOSUR Campeche)
José Martínez Cruz
Juliana G. Quintanilla
Marco Aurelio Palma Apodaca
Paloma Estrada Muñoz
Carlos Ezequiel Hernández
Lilia Flores
Héctor Sotomayor (DEPD/BUAP)
Carla Daniela Escobar Ortiz
Sarah Alejandra
Edgard Sánchez
Josefina Chávez
Apolline Anor
Martín de Jesús Cervantes López (student, IIES, UNAM)
María Fernanda Merlos Pérez (student, IIES, UNAM)
Emilio Arenas Guerrero (IIES-UNAM, Morelia)
Raúl Tauro (Red Mexicana de Bionergía)
David Alejandro Brindis Badillo (IIES, UNAM)
Amiel Aketzali Moreno
José Santos
Germán Hurtado
Alberto Bárcenas
Javier Contreras Villaseñor (teacher and choreographer)
Antonio Casas Castillo (teacher SEP Educación Indígena and university teacher)
Antonio González Rodríguez (Researcher IIES UNAM)
Gabriela Arroyo Robles (IIES)
Aftermath of a forest fire in Amazonas state, Brazil, on Aug. 24, 2019. (Bruno Kelly / Reuters)
--------------------------------------------------------
STATEMENT FROM MEXICO
“I don’t want flowers at my funeral, because I know they will be taken from the forest.” — Chico Mendes
The defense of the Amazon is a fight for the future of the earth.
Although the destruction of the Amazon rainforest was already an alarming issue for decades, with the acceleration of this process due to the negligence of the government of the extreme rightist Jair Bolsonaro, but above all to its direct complicity with agribusiness, livestock and mining companies, it becomes even more urgent is that our species takes decisive measures to stop the catastrophe. In turn, this highlights the organic link between environmental devastation and the prevailing political and economic relations: the fate of our planet and our civilization should not be left to a system that promotes private gain at the expense of the common good.
It is imperative to understand that, although the deforestation of the Amazon most directly affects the peoples of the nine countries that host it, especially the indigenous peoples who form part of the forest, its degradation and destruction has regional and global impacts. It contains about 20% of the planet’s fresh water, is one of the most bio-diverse eco-regions and constitutes one of the most important carbon stores in the world, so the loss of this ecosystem not only deprives humanity of multiple material and intangible contributions to its well-being, but also alters the planetary living conditions under which both our species and those on which we depend have evolved.
Of particular concern is the immediate impact that the release of tons of greenhouse gases, produced by the combustion of the forest biomass, will have on global warming, especially when, according to the estimates of the Intergovernmental Panel on Climate Change, we are in the limitation period to carry out the necessary civilizational transformations to strengthen some possibility that planetary change does not impede our life as we know it. Bolsonaro, in the manner of a disastrous Brazilian Donald Trump, denies scientific evidence and, along with his racist, misogynist, anti-secular, anti-worker and anti-sexual diversity policies, erodes environmental regulations for the benefit of extractive companies , which is why articulating a broad political opposition to his regime and its international supporters is key to the future of the Amazon rainforest and humanity.
We who subscribe to this statement, call for internationalist solidarity with the indigenous communities of the Amazon, especially with the thousands of women who marched in Brasilia to defend it; with the agro-ecological movements, with the scientific community that resists reactionary obscurantism, with the workers of the countryside and the city who oppose the resurgence of neoliberalism, with the students who take to the streets and, in general, with all sectors inside and outside Brazil that fight for the jungle and for humanity. It is important that, at the same time, we put pressure on governments and the United Nations Organization itself to take actions to stop and mitigate fires, while identifying and ceasing the promotion of companies and sectors directly benefiting from the destruction of the Amazon jungle.
As for Mexico, which, like Brazil, is part of the group of mega-diverse countries, threats to biocultural wealth through government policy are also a challenge. As part of a global contest for the future, it is up to us to question, challenge and oppose in an organized manner the Tren Maya, Corredor Ferroviario Transístmico, “Sembrando Vida” and the Proyecto Integral Morelos which, together with the Special Economic Zones and agricultural projects, roads, tourism, energy, port and mining still in progress, maintain the neo-liberal and extractivist orientation that benefits a minority at the expense of the welfare of ecosystems, communities and the working population. In Mexico, we also fight for the Earth contesting the present and seeking to have a dignified future, without exploitation, misery or extermination: Our struggle is for life!
Signatory organisations :
Ciencia para el Pueblo
Carnaval del Maíz
Haciendo Milpa A.C.
Red Universitaria Anticapitalista (RUA)
Sindicato Mexicano de Electricistas (SME)
Nueva Central de Trabajadores (NCT)
Colectivo de Jóvenes de la Nueva Central de Trabajadores
Organización Política del Pueblo y los Trabajadores (OPT)
Partido Revolucionario de las y los Trabajadores (PRT)
Agrupación de Lucha Socialista (ALS)
Red Humedales de Colima
La Otra Ciencia
Pro Pedregal – Ciencias
AxM Colectivo
Colectivo Transdisciplinario de Investigaciones Críticas (COTRIC)
Colectiva Feminista Socialista Voces de Lilith
Pacto Morelos por la Soberanía Alimentaria y Energética y los Derechos de las y los Trabajadores
Comisión Independiente de Derechos Humanos de Morelos A. C. Rebelión
Espacio Estudiantil 2 de Octubre
Revive México A.C.
Colectivo ¿Qué hacer aquí con esto?”
Brigada Animal México
The Save Movement
Climate Save Movement
Centro Integral de Comunicación Comunitaria
Cooperativa TRADOC
Red Yo voy 8 de Marzo
Cuerpos Parlantes
Central Unitaria de Trabajadores de México (CUT)
Colectiva Vulvurina
Colectivo de Mujeres de Puerto Vallarta
Frente del Pueblo (FP)
Comité de Unidad Popular (CUP)
Consejo Popular Magonista (COPM)
Sendero socialista (SS)
Organización Nacional del Poder Popular (ONPP)
Organización Proletaria Emiliano Zapata (OPEZ Histórica)
Grupo Socialista Obrero (GSO)
Partido Revolucionario del Pueblo (PRP)
Frente Socialista (Fp, CUP, COPM, PRT, SS, OPT, ONPP, OPEZ Histórica, GSO y PRP)
Sindicato de Independiente de Trabajadoras y Trabajadores Académicos de la UNAM (SITTAUNAM)
Laboratorio de Ecología de Paisajes Fragmentados del IIES-UNAM
Colectivo Latinoamérica Socialista
Pro Fauna Silvestre Animalis
Individual signatories:
Julio Muñoz Rubio (Researcher CEIICH, UNAM)
Francisco De Parres Gómez (COTRIC, RUA
Carolina Elizabeth Díaz Iñigo (COTRIC y RUA)
Mayvelin Flores Villagómez
Argelia Guerrero Rentería
Claudio García Ehrenfeld
Carlos Corona Saldaña
Oscar Vélez Ruiz Gaitán (Revive México A.C.)
Juan Esteban Martínez Gómez
Mayvelin Flores Villagómez
Argelia Guerrero Rentería.
Carlos Corona Saldaña Raúl Romero
Alejandro Espinosa (INIFAP)
Diego Luz (assistant professor, Faculty of Economics UNAM)
Melissa Tzitziki
David Emigdio Andrade Hidalgo y Costilla
Sergio Prieto Díaz (ECOSUR Campeche)
José Martínez Cruz
Juliana G. Quintanilla
Marco Aurelio Palma Apodaca
Paloma Estrada Muñoz
Carlos Ezequiel Hernández
Lilia Flores
Héctor Sotomayor (DEPD/BUAP)
Carla Daniela Escobar Ortiz
Sarah Alejandra
Edgard Sánchez
Josefina Chávez
Apolline Anor
Martín de Jesús Cervantes López (student, IIES, UNAM)
María Fernanda Merlos Pérez (student, IIES, UNAM)
Emilio Arenas Guerrero (IIES-UNAM, Morelia)
Raúl Tauro (Red Mexicana de Bionergía)
David Alejandro Brindis Badillo (IIES, UNAM)
Amiel Aketzali Moreno
José Santos
Germán Hurtado
Alberto Bárcenas
Javier Contreras Villaseñor (teacher and choreographer)
Antonio Casas Castillo (teacher SEP Educación Indígena and university teacher)
Antonio González Rodríguez (Researcher IIES UNAM)
Gabriela Arroyo Robles (IIES)
Aftermath of a forest fire in Amazonas state, Brazil, on Aug. 24, 2019. (Bruno Kelly / Reuters)
söndag 25 augusti 2019
Barn som "vårdas" av sin mammas mördare
Läs absolut Sanna Raymans inlägg på Expressens ledarsida - med rubriken Låt barnen slippa kontakt med mammas mördare. Det kan läsas här.
Rayman skriver om barn som mördas av sina fäder,och hur de sviks. Hon utgår från Kerstin Weigls och Kristina Edbloms nyutkomna bok I händelse av min död.
Jag väljer att citera en central, och väsentlig mening i Sanna Reymans text.
"Många barn har tvingats bevittna eller höra sina mödrars dödsögonblick. Att samhället därefter ofta fallerar i sin hantering av dem är ett dubbelt svek mot dessa kvinnor som högst sannolikt hade sina barns framtid i tankarna när de dog. Vart tredje barn har sin morddömde pappa som vårdnadshavare, helt på tvärs med Socialstyrelsens rekommendationer. Weigl/Edblom beskriver hur pappor obstruerar mot såväl vaccinationer och utlandsresor som psykologhjälp – inifrån fängelset. Det är bisarrt.""
Som sagt, läs den! Och uppenbarligen är också Kerstin Weigls och Kristina Edbloms bok värd att läsa.
Rayman skriver om barn som mördas av sina fäder,och hur de sviks. Hon utgår från Kerstin Weigls och Kristina Edbloms nyutkomna bok I händelse av min död.
Jag väljer att citera en central, och väsentlig mening i Sanna Reymans text.
"Många barn har tvingats bevittna eller höra sina mödrars dödsögonblick. Att samhället därefter ofta fallerar i sin hantering av dem är ett dubbelt svek mot dessa kvinnor som högst sannolikt hade sina barns framtid i tankarna när de dog. Vart tredje barn har sin morddömde pappa som vårdnadshavare, helt på tvärs med Socialstyrelsens rekommendationer. Weigl/Edblom beskriver hur pappor obstruerar mot såväl vaccinationer och utlandsresor som psykologhjälp – inifrån fängelset. Det är bisarrt.""
Som sagt, läs den! Och uppenbarligen är också Kerstin Weigls och Kristina Edbloms bok värd att läsa.
torsdag 22 augusti 2019
Svenska MAD
/Upplyft, och förändrad, från 30 september 2018/
För lite mer än 50 år sedan, 1968, började jag läsa Svenska MAD. Det var en skämttidning riktad till (antog jag i alla fall) ungdomar.
För lite mer än 50 år sedan, 1968, började jag läsa Svenska MAD. Det var en skämttidning riktad till (antog jag i alla fall) ungdomar.
Det första numret jag köpte var oktobernumret, nummer 10-1968. Jag tror jag fick tipset om MAD av en kille som gick i min brors klass, en kille som förresten också hette Erik. Han var hemma hos oss någon gång i tidig höst det året. Det var min bror som bjudit hem honom, men det ledde till att jag och Erik blev kompisar under hela högstadiet.
Nr 10-1968 var alltså det första numret jag köpte; det är också det jag minns bäst. Jag hade bort mina nummer av MAD någon gång 1971. Men för några år sedan hittade jag just 10-1968 i en seriebokhandel.
Det var absurd humor av en typ som kunde roa tonåringar. I alla fall roade den mig. Redaktör var Lasse O´Månsson.
Från nummer 10 kan man bland annat hitta rubriker som MAD:s moderniserade läroböcker för grundskolan, Om alla TV-program hade trafikupplysning, MAD-artiklar ni sluppit läsa och Framtida missnöjen.
Framtida missnöjen inleds med denna ingress:
"KLAGA MÅNDE ELEKTRONERNA
En gammal vits från medeltiden lyder: 'Det finns inget svårare att sia, särskilt om framtiden'".
Talesättet nyttjas än dag, vilket retat MAD som alltid varit ohyggligt klarsynt och genomskådande i sin syn på samhället. Vi skulle tvärtom vilja säga att det inte finns något lättare än att sia, särskilt om framtiden. Medan däremot samhället av idag kan vara omöjligt att säga något bestämt om. Så här kommer vi därför med en blick in i kommande tider."
Sedan följer en rad satiriska exempel på just "framtida misnöjen" som, med facit i hand, inte direkt talar för att MAD:s redaktion hade prekognitionens gåva.
Den var uppställd i form av tecknade serierutor. En av dessa kom för övrigt av någon åtminstone ytligt sett outgrundlig anledning att fascinera mig mycket. Fascinationen tedde sig för mig både gåtfull och mystisk. Det är den bilden ni kan se nedan.
En del av MAD-artiklarna var endast text, medan andra alltså var i serieformat.
Till tidningen hörde insändarsidan Forum för fårskallar. Ett återkommande tema i den är insändare som letar efter både verkliga och inbillade fel i tidigare nummer av MAD. Som till exempel detta:
"Sämste O. Mån-son
Jag har hittat ett illaluktande fel i MAD nr 9, 1965. Det är Don Martin på sidan 42. På bild nummer 13 stoppar drullen ner två vita brödskivor i brödrosten, på bild nr 15 kommer de ut svarta. Förklara dig din Kwackwurst. Luden"
Lasse O´Månsson svarar:
"Nej, han stoppar den i vår vän X:s brödrost, och tar ut den i vår vän Y:s, ett i agentkretsar gammalt knep som numera användes även kommersiellt såväl i syd som i nord".
Det bör här nämnas att X och Y är två återkommande seriefigurer i just Svenska MAD, som ständigt slåss med varandra.
En karaktär som mer än någon annan förknippades med MAD var en viss Alfred E Neuman. Han förekom nästan alltid på omslaget och var någon sorts mascot för tidningen. Han såg ut så här
I just nr 10-1968 fanns också ett avsnitt med recensioner av skrifter som inte brukade recenseras. Jag har lagt ut den tidigare i denna blogg, och lägger här ut den igen.
Så kan ni kanske få en bild av karaktären av humorn i denna mycket speciella tidning,
"De flesta av de böcker som kommer ut anmäls i tidningar och tidskrifter, av bokrecensenter. Men det kommer också varje år ut ett flertal viktiga böcker som aldrig recenseras trots det faktum att de är mycket populära i vida kretsar. För att råda någon bot på detta missförhållande presenterar Mad några efterlängtade Bokrecensioner av böcker som inte brukar få bokrecensioner."
Sedan följde två exempel. Det första såg ut så här.
"Handlingen brister i nya telefonkatalogen
"Besvikelse" är det enda ord som kan beskriva det nummer av telefonkatalogen som kom ut idag,
Efter att ha läst några av Göteborgsdelens omkring 1600 sidor håller man nästan på att somna av bokens torra koncisa stil. Författaren har visserligen försökt lätta upp handlingen med en mängd fascinerande personligheter, men han har inte lyckats åstadkomma en handling som kan fånga läsarens intresse.
På de första sidorna blir man genast intresserad av gestalter som Ants Aadumaa, Odd Aas, Fathi Abdeljawad, och A-Te-Svets AB. Men så snart boken presenterar en fängslande personlighet, fortsätter den genast till nästa, och man får aldrig en känsla av att ha lärt känna någon särskilt bra.
Det är tvivel underkastat huruvida någon kommer att läsa den här boken om ett år."
Och det andra:
"Spiralnotesblock med inspirerat innehåll
Bara en gång varje generation kommer en bok in i vårt liv som är så nödvändig, så användbar och så full av värden att man genast förstår att den kommer att bli en klassiker.
En sådan bok är Svenska Blankettförlagets senaste Spiralnotesblock nr 33-508.
Från det ögonblick läsaren vänder upp den tilltalande beiga pärmen av tunn kartong och ser den första sidan med de blåa horisontella linjerna och den röda vertikala och attraktiva marginalen är han ett mer än villigt offer för denna inspirerande och attraktiva lilla volym.
Det är visserligen sant, att den runda metallspiralen kan påminna om samma förlags nr 33-497 med rutat papper, men där slutar likheten.
Recensenten kan tryggt lova att den som köper den här boken vill inte lägga den ifrån sig, och han kommer att ta den i sin hand många många gånger. "
Och en sak til. På baksidan till Svenska MAD nr 10-1968 finns en bild av en skeletthand som håller i en lång cigarett. Ovanför den står det "MAD:s Stora Ögonblick i Industrin".
Under den står: "Tobaksindustrin gör längre och längre cigaretter. SNART HAR DET GÅTT FÖR LÅNGT!"
Den inspirerade mig lite mer än ett år senare när jag började sabotera tobaksreklam på stan. Den första gången jag gjorde det, klistrade jag faktiskt upp just MAD-sidan med skeletthanden på en affisch med cigarettreklam, som fanns vid en busshållplats
Helt opolitisk var som synes inte alltid Svenska MAD:s humor. Ibland kunde den faktiskt bita till.
----------------------------------
PS. På 90-talet gjordes ett - tyvärr misslyckat - försök att återuppliva Svenska MAD
Det var lite synd, men å andra sidan kanske inte den passar i vår torftiga tid. Den passade mycket bra in i sent sextiotal. I alla för mig.....
Serieruta från MAD 10-1968.
Det var absurd humor av en typ som kunde roa tonåringar. I alla fall roade den mig. Redaktör var Lasse O´Månsson.
Från nummer 10 kan man bland annat hitta rubriker som MAD:s moderniserade läroböcker för grundskolan, Om alla TV-program hade trafikupplysning, MAD-artiklar ni sluppit läsa och Framtida missnöjen.
Framtida missnöjen inleds med denna ingress:
"KLAGA MÅNDE ELEKTRONERNA
En gammal vits från medeltiden lyder: 'Det finns inget svårare att sia, särskilt om framtiden'".
Talesättet nyttjas än dag, vilket retat MAD som alltid varit ohyggligt klarsynt och genomskådande i sin syn på samhället. Vi skulle tvärtom vilja säga att det inte finns något lättare än att sia, särskilt om framtiden. Medan däremot samhället av idag kan vara omöjligt att säga något bestämt om. Så här kommer vi därför med en blick in i kommande tider."
Sedan följer en rad satiriska exempel på just "framtida misnöjen" som, med facit i hand, inte direkt talar för att MAD:s redaktion hade prekognitionens gåva.
Den var uppställd i form av tecknade serierutor. En av dessa kom för övrigt av någon åtminstone ytligt sett outgrundlig anledning att fascinera mig mycket. Fascinationen tedde sig för mig både gåtfull och mystisk. Det är den bilden ni kan se nedan.
En del av MAD-artiklarna var endast text, medan andra alltså var i serieformat.
Till tidningen hörde insändarsidan Forum för fårskallar. Ett återkommande tema i den är insändare som letar efter både verkliga och inbillade fel i tidigare nummer av MAD. Som till exempel detta:
"Sämste O. Mån-son
Jag har hittat ett illaluktande fel i MAD nr 9, 1965. Det är Don Martin på sidan 42. På bild nummer 13 stoppar drullen ner två vita brödskivor i brödrosten, på bild nr 15 kommer de ut svarta. Förklara dig din Kwackwurst. Luden"
Lasse O´Månsson svarar:
"Nej, han stoppar den i vår vän X:s brödrost, och tar ut den i vår vän Y:s, ett i agentkretsar gammalt knep som numera användes även kommersiellt såväl i syd som i nord".
Det bör här nämnas att X och Y är två återkommande seriefigurer i just Svenska MAD, som ständigt slåss med varandra.
En karaktär som mer än någon annan förknippades med MAD var en viss Alfred E Neuman. Han förekom nästan alltid på omslaget och var någon sorts mascot för tidningen. Han såg ut så här
I just nr 10-1968 fanns också ett avsnitt med recensioner av skrifter som inte brukade recenseras. Jag har lagt ut den tidigare i denna blogg, och lägger här ut den igen.
Så kan ni kanske få en bild av karaktären av humorn i denna mycket speciella tidning,
"De flesta av de böcker som kommer ut anmäls i tidningar och tidskrifter, av bokrecensenter. Men det kommer också varje år ut ett flertal viktiga böcker som aldrig recenseras trots det faktum att de är mycket populära i vida kretsar. För att råda någon bot på detta missförhållande presenterar Mad några efterlängtade Bokrecensioner av böcker som inte brukar få bokrecensioner."
Sedan följde två exempel. Det första såg ut så här.
"Handlingen brister i nya telefonkatalogen
"Besvikelse" är det enda ord som kan beskriva det nummer av telefonkatalogen som kom ut idag,
Efter att ha läst några av Göteborgsdelens omkring 1600 sidor håller man nästan på att somna av bokens torra koncisa stil. Författaren har visserligen försökt lätta upp handlingen med en mängd fascinerande personligheter, men han har inte lyckats åstadkomma en handling som kan fånga läsarens intresse.
På de första sidorna blir man genast intresserad av gestalter som Ants Aadumaa, Odd Aas, Fathi Abdeljawad, och A-Te-Svets AB. Men så snart boken presenterar en fängslande personlighet, fortsätter den genast till nästa, och man får aldrig en känsla av att ha lärt känna någon särskilt bra.
Det är tvivel underkastat huruvida någon kommer att läsa den här boken om ett år."
Och det andra:
"Spiralnotesblock med inspirerat innehåll
Bara en gång varje generation kommer en bok in i vårt liv som är så nödvändig, så användbar och så full av värden att man genast förstår att den kommer att bli en klassiker.
En sådan bok är Svenska Blankettförlagets senaste Spiralnotesblock nr 33-508.
Från det ögonblick läsaren vänder upp den tilltalande beiga pärmen av tunn kartong och ser den första sidan med de blåa horisontella linjerna och den röda vertikala och attraktiva marginalen är han ett mer än villigt offer för denna inspirerande och attraktiva lilla volym.
Det är visserligen sant, att den runda metallspiralen kan påminna om samma förlags nr 33-497 med rutat papper, men där slutar likheten.
Recensenten kan tryggt lova att den som köper den här boken vill inte lägga den ifrån sig, och han kommer att ta den i sin hand många många gånger. "
Och en sak til. På baksidan till Svenska MAD nr 10-1968 finns en bild av en skeletthand som håller i en lång cigarett. Ovanför den står det "MAD:s Stora Ögonblick i Industrin".
Under den står: "Tobaksindustrin gör längre och längre cigaretter. SNART HAR DET GÅTT FÖR LÅNGT!"
Den inspirerade mig lite mer än ett år senare när jag började sabotera tobaksreklam på stan. Den första gången jag gjorde det, klistrade jag faktiskt upp just MAD-sidan med skeletthanden på en affisch med cigarettreklam, som fanns vid en busshållplats
Helt opolitisk var som synes inte alltid Svenska MAD:s humor. Ibland kunde den faktiskt bita till.
----------------------------------
PS. På 90-talet gjordes ett - tyvärr misslyckat - försök att återuppliva Svenska MAD
Det var lite synd, men å andra sidan kanske inte den passar i vår torftiga tid. Den passade mycket bra in i sent sextiotal. I alla för mig.....
Serieruta från MAD 10-1968.
onsdag 21 augusti 2019
Återigen till satanistgruppen som angriper överlevare, terapeuter och forskare
När jag först stötte på Satanic Temple fick jag intrycket att det var en av de få någorlunda sympatiska satanistgrupperna. Men efter att ha undersökt den lite närmare har jag nu snarare uppfattningen att den är en av de kusligaste av de grupper som offentligt kallar sig satanister.
Det visar sig också snart att Grey Faction, den underavdelning till organisationen som specialiserar sig på att attackera överlevare från övergrepp, terapeuter, och forskare som behandlar övergrepp och trauman - inte är något perifert inslag i organisationens verksamhet . I själva verket har dess grundare även under många är innan han grundade "templet" attackerat och trakasserat traumaforskare och terapeuter.
På denna sida kan man hitta en hel del fakta om Satanic Temple. Den innehåller många länkar för den som vill gå vidare,och studera Satanic Temple från olika utgångspunkter. Den innehåller förresten även uttalanden från avhoppare, och även kritiska kommentarer om gruppen från andra satanister.
I en av länkarna presenteras åsikten att Satanic Temple inte är en religiös grupp alls, utan snarare en politisk grupp. Det verkar inte helt orimligt. Dess "satanism" verkar på många sätt påklistrad, och inte så lite krystad.
Det är dock som sagt klart att en av de viktigaste inslagen i gruppens agenda är att bedriva en ettrig kamp mot traumaterapeuter, traumaöverlevare och forskare som accepterar existensen av bortträngda minnen.
Gruppen har fått en svensk avläggare som kallar sig Satanistiska Samfundet, och som bland annat har en Facebook-sida. Vid en snabb koll hittar jag inte något av Satanic Temples anti-terapeutiska kampanj hos denna grupp..
Man kan ju alltid hoppas att den inte i denna fråga har samma kusliga agenda som sin moderorganisation.
Nedan kopierar jag inledningen till den ovan länkade faktasamlingen om Satanic Temple. Den är från en sida om rituella övergrepp, som även i övrigt kan rekommenderas.
--------------------------------------------------------------------------------------
"Grey Faction, Satanic Temple and Lucien Greaves Fact Sheet:
Det visar sig också snart att Grey Faction, den underavdelning till organisationen som specialiserar sig på att attackera överlevare från övergrepp, terapeuter, och forskare som behandlar övergrepp och trauman - inte är något perifert inslag i organisationens verksamhet . I själva verket har dess grundare även under många är innan han grundade "templet" attackerat och trakasserat traumaforskare och terapeuter.
På denna sida kan man hitta en hel del fakta om Satanic Temple. Den innehåller många länkar för den som vill gå vidare,och studera Satanic Temple från olika utgångspunkter. Den innehåller förresten även uttalanden från avhoppare, och även kritiska kommentarer om gruppen från andra satanister.
I en av länkarna presenteras åsikten att Satanic Temple inte är en religiös grupp alls, utan snarare en politisk grupp. Det verkar inte helt orimligt. Dess "satanism" verkar på många sätt påklistrad, och inte så lite krystad.
Det är dock som sagt klart att en av de viktigaste inslagen i gruppens agenda är att bedriva en ettrig kamp mot traumaterapeuter, traumaöverlevare och forskare som accepterar existensen av bortträngda minnen.
Gruppen har fått en svensk avläggare som kallar sig Satanistiska Samfundet, och som bland annat har en Facebook-sida. Vid en snabb koll hittar jag inte något av Satanic Temples anti-terapeutiska kampanj hos denna grupp..
Man kan ju alltid hoppas att den inte i denna fråga har samma kusliga agenda som sin moderorganisation.
Nedan kopierar jag inledningen till den ovan länkade faktasamlingen om Satanic Temple. Den är från en sida om rituella övergrepp, som även i övrigt kan rekommenderas.
--------------------------------------------------------------------------------------
"Grey Faction, Satanic Temple and Lucien Greaves Fact Sheet:
For almost a decade Douglas Misicko using several aliases (including Douglas Mesner and Lucien Greaves) has harassed groups helping child abuse, rape and trauma survivors. He has also harassed groups providing research in support of child abuse, rape and trauma survivors.
In 2013, he and others created a group called the Satanic Temple. One part of this group is called the Grey Faction. The Grey Faction states they “invade” conferences. These conferences are provided to help and educate child abuse, rape and trauma survivors and their helpers.
Their representatives that invade these conferences misrepresent their reasons for attending these conferences. They film people at these conferences without permission and publish these films without the permission of those filmed. The Grey Faction repeatedly misrepresents the research and statements of the people at these conferences. It uses repeated ad hominem attacks against child abuse and trauma researchers without rebutting their research or stories.
His organization uses propaganda techniques in its articles, movies and social media pages to manipulate readers’ opinions. They continue to repeat inaccurate information, even though it has been clearly rebutted in several of the articles listed below.
Douglas Mesner/Lucien Greaves has continued using insults and attacks against survivors of ritual abuse and the professionals that work with them. He has harassed and followed survivors and survivor advocates around the Internet for several years. Aliases have been used adding additional insults and name calling against survivors.
This page is a synopsis of critiques of the Grey Faction’s misinformation. Additional links have been added rebutting their statements about trauma, abuse and dissociation.
It also contains information critiquing The Satanic Temple and Douglas Mesner/Lucien Greaves."
tisdag 20 augusti 2019
Ett något bisarrt drama från 1972
Just den har kvällen 1972, den 20 augusti, gick två unga män till bokhandeln Röda Rummet, för att stanna där över natten. Syftet var att vakta lokalen inför en eventuell nazistisk och/eller fascistisk attack. Den ena av dem var jag.
Röda Rummet ägdes av organisationen Revolutionära Marxisters Förbund (RMF). Jag var aktiv sympatisör till den, även om jag vid just den tidpunkten inta var medlem.
RMF var en liten organisation. Den var en ganska så intellektuell grupp, ansluten till den "trotskistiska" Fjärde Internationalen. Den hade förmåga att producera intelligenta, ibland lysande analyser, Men dess taktiska orientering saknade ofta förankring i verkligheten. För att nu uttrycka det lite försiktigt.
Anledningen till att vi fruktade en attack från nazister och/eller fascister var att vi tillsammans med en anarkistgrupp dagen innan hade genomfört vad som kanske kan kallas en "militant aktion" mot två möten. Det ena hölls av den fascistiska organisationen Nysvenska Rörelsen, den andra av det nazistiska minipartiet Nordiska Rikspartiet (NRP).
I själva verket var RMF:s "militanta aktion" ganska så fånig, De två mötena vi bröt upp var båda hyllningar till - Gustav III:s statskupp 1772. . Och de organisationer som höll dem var två obetydliga sekter. Den ena hyllade Mussolini, den andra Hitler.
I själva verket var den organiserade fascismen och nazismen inte på något sätt ett hot 1972. Det var innan någon invandrarfientlig rörelse av betydelse växt fram, och den typen av högerextremism hade inga mobiliseringsfrågor. Den bestod av mycket små kotterier som sörjde utgången av andra världskriget eller kanske möjligen - som nysvenskarna – djupt beklagade att Il Duce hade hoppat i galen tunna 1940.
Att slå sönder deras löjliga möten var med andra ord en inte helt lysande idé.
Men nu hade vi gjort det. Jag minns än idag hur jag sprang ifrån nysvenskarnas möte när polisen kom. En civil vän av ordning tog tag i min arm och sa "du stannar här". Jag sa "jag tror inte det" och slet mig loss från hans grepp och slank ner i närmaste tunnelbana,
Men det hela var inte endast komiskt. En av nysvenskarna visade sig ha en fjäderbatong och riktade ett hårt slag mot tinningen på en anarkist. Den som vill se just detta drama i bild kan för övrigt läsa tidningen Mullvaden från september 1972, förslagsvis på Kungliga Biblioteket eller på Arbetarrörelsens arkiv.
Nåväl, anarkisten klarade sig utan allvarliga skador och skrevs ut från sjukhus et redan samma dag,
Men nu var det alltså dagen efter. Och det var då någon kom på att de som vi angripit kanske ville hämnas, Så det bestämdes att två stora, starka och modiga aktivister (obs grov ironi) skulle vakta bokhandeln över natten, Slå larm om den anfölls, och hålla ställningarna tills hjälp kom.
En av dem var alltså jag. Som möjligen hade en del starka sidor, men förmåga att slåss, eller fysiskt mod, tillhörde definitivt inte dessa. Anledningen till att jag överhuvudtaget gick med på det var att det fanns en massa gamla internbulletiner från RMF:s föregångare Bolsjevikgruppen i lokalen. Jag fick tydligen inte läsa dem som icke-medlem för jag formligen brann av intresse av att få tjuvläsa dem.
Det visar på en viktig sak. Innerst inne trodde jag inte alls att högerextremisterna skulle anfalla. Om jag verkligen hade trott det hade jag knappast ställt upp.
Vem var då den andra unga mannen som ställde upp? Vi kan kalla honom Y. Han var mager som en sticka, och om förmåga att fysiskt slåss mot fascister var det knappast tal om. Det kompenserade han dock genom att likt den ovan behandlade våldsverkaren i Nysvenska Rörelsen ha beväpnat sig med en fjäderbatong
Det gjorde inte saken på något sätt bättre. Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om fascister och nazister verkligen hade anfallit och Y skulle ha dragit sin fjäderbatong i ett desperat hopp om att det skulle jämna ut styrkeförhållandena...
Dessutom var han på många sätt förvirrad. Och för att göra det än mer bisarrt blev han faktiskt själv högerextremist ett år senare, låt vara under en kort period.. Sedan lämnade han så vitt jag vet all politik.
Nåväl, vare sig "nysvenskarna" eller NRP anföll bokhandeln. Y sov gott hela natten, och jag satt i ett hörn och fördjupade mig i Bolsjevikgruppens internbulletiner.
När klockan var fem på morgonen smög jag mig ut, och ner till närmaste tunnelbana. Och åkte till ungdomskliniken på Långbro sjukhus, där jag faktiskt var intagen som patient...
Om fascisterna hade anfallit hade vi två förmodligen varit de absolut sämsta att ha i bokhandeln . Försiktigt uttryckt.
Jag undrar fortfarande hur ledningen för RMF:s Stockholmsavdelning tänkte den dagen.
Om de alls tänkte.
------------------------------------
TILLÄGG
På förekommen anledning.
Det kan tyckas att den här typen av inlägg kan användas av högern idag för att diskreditera vänstern, och att den var elak mot RMF, som jag ändå en gång var medlem i.
Men. Alla vet väl att den yttersta vänstern (till vänster om VPK) under tidigt 70-tal var en kaotisk blandning av förnuft och oförnuft, realism och fantasifoster...
Här var RMF snarast bättre än det mesta andra som fanns. Och när det gäller den teoretiska grunden var RMF ,med all säkerhet den enda organisation som hade en rationell syn på världen idag, De andra gruppera i yttersta vänstern - med det rådssocialistiska Förbundet Arbetarmakt som möjligt undantag - hade en nästan totalhavererad analys av hur världen såg ut.....
RMF var ofta teoretiskt briljanta - men åtminstone under åren 1971-73 kombinerades det med en politik med starka inslag av ultravänsterism, också kombinerat med en (i och för sig ofta lite charmig) dos av amatörism.
Den dråpliga historien jag berättade om kan väl ses som nåt sorts uttryck för detta....
Om man går till just 1972 kan man ju jämföra med KFML (senare SKP). De hade just en närmast totalhavererad analys av världen - men I PRAKTIKEN stod de ofta med fötterna på jorden i högre grad än RMF.
De skulle garanterat inte kunna göra något som liknar det jag beskrev.
Det bör förstås också tilläggas att jag inte avsåg att kasta någon skugga över RMF:s sentida ättlingar i Socialistiska Partiet. De har förstås en diametralt annorlunda praktik än det då till stora delar ultravänsteristiska RMF hade 1972.
De har väl ingen större anledning att skämmas över SINA barnsjukdomar än jag har för att jag själv hade vattkoppor - just 1972... ;-)
Röda Rummet ägdes av organisationen Revolutionära Marxisters Förbund (RMF). Jag var aktiv sympatisör till den, även om jag vid just den tidpunkten inta var medlem.
RMF var en liten organisation. Den var en ganska så intellektuell grupp, ansluten till den "trotskistiska" Fjärde Internationalen. Den hade förmåga att producera intelligenta, ibland lysande analyser, Men dess taktiska orientering saknade ofta förankring i verkligheten. För att nu uttrycka det lite försiktigt.
Anledningen till att vi fruktade en attack från nazister och/eller fascister var att vi tillsammans med en anarkistgrupp dagen innan hade genomfört vad som kanske kan kallas en "militant aktion" mot två möten. Det ena hölls av den fascistiska organisationen Nysvenska Rörelsen, den andra av det nazistiska minipartiet Nordiska Rikspartiet (NRP).
I själva verket var RMF:s "militanta aktion" ganska så fånig, De två mötena vi bröt upp var båda hyllningar till - Gustav III:s statskupp 1772. . Och de organisationer som höll dem var två obetydliga sekter. Den ena hyllade Mussolini, den andra Hitler.
I själva verket var den organiserade fascismen och nazismen inte på något sätt ett hot 1972. Det var innan någon invandrarfientlig rörelse av betydelse växt fram, och den typen av högerextremism hade inga mobiliseringsfrågor. Den bestod av mycket små kotterier som sörjde utgången av andra världskriget eller kanske möjligen - som nysvenskarna – djupt beklagade att Il Duce hade hoppat i galen tunna 1940.
Att slå sönder deras löjliga möten var med andra ord en inte helt lysande idé.
Men nu hade vi gjort det. Jag minns än idag hur jag sprang ifrån nysvenskarnas möte när polisen kom. En civil vän av ordning tog tag i min arm och sa "du stannar här". Jag sa "jag tror inte det" och slet mig loss från hans grepp och slank ner i närmaste tunnelbana,
Men det hela var inte endast komiskt. En av nysvenskarna visade sig ha en fjäderbatong och riktade ett hårt slag mot tinningen på en anarkist. Den som vill se just detta drama i bild kan för övrigt läsa tidningen Mullvaden från september 1972, förslagsvis på Kungliga Biblioteket eller på Arbetarrörelsens arkiv.
Nåväl, anarkisten klarade sig utan allvarliga skador och skrevs ut från sjukhus et redan samma dag,
Men nu var det alltså dagen efter. Och det var då någon kom på att de som vi angripit kanske ville hämnas, Så det bestämdes att två stora, starka och modiga aktivister (obs grov ironi) skulle vakta bokhandeln över natten, Slå larm om den anfölls, och hålla ställningarna tills hjälp kom.
En av dem var alltså jag. Som möjligen hade en del starka sidor, men förmåga att slåss, eller fysiskt mod, tillhörde definitivt inte dessa. Anledningen till att jag överhuvudtaget gick med på det var att det fanns en massa gamla internbulletiner från RMF:s föregångare Bolsjevikgruppen i lokalen. Jag fick tydligen inte läsa dem som icke-medlem för jag formligen brann av intresse av att få tjuvläsa dem.
Det visar på en viktig sak. Innerst inne trodde jag inte alls att högerextremisterna skulle anfalla. Om jag verkligen hade trott det hade jag knappast ställt upp.
Vem var då den andra unga mannen som ställde upp? Vi kan kalla honom Y. Han var mager som en sticka, och om förmåga att fysiskt slåss mot fascister var det knappast tal om. Det kompenserade han dock genom att likt den ovan behandlade våldsverkaren i Nysvenska Rörelsen ha beväpnat sig med en fjäderbatong
Det gjorde inte saken på något sätt bättre. Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om fascister och nazister verkligen hade anfallit och Y skulle ha dragit sin fjäderbatong i ett desperat hopp om att det skulle jämna ut styrkeförhållandena...
Dessutom var han på många sätt förvirrad. Och för att göra det än mer bisarrt blev han faktiskt själv högerextremist ett år senare, låt vara under en kort period.. Sedan lämnade han så vitt jag vet all politik.
Nåväl, vare sig "nysvenskarna" eller NRP anföll bokhandeln. Y sov gott hela natten, och jag satt i ett hörn och fördjupade mig i Bolsjevikgruppens internbulletiner.
När klockan var fem på morgonen smög jag mig ut, och ner till närmaste tunnelbana. Och åkte till ungdomskliniken på Långbro sjukhus, där jag faktiskt var intagen som patient...
Om fascisterna hade anfallit hade vi två förmodligen varit de absolut sämsta att ha i bokhandeln . Försiktigt uttryckt.
Jag undrar fortfarande hur ledningen för RMF:s Stockholmsavdelning tänkte den dagen.
Om de alls tänkte.
------------------------------------
TILLÄGG
På förekommen anledning.
Det kan tyckas att den här typen av inlägg kan användas av högern idag för att diskreditera vänstern, och att den var elak mot RMF, som jag ändå en gång var medlem i.
Men. Alla vet väl att den yttersta vänstern (till vänster om VPK) under tidigt 70-tal var en kaotisk blandning av förnuft och oförnuft, realism och fantasifoster...
Här var RMF snarast bättre än det mesta andra som fanns. Och när det gäller den teoretiska grunden var RMF ,med all säkerhet den enda organisation som hade en rationell syn på världen idag, De andra gruppera i yttersta vänstern - med det rådssocialistiska Förbundet Arbetarmakt som möjligt undantag - hade en nästan totalhavererad analys av hur världen såg ut.....
RMF var ofta teoretiskt briljanta - men åtminstone under åren 1971-73 kombinerades det med en politik med starka inslag av ultravänsterism, också kombinerat med en (i och för sig ofta lite charmig) dos av amatörism.
Den dråpliga historien jag berättade om kan väl ses som nåt sorts uttryck för detta....
Om man går till just 1972 kan man ju jämföra med KFML (senare SKP). De hade just en närmast totalhavererad analys av världen - men I PRAKTIKEN stod de ofta med fötterna på jorden i högre grad än RMF.
De skulle garanterat inte kunna göra något som liknar det jag beskrev.
Det bör förstås också tilläggas att jag inte avsåg att kasta någon skugga över RMF:s sentida ättlingar i Socialistiska Partiet. De har förstås en diametralt annorlunda praktik än det då till stora delar ultravänsteristiska RMF hade 1972.
De har väl ingen större anledning att skämmas över SINA barnsjukdomar än jag har för att jag själv hade vattkoppor - just 1972... ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
