Den formromerska religionen hade en del ska jag säga charmiga, eller udda, drag.
Ett är detta. När romarna bad var de inte alltid säkra på vilken gud/inna som skulle lyssna.
Så för säkerhets skulle formulerade de sig ibland så här. "Jag ber till dig, vare sig du är en gud eller gudinna".
Det ligger ju en viss realism bakom. Hur kan man veta att den man riktar bönen till verkligen skulle lyssna? Det kanske är bäst att gardera sig.
Det hela har ju vissa likheter med frasen "Dear Sir or Madame" som ju inleder Beatleslåten "Paperback Writer". Där sänder huvudpersonen ett bokmanuskript till ett förlag. Men kan inte riktigt veta om det är en man eller kvinna som kommer att läsa det.
Det finns nog mycket man skulle vilja be om. Utan att riktigt veta vem - om någon - som kan tänkas lyssna.
Så även jag själv.
Så jag kan be och hoppas att någon lyssnar. Vare sig det är en gud eller gudinna. Eller kanske någon annan....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar