Återigen till NoBoyToy

 /Tillägg. En kommentator uppmärksammade mig på att Runaways sång inte heter Queens of Noice utan Queens of Noise. Noise betyder ju ljud, och inte oljud, eller buller, men dessutom finns det tydligen en musikstil som heter Noise. Så mina språkliga funderinagar stämmer nog inte.. Jag har tagit bort dem nu./

Jag råkade stöta på denna sång när jag kollade några gamla inlägg jag skrivit och fick genast upp funderingar om den feministiska bloggaren  NoBoyToy (NBT), som mystiskt försvann från bloggvärlden i februari 2018 och sedan  dess inte hörts av.  

Ibland har jag undrat om hon plötsligt dog av ex.vis en hjärtattack, men jag tror inte det. Det finns åtminstone en sak som starkt tyder på att hon inte är död. Jag tänker inte berätta vilken. 

Min huvudteori är att hon tvingades sluta eftersom någon hotade att avslöja vem hon är. Det finns en person (låt oss kalla honom X) som kanske ett halvår innan NBT försvann förklarade att han visste vem hon var, och att han tänkte använda detta mot henne. 

Eftersom hon bland annat på många ställen på bloggen hade diskuterat sin bror kan jag förstå om hon inte ville att hennes identitet skulle offentliggöras. 

Att hon slutat blogga betyder inte att hennes bloggar försvann. Hon tvingades byta blogg två gånger pga censur från de företag som drev dem. Men åtminstone de två sista bloggarna finns kvar. Hennes andra blogg kan ses här, och  den tredje här.  

Personer som upphör med sina bloggar brukar ofta radera dem samtidigt, men så ej här. 

Varför associerar jag då denna sång med NBT? Av flera anledningar. Hon formligen älskade Joan Jett, och i ovanstående live-inspelning av Runaways-låten "Queens of noise" ligger fokuset nästan helt på just Joan Jett. (Det finns andra versioner där det inte gör det.) 

Men för det andra är det svårt att inte associera namnet NoBoyToy till denna låt. Refrängen går - "Queens of noise, come and get it boys - Queens of noise, not just one of your toys.", Ibland har jag undrat om NBT tog namnet på sin blogg inspirerad av denna låt.  

För att vara uppriktig. Nej, jag gillade absolut inte allt NBT skrev. Jag har få "manliga försvarsreflexer" men när jag läste NBT hände det ibland att några av de jag ändå tycktes ha, aktiverades....

Sedan är det en annan sak att jag uppfattade att NBT:s verkliga storhetsperiod kanske var 2011-2013, och att hon sedan ibland gick lite på tomgång. Under sin "storhetsperiod" kombinerade hon sin fräna retorik med en del imponerande research. 

Exempelvis om den så kallade Mangamannen 2012 och från 2013 om en incestanklagad pappa som Uppdrag granskning av några ganska så outgrundliga skäl ansåg borde få vårdnaden om sitt barn. Av någon annan outgrundlig anledning hade de valt att kalla honom "Erik", vilket jag kanske inte tyckte var så jättekul  ;-).  

För att återgå till NBT blev hon snart nästan en mytisk figur. Det fanns en massa teorier om henne, och somliga trodde även att hon var en man (vilket jag själv definitivt inte trodde).  

En kommentator på min blogg, som kallade sig Mikael, hävdade att han visste vem hon var, och antydde till och med att de en gång haft ett förhållande. Det var uppenbarligen inte sant. Och "Mikael"  var definitivt inte identisk med X. "Mikael" fantiserade - men det tror jag inte att X gjorde.  

2012 hade ”Mikael” förresten hamnat i en hård konflikt med X, på en då ganska så besökt blogg. ”Mikael” började förresten också 2017 att delta i ett drev mot mig, på den numera osaligen insomnade sajten Nyhetsverket. På ett sätt tror jag nog i alla fall att det lite grand var mitt eget fel. ”Mikael” mådde helt uppenbarligen inte bra, och hösten 2015 var jag nog så pass elak mot honom att han sedan dess aldrig förlät mig.  

Om min teori om varför NBT lämnade nätet skulle stämma lär hon inte komma tillbaka - i alla fall inte under det namnet. X hade i alla fall då ett mycket stort kontaktnät - så idag vet nog i så fall ganska så många om hennes identitet.(Jag gör det alltså inte).  

NBT betydde mycket för många, men var också hatad av många Även om jag som sagt ganska så många gånger inte höll med henne var det en känsla  av trygghet att hon fanns på nätet. När förövarförsvararna bredde ut nig, dök hon till och från upp, och tog sig an dem, i en obetalbar kaskad av ironi, engagemang, kunskaper och logik. 

 Nedan: bild av Joan Jett från 1980-talet.