SvD:s ledarredaktion är inte "klimatskeptiker" som det så vackert brukar heta. Men den är något som nästan är värre - man kan kalla det för "klimatlikgiltiga".
De erkänner att uppvärmningen finns och att den är orsakad av våra utsläpp av växthusgaser.
Men sedan ger de på ledarsidan, när de kommenterar saken, nästan all plats åt att gnälla på att klimataktivister är "extrema", "orealistiska" eller något annat dumt.
Med undantag av en uppmaning att satsa på mer kärnkraft diskuterar de aldrig på ledarsidorna den extrema faran vi står inför, och hur den ska bemötas.
Och det där med kärnkraft verkar de mest använda för att få in en pik mot Miljöpartiet och säga att de är hycklare.
Då och då kommer till och med små giftpilar mot Greta Thunberg - inte ens så centrala personer i redaktionen som Tove Lifvendal och Susanna Popova kan helt avhålla sig från dessa.
Deras linje verkar vara : "Visst är den globala uppvärmningen ett hot, men ta det lugnt nu - inga extrema åtgärder som hotar ekonomin,eller riskerar leda till diktatur. Vi har aldrig haft det bättre än nu och det kommer vi att ha i fortsättningen också - om vi bara som sagt tar det lugnt och sitter still i båten.
Hittills har allt gått bra och alla problem har lösts, och det gäller säkert i framtiden också "
Och detta år inte ens en karikatyr.
Innerst inne inser nog SvD:s redaktörer att den globala uppvärmningen ställer behovet av planekonomi på dagordningen, och det skrämmer dem mer än själva uppvärmningen.
Hellre död än röd, som det brukade heta under kalla kriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar