Av alla större tidningar är Aftonbladet den tidning som mest ensidigt och systematiskt understött lynchmobben i Quick-debatten. Det är också mig veterligt den enda tidning som till och med på ledarsidan de facto har tagit avstånd från existensen av bortträngda minnen - ett ställningstagande som normalt sett inte brukar förekomma på ledarsidor (som brukar överlåta den typen av diskussioner till dem som kan något om frågan).
Det är samma tidning som var ensam bland de större media (bortsett då från Aschbergs Insider i TV3) att publicera bilder på barn som var på flykt från incestanklagade fäder.
Det är den tidning där Jan Guillou fått hålla låda i över 20 år om hur lögnaktiga kvinnor, barn och överlevare som berättat om övergrepp i barndomen är (bortsett då från honom själv, han blir ursinnig när hans egna barndomstrauman ifrågasätts).
Till och med den annars oftast vettiga Åsa Linderborg har hoppat på lynchdrevet i Quick-debatten - och hånar alla de som vågar anmäla en avvikande åsikt;
Det känns sorgligt. Jag började redan i elvaårsåldern att gilla Aftonbladet, som efter Stockholms-Tidningens nedläggning blev den mest vänsterinriktade av de större tidningarna. Idag mår jag illa bara jag ser den.
Den senaste tiden har jag till och med konsekvent börjat köpa Expressen om jag ska köpa kvällstidning. Det är absolut ingen bra tidning, men jag bedömer risken mindre för att få en hjärtattack om jag läser den istället för Aftonbladet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
6 kommentarer:
Själv köper jag aldrig tidningar och prenumererar inte heller på någon dagstidning längre. Efter ett antal år av egen "forskning", har jag insett att tidningar och tv består av nyhetsrapportering till liten del - resten är propaganda och forum för enskilda journalisters/ägares privata agenda och minst sagt tvivelaktiga intressen.
Det finns inget förtroende kvar - allt som sägs i massmedia tar jag med en stor nypa salt.
Jag undrar också varför män som Aschberg, Guillou, Max Scharnberg, Dan Josefsson mfl alltid förnekar att barn utsätts för sexuella övergrepp? Varför engagerar de sig så i detta ämne, så pass att de inte ens drar sig för att dra till med de mest pinsamma argument för att "bevisa" sin ståndpunkt, dvs att män och pappor inte begår övergrepp mot barn och att de barn och kvinnor som påstår motsatsen, ljuger eller har fel på sina hjärnor?
Vad driver tex en man som Robert Aschberg att publicera bilder i tv på BARN som berättat om pappor som våldtar dem och göra det i syfte att papporna skulle hitta barnen? Varför riskerar Robert Aschberg barns liv på detta fasansfulla sätt? Vad driver honom?
NBT
"Jag undrar också varför män som Aschberg, Guillou, Max Scharnberg, Dan Josefsson mfl alltid förnekar att barn utsätts för sexuella övergrepp?"
Ja, jag skulle önska att det bara var män som var förnekare. Situationen hade varit mycket bättre då. Men i den svenska debatten hat vi faktiskt ett mycket stort antal kvinnor på förnekarsidan.
Lilian Öhrström, Ingrid Carlqvist. Lena Hellblom Sjögren. Kerstin Koorti. Astrid Holgersson. Siv Westerberg. etc etc.
Och den internationella auktoritet som de nästan alltid brukar anföra i falska minnes-debatten är nästan alltid en kvinna - Elisabeth Loftus,
Det skulle ha varit lättare om alla förövarfösvarare hade varit machomän som Aschberg och Guillou.... Då skulle man lätt kunna övertyga åtminstone nästan alla kvinnor om vilka underliggande agendor som är inblanade...
Erik: Visst är det så, dvs att det finns gott om kvinnor som försvarar mäns övergrepp mot barn (och kvinnor) och som påstår att barn ljuger istf de misstänkta pedofila männen.
Detta beteende hos de kvinnliga förnekarna kan jag finna många förklaringar till men det är svårare för mig att förklara förnekar-männens intresse av att förneka att män begår sexuella övergrepp mot barn? Vad är vinsten för dessa män att driva den tesen och vem vinner på det i slutänden? Pedofila män eller barnoffren? Givetvis de förstnämnda och då blir frågan återigen - varför försvarar män som Robert Aschberg, Dan Josefsson, Max Scharnberg, Jan Guillou mfl pedofila män?
NBT
Det finns ett antal möjligheter. En hel del av de manliga förnekarna kan mycket väl vara förövare själva. Andra kan identifiera sig med förövarna utan att vara det själva. Återigen andra kan ha manliga försvarsreflexer - dvs de försvarar reflexmässigt män som anklagas, nästan oavsett vad.
Vad gäller kvinnliga förnekare kan förstås en del av dem också vara förövare. Även om kvinnliga förövare är mycket mer sällsynta än manliga så finns dom.
NBT.Tankefel, fråga: "varför försvarar män som Robert Aschberg, Dan Josefsson, Max Scharnberg, Jan Guillou mfl pedofila män?"
De ser inte dom som de försvarar som pedofila män. Eller pedofila kvinnor.
Anna
Är tyvärr inte hundraprocentigt säker på att det du säger här alltid stämmer....
Skicka en kommentar