Möjligen finns det här ett samband eftersom israeliterna enligt sina egna myter hade en period av nära relationer med Egypten - och deras religionsgrundare hade ju enligt Bibeln faktiskt också ett egyptiskt namn - Mose.
Monoteistiska myter om polyteismens inneboende ondska är lika förenklade som nyhedniska myter om monoteismens inneboende ondska. Världen är mer komplicerad än många tror. Det gäller även religionens värld.
4 kommentarer:
Ja, människan verkar kunna förvränga båda varianterna. Man kan kritisera samhället, nätt och jämt, även med en "hednisk" religion. Vill minnas att du tog upp Maat när du diskuterade Egypten för något år sedan. Att härskaren bryter mot Maat var något man åtminstone kunde säga om utländska härskare som ockuperat landet. I Kina har du föreställningen om kejsarens "himmelska mandat". Rebeller brukade hävda att kejsaren brutit mot mandatet, och således inte längre var legitim.
Omvänt kan man ju förvandla den monoteistiske guden till en envåldshärskare, och sig själv till Hans representant. Så gjorde Ekhnaton och långt senare Konstantin den store...
Gjorde verkligen Konstantin det? Så vitt jag minns konverterade han till kristendomen först på sin dödsbädd.
Han konverterade redan innan han blev kejsare. Däremot lät han inte döpa sig förrän på dödsbädden. Vid den här tidpunkten kunde man alltså vara kristen utan att vara döpt "på riktigt". Elaka kritiker av Konstantin brukar blanda ihop de båda sakerna.
En lustig detalj är att Konstantin döptes av Eusebius av Nikomedia, en "ariansk" eller "halvariansk" biskop, d.v.s. en heretiker! Fast enligt katolska dogmer (som infördes readn på 200-talet) är dopet giltigt även om det utförs av en heretiker, så Konstantins dop *är* alltså giltigt... ;-)
Ja, och det var förnuftigt av dem. Så slapp de ha samma problem som katarerna fick varje gång en biskop visade sig ovärdig,
Skicka en kommentar