torsdag 1 november 2012

Vårdnadstvister och matrilinjärt släktskap

På åtminstone två grannbloggar har det pågått en utdragen diskussion om en vårdnadstvist, en polariserad diskussion med hundratals kommentarer. Jag brukar inte ge mig in i konkreta diskussioner om vårdnadstvister, med undantag för en del fall där de orsakas av välgrundade misstankar om att den ena föräldern begått grova övergrepp.

Så i det här fallet är det enda jag vill göra att upprepa min rent principiella åsikt: tänk vad skönt om vi kunde införa (eller snarare återinföra) matrilinjärt släktskap. Om detta har jag skrivit här och här. (Om någon undrar varför jag numera stavar "matrilinjär" på ett annorlunda sätt än då så finns svaret här.)

Eftersom jag vet att folk oftast inte går in på de länkar man lägger in saxar jag här från vad jag skrev i det andra inlägg jag länkade till ovan.

"Faderskap och moderskap kan inte likställas. Faderskap kan vara resultatet av en några minuter lång sexualakt. Moderskap innebär alltid MINST nio månaders fysiskt arbete, och vanligtvis också ett långvarigt och intensivt emotionellt engagemang. Därför kan en spermadonation inte jämställas med ett surrogatmödraskap - men alltså inte heller "faderskap" med "moderskap".

Socialt faderskap är värdefullt - men är och förblir en social konstruktion utvecklad ganska sent i släktet Homo Sapiens historia.

Ja, jag är alltså "särartsfeminist" i det avseendet. Jag saknar all sympati för faderrättsgrupper som kämpar för att få samhällets stöd i vårdnadstvister. Inte endast för att de ofta härbärgerar många förövare... Utan också för att hela deras projekt står i strid med mina visioner för hur ett barnvänligt och ickepatriarkalt samhälle borde fungera."


Ja, jag vet att matrilinjärt släktskap kan ses som en anakronism i dagens samhälle - men man kan väl få drömma. Men även om det är politiskt omöjligt att gå tillbaka till detta borde man väl åtminstone kunna gå tillbaka till den praxis som fanns från kanske fyrtiotalet och några årtionden framåt - då mamman i princip nästan alltid fick vårdnaden i vårdnadstvister. En praxis som i viss mån fanns kvar ända till den nya vårdnadslag som infördes 1998.

Papparättshaveristerna påstår att det är så även idag, men de har tyvärr inte rätt i detta. Det kanske förbättrades LITE 2006, men tyvärr gick man inte tillbaks till praxisen före 1998. Vilket skulle ha räddat många barn.

Det bästa vore om vuxnas empati med  barn vore så stor att barnen alltid fick de vårdnadshavare som var bäst för dem. Men det förutsätter att alla människor (och framförallt alla män) "ser ljuset" i en rent mirakulös-religiös mening.

Så länge detta mirakel inte sker, vore ändå matrllinjärt släktskap  - eller åtminstone en de facto matrilinjär praxis - det bästa.

Hur "anakronistiskt" detta än kan te sig för alla de som är hjärntvättade av faderrättsidéer.

26 kommentarer:

Anonym sa...

Mamma är man, pappa blir man.
Äkta föräldrar blir de som överöser barnen med kärlek, trygghet och empati och till vilka barnen kan knyta an.
Så rätt du har Erik!

Ida

Hmm sa...

Så du menar att de pappor som sitter på BB med tårarna rinnandes ner för kinderna vid förlossningen och som vittnar om att när de fått sitt barn i sina armar för första gången känner och lovar att de skulle kunna ge sitt eget liv för att rädda sitt barn inte känner samma kärlek som en mamma? Eller menar du att de ljuger?

Och på samma gång så ska vi glömma alla de mammor som inte vågar berätta att de inget alls kände för sitt barn första gången de fick det i sina armar. De skäms så till den milda grad att det inte kände den där översvallande kärleken som alla säger att man automatiks känner. Vi ska skyffla indan dem och inte säga att det är fullt normalt att man kan behöva knyta an till sitt barn och att det kan ta ett tag tills man känner den där kärleken?

Jag tycker helt enkelt att du gör lite väl snäva stereotyper av mammor och pappor och inte ser oss som människor.

Erik Rodenborg sa...

Hmm

Jag talar inte om individuella fall. Det finns hemska mammor liksom det finns underbara pappor.

Vad jag säger är att ett matrilinjärt system i det stora hela skulle vara bättre för barnen än det vi har nu. Det skulle finnas en hel del fall där det slår helt fel men jag hävdar att det i desto fler fall skulle bli bättre än det är nu.

Och jag anser (och på nästan alla kvinnojourer skulle de hålla med mig) att många barn fick ett helvete när lagen om obligatorisk gemensam vårdnad kom 1998.

De flesta mammor VILL att barnen ska ha kontakt med fadern efter skilsmässa. I en liten del av fallen blir det vårdnadstvister. I alltför många av dessa handlar det om fäder som är milt sagt olämpliga för barnen.

Att automatiskt ge vårdnaden till mamman om inte synnerliga skäl talar emot är naturligtvis väldigt trubbigt. Det kan slå hur fel som helst.

Men det är min bestämda åsikt att det nuvarande systemet slår ännu mer fel.

Anonym sa...

Det finns även delfin-mammor som är mindre bra förebilder för sina kalvar. Då hjälper andra mammor i flocken till. Människan är också ett flockdjur. Jag ser ingen anledning till det krystade att gå emot evolutionsteorin. Mödrar är den bästa föräldern för barnen de första levnadsåren.
Hmm tar upp undantaget som bekräftar regeln.
Jag tycker en haverikommission ska utreda varför det blev så snett med lagstiftningen och tillämpningen och vad detta experiment har kostat skattebetalarna.

Hmm sa...

@Anonym: Du misstar dig. Jag tar inte upp ett exempel på en dålig mamma. Tvärt om. Jag ger ett exempel på att det är fullt normalt att även efter att ha burit sitt barn under hjärtat i 9 mån så känns det inte på sekunden som att det är riktigt ditt och därför inte finns den där stormande kärleken som alla beskriver.

Det är betydligt vanligare än vad du tror. Att säga att dessa är dåliga mammor får det att vända sig i magen på mig och spär på rädslan för folk att erkänna att det är så det kände. Det finns gott om forskning till det här. När det sker i allvarligare form så leder det till baby blues eller i allra värsta fall förlossningspsykos. Det finns fullt vanliga och biologiska förklaringar till att det är så.

Kärleken kommer. Mammorna kommer att knyta an till sitt barn var så säker. Och på samma vis så knyter pappor an till sitt barn trotts att det inte burit barnet under sitt hjärta i 9 mån.

Erik Rodenborg sa...

Hmm

"Kärleken kommer."

Tyvärr inte alltid. Det finns föräldrar var inställning till sina barn aldrig blir sådan att den ens avlägset liknar "kärlek".

udda boktips sa...

Hej, jag undrar vad
"Faderskap och moderskap kan inte likställas. Faderskap kan vara resultatet av en några minuter lång sexualakt. Moderskap innebär alltid MINST nio månaders fysiskt arbete, och vanligtvis också ett långvarigt och intensivt emotionellt engagemang."
betyder för synen på adopterade barn?
Det är alltså ett föräldraskap som inte ens inneburit några minuters sexualakt för någon av föräldrarna. Är det då så att dessa föräldrar, i genomsnitt och allmänt talat, har sämre anknytning till sin barn än biologiska föräldrar?

Erik Rodenborg sa...

Udda boktips

Bra fråga. Men du missar en sak. För att adoptera krävs en oerhörd jobbig process av intervjuer, ansökningar, ev. resor osv.

Det krävs också en ganska så innerlig vilja att verkligen få barn.

Det kan ju inte direkt jämföras med ett faderskap som orsakas av en sexualakt som ju kan vara över på några minuter.

Anonym sa...

@Hmmm
Jag antar att det var min kommentar du svarade på. Vem har skrivit något om "en dålig mamma", vad betyder "fullt normalt"? Hur mycket i siffror är "vanligare"? Ange källan till den forskning du hänvisar till - och framför allt, vad menar du att den säger - det framgår inte i din kommentar.
Jag vill ha svar på frågorna - om inte så hoppas jag du låter bli att kommentera mina inlägg hädanefter.
Anonym 19:08

Hmm sa...

@Anonym 19:08: Nu var det ju du som började att kommentera mig och inte jag dig eller hur?

"Det finns även delfin-mammor som är mindre bra förebilder för sina kalvar.. Hmm tar upp undantaget som bekräftar regeln.
"


Och kanske jag orkar kolla imorgon om det finns någon forskning som ligger ute öppet på nätet (allt gör inte det som du kanske vet. En hel del måste du prenumerera på). Vad jag menar framgår väl tydligt om du läser bägge mina inlägg.

Hmm sa...

Erik: "Det finns föräldrar var inställning till sina barn aldrig blir sådan att den ens avlägset liknar "kärlek"."

Så klar finns det också tragiska fall som är så.

Hmm sa...

Här har du lite källor anonym.

Ainsworth MD. Attachments beyond infancy. Am Psychol. 1989 Apr;44(4):709-16.
Bloom KC. Perceived relationship with the father of the baby and maternal attachment in adolescents. J Obstet Gynecol Neonatal Nurs. 1998 Jul-Aug;27(4):420-30
Buist A, Morse CA, Durkin S. Men's adjustment to fatherhood: implications for obstetric health care. J Obstet Gynecol Neonatal Nurs. 2003 Mar-Apr;32(2):172-80.
Draper J. 'It's the first scientific evidence': men's experience of pregnancy confirmation. J Adv Nurs. 2002 Sep;39(6):563-70
Ferketich SL, Mercer RT. Paternal-infant attachment of experienced and inexperienced fathers during infancy. Nurs Res. 1995 Jan-Feb;44(1):31-7.
Freed GL, Fraley JK, Schanler RJ. Attitudes of expectant fathers regarding breast-feeding. Pediatrics. 1992 Aug;90(2 Pt 1):224-7.
Frosch CA, Mangelsdorf SC, McHale JL. Marital behavior and the security of preschooler-parent attachment relationships. J Fam Psychol. 2000 Mar;14(1):144-61.
Gloppestad K. Parents' skin to skin holding of small premature infants: differences between fathers and mothers. Vard Nord Utveckl Forsk. 1996 Spring;16(1):22-7.
Grossmann K, Grossmann KE, Fremmer-Bombik E, Kindler H, Scheuerer-Englisch H, Zimmermann P The Uniqueness of the Child-Father Attachment Relationship: Fathers' Sensitive and Challenging Play as a Pivotal Variable in a 16-year Longitudinal Study Social Development Volume 11 Issue 3 Page 301 - July 2002 doi:10.1111/1467-9507.00202
Jordan PL, Wall VR. Breastfeeding and fathers: illuminating the darker side. Birth. 1990 Dec;17(4):210-3.
Lieberman M, Doyle AB, Markiewicz D. Developmental patterns in security of attachment to mother and father in late childhood and early adolescence: associations with peer relations. Child Dev. 1999 Jan-Feb;70(1):202-13.
McCormick CB, Kennedy JH. Father-child separation, retrospective and current views of attachment relationship with father, and self-esteem in late adolescence. Psychol Rep. 2000 Jun;86(3 Pt 1):827-34.
Ringler M. Mother-father relationship, object relations and premature contractions J Psychosom Obstet Gynaecol. 1996 Sep;17(3):182-6.
Sullivan JR. Development of father-infant attachment in fathers of preterm infants. Neonatal Netw. 1999 Oct;18(7):33-9
Westreich R, Spector-Dunsky L, Klein M, Papageorgiou A, Kramer M, Gelfand M. The influence of birth setting on the father's behavior toward his partner and infant. Birth. 1991 Dec;18(4):198-202.

Hmm sa...

Här får du några till anonym

Broberg, A.,Risholm Mothander, P.,Granqvist, P., & Ivarsson,T.(2008) Anknytning i praktiken; Tillämpningar av anknytningsteorin. Falkenberg: Natur och kultur.
*Davis, L., Edwards, H.,& Mohay,H. (2003). Mother-infant interaction in premature infants at three months afteer nursery discharge[electronic version]..International Journal of Nursing Practice,(9),374-381.
Hwang , P. (red.) (1999). Spädbarnets psykologi. Falkenberg: Natur och kultur.
Eriksson, K. (1987) .Vårdandets idé. Stockholm: Nordstedts Förlag.
*Fegran,L., Helseth,S., & Fagermoen, M.S. (2006). A comparison of mothers ́ and fathers ́ experiences of the attachment process in a neonatal intensive care unit [electronic version]. Journal o f Clinical Nursing,(17) 810-816.
*Forcada-guex,M.,Pierrehumbert,B.,Borghini,A.,Moessinger,A., & Muller-Nix,C.(2006). Early dyadic patterns of mother-infant interactions and outcomes of prematurity at 18 month[electronic version], Pediatrics,118(1) 107-114.
Friberg,F. (red.) (2006). Dags för uppsats. Lund: Studentlitteratur.
Green,J.,Goldwyn,R.(2002). Annotation; Attachment disorganisation and psychopthology;new findings in attachment research and their potentialimplications for
developmental psychopathology in childhood[electronic version]. Journal of child Psyc- ology and Psychiatry,43(7)835-846.
Institutionen för kvinnor och barns hälsa,Uppsala Universitet.(2006). Kängurumetoden.Prakt- iska riktlinjer.(K.H. Nykvist övers.). Uppsala: Tryckeriet, Landstings- service. (origin- al arbete publicerat 2003).
*Kaaresen,P.I.,Rönning,J.A.,Ulvund,S.E., & Dahl,L.B.,(2006). A randomized, controlled trial of the effectivness of an early-intervention program in reducing parenting stress after preterm birth[electronic version].Pedriatrics,118(1)9-19.
Karl,D.J.,Beal,J.A., O ́Hare,C.M., Rissmiller,P.N.,(2006). Reconceptualizing the nurse ́s role in the newborn period as an attacher[electronic version].The American journal of mater- nal child nursing, 31(4)257-262.
Körner,E. (2005). Föräldraskapets (o)möjligheter;Utredning & behandling av barn och

Hmm sa...

Och eftersom jag är snäll så sak du få en lekamnuppstllningslänk också.

http://se.babycenter.com/baby/newborn/bonding/

Var så god anonym.

Hmm sa...

Här hittade jag en annan lekmanlänk som skrev ut hur vanligt det är. Enligt deras källa så är det ca 30% av mammorna som inte knyter an direkt. Jag vill minnas att jag sett högre siffror, men det spelar inte så stor roll. 30 % ser jag som väldigt vanligt.

http://se.babycenter.com/baby/development/socialandemotional/how-love-blossoms/

Nöjd anonym? Får jag kommentera dig nu?

Anonym sa...

@Hmm
Tack för ditt uttömmande svar. Mycket intressant! Jag ser att i en av de undersökningarna som du refererar till så rör det sig om cirka en promille av mödrarna som får förlossningsspsykos. Din siffra ang anknytning hittar jag faktiskt inte - kanske svårt att mäta och avgöra.
Vore intressant att veta mer om din uppväxt. Hur var din anknytning till mamma och /eller pappa?
Mvh Anonym 19:08, 20.49

Hmm sa...

@Mvh Anonym 19:08: Ha ha jag skriver om sådant som intresserar mig inte vad som alltid är personligt för mig. Jag brukar t o m hålla mig ifrån sådant som rör min egen person så långt som möjligt. :) Men jag är intresserad av nästan all forskning. Allt från naturvetenskap till religionshistoria.

Lekmanlänken om aknytingsproblem vid ca 30% av fallen läser du på denna länk ca en tredjedel från slutet.

http://se.babycenter.com/baby/development/socialandemotional/how-love-blossoms/

Övrig forskning har jag inte orka leta upp. Finns säker på ditt bibliotek att beställa.

Mvh

Anonym sa...

@Hmm
Vad menar du med övrig forskning? Är det den du hänvisar till i tidigare kommentarer? Den var väldigt intressant - varifrån fick du den, som är så samlad och väl uppställd?
Det är ju inte alla som har ett så brett och omfattande kunskapsområde som spänner över religion till naturvetenskap.
Mvh Anonym 19.08 osv :)

Johanna sa...

vill bara skriva att du är modig som vågar ventilera en i vår tid så farlig och kontroversiell åsikt som att mamman generellt är den bättre föräldern till mindre barn. större delen av människans levnad har detta varit en självklarhet. men i våra dagar har även de små barnen inkluderas i de härskande männens maktsfär. mkt sorgligt. med hopp om förändring och en framtid som inkluderar de våra minsta rättigheter till det bästa möjliga liv. tack för modiga ord!

Erik Rodenborg sa...

Johanna

"mamman generellt är den bättre föräldern till mindre barn. större delen av människans levnad har detta varit en självklarhet".

Ja, det finns till och med hadither om Muhammad där han säger att vid skilsmässa ska mamman normalt sett få vårdnaden om barn, om de är yngre än åtta år.

Så för små barn skulle kanske till och med sharialagar kunna vara ett framsteg framför vår nuvarande praxis.

Anonym sa...

- I alltför många av dessa handlar det om fäder som är milt sagt olämpliga för barnen.

I alltför många fall? Har du räknedosan framme? Jag tror du idealiserar kvinnan för mycket så att du skapar en bild av henne som ett offer. I tillräckligt många fall så spelar kvinnor på detta för att vinna fördelar.

Erik Rodenborg sa...

Anonym 22.38

/suckar/

Det finns en massa bloggar som borde passa dig alldeles utmärkt, varför ska du tramsa på min för?

Anonym sa...

För att du skall få nån besökare alls.

Erik Rodenborg sa...

Vad omtänksamt av dig...

Men uppriktigt sagt föredrar jag inga besökare alls framför att hemsökas av papparättsnissar...

Anonym sa...

Hej! Jag skulle vilja fråga dig lite om din negativa syn på pappor och vårdnadstvister. Har läst en del vad du tycker så det vet jag. Men min fråga är följande: Tycker du generellt inte att pappor skall strida för sina rättigheter om de tycker att de har skäl för det ? (jag utgår ifrån en tvist utan inslag av annat än en skiljd mening mellan parterna)?

Erik Rodenborg sa...

Anonym 10.41

Alla har naturligtvis rätt att strida för vad de anser vara sina rättigheter om de tycker att de har skäl för det.

Men därför behöver väl inte exempelvis jag utgå från att de måste ha rätt.