Jag har tidigare berättat om hur jag hörde Chirpy Chirpy Cheep Cheep med Middle of the Road 1971, i en avgörande period av mitt liv, när jag höll på att bli psykotisk. Den gjorde ett djupt intryck på mig, och upplevelsen av den är på sitt sätt en bro mellan mitt liv innan denna katastrof, och det som kom efter.
Nu fastnade jag (på nytt, har sett den förut) för en video, där man kan höra och se hur samma grupp sjunger denna sång - 2009, 38 år senare. Inför en helt entusiastisk publik. Jag känner mig rörd på något sätt, och önskar att jag hade kunnat vara där, på konserten. Det hade varit fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Trump allierar sig med Putin och vill isolera Kina
I denna artikel i International Viewpoint finns en bra beskrivning av väsentliga drag i Trumps nya utrikespolitik. . Men något missas. Ja...

-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Pehr Henrik Törngren hette en läkare och psykoteraeut som levde mellan 1908 och 1965. Av någon oerhört märklig anledning blev jag fixerad vi...
-
Dagens ETC, som efter att de brutit med Kajsa Ekis Ekman, förvånansvärt snabbt utvecklats i antifeministisk riktning, har i samband med deb...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar