När jag för ett antal dagar sedan med en stigande overklighetskänsla tog del av de artiklar, där man fick veta hur man kunde kartlägga de infiltratörer som hotade det svenska politiska systemet och rentav civilisationen som vi känner den, genom att studera hur många utsträcka fingrar man kunde se på publicerade bilder, kom jag så där rent spontant att tänka på denna sång av Bob Dylan från 1962.
Det är en intressant sång, med en intressant historia. Om detta kan man läsa här.
Jag är ingen anhängare till Miljöpartiet, i och för sig, men man kan ju hoppas att de i dessa dagar står pall för det mccarthyistiska drevet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar