När jag för ett antal dagar sedan med en stigande overklighetskänsla tog del av de artiklar, där man fick veta hur man kunde kartlägga de infiltratörer som hotade det svenska politiska systemet och rentav civilisationen som vi känner den, genom att studera hur många utsträcka fingrar man kunde se på publicerade bilder, kom jag så där rent spontant att tänka på denna sång av Bob Dylan från 1962.
Det är en intressant sång, med en intressant historia. Om detta kan man läsa här.
Jag är ingen anhängare till Miljöpartiet, i och för sig, men man kan ju hoppas att de i dessa dagar står pall för det mccarthyistiska drevet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Trump allierar sig med Putin och vill isolera Kina
I denna artikel i International Viewpoint finns en bra beskrivning av väsentliga drag i Trumps nya utrikespolitik. . Men något missas. Ja...

-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Pehr Henrik Törngren hette en läkare och psykoteraeut som levde mellan 1908 och 1965. Av någon oerhört märklig anledning blev jag fixerad vi...
-
Dagens ETC, som efter att de brutit med Kajsa Ekis Ekman, förvånansvärt snabbt utvecklats i antifeministisk riktning, har i samband med deb...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar