Jag vet inte om det är pinsamt att säga att jag faktiskt blir rörd när jag lyssnar på Hep Stars Sagan om Lilla Sofie. Men det blir jag faktiskt.
Den gavs ut 1968, när Hep Stars just höll på att gradvis förvandla sig från en popgrupp till en grupp som mer och mer spelade svensktoppsmusik. Lilla Sofie kom också mycket riktigt upp på Svensktoppen, jag tror det var någon gång 1969.
Ja, jag blir alltså berörd när jag hör den.
Dessutom gav den upphov till en rent spöklik upplevelse, långt senare, jag tror det var i mitten av 70-talet. Jag skulle spela den på grammofon. Jag satte på den och lyssnade, lite förstrött. Men när den var slut hände något som verkade direkt skrämmande. Den startade nämligen om från början, och började spela igen....
Jag blev alldeles skakad, och i den sinnesstämning jag var i just då tyckte jag det var riktigt kusligt.
Jag har för mig att jag sedan kom på någon teknisk förklaring till att det kunde hända. Om jag minns rätt.
Men det går att lyssna på den här. Och You Tube-videon kommer troligen inte att starta om av sig själv när den är klar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar