Jag hörde I Feel Fine första gången i oktober 1967, när jag var 12. Då var den redan tre år gammal, den gavs ut i slutet av 1964. Jag fick en form av innerligt romantisk känsla när jag hörde den.
Det förblev nog en av mina Beatlesfavoriter under hela tonåren. Den var glad, okomplicerad och hoppfull. Texten var väl inte så värst komplex, men den gick in i mig då.
Och jag tycker om den mycket även idag... Ger en form av nostalgisk känsla, av lite vemodig glädje.
3 kommentarer:
Före min tid egentligen men samtidigt är väl aldrig Beatles före någon tid. Eller hur är det idag. Min uppväxt med musik var 70-tal och hårdrock men Beatles hängde alltid med där också. Så var det väl egentligen varje årtionde men jag är inte säker på hur det är idag. Lyssnar unga fortfarande på Beatles tro?
Jag vet inte jag men något säger mig att det inte kan vara lika stort med musik idag som förr. Det är väl alltid så när något är i sin linda. I´m a musiclover och kommer så alltid att vara. Jag skulle inte vilja vara barn idag faktiskt. Grymt glad över att vara född på 60-talet. Musik var större förr för att inte tala om all skit i världen idag. Nog mest jag som yrar kanske då jag ligger sjuk :-)
Men Beatles var, är och kommer alltid att vara stora.
AUF
En av mina tidiga Beatlesfavoriter oxå ...
För att få spela singeln innan den släpptes var SR tvungen att låta ngn prata i början på låten. I det här fallet kom anslagstonen och jag startade bandspelaren, Klas Burling, legendarisk popjournalist, sade så "The Beatles!" och låten kom igång. Vi var säkert tusentals tonåringar som fick lyssna på Klas Burlings "intro" varje gång vi spelade denna pärla. Snyggt gjort av Klas B.
Skicka en kommentar