Den 31 december 1994 skulle jag fylla 40 år, och någon månad innan dess erbjöd sig en kamrat till mig att anordna en födelsedagsfest. Jag blev både glad och tveksam på samma gång. Tveksam mest för att jag inte tyckte att det var något att fira att jag blev äldre...
Nåväl, den blev av, och blev rolig. Till födelsedagar hör ju att få presenter, och en av presenterna var lite hemlighetsfull. Den bestod av en lapp att jag om ett tag skulle få någonting när saker var fixade. Det lät ju spännande.
Det tog nästan en månad, men den 27 januari året därpå fick jag en TV! Jag hade alltså inte någon sådan, och det var en liten upplevelse att få en.
Det hela ledde till en del livsstilsförändringar, den främsta var förmodligen att jag började titta på Kvinnofängelset tre nätter i veckan.
Men en annan var att jag till och från började se och lyssna på en del av de musikvideor som sändes i flera av de kanaler jag hade. Det öppnade på sätt och vis en ny värld,
Och så en dag våren 1995 fick jag ta del av en fascinerande och, tyckte jag, närmast underbar musikvideo till en sång som hette "Anywhere Is". Artisten kallades Enya, och hon grep tag i mig direkt.
Efter ett tag hade jag köpt två CD-skivor av henne, och de lyssnande jag ofta på. I synnerhet om jag hade svårt att somna ;-) . De var så innerligt rofyllda, tyckte jag, så om jag satte på dem kunde jag somna in innan CD:n var slut!
Tyvärr blev det fel på båda efter kanske 15 år, jag hade kanske spelat dem för mycket. Så jag borde kanske köpa nya Enya-skivor. Var man nu gör något sådant, idag verkar det nästan inte säljas CD-skivor längre, alla laddar väl ner allt från Pirate Bay eller några av dess mera legala konkurrenter på nätet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
8 kommentarer:
Wow! Now you´re really talking Erik :-)
I slutet av 80-talet när jag var i 20-års åldern trodde jag att jag hade hört det mesta inom musikvärlden. Tonåren handlade nästan uteslutande om hårdrock, vilken jag aldrig lämnar men vid denna tid var jag breddad till det mesta från hårdrock till opera. Trodde som sagt att inget skulle kunna gripa tag i mig så enormt som hårdrocken gjorde. Men jag hade fel.
En kväll satt vi ett gäng och festade när det plötsligt hördes en låt som jag mest undrade över vad fasen det var för något. Låten gick flera gånger den kvällen och min förundran ändrades från vad tusan är detta till ett jädra stort WOW! Låten hette Cursum Perficio och tjejen med den gudomliga rösten hette Eithne Ní Bhraonáin eller Enya Patricia Brennan. Mer känd som Enya.
Redan nästa dag satte jag av in till stan för att hitta mer om detta underverk till tjej. Jag hittade en skiva som hette Watermark och från den dagen var jag totalt såld på den här sångerskan. Jag hade aldrig hört något vackrare och har än idag inte hittat hennes like.
Enya skulle bli så otroligt mycket mer för mig än bara en fantastisk sångerska. Hennes musik blev allt från njutbar till en stund i livet då jag samlade energi. Ibland när jag var som mest sliten i livet lade jag mig ned och satte på Enya och bara flöt bort i tankarna i någon slags halvsömn. Kan inte ens räkna alla gånger som hon gett mig ny energi i livet.
Här några låtar som påverkat mig starkt
May it be
Caribbean blue
Watermark
Cursum perficio
A day without rain
Hope has a Place
Storms in Africa
Floras secret
Nu får det räcka även om jag kan hålla på i evighet.
Tyvärr tror jag att det inte kommer något mer från Enya. Önskar sååå att jag har fel men tror inte det. Inte det minsta sur för det bara så jädra tacksam för det jag fått från henne.
Vadå Drottningen the first lady i Storbritannien. Inte en chans. Ingen slår Enya
Hej! Det första jag tänkte var att du kan få min teve eftersom jag är så okoncentrerad och inte kan titta på den! Men visst vänjer man sig att vara utan teve, min son och hans pappa har över 100 kanaler och för mig som aldrig tittat särskilt mycket på teve är det helt obegripligt hur man kan ha över 100 kanaler! Jag tittade också på kvinnofängelset, missade inte ett enda avsnitt. Haha. Och ja, Enya är bra. Hon har verkligen en röst som berör!
Jag ska verkligen ställa till med fest när jag fyller 40 om drygt ett år och du är självklart välkommen. Jag ser faktiskt fram emot att fylla 40 och jag vet att jag inte kommer att drabbas av någon 40-årskris. Jag har redan haft mitt helvete i ett par år så någon kris kommer jag inte att få. Det är jag 100 procent säker på. Det kommer att bli en skön mix av människor på min 40-årsfest, allt från kapitalister till vänsterpartister. Hoppas de inte börjar bråka? Haha.
Orinoco flow ...
Ann-Charlotte
Faktum är att jag numera inte har intresse av någon TV, jag ser på ev. TV-program i datorn, jag har alltså ingen TV. Man slipper ju bry sig om TV-licensen då!!
Jag vet inte varför jag skrev det men jag har för mig att jag läst någonstans att du inte har någon teve. Ibland har jag faktiskt bra minne. Jag kollar på SVT play om det är något program jag vill se. Det måste vara skönt att slippa licensen. Man kan lägga pengarna på något roligare!
Anonym
Du är inte den första på kommentarsfältet här att gilla Cursum Perficio. en annan anonym (som jag vet inte var du!) rekommenderade den redan 2011!
https://www.blogger.com/comment.g?blogID=5978248756669811485&postID=8186996747866131749
Ann-Charlotte
Jo, du har bra minne, jag har skrivit det i förbigående nån gång i år....
Skicka en kommentar