Den som inte har läst om de senaste skandalerna om toryledaren David Cameron kan läsa något om dessa här.
Man kan bara sucka. De säger en del om stora delar av den brittiska överklassens obehagliga själsliv, eller vad man nu ska kalla det. En av de äckligaste sakerna är nog berättelsen om hur dessa unga rika män roade sig med att bränna 50-dollarssedlar framför urfattiga hemlösa.
Man lär sig en del om förakt mot de fattiga, men också om bisarr ritualisering både med och utan sexuella inslag. Ett fenomen som, åtminstone indirekt, nog kan ses som relaterat till det, höll jag på att säga, närmast rutinmässiga och kontinuerliga nedtystandet av berättelser om sexuella övergrepp.
Läs gärna dessa inblickar i hur många av de superrika som styr Storbritannien "tänker", fungerar, och sysslar med när de vill ha "roligt".
Är det förresten någon som vågar tro att detta är något väldigt unikt för just Storbritannien?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
25 kommentarer:
Jag har mina fördomar mot britter eftersom jag bland annat bott på Irland. Men jag har även fördomar mot överklassen oavsett land. Jag växte upp i Bromma. Min mamma fick ärva huset av mormor och morfar och min mamma var hemmafru och min pappa var kock. Inga akademiker och ingen lyx hade vi som barn. Vi hade det dock bra. Många av de andra ungarna hade föräldrar som åkte Porsche, hade en vinkällare, och dyra kläder, och jag minns en fest jag var på i högstadiet. Inte bara flödade spriten utan en av pojkarna brände upp 500-lappar. Så jävla sjukt. Jag är verkligen glad att min son växer upp i Solna där det inte är samma snobberi eller för den delen, slöseri. Nej usch, jag gillar inte attityden och skulle inte känna mig hemma i den brittiska överklassen. Det skulle vara hemskt. Jag gillar dock vår kung. Han lär vara rolig!
Ja, det fanns väl en orsak till att Jesus ska ha sagt att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike....;-)
Haha, ja. Visst får man tjäna pengar och vara rik men att elda upp pengar och trakassera fattiga är ett jävligt äckligt beteende.
Förvisso!
PS. När det gäller att tjäna pengar och bli rik så anser jag att det beror på vad som menas med "rik". Jag är inte för ett omedelbart införande av absolut ekonomisk jämlikhet, men de monstruösa skillnader som finns nu, i Sverige och ännu mer i världen som helhet, måste avskaffas.
"men de monstruösa skillnader som finns nu, i Sverige och ännu mer i världen som helhet, måste avskaffas."
Jag är enig med dig!
Har inte läst din länk, men har noterat Camerons "relation" till den söta lilla grisen. Man får något slags ofrivilliga sympatier för den "kristne socialisten" Tony Blair. Now, that´s a scary feeling, really really scary...
När det gäller den brittiska överklassen så hade jag kanske tålt någon excentrisk lord på ett kråkslott som tror på UFO-n och har gamla familjetraditioner om att hälften av släkten är varulvar, ha ha. Lord Northwitch & Highcastle, I presume, yesss yesss? Hans butler *är* varulv. Och så sitter han faktiskt i House of Lååårdz och röstar med typ Green Party eller nåt. Han skulle antagligen stämma Cameron för djurplågeri för det där med grisen!
När det gäller överklassen överhuvudtaget så kan jag som har vuxit upp i ett sånt område vittna om att allting inte är lika vackert som det ser ut på ytan och jag ÄR påverkad av min uppväxt. Jag har t.ex. en fobi för att bli tjock. Blir jag tjock kommer ingen tycka om mig inbillar jag mig och det är lite sorgligt att jag fortfarande känner så när jag nästan är 40 år gammal. Men när jag växte upp satte mina föräldrar lås på kylskåpet *gråter*. Det är faktiskt sant, och var någon i området tjock så trakasserades den något grönjävligt. Fattar inte varför föräldrarna inte ingrep men mammorna, iaf mina vänners mammor, hade fullt upp med att banta, gå på manikyr, inreda, dricka rödvin, medans papporna var företagsledare. Jag fick till och med hjälpa till och putsa silver hemma hos en kompis föräldrar. Nej usch, tur att jag hade mina syskon och var i stallet jämt...Men, mina föräldrar gjorde så gott de kunde. Hade jag blivit tjock så hade ju jag blivit ett mobboffer. Feta barn var inte välkomna och älskade i vårt område och det där har satt djupa spår i mig, uppenbarligen!
Hoppas jag inte gick off topic nu.
Ann-Charlotte vikt betyder absolut ingenting. Det enda viktiga hos en människa är vad som finns innanför bröstet och innanför pannan. Där har du det som gör en människa. Tjock eller smal har ingen som helst betydelse utan bara vad som händer i dessa två kroppsdelar. Jag är av medelvikt själv men jag har varit ihop med både kraftiga och smala tjejer. Who cares. Hellre en tjock tjej med hjärtat på rätt ställe än en smal utan DET.
En kvinna på en kurs frågade mig för något år sedan om jag tyckte hon var för tjock. Jag sa till henne fråga dig inte om du är tjock eller smal. Fråga dig själv hur du mår. Det är endast det som räknas. Hon sa att hon egentligen mår bra men tanken på att hon är tjock gör att hon inte mår bra. Hon brydde sig inte om det jag sa utan ett halvår senare hade hon gått ned mer än 20 kilo och såg ut som ett lik i ansiktet. Hon hade ont i leder och jag vet inte allt. Denna kvinna som vägde ganska mycket men egentligen mådde bra och var ett enda stort hjärta var nu helt utan livsgnista. Tack och lov gick hon upp igen.
Människor som dömer andra på grund av utseende eller annat har nästan alltid själva något i sitt eget bagage som de aldrig fått bearbetat klart. Får man vettiga värderingar så dömer man aldrig andra för att de är "annorlunda". Vi är alla människor och vi har precis samma värde och rättigheter vare sig vi är kvinnor, män, svarta, vita, tjocka, smala, rika, fattiga, sjuka, friska osv.
Ha en bra helg nu Ann-Charlotte :-)
Ann-Charlotte
Det är ju bättre att vara tjock än att vara anorektisk... om man måste välja, Tyvärr leder ju ibland fobin för att bli tjock till anorexi, vilket är sju resor värre!
PS. Observera, med "bättre" menar jag mer hälsosamt. "Moraliskt" sett är förstås vare sig det ena eller andra bättre eller sämre. Att mobba någon pga utseende är ju vidrigt. Men det kan ju finnas hälsoskäl till att välja bort vissa kroppsformer!
Anonym 23:27
Jag har inte någonting att tillägga. Din kommentar är klockren. Men i de bästa av världar hittar man en människa som faktisk tänker som du. Om du själv verkligen menar det du säger (?). Jag instämmer också i att människor som dömer andra på grund av utseende och i värsta fall nästan tvingar dem att förändra sig (banta, annars gör jag slut...)har problem med sig själva. Jag kom på mig själv i somras med att reagera över att det var så många överviktiga som solbadade i bikini. Jag tänkte, att hur kan de göra det om jag tycker att jag är för tjock för att vara på stranden. Det är jag som har problem och jag inser ju det nu. Jag är skadad av min uppväxt. Att vara tjock är verkligen det utlitamata beviset för att man är misslyckad. Fruktansvärt men så är det. Det fanns ytterst få tjocka barn i vårt område och som de trakasserades så undrar man ju hur de mår idag. Och så är det än i dag vill jag påstå. I överklassen tror jag att det är få överviktiga barn. När jag var på Östermalm sist såg jag inga riktigt överviktiga människor.
Trevlig kväll!
Erik,
Lady Dahmer, t.ex. vänder sig väl mot hälsoskäls-argumentet. Hon menar att man får väga för och nackdelar i vågskålen. Att ständigt jojo-bata, svälta sig själv, räkna kalorier, aldrig få unna sig något gått, att ständigt och jämt vara upptagen, besatt, av att bli smal är knappast en sund livsstil som leder till ett långt liv (obs att jag parafraserar henne). Och jag håller med henne och tycker det är upp till var och en att avgöra. Ingen ska lägga sig i det.
För egen del kände jag mig tvungen att gå ner i vikt då min läkare skrämde skiten ur mig när hon sa att jag höll på att få diabetes typ 2. Men jag skulle gått ner ändå eftersom jag hatar min kropp när jag väger för mycket. Jag är inte överförtjust nu heller när jag har ett par kilos övervikt men jag går inte runt och tänker på min vikt hela tiden som jag gjorde när jag var överviktig. Det är sorgligt att man är så skadad av samhällets ideal och jag är inte ensam om att vara rädd för att bli tjock, eller gammal. Vi är många i den här situationen. Jag har nu utökat mina promenader från en till två mil per dag men inte fan är jag vältränad för det...
Jag provade faktisk en diet från apoteket i början på sommaren. Någon mix som man blandade ut i vatten, och man fick inte äta någonting. Jag klarade mig en halv dag. Haha. Tror verkligen inte på att banta och svälta sig själv. De flesta går som Lady Dahmer påpekar, upp allt igen. Helt värdelöst.
"något gott" skulle det stå i min kommentar 20:18.
Ann-Charlotte
Har känt i alla fall två anorektiker. och det som slår mig är att i den anorektiska mytologin är tjockhet närmast en dödssynd. Den stora skillnaden är att de som svälter sig nästan till döds (och ibland verkligen till döds) ofta är stolta över det, men de som istället blir överviktiga skäms över det. Så verkar det ha inte varit på äldre stenåldern, av döma av de kvinnostatyetter som återfunnits. Då verkar idealet snarare ha varit att vara ganska så kraftig. Någon gång sent i yngre stenåldern kommer de första avbildningarna av magra kvinnor, men även då verkar de vara ganska ovanliga.
Erik 22:43
Intressant. Det är ju också så att ideal skiftar mellan olika kulturer och samhällen. Hoppas västvärlden blir mer tjock-vänlig!
Jag har i alla fall lärt mig en sak och det är att aldrig prata om min vikt framför min son eller andra barn. Han är perfekt. Verkligen perfekt, men i somras hade han sagt till farmor att han tyckte att han var tjock och han hade gått ned i vikt. Fruktansvärt och det är mitt fel eftersom jag klagat över min vikt vilket påverkat honom. Nu är allting bra igen och han äter bra, stora portioner, vilket han ska eftersom han växer och spelar tennis två dagar i veckan. Han äter också godis och glass på helgerna. Men jag var orolig där ett tag.
Ann-Charlotte: En fråga om det är ok. Jag förstår att du haft det jobbigt med överviktstanken i din uppväxt men du är en vuxen kvinna nu. Frågan är. Har du som vuxen kvinna någonsin haft någon som påstått att du är tjock? Är det inte istället så att det är i dina egna tankar? Jag ser dig Ann-Charlotte och i mina ögon ser du jättefin ut
Anonym 10:10
Det är helt okej. Nej det är ingen som har sagt någonting utan det är nog mer mina egna tankar. Men jag har känt mig pressad från olika håll. Alla runt omkring mig är smala och slanka. Jag har känt press vad gäller idealen i samhället att man ska vara smal. Jag tänker ta upp detta med min terapeut imorgon. Jag tycker inte om min kropp, men tack för komplimangen!
Övervikt indikerar på något sätt bristande kroppskontroll och om
man inte ens kan kontrollera den egna kroppen hur skall man då
kunna kontrollera någonting alls ? Inga chefsjobb för personen
i fråga alltså ...
Löst resonemang, men kanske ett inte helt orimligt sådant.
Ver
Låter väldigt mekaniskt. Var inte Churchill ganska så tjock, till exempel? Man kanske borde ha låtit bli att ersätta den markant magre Chamberlain med den fete Churchill?
Och det är ju klart - en viss tysk rikskansler torde ju ha uppskattat detta... ;-)
Jag har ju inte hittat på det där själv men kanske inte kan hitta
någon källa så här på stört ...
Nope övervikt behöver definitivt inte alltid ha att göra med bristande kroppskontroll. Våra kroppar är olika och fungerar olika. En person kan äta hur mycket som helst utan att lägga på sig medan en annan knappt kan äta överhuvudtaget innan det byggs på kilon. Dessutom finns det mängder med sjukdomar som kan reglera sånt.
http://www.lararnasnyheter.se/mivida/2013/05/20/kroppen-projekt-utan-slut
1:a stycket t ex. OBS ! INTE nödvändigtvis egna åsikter men såvitt jag
minns fanns det inga tjocka barn när jag växte upp ...
Skicka en kommentar