I The Big Bang Never Happened (1992) försöker Eric J Lerner analysera vad han ser som två huvusyner på kosmologi utifrån motsättningen mellan Platons idealistiska filosofi och hans mer materialistiska motståndares.
Han skriver bland annat så här.
"One view follows Plato and believes that the /mathematical/ laws truly rule the universe, that the universe is the embodiment of abstract mathematics, "the mind of God", knowable by reason alone. The other, quite different view, is that mathematical laws are descriptions of physical processes and patterns in nature - the reality is the process described by mathematics... These different interpretations of mathematical laws have affected debates in cosmology to this day." (The Big Bang Never Happened , s. 69).
Lerner är ju marxist och ser Platons syn som ytterst en överbyggnad, en avspegling av slavsamhället i Grekland, där överklassen föraktade den materiella verkligheten.
Han menar att dagens kosmologi är influerad av den platonistiska synen - att de letar efter den perfekta matematiska modellen – efter "the theory of everything".
"Yet today cosmologists assume, as did Plato and Ptolemy, that the universe is the embodiment of preexisting mathematical laws, that a few simple equations, a Theory of Everything, can explain the cosmos"... (s. 114).
Och då hade Lerner ändå inte läst Vårt matematiska universum (2014) av Max Tegmark. Han är väl den mest uppenbara representanten för en sådan platonistisk teori jag någonsin har läst.
Hans åsikt är denna: "att vår verklighet inte bara beskrivs med matematik utan rent av är matematik"...(s. 321).
"Jag hävdar att vår yttersta verklighet är en matematisk struktur, som definitionsmässigt är en abstrakt, oföränderlig entitet som existerar utanför rummet och tiden.” (s. 349).
".. en matematisk struktur är vår yttre fysikaliska verklighet och inte bara en beskrivning av den"...(s. 404).
Jag är inte materialist i grunden, men jag irriteras ändå av detta försök att avmaterialisera materien och ersätta den med "ren" matematik. Tegmark hade en kosmologisk föregångare på 30- och 40-talen i sir James Jeans, vars böcker skrämde mig rejält när jag var 12 år. Men Jeans blandade in Gud i det hela, han skrev att universums struktur talade för att - Gud var en matematiker!
Tegmark talar inte om Gud, utan han sätter in matematiken som en sorts ersättare för Gud. För mig låter det absurt. En udda filosofi för vår postmoderna värld, i vilken det vare sig finns Gud eller materia, bara matematik.
Om man måste jämföra tycker jag nog att både materialismen och teismen är mer sympatisk än en sådan panmatematisk världsbild.
........................................................................................
PS. Men anledningen att jag inte gillar idén om ett matematiskt universum skulle förstås kunna vara att jag aldrig hade mer än trea i matematik i grundskolan, och att jag inte har läst ämnet på någon högre nivå än så... ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
5 kommentarer:
Jag har hört Tegmark prata på en författarträff och jag tyckte nästan
att han kunde förklara en del saker så att t o m jag förstod ...
Jo, han kan vara pedagogisk, Men om du läser hans bok och försöker tränga in i idéerna om "multiversumnivå 3" och "multiversumnivå 4" kanske inte hans pedagogiska förmåga riktigt räcker...
I den mån han lyckas förklara det hela ter det sig för övrigt närmast än mer osannolikt.... eller det är hur jag ser det.
Personligen tycker jag att idén om ett matematiskt universum (och Gud som matte-matiker) är rätt så sympatiska, men jag är något slags "instinktiv platonist". Äpplet är faktiskt rött i objektiv mening, nuffror är immateriella objekt från idévärlden, och ibland undrar jag om inte hundens platonska idé tagit form på Youtube...
Sokrates i kamp med hundens platonska idé
https://www.youtube.com/watch?v=KbbPbNKPkz4
:D
Själv tycker jag att idén att det finns en Gud vars väsen är kärlek är väldigt sympatisk, oavsett om den är sann eller inte, men idén om en gigantisk matematiker nånstans däruppe som skapar världen som en biprodukt när hen formulerar sina ekvationer ger mig nog stora skälvan.
När det gäller vad GUD är och inte är påstås det numera vad som helst ...
https://sv.wikipedia.org/wiki/God_Is_an_Astronaut
Skicka en kommentar