Det är något oerhört skumt med Åsa Linderborgs artikel idag i AB/Kultur.
Författaren Karl Ove Knausgård beskriver i bokform vällustigt hur han har sex med 13-åriga Miriam och Åsa Linderborg är helt lyrisk. Hon skriver bland annat:
”Jag vill ha mer sånt här. När Henrik tar av Miriam tröjan och hon sträcker upp armarna i luften som ett litet barn, vill jag skrika av lycka över en författare som inte tar ansvar för sina romangestalter.”
Det känns riktigt kusligt. Man börjar faktiskt undra om det kanske inte är en tillfällighet att Linderborg så hängivet anslutit sig till kampanjen mot bortträngda minnen av sexuella övergrepp i barndomen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
18 kommentarer:
Ja. Det finns vissa saker inom litteraturen som jag har svårt för. Nu minns jag inte vad författaren heter (hon är känd) men hon skildrar ett barn som får utlösning av att mamman gränslar honom. Pojken är typ 14 år och det är ju incest. En sådan handling är jävligt äcklig och traumatisk för barnet men jag tyckte inte det framgick i texten. Ännu värre är då om man beskriver ett barn på 13 år som skulle tycka om att ha sex med en vuxen man eller kvinna. Det har jag mycket svårt att tänka mig. Låter inte friskt. Nej usch och blä för sådana här texter!
Instämmer!
Jag har inte läst Knas-gård och jag tänker inte heller utan särskild anledning göra det, men jag är rent allmänt tveksam till författare som "inte tar ansvar för sina romanfigurer". Det snällaste man kan säga om en sådan enögd person är att väl att han helt enkelt utövar prerogativet "förvirrad konstnär". En mindre snäll kommentator skulle ju kunna undra varför karaktären han inte tar ansvar för är pedofil snarare än, säg, Vidkun Quisling, en matriakal prästinna som offrar en man eller en maoistisk rödgardist (inga jämförelser i övrigt).
Fast Quisling ligger väl nära till hands...
Ja, gränsen är passerad!
Jag hoppas ju ivrigt att hon är ironisk. Men tyvärr är hon inte det. Det är inte bara Åsa heller, eller knas-gård, det är något galet i luften, i tiden, jag vet inte... Det blir bara värre och värre, gällande syn på barn, kvinnor, övergrepp, våldtäkt. Gränserna töjs och töjs. Det är otäckt, tycker jag!
Tack för kommentarerna. Jag bör nog tillägga att det ju faktiskt ändå finns några formuleringar i Åsa L:s recension där hon distanserar sig mot Knausgaards idealisering av sex med barn; hon påpekar att han inte ser den skeva maktrelationen. Men det drunknar i entusiasmen, och verkar närmast pliktskyldigt tillagt.
Författaren jag inte mindes namnet på heter Jackie Collins.
Tack. Det ringer en klocka, jag har hört namnet flera gånger, men inte i sådana sammanhang. För övrigt stavade jag nog
Knausgård fel i kommentaren 11.11.
Erik, jag är inte bergsäker på att det var Collins som skrev det där men nästan 100. Min syster läste en period alla böcker med Jackie Collins och vi hade dem hemma och de var fulla med sexskildringar. Jag googlade henne nu och då kom det upp "tantsnusk". Men hon gjorde inte som Knausgård och såg det som något positivt att mamman hade sex med pojken, satte sig över honom, utan konstaterade det mer. Jag var ung då och minns att jag tycke det var obehagligt. Avvikande sex, och jag är ganska liberal men jag har gränser och den dras vid barn, skulle jag ha svårt att skriva neutralt om och jag skulle aldrig skildra det lustfyllt. Ett barn på 13 år har väl knappt någon sexualitet (?). Nej usch det där gillar jag inte. Tycker det är gränsöverskridande.
Jag håller med dig om dina värderingar, och att det är vedervärdigt att beskriva vuxnas övergrepp på 13-åringar och andra barn som något positivt-.Däremot håller jag inte med dig om att en 13-åring inte har någon sexualitet. I alla fall hade jag det när jag var 13. Men det har inga vuxna något med att göra. Det är den tidiga tonåringens egna känslor. , som bör få utvecklas ifred utan att den ska störas genom vuxnas övergrepp.
Einar von Bredow kan man ju undra lite om. Han flyttade ihop med en 15 åring när han var 51. 10 år senare kom boken Syskonkärlek av henne, Katarina von Bredow. Alltid kö på den på biblioteket trots den kom ut ´91. De skilde sig sedan, men hon har kvar namnet trots hon gift om sig.
Erik, du har så rätt. Min son är 13 år och jag vet att det händer saker med honom. Det är som du skriver "den tidiga tonåringens egna känslor". Precis så.
Jag misstänker, att det bara är på något sätt psykiskt skadade barn, som kan tänkas vilja ha sex med en vuxen. Ett barn i desperat kontaktbehov. Det gör ju utnyttjandet än värre och orsaka mer skada.
Före puberteten är sex något äckligt: "Det skall jag aldrig göra!" Sedan kommer förälskelsen i jämnåriga. En känslig och svår sak. Jag tror författare bör vara försiktiga. De kan trigga sjuka begär. Och det skadade barnet kan bära med sig sina problem in i vuxenlivet. Förövare lär ofta själva ha varit offer. Men det är ju välkänt.
https://www.youtube.com/watch?v=UDWnynpT-LU
http://lyrics.wikia.com/wiki/Jefferson_Airplane:Come_Up_The_Years
Det här är en låt jag alltid har funderat över. Vilken ålder är
flickebarnet i ? Den obotlige romantikern Marty Balin (som 10 år
senare skrev världens bästa "Miracles") var i alla fall själv
24 år vid tillfället. Men jag kommer inte själv på någon annan
låt där just det här dilemmat framgår så tydligt. Abba och "Does
your mother know" spelar inte riktigt i samma division !
Det här blir bara efter vad jag har hört och inte efter vad jag vet. Det jag har hört om den låten är att det handlar om en tjej som går i High School. Mina äldre kusiner lyssnade nämligen mycket på den låten och enligt dem är det så.
En låt som nog hade fått svårt hos många idag om den dykt upp i dessa tider är Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Oj så många extrema som hade gett sig på den :-) Vad vet jag det kanske de gör nu också.
Jag har själv skrivit om Fredrik Åkare - det ska bli intressant att se om du tycker att jag är "extrem". ;-)
http://kiremaj70.blogspot.se/2013/01/balladen-om-fru-cecilia-akare-och-den.html
För att underlätta gör jag länken till mitt inlägg om Fredrik Åkare klickbart.
Knausgård i SvT och "Babel" igår. Han klarade sig ganska bra. Har
förstås knappast läst en rad av honom men lyssnat på honom i ett
s k författarsamtal på kulturhuset och det flöt ju på ...
Han säger "ikke sant" väldigt ofta ...
Skicka en kommentar