torsdag 10 september 2015

Jan Myrdal ut i intet

Människor kan ju begå misstag. Även människor som visat prov på stora insikter i vissa frågor kan bli helt gränslöst pinsamma i annat.

Men ibland handlar det inte om något som misstag. Utan om att ta steget ut i en rent hallucinatorisk värld. Något sådant, inte bara pinsamt utan även oerhört kusligt, är Jan Myrdals konsekventa stöd till Pol Pot.

Myrdal har varit, och är fortfarande, stalinist. Det är tragiskt. Men han har trots detta till och från kunnat vara lite kritisk mot Stalin. Men när det gäller Pol Pot är kritiklösheten total. Jag har aldrig sett ett enda negativt ord om den massmördaren från Myrdals penna, eller från hans dator.

Massmorden i Kambodja är ett av världshistoriens mest väldokumenterade skeenden. De kan inte jämföras med bondekrigen i Tyskland eller England. De revolterande bönderna slog nedifrån. Efter 1975 slog Pol Pot definitivt uppifrån, som ledare för kanske den mest totalitära och våldsamma regimen i den nutida historien. De otaliga offren kom inte alls i någon högre grad från den gamla härskande klassen. De kom från den bondebefolkning som Pol Pot sade sig försvara, och representera. .

I denna artikel beskriver Myrdal hur trevlig en av Pol Pot-regimens ledare var. Socialminister Ieng Thirith var, får vi veta, en verklig kamrat. En god kamrat. Någon verkligt värd att beundra. Och det var Pol Pot också.

De var "lika föredömligt rättfärdiga som John Ball", den legendariske engelska bondeledaren.

Jag kan på sätt och vis förstå de som 1945 beundrade Stalin, som just hade stått i ledningen för en stat som hade besegrat Nazi-Tyskland. Förstå dem, trots att de hade fel. Men att så här i efterhand beundra Pol Pot och de andra massmördarna i den klick som förvandlade segern över USA-marionetten Lon Nol till en mardröm utan like, och som efter att de hade störtats 1979 dessutom allierade sig med den USA-imperialism de tidigare hade kämpat mot, är helt och hållet oförståeligt. Det är både ett brott - och en ofattbar dumhet.

Jan Myrdal har aldrig seriöst försökt bemöta den omfattande dokumentationen som finns om Pol Pot-regimen, Han argumenterar till och med sämre än den Robert Faurisson som han obegripligt nog försökte  försvara 1981.

Läs gärna Jan Myrdals Skriftställning 1 och 2, som kom ut i slutet av 60-talet. Där visar han prov på både skarpsinne och intelligens. Och engagemang. Men den stalinistiska  logiken är alltid förödande - för både omdömet och den politiska moralen. Den var katastrofal när  den ledde till ett förnekande av de brott som begicks i Sovjet under tvångskollektiviseringen och massutrensningarna  under 30-talet. Men när den handlar om att idag försvara Pol Pot är den inte endast katastrofal. Det är ett intellektuellt, politiskt  och moraliskt självmord.

Det är att ta ett stort steg från den verklighet som existerar till att fastna i ett intellektuellt tomrum. Ett steg ut i intet, in i ett politiskt icke-vara, ett svart och iskallt mörker som slukar de som mot bättre vetande tar steget ut över avgrunden.

18 kommentarer:

Verutschkow sa...

Myrdals böcker om sin uppväxt utgör givetvis fortfarande stora litterära
upplevelser. Men vad gäller POL POT är ju Myrdal i, om inte gott, så
i vart fall STORT sällskap eftersom i stort sett alla utom de som var
eller varit Sovjetkommunister kom att sympatisera med POL POT i kriget
mot Vietnam.

S k nationellt självbestämmande ansågs viktigt på den tiden ...

Erik Rodenborg sa...

Där har du fel. De jag känner bäst till är hur vänstern reagerade . . De enda inom vänstern som stödde Pol Pot när Vietnam intervenerade var maoisterna och deras periferis (som, ironiskt nog, innefattade resterna av FNL-grupperna i det s.k. Vietnam och Laosförbundet).

Själv var jag trotskist 1979 och min spontana reaktion när vietnamesiska trupper gick in i Kambodja, ( och i synnerhet dagen Phnom Penh befriades) var en innerlig glädje.

Inom "sektvänstern" (som jag då var en del av!) var det alltså bara maoisterna som klart stödde Pol Pot, men inte så få förvirrade själar stödde Kambodja ("kritiskt") mot Vietnam trots Pol Pot ("Pol Ppt var en otäck diktator, men här är det nationella självbestämmandet viktigast").

Men faktum är att till och med de albanientrogna, som bara något år innan hade brutit med maoismen, stödde Vietnam.

Vad gäller samhället i övrigt utanför den sektvänster jag dväljdes i, var den allmänna reaktionen vacklan. Vänsterpartiet och många sossar vacklade, även om de känslomässiga sympatierna låg hos Vietnam, och de flesta borgerliga media var i chock eftersom de under många år använt Pol Pots Kambodja som exempel på hur hemska kommunister var. Inte heller dessa STÖDDE POL POT men skrev vanligtvis ungefär "ja Pol Pot var hemsk, men det är alltid fel att invadera".

Men det här varade inte länge, Låt oss säga fem-tio år senare var nog NÄSTAN alla från vänster till höger överens om att det nog ändå var bäst att Vietnam gick in. Här var de få kvarvarande maoisterna det egentligen enda undantaget. Då talar jag om människor, i alla fal i Sverige, inte om stater.

På internationell nivå utsattes däremot Vietnam för en stark press från västmakterna som till sist gjorde verkan, när Sovjet föll. Det ledde till att Vietnam då drog sig tillbaka från ett fortfarande sargat Kambodja , vilket nog var dåligt. Det ledde närmast till en kollaps för detta Kambodja, som efter ett tag blev en ny typ av mardröm - bland annat blev det under åratal barnsexhandelns förlovade land, även om det i det avseendet sedan dess blivit bättre där.

Idag är det ytterst få som inte inser att Vietnams invasion var nödvändig. Och av de få som inte gör det. är det ändå en mycket liten del som öppet försvarar Pol Pot. Och de flesta av DESSA gör det ändå "kritiskt". Myrdal är den ende jag vet om som verkar göra det helt okritiskt...

Verutschkow sa...

Det jag möjligen menar är att skillnaden mellan Sovjet- och Kinakommunister
och deras åsikter kändes ganska tydlig för mig. Och än i dag kan du ju se
på hur en sådan här sak presenteras av det s k forum för levande historia.
All kommunism buntas samman.

http://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/kommunistiska-regimers-brott-mot-manskligheten

"När Vietnam invaderade Kambodja hade regimen redan till stor del förtärt sig själv."

Den del av borgerligheten som stödde USA i själva Vietnamkriget var förstås
inte speciellt benägen att på minsta sätt stödja Vietnam. Och båtflyktingar
hade vi ju redan sett.


Men naturligtvis vet du mycket bättre än jag vad som hände inom vänstern på
den tiden och även nu ...

Sedan undrar jag om du tyckte att ditt eget inlägg var dubbelt så bra och
därför publicerade det 2 ggr ...

Erik Rodenborg sa...

Det går inte att rätta stavfel i en kommentar, utan man blir tvungen att skriva en ny. Du måste ha kommit in just när jag lagt ut den nya, men innan jag raderat den gamla....

Att det var en "kommuniststat" som befriade Kambodja kan nog borgerligheten inte riktigt smälta, än idag.
10 september 2015 14:16

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Jag har inte läst någonting av Jan Myrdal men däremot om Kambodja, Pol Pot och de röda khmererna. Även sett dokumentärer från Kambodja, och jag skulle vilja åka dit. Landet och människorna intresserar mig. Det är ofattbara saker människorna i Kambodja har varit med om.

Verutschkow sa...

1978 – Kampuchea och kriget. Skriftställning 11
1979 – Kampuchea hösten 1979

Har inte orkat gå igenom arkivet men jag är tämligen övertygad om
att jag i min samling har (troligtvis) titel nr 2, inköpt på rea
några år efter utgivningen. Sänkta priser stimulerar köplusten !

Och så har jag ju någon av böckerna om uppväxten ...

Erik Rodenborg sa...

Ver

Myrdal har skrivit mycket bra, och mycket dåligt , genom sitt liv., Genomgående är att det dåliga genom åren ökat i procent, medan det som är bra har minskat. Ma kan säga att medan Jan Myrdal 1969 var 70 procent bra och 30 procent dålig, har procentsiffrorna gradvis förändrats till något mycket värre.....

;-)

/Skojar. Jag använder mig av Maos lått absurda procentsiffror om Stalin, och applicerad dom på Jan Myrdal.../

Erik Rodenborg sa...

Ann-Charlotte

Ja, det är ofattbart vad Kambodjas folk gått igenom. Först USAs :massiva terrorbombningar kombinerat med en USA-stödd militärdiktatur vid makten under fem år sedan visade sig ledarna för "befriarna" vara monster som fick Dracula att te sig som ett helgon i jämförelse. Sedan kom Vietnam till hjälp, men när Vietnam sedan tvingades bort föll Kambodja samman och blev ett centrum för sexhandeln i Asien...

Jag vet faktiskt inte om jag skulle klara av en resa till Kambodja. Jag skulle bli alldeles överväldigad av den tragedi som landet fått utstå sedan 1970.

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Erik, jag gick faktiskt och tänkte på det idag, filmen jag såg om barnsexhandeln i Kambodja. Men det verkar som det bedrivs arbete mot sexhandeln i landet och jag hoppas det är bättre nu. Jag tror vi båda skulle tycka om Kambodja, människorna lär vara vänliga och väldigt familjära och är de lika gulliga som thailändarna så kommer jag att älska Kambodja. Det enda jag skulle oroa mig för är trafiken, och ser jag vuxna som "trakasserar" barn så ringer jag polisen! Det är faktiskt bra att göra det när man reser, skriva upp numret till Polisen.

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Verkligen synd att jag har mina koncentrationssvårigheter för min ex-man har både böcker om Kambodja och av Jan Myrdal. Men det är ju märkligt att Jan inte tar avstånd från Pol Pot regimen...

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Då sätter jag som mål att bli så frisk så att jag kan resa med Erik till Kambodja! Jag är en person som älskar att resa och upptäcka andra människor och kulturer. Det är livet. Bland det bästa som finns!

Erik Rodenborg sa...

Ann-Charlotte

Men du ska kanske inte ska planera en resa med mig till Kambodja innan du vet om jag själv vill (eller har råd!) att åka dit.

;-)

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Nej jag menade inte det så allvarligt Erik. Förlåt.

Erik Rodenborg sa...

Inget att be om ursäkt för, jag har en tendens att svara allvarligt även på skämt.

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Nu skulle jag iofs tycka att det var underbart att resa till Kambodja och gärna med sällskap. Jag älskar som sagt att resa men jag tror inte jag kommer att resa själv mer. Jag vill ha med mig någon kompis.

Tidlösa sa...

Jag har nu läst Myrdals epitaf över den där "socialministern" och "kamraten", men snälla, INGEN kritik?! Han verkar ha blivit riktigt tagen av de röda khmererna... Det finns en viss sorts intellektuella som är oerhört enfaldiga (och ofta högfärdiga också), och det kanske faktiskt tror på de lögner diktatorer av olika slag föder dem med (eller ibland det "demokratiska" etablissemanget, om de någonsin hoppar av och går över till motståndarlägret, givetvis dess allra värsta falang). Fast Myrdal har ju skrivit mindre enfaldiga saker också, så varför har just han drabbats av detta virus? Spelade de röda khmererna på hans högfärd? "Pol Pots svägerska sydde ihop mina brallor". Han fick ju rida på en elefant också när han besökte "Demokratiska Kampuchea"...

Jag läste en liknande apologetik om Kadaffi av någon fransk professor vars namn jag glömt, han gillade Kaddafis allierade Blaise Compaoré också (presidenten i Burkina Faso) och framhöll ständigt att han fått en exklusiv attachéväska av honom! Lyxmiddagar i Tripoli stod också på programmet, och när han skulle intervjua Qadhafi var det Hosni Mubarak som fick vänta medans professorn fick audiens...

The trick seems to be working pretty damn well.

Erik Rodenborg sa...

Det kallas annars för "love bombing" och är vanligt inom en del sekter. Myrdal skulle förstås aldrig falla för någon vulgär sekt, gubevars, men Pol Pot-regimen gick tydligen bra...

Verutschkow sa...

https://en.wikipedia.org/wiki/Holiday_in_Cambodia

Det finns alltså en melodi om att resa på semester till Cambodia ..

https://www.youtube.com/watch?v=-KTsXHXMkJA