I kommentarfältet under mitt inlägg om Åsa Linderborg nedan skrev en anonym kommentator sålunda: "En låt som nog hade fått svårt hos många idag om den dykt upp i dessa tider är Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Oj så många extrema som hade gett sig på den :-) Vad vet jag det kanske de gör nu också."
Då länkade jag till ett inlägg jag skrev i början av 2013 och undrade om han även ansåg att jag var extrem. På detta fick jag inget svar.
Men nu tänkte jag att det kanske är läge att lägga upp det gamla inlägget igen. Fredrik Åkare är på många sätt en intressant sång, och de reaktioner den väcker för och emot är också intressanta.
--------------------------------------------------------------------------------------
Ett genusexperiment?
Det här kanske kan ses som en form av genusexperiment.
Det finns, som bekant, en känd Cornelissång som heter Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Den har ibland förmågan att dela upp lyssnarna i två läger. Somliga tycker att det egentligen är en sång om en snuskgubbe, andra tycker att den är fin, vacker och romantisk.
Själv måste jag medge att jag blev lite illa berörd av den första gången jag hörde den. Det var våren 1968, jag var 13, och jag skulle ge Anita Lindbloms singel Kring de små husen i gränderna vid hamnen som födelsedagspresent till en nära släkting. Men Cecilia Lind var b-sida, och när jag hört den fick jag en klar känsla av obehag och ångrade nästan att jag köpt skivan.
Men nu till experimentet. Nedan har jag lagt ut en ändrad version av sången. Det enda som är ändrat är direkt eller indirekt relaterat till könen på de inblandade. Jag har alltså bytt ut könen på dessa.
Att jag inte bara bytte om för- och efternamnen utan också ändrade Fredrik till Julius beror på att Fredrik är ett så kort namn att rytmen i sången skulle ha förstörts vid ett rent byte.
Vad jag är nyfiken på är om de av läsarna som till äventyrs tycker att sången är vacker och romantisk också tycker det när könen är de motsatta...
Om ni INTE tycker att denna version är vacker och romantisk men tycker att originalversionen är det, skriv gärna och tala om varför!
PS. I både denna och originalversionen tar promenaden från Öckerö loge till Cecilias alternativt Julius bostad längre tid än vad man kanske tänker på. I första versen får vi reda på att "fullmånen lyser som var den av glas". I den sista versen har månen redan hunnit bli ny. Hur långt är det nu mellan full- och nymåne? En halv månad, har jag för mig. Men jag kanske har fel.
Balladen om fru Cecilia Åkare och den söta pojken Julius Lind
Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas.
Där dansar Cecilia Åkare kind emot kind
med unge pojken Julius Lind.
Han dansar och blundar så nära intill,
han följer i dansen precis vart hon vill.
Hon för och han följer så lätt som en vind,
Men säg varför rodnar Julius Lind?
Säg var det för det Cecilia Åkare sa:
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och fin är din kind.
Vad du är vacker, Julius Lind.
Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära varandra ändå.
Till slut kom dom fram till Julius grind.
Nu vill jag bli kysst, sa Julius Lind.
Vet hut, Ceclila Åkare, skäms gamla dam!
Julius Lind är ju bara ett barn.
Ren som en blomma, skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton, sa Julius Lind.
Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Cecilia är gammal men månen är ny.
Ja, Cecilia är gammal men kärlek är blind.
Åh, kyss mig igen, sa Julius Lind.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
39 kommentarer:
/Nedan de kommentarer jag hade under inlägget 2013./
8 kommentarer:
Erik Rodenborg sa...
PS.
Om någon tycker något annat intressant, till exempel att DENNA version är vacker och romantisk, medan originalet INTE är det, är ni också mer än välkomna att motivera detta!
11 januari 2013 22:07
-----------
noboytoy sa...
Jag har aldrig gillat texten och nu förstår jag varför.
12 januari 2013 10:03
---------
Verutschkow sa...
Måste säga att du reagerade osedvanligt brådmoget för din ålder den där gången för länge sedan. Själv har jag också Svensktoppsminnen från den tiden, men inte lade jag texterna på minnet, snarare melodierna. Däremot fick jag väl en och annan textrad om bakfoten p g a sluddrig lyssning.
F ö gick ju Cornelisfilmen i TV1 igår och jag zappade mig igenom några delar. Hans-Erik Husby, mera känd som Hank von Helvete, framstod som ett briljant rollval.
Men vi kanske kan enas om at Cornelis verkligen var en mullig mansgris, något som ändå inte bör förringa hans konst.
13 januari 2013 12:24
------------
Erik Rodenborg sa...
NBT
Roligt att du inte heller gillade texten...
Verutschkow
Visst, jag lyssnade på texter då. När jag fick Beatles Sgt. Pepper december 1967 tjatade jag på vuxna tills jag fick varenda ord jag inte kunde översatt för mig. Jag ville veta om det var sant eller inte sant att Sgt. Pepper var propaganda för LSD....
13 januari 2013 20:30
.................
Anna Lundin sa...
Jag gillar ingen av versionerna, dock gillade jag originalet väldigt mycket när jag var yngre. Jag tänkte att gammal, då är han väl 25. Men hade det varit omvända roller hade man nog reagerat redan då.
13 januari 2013 21:52
..................
Erik Rodenborg sa...
Anna Lundin
Nja, om jag hade trott att det handlade om 25 hade jag nog inte reagerat. Men det tror jag definitivt inte - vare sig nu eller då...
Om det hade varit omvända roller skulle ingen vågat ge ut den....
13 januari 2013 22:54
................
Verutschkow sa...
Har jag fel eller var det så att Sgt Peppers var den första LP där texterna fanns publicerade på konvolutet ? Och att popmusiken bl a i och med detta s a s blev konst ?
14 januari 2013 11:57
----------------
Erik Rodenborg sa...
Verutschkow
Jag tror det var den första. I alla fall den första jag känner till.
Det var också den LP som föranledde ärevördiga The Times recensent av klassik musik att skriva att Beatles var de största kompositörerna sedan Schubert ... om jag nu minns rätt.
14 januari 2013 12:19
Jag har aldrig riktigt gillat den texten. Känns gammalmodig på något vis. Jag fick ett gott skratt när du bytte namnen på karaktärerna. Haha!
Nej nu blev det tokigt. Menar när man byter könet på karaktärerna. Hur reagerade jag då? Ungefär som jag reagerade med originalet. Lite olustigt men jag kan inte förklara varför.
Alltså! Jag kan skratta fast jag tycker någonting är olustigt för jag är knäpp!;-)
Jag har inte varit inne på din blogg Erik det är därför du inte fått något svar :-)
Nej, jag tycker inte du är extrem. Det är inte det jag pratar om när jag pratar om extrem. Det du ser och lägger i texten är din sak på samma sätt som vilka som helst annars. Låt oss säga att en person som heter Janice tycker texten är helt harmlös och ser den endast som ett stycke musikhistoria då är det hennes sak.
Om däremot du skulle börja skälla på Janice och tycka hon är knäpp som inte ser det du ser i texten då är du extrem. På samma sätt som om Janice skulle börja skälla på dig och tycka du är dum för det du känner, då är hon extrem. Det handlar som alltid om respekt. Janice måste respektera det du känner på samma sätt som du måste respektera det hon känner.
Hoppas det var svar nog på frågan om jag tycker du är extrem :-)Respekt är ett nästan utdött ord i vårt samhälle idag. Ett ord vi måste återinföra på alla plan. Ska vi utrota hat så måste vi återinföra respekt för varandra.
Däremot Erik kände jag faktiskt ingen skillnad på din nya text och den gamla. Det var en kul grej men för mig är det ingen skillnad om kvinnan är äldre än om mannen är det. Det handlar bara om huruvida det är äkta kärlek eller ej. Kvinnor har lika mycket rätt att kära ned sig i yngre som män har det. Är den ena parten ett barn blir det dock givetvis något helt annat.
Anonym "Däremot Erik kände jag faktiskt ingen skillnad på din nya text och den gamla. Det var en kul grej men för mig är det ingen skillnad om kvinnan är äldre än om mannen är det."
Där är du nog relativt ovanlig. Som det verkar. Själv är jag närmast tvärtom mot den vanligaste uppfattningen. Jag reagerar nog MER negativt om mannen är mycket äldre. Det är nog en ännu mer ovanlig reaktion än din.
Ann-Charlotte "Jag kan skratta fast jag tycker någonting är olustigt för jag är knäpp!;-)"
Det är nog ganska vanligt, och inget som tyder på att man är knäpp.
Känns lite märkligt att se sina egna gamla kommentarer och inse att man
kanske hela tiden rör sig bort från ingångsvärdet ...
Jag vet inte Erik jag har växt upp i en släkt där det funnits par med både äldre kvinnor och äldre män så det där känns inte det minsta konstigt för mig. Har själv haft förhållande med både yngre och äldre kvinnor. Dessutom är det inte min eller andras sak att döma andra. Kärlek har vi alldeles för lite av i världen där tyvärr hatet har tagit över. När då hatet styr över tänkandet om hur man får förhålla sig i kärlek då går man långt utanför det jag tror på.
Det som det handlar om är uteslutande om det är äkta vara från båda parter. Nu pratar jag givetvis om två vuxna människor. Sexuella relationer mellan vuxna och barn är ALDRIG någonsin godtagbart.
Läste nyligen en idiots skrift i en tidning där personen fördömde Maria Lundqvist för hennes förhållande med en mycket yngre man. Finns bara en sak att säga till skribenten "Skaffa dig ett liv." Det är uteslutande Maria och hennes kille val. Det har ingen annan med att göra.
Kort från mig på kvällskvisten. Någon annan som läst Genus kan utveckla vidare. Anonym 18:36s resonemang bygger på att båda parterna är jämställda och lever i ett land som t.ex. Sverige (nej jag vet att vi inte är 100 procent jämställda). Man måste tyvärr, även när man talar om kärlek, lyfta in ett begrepp som makt och matförhållande. Låt mig ta ett exempel. När jag rest runt om i världen har jag sett riktigt gamla gubbar sitta med vad jag uppfattade som "småtjejer", de var säkert över arton men inte över 25 och de såg inte speciellt lyckliga ut i baren. Sannolikheten att deras förhållande med mannen skulle handla om kärlek känns inte speciellt sannolik utan snarare handlar det om ekonomisk överlevnad. Tyvärr är detta ofta fallet i världen. Man har inga val. Det gäller även män vars familjer arrangerar bröllop med en av familjen utvald kvinna. Jag ville bara göra detta som ett tillägg till anonyms kommentar. Maktförhållandet är inte ointressant och tåls att tänka på.
Ann-Charlotte
Jag håller med. Det är möjligen också en bidragande orsak till att jag reagerar mer mot förhållanden där mannen är mycket äldre än de där kvinnan är mycket äldre. I de förstnämnda kommer den ställning som den äldre partnern har ofta att få en elakartad maktdimension som inte behöver vara fallet i de där kvinnan är mycket äldre..
Och, ja, jag tror det gäller även i Sverige, trots den relativt välutvecklade jämställdheten.
Nu kan inte jag styrka påståendet "Det gäller även män vars familjer arrangerar bröllop med en av familjen utvald kvinna" men jag syftar på länder som Indien och Kina och jag såg något program om detta och där verkar det ibland vara så att vare sig mannen eller kvinnan har något att säga till om i val av partner utan att det är familjen som arrangerar äktenskapet. Men jag kan ha fel och ber er i så fall att bortse från påståendet.
Erik, maktdimensionen är så himla intressant. Jag måste själv hela tiden vara på min vakt med män eftersom jag är psykiskt skör. Jag kan vara vän med män, ta promenader med män, skämta, chatta, bjuda på mig själv, men den jag släpper in på livet måste jag lita på till 100 procent. Det är synd att man ska behöva känna så för jag vill gärna tro gott om andra människor. Men det finns män som verkligen inte är bra.
Erik, tack för förklaringen!
Ann-Charlotte 22.25
Ja, ibland är det så, att vare sig kvinnan eller mannen bestämmer över vem de ska gifta sig med, i första äktenskapet. Nu har många, troligen de flesta, av de länder där det förekommer arrangerade äktenskap också en åtminstone formell (som i och för sig inte alltid behöver vara reell) rätt till skilsmässa så det första äktenskapet behöver inte nödvändigtvis vara en slutstation.
Ann-Charlotte 22.39
"Men det finns män som verkligen inte är bra."
Ett understatement....
Ann-Charlotte 22.38
Nu skrev jag om mitt svar och innan jag hann posta det nya (med endast en obetydlig förändring) inskrev du detta, så för den utomstående vill jag förklara att du alltså svarade på en kommentar som ligger under din....
Det kan blir krånglig ibland med förhandsmodererade bloggar....
Erik 22:45. Okej! Jag tycker det här med makt är så himla intressant och att det är bra att tänka på det. Man skulle kunna säga att både du och min ex-man har mer makt än mig. Den första har ekonomisk makt och du har mer kunskap än mig. Jag i min tur har mer makt än t.ex. en flykting som inte kan det svenska språket. Maktdimensionen finns nästan alltid där men jag tror på mänsklig godhet och känner mig därför sällan förtryckt av de som har mer pengar eller mer kunskap än mig. Dock har även jag stött på riktiga "maktmänniskor" och de finns överallt. Tyvärr. Det ojämna maktförhållandet blir tydligt när man är ute och reser eftersom världen är så hierarkisk. jag känner mig väldigt lyckligt lottad som kvinna och människa att bo i Sverige. Allt är inte bra här men väldigt bra i jämförelse med många andra länder.
Vill bara ge ett svar på det svar Ann-Charlotte gav mig.
Ja, jag pratar utifrån ett jämställt perspektiv för min värld är jämställd, vilket tyvärr inte övriga världen är. Det jag har skrivit här har bara handlat om hur jag är och känner. För mig är det ingen skillnad på kärlek angående åldrar och liknande. Jag gör ingen skillnad så länge det inte handlar om att barn är inblandade.
När jag var 21 år var jag i ett förhållande med en 31 årig kvinna. Jag fick så dumma frågor "Är hon rik?, Vad är du ute efter osv." Vad jag var ute efter? En enda sak. Jag var upp över öronen förälskad i den här kvinnan och jag sket fullständigt i hur gammal hon var. Vi hade tre mycket bra år innan hon hittade en annan. Sånt är livet :-) Något år senare var jag istället ihop med en yngre kvinna. Allt var perfekt innan jag strulade till det. Shame on me.
Kärlek det är det enda rättesnöret. Om båda parter omfattar detta anser jag att ålder har noll betydelse. Alla arrangerade, påtvingade osv förhållanden är något helt annat och jag har ingen som helst respekt för sådant. Men vi kan inte förutse att det handlar om sånt så fort vi får se förhållanden med åldersskillnader.
Kärleken är störst som det heter. Det handlar om 50-50 och ingenting annat.
Anonym 08:46. Jag håller i sak med dig men det här är knepigare än vad man tror. Vad menar du t.ex. med att parterna är jämställda, att det ska vara 50-50? Jag frågar eftersom det är viktigt. För mig tror jag jämställdhet, men jag har inte tänkt klart, är att kvinnor och män har samma förutsättningar i livet och att de lever i ett demokratsikt samhälle där de har mänskliga rättigheter och ett starkt socialt skyddsnät. Jag tycker åldern också är ointressant generellt men jag får dåliga vibbar när jag ser en 20-årig tjej och en 70-årig gubbe, eller omvänt pojke och tant tillsammans. Personligen attraheras jag inte av yngre män eller män i min egen ålder och så har det alltid varit förutom då jag var ungdom och jag har aldrig sett detta som ett problem. Ser det inte som ett problem nu heller. Mitt liv. Mina val. Jag väljer, i slutändan, alltid bra, intelligenta och empatiska män. Som min sons pappa.
Anonym 8:46 Som vanligt kan man få uppfattningen att jag säger emot mig själv. Trött jag blir på mig själv. Nej, jag tycker inte det är något fel alls med åldersskillnad. Min sons pappa är 12 år äldre än mig och det har aldrig varit ett problem. Jag tycker inte 20 års ålderskillnad är fel. Inte ens 30 år tycker jag är fel. Men jag gillar inte sången för jag får uppfattningen att Cecilia Lind är väldigt ung. Då blir det fel för mig. Nu tackar jag för mig innan jag trasslar till det riktigt ordentligt!
Ann-Charlotte
Jag tycker inte att du trasslar till det. Möjligen är du överkritisk mot dina egna kommentarer.
För övrigt - 1979 hade jag ett förhållande som varade i nästan ett år med en kvinna som var nästan exakt tio år äldre än mig själv (jag var 24, hon var 34-35). Den enda som reagerade och tyckte att det var olämpligt var en man som absolut inte borde öppnat munnen i frågan, för han var ihop med en kvinna som van minst 15 år yngre än han var själv!
Tack snälla Erik. Här sitter jag och skäms liksom :-(
Det har du ju absolut ingen anledning att göra! :-)
Jämställdhet för mig är att alla har samma värde och samma rättigheter. Däremot anser jag det rent löjligt att vi precis i allt ska vara 50-50. Sanningen är att vissa saker är män bättre på och vissa är kvinnor bättre på. Det betyder inte att det alltid är så eller alltid måste vara så. Jag är exempelvis utbildad snickare så om det plötsligt skulle läcka in i taket så inte fan säger jag till tjejen att hon ska gå upp och laga det. Hade hon däremot varit bättre på det än mig så är det självklart att hon borde göra det. Oroa dig inte för att röra till det. Dels tycker jag inte du gör det och dels är jag själv grymt duktig på det :-)
Angående sången Cecilia Lind så är det just det jag menar. Om du känner obehag för den så inte spelar jag den för dig om jag ska spela något. Vi följer det vi själva känner men vi måste respektera att andra kan känna annorlunda. Jag tyder inte alls låten så men det är min sak. Som jag redan sagt. RESPEKT är ledordet.
Erik angående din äldre kvinna. Det är just det jag menar det där med mannen som öppnade munnen. Om du är ihop med en äldre kvinna och det är äkta vara då är det bara ni två som har rätt att ha en åsikt om det och det är ni två. Mind your own business är ett bra talesätt :-)
Anonym 18:56 Tack för ditt svar. Det här är en mycket intressant diskussion som vi har hos Erik för ämnet är laddat. Vissa människor har kritiserat författaren Camilla Läckberg och artisten Laila Bagge för att de har yngre män. Mitt ex berättade idag att en av hans chefer, en kvinna på 55 år har en 29-årig älskare som kommer ibland. Tydligen uppskattar vissa kvinnor yngre män. Kul för dem, tänker jag. Men maktdimensionen är ändå intressant och tåls att tänka på i alla relationer. Jag skulle känna mig obekväm om jag blev tillsammans med någon som flytt för sitt liv till Sverige och inte kan det svenska språket. Jag skulle känna ett större ansvar eftersom min partner är så utsatt som han är. Jag har redan tak över huvudet och jag har det svenska språket så jag har ett övertag. Men jag är utsatt på mitt sätt på grund av att jag har en psykisk sjukdom och det vill jag att min partner förstår och tar hänsyn till. Det är onekligen mycket med det jordiska. Det är oftast inte bara att tuta och köra.
En sak till. Ni kan förstås också ändra namnen på ett annat sått så att det hela utspelar sig i en lesbisk eller manlig homosexuell kontext, men med bibehållen åldersskillnad. Hur blir den känslomässiga reaktionen då?
"En sak till. Ni kan förstås också ändra namnen på ett annat sått så att det hela utspelar sig i en lesbisk eller manlig homosexuell kontext, men med bibehållen åldersskillnad. Hur blir den känslomässiga reaktionen då?"
Jag har framförallt problem med att den ena parten är så ung. Jag får uppfattningen att Cecilia Lind är 17-18 år. Jag skulle känna samma motstånd om de var homosexuella, tror jag. Min känslomässiga reaktion är att det är en snuskgubbe eller snusktant som sjunger, om jag ska vara ärlig. Sen känner jag mig skeptisk vad gäller det här att kommentera andra människors utseende. Jag tycker om att få höra att jag är fin, men inte andra saker, innerst inne. Vad är viktigast, utseendet eller det man har i hjärtat(?).
Ann-Charlotte
Cecilia är 16. "Jag fyller snart 17, sa Cecilia Lind".
Haha. Oj, missade det!
Med vetskapen att hon bara är 16 och efter att ha läst texten en gång till så tycker jag den nästan är stötande. Nej, gillar inte alls sånt här och det var förmodligen därför jag reagerade negativt första gången jag hörde den trots att jag missade åldern på Cecilia Lind. Hade han sjungit om en 20-åring hade det varit okej men hon är 16.
Ja, jag tyckte som sagt också att den var stötande, eller i alla fall olustig,. redan när jag hörde den första gången. Det tycker jag nog fortfarande, att på ett så sliskromantiskt sätt okritiskt beskriva en sådan relation. Om könen varit ombytta skulle den aldrig ha getts ut.
Erik OT jag vet inte om du hinner men det är en ljusmanifestation för suicidoffren ikväll klockan 18 vid Katarina kyrka. Jag och mina vänner ska dit. Har du inget inplanerat så kom dit!
Tack så mycket för info :-) , men jag bor i en förort till Södertälje, klockan är nästan fem, och jag har en del akuta saker att göra, så jag kan TYVÄRR inte komma.
Erik och Anne-Charlotte som jag säger handlar allt om respekt. Ni har er uppfattning om balladen om Fredrik Åkare och den åsikten respekterar jag självklart. Det är er känsla och den har jag inte med att göra.
Jag är född på 60-talet och växte upp med den här låten. Minns hur jag sitter med min mormor och morfar och lyssnar på den. För mig har det alltid varit en oerhört vacker låt som gett mig väldigt mycket. Texten visste jag ingenting om då och när jag nu som vuxen känner till den orkar jag inte bry mig. Jag kan inte lägga tid på sånt här i så fall skulle jag sitta och lyssna igenom alla mina gamla låtar och se vilka jag kan "godkänna".
Min världs oro har ingenting med texter på gamla låtar att göra. Jag blev grymt skrämd en dag när jag var inne i stan. Plötsligt fick jag se en liten flicka stå för sig själv och ingen tycktes bry sig. Jag gick fram till henne och pratade med henne och då sa hon att hon inte kunde hitta sin mamma. Jag tog henne i handen och sa till henne att vi letar upp din mamma. Vi vandrade runt en bra stund men plötsligt ryckte flickan till då hon fick se sin mamma. Vi gick fram och jag fick den varmaste av varma kramar av mamman. Kände mig nöjd men när jag gick mot bilen började jag fundera. Va i helvete var detta? inte en jävel brydde sig om henne trots att mängder med människor sprang förbi. Än värre magkänsla fick jag senare på kvällen när jag berättade för vänner. Deras reaktion kom inte mest mot att ingen brydde sig utan mer mot mig och hur jag vågade "tänk om någon hade tagit dig för en som förde bort flickan." Minns fortfarande hur chockad jag blev. Så jag skulle bara skita i henne då. Sådant skrämmer mig mer än gamla texter.
Jag har sett folk spotta på tiggare, sparka bort deras muggar. Jag har sett folk bli misshandlade, jag har tvingats inse att två av mina vänner inte längre är i livet för att vettvillingar inte vet att respektera livet och de som har det. Tro mig Erik och Anne-Charlotte Sådant skrämmer mig mer än gamla texter.
Jag ser hur hatet breder ut sig mot allt och alla i världen istället för att vi istället börjar inse att det är detta livet vi har. Hur kan vi slösa bort våra liv i hat? Folk tycks kunna göra vad som helst i hatets namn idag. Sådant skrämmer mig mer än gamla texter.
Jag har sett hur gamla feministers dröm om ett jämställt samhälle där kvinnor och män har lika mycket värde och rättigheter, ett samhälle där de lever eniga och med samma mål hamnat i felaktiga händer och förvandlat världen för de två könen till allt mer avståndstagande. Kvinnors hat mot män ökar och på samma sätt ökar mäns hat mot kvinnor. Var det verkligen dit vi ville? Sådant skrämmer mig mer än gamla texter.
Alla människor är lika mycket värda PUNKT SLUT
Ursäkta mig Erik och Anne-Charlotte men jag kan inte lägga tid på sånt här som gamla texter. Har ni ont av dessa respekterar jag det och det är er sak så länge ni inte ger er på andra som inte tycker likadant. Känner ni illa mot texten ska ni givetvis inte be om ursäkt för det. Ingen kan styra sina känslor helt och hållet.
Texter, så väl gamla som nya, avspeglar en social verklighet på olika sätt. Det är inte texterna i sig man bör oroa sig över, utan det som de ibland representerar.
Tom Jones låt "Delilah", till exempel, idealiserade ett kvinnomord. Att sådana texter KAN produceras (och det finns senare, mycket värre exempel på samma sak) är på sätt och något att oroa sig för.
Tack för ditt svar anonym. Du har en bra människosyn låter det som men när du skriver "Kvinnors hat mot män ökar och på samma sätt ökar mäns hat mot kvinnor." Är detta verkligen sant, utanför nätet? Jag ser inga såna tendenser eller motsättningar i Solna och de flesta människor ligger faktiskt inte i en vårdnadstvist. Det värsta nu tycker jag är utslagningen av människor som vare sig har jobb eller hem. Missbrukare. Psykiskt sjuka. Tiggare. Flyktingar. Människor vars liv är slagna i spillror på olika sätt och är i nöd. Behoven är akuta. Och är det några som verkligen har drivit fram hat och främlingsfientlighet så är det ju SD. Jag är mer orolig för dem än jag är för olika grupper som har olika uppfattning om jämställdhet och bråkar på nätet. Det hatet du talar om mellan män och kvinnor IRL, finns ens det. Hur många svenskar hatar, med handen på hjärtat, det motsatta könet. Jag känner ingen!
PS Erik det var en fin manifestation ikväll. Jag ska dra med dig på en julkonsert i vinter!
Tack, det ser jag fram emot! :-)
Skicka en kommentar