I går åkte jag ambulans till Södertälje sjukhus. På pendeltåget till Södertälje upptäckte jag plötsligt att jag blivit helt döv på högra örat. När jag sedan försökte resa mig höll jag på att falla direkt. Mitt balanssinne hade helt kollapsat. Jag kunde inte gå.
Jag fick hålla i mig i olika saker tills en kvinna som såg min situation ringde ambulansen.
När jag kom dit blev jag nog sedd som ett möjligt stroke-fall (läkaren talade om "mini-stroke"). De röntgade hjärnan två gånger, men hittade inga tecken på stroke. Blodtrycket var onormalt högt igår, men sjönk gradvis idag.
Jag lades in för observation över natten. På natten upptäckte jag plötsligt att hörseln på högra örat delvis kommit tillbaka. Jag hör nu kanske en femtedel på det örat men det låter konstigt, skrälligt och lite otäckt.
Samtidigt utvecklade jag redan igår kväll vid den långa väntan i sjukhuskorridorerna en teknik för att gå och ignorera känslan av att hålla på att falla. På så sätt kan man klara sig fast balanssinnet är konstigt.
Idag anser de att det inte är stroke, men troligen en inflammation i örat. Balanscentrat är kopplat till örat, så det skulle förklara att båda drabbades samtidigt.
Så jag har fått Cortison utskrivet som hjälper mot inflammationer.
Jag skrevs ut idag och är hemma igen. Hoppas expediter inte tror att jag är berusad när jag med vacklande ben går fram mot kassor när jag handlar.
10 kommentarer:
Usch vad jobbigt för dig Erik. Men skönt att det inte var en stroke. En kollega råkade ut för något liknande i vintras och fick veta att det var något med kristallerna bakom örat som var i obalans. Hon fick vila sig frisk. En annan jag känner fick hjälp på KS med att återställa kristallerna i balans genom olika huvudrörelser. Det är inte ett alldeles ovanligt problem. Orsaken som utlöst detta hos de två personerna var enligt läkaren stress.
Ta hand om dig Erik.
Rain
Tack för det. :-)
Just nu är jag nog mest oroad över att jag under fyra timmar glömde bort de stränga instruktionerna att jag måste dricka minst ett glas vatten varje timme för att hjälpa njurarna att få bort den kontrastvätska som jag fick injicerad vid den andra hjärnröntgen, som jag fick i morse.
Jag får väl kompensera det genom att dricka mer vatten nu...
Man behöver inte vara hypokondriker för att oroa sig för sånt, men det underlättar. ;-)
Har faktiskt aldrig hört att man måste dricka vatten efter kontraströntgen trots att jag gjort ett x antal sådana. Så det gör nog inget att du missat det :-)
Ibland kan det vara bra att vara hypokondriker, hellre ett läkarbesök för mycket än för lite.
Läkare ogillar patienter som väntar för länge eller i värsta fall tills det är försent. Man ska lyssna på kroppen.
Rain
Åh, herregud! Du har ju en förmåga att skrämma slag på en, Erik;)
Tur att det inte var något allvarligt...
Kram /NBT
Obehagligt. Skönt att du är hemma igen och får fortsätta må bra.
Rain
Uppmaningen att dricka vatten gavs inte endast muntligt, utan skriftligt, på en hel A4-sida, undertecknat Södertälje Sjukhus...
Nu är jag tyvärr numera endast teoretisk hypokondriker. Så jag kombinerar att oroa mig med att de facto ändå dröja så länge som möjligt med att i praktiken söka hjälp...
Monica
Tack! :-)
NBT
Själv var jag rejält skrämd innan ambulansen kom. När väl den kommit fick jag den inre känslan av att det kommer att gå bra, på ett eller annat sätt.
När det gäller att skrämma sina trogna läsare till och från är jag väl inte den enda bloggare som brukar göra sånt. Eller hur, NBT? ;-)
Med de varmaste hälsningar/ Erik
Erik: haha, jag förstår inte alls vad du menar?
Har tagit del av lite information om hur stroke skall upptäckas (på någon annan) och den där ramsan AKUT skall man tydligen ha i minnet men jag har en smula svårt för att koppla det hela. Känns dock som om du är lite för ung för sådant.
Skicka en kommentar