Drömmen om Näsåker

Första gången jag kom till Näsåker var i juni 2007. Kvinnominne i Näsåker. en lokalgrupp av Tealogerna, hade fått anslag för att hålla en "Gudinnevecka". Dvs. en vecka med ett tema om  kvinnliga alternativ till den patriarkala religionen.

Jag var inbjuden för att tala om Marija Gimbutas teorier. Jag var bara där det två sista dagarna. Jag hade nog velat varit med alla dagar, men det var inte praktiskt möjligt. Det var ganska lyxigt. eftersom anslagen var höga.  Jag sov på hotell, fick pengar för föredraget och om jag minns rätt var även maten gratis. Så lyxigt skulle det aldrig bli mer.

Men framförallt var det roligt. Och jag kände mig väldigt glad för att jag blivit inbjuden.

De följande åren hade inte Kvinnominne speciellt mycket pangar. Det var endast undantagsvis föredragshållarna fick något honorar och man bodde i rum i familjelägenheter. Men lika roligt var det i alla fall. Och nu var jag där hela veckorna.

2008 pratade jag om skogsrån, 2009 om indianreligioner, och 2010 om gudinnan Kybele.

Planeringen var ibland lite strulig, men det var på sätt och vis en del av charmen (ett nästan halsbrytande exempel var nog Gudinneveckan 2010!) Jag lärde känna många av de som var där, och det var människor som det verkligen var roligt att lära känna.

Näsåker är dessutom en fascinerande ort. Den ligger vid hällristningarna. som enligt diverse teorier, somjag tror stämmer,  framförallt avspeglar någon sorts kult av ett kvinnligt älgväsen, .

På ingen plats har lokalavdelningen  av Tealogerna relativt sett en så stark ställning  som i Näsåker. Där har de dessutom en utställning om gudinnetro som visas i det s.k. Urhuset Det är en mjuk och fin stämning i Näsåker . Eller det har  i alla fall varit det för mig när jag varit där.

Men det är klart, det är på Gudinneveckan och  mitt i sommaren. Hur skulle det vara att bo där i februari?

Frågan aktualiseras  faktiskt - efter att jag varit  där en gång till. Jag missade Gudinneveckorna 2011 och 2012, men nu 2013 ringde jag och frågade om det skulle bli något  detta år. Nu hade de endast planerat ett midsommarfirande, men jag sa att jag kunde ju hålla ett föredrag om Durga och Kali dagen innan. De ville de gärna.

Så jag åkte dit. Och blev på nytt entusiastisk  av "Näsåkerandan". Så  entusiastisk att jag på största allvar började  fundera på att flytta dit.

Jag pratade  med många om det,  och det verkade en lysande idé. Men några dagar efter att jag kom hem började jag bli lite skräckslagen . Det beror nog mest på att jag aldrig i hela mitt liv har klarat av en  flytt till någonting som ligger utanför  Stockholmsregionen. Jag har försökt - i Göteborg, Borås, och Växjö - men jag har inte lyckats stanna kvar någonstans - mer än på sin höjd ett halvår.

Hur skulle det bli i exempelvis ett snöigt och mörkt Näsåker i januari? Kanske trolskt och romantiskt. Men kanske också - helt outhärdligt? Vem vet....

Så nu vet jag inte riktigt vad jag tycker om idén att försöka flytta dit.  Men vad jag vet är att jag vill att Gudinneveckan i Näsåker ska fortleva  Och är beredd på att försöka göra vad jag kan för att den ska kunna göra det även i fortsättningen....