Här sitter man och fryser. Det är kallt ute, och småkallt inne, för vattenelementen håller inte vad de lovar. Och om man har på elektriska element för mycket blir det väldigt dyrt.
Och så har jag till på köpet börjat läsa Caroline Alexanders bok Shackleton: den legendariska expeditionen till Antarktis (DN:s bokförlag 1999). Tänk att sitta fast i ett infruset fartyg nära Antarktis i ungefär ett halvår, utan radio - så att ingen vet var man är. Och när sedan fartyget bryts sönder av isen tvingas man att gå miltals över isen - i hopp om att finna land....
Brrr....
Jag borde egentligen skämmas som gnäller över "kylan" här hemma...
För lite detaljer för den som inte orkar läsa boken, se Wikipedias uppslagsord om Ernest Shackleton.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Skogsrået är ett av de mest intressanta av folktrons väsen. Det är också det mest förtalade. Under det senaste århundradet har begreppet ”sk...
-
Idag för femtio år sedan, 2 september 1969, gick "Je t'aime... moi non plus" in på elfte plats på Kvällstoppen. Samtidigt hade...
-
Det är svårt att exakt översätta ordet "fairies" till svenska. Somliga försöker översätta det till "älvor", men det stä...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar