Ett annat talesätt jag fick höra till leda i
barndomen var "Ont krut förgås inte så lätt". Jag tyckte det lät konstigt och uppriktigt sagt också ganska otäckt.
Därför blev
jag glad när jag långt senare fick veta att det egentligen var en
felöversättning från tyskans "Unkraut vergeht nicht" som väl bäst översätts med "Ogräs dör inte".
Nu är det ju egentligen inget fel med "ogräs". Men jag minns en
gång för många år sen när jag satt i en t-banevagn bakom en
mamma och hennes barn. Barnet hade en maskros i handen och sa med glad
röst "Mamma, titta vilken fin blomma". Mamman sa med ett närmast
föraktfullt tonfall - "Det är inte en blomma, det är ogräs".
Min känslomässiga reaktion på denna dumma (och i sammanhanget snudd på
elaka) kommentar var nog lite som texten i "Where have all the flowers
gone" - "When will they ever learn?".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar