Ett annat talesätt jag fick höra till leda i
barndomen var "Ont krut förgås inte så lätt". Jag tyckte det lät konstigt och uppriktigt sagt också ganska otäckt.
Därför blev
jag glad när jag långt senare fick veta att det egentligen var en
felöversättning från tyskans "Unkraut vergeht nicht" som väl bäst översätts med "Ogräs dör inte".
Nu är det ju egentligen inget fel med "ogräs". Men jag minns en
gång för många år sen när jag satt i en t-banevagn bakom en
mamma och hennes barn. Barnet hade en maskros i handen och sa med glad
röst "Mamma, titta vilken fin blomma". Mamman sa med ett närmast
föraktfullt tonfall - "Det är inte en blomma, det är ogräs".
Min känslomässiga reaktion på denna dumma (och i sammanhanget snudd på
elaka) kommentar var nog lite som texten i "Where have all the flowers
gone" - "When will they ever learn?".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar