"This pope needs an exorcism". Det är endast ett av de många utfall som finns på ett filmklipp man kan lyssna på här om hur många högerrepublikaner i USA reagerade på påvens besök.
Han kallas för "anti-kapitalistisk", "marxistisk" och "farlig".
Ändå kommer han förstås inte i närheten av de utfall mot de rika som man kan läsa i Bibeln, från bland annat Jesus och hans bror Jakob.
Men det enda sätt som påven på allvar skulle kunna blidka vissa delar av USA-högern vore förstås om han helt övergav Jesu lära, och istället anslöt sig till Milton Friedmans.
tisdag 29 september 2015
måndag 28 september 2015
Murphys lag
Det har varit klart minst ett dygn. Även på kvällen. Tidigare ikväll kom några moln, men de var tunna, och även när de passerade månen syntes den igenom. Men precis när förmörkelsen skulle börja kom svarta moln och skymde månen. Det förtätades gradvis och nu - när maximum, eller totaliteten, ska inträffa, är hela himlen täckt av mörka moln.
/suckar/
Murphys lag.... igen...
/suckar/
Murphys lag.... igen...
söndag 27 september 2015
torsdag 24 september 2015
Den brittiska överklassens diskreta charm?
Den som inte har läst om de senaste skandalerna om toryledaren David Cameron kan läsa något om dessa här.
Man kan bara sucka. De säger en del om stora delar av den brittiska överklassens obehagliga själsliv, eller vad man nu ska kalla det. En av de äckligaste sakerna är nog berättelsen om hur dessa unga rika män roade sig med att bränna 50-dollarssedlar framför urfattiga hemlösa.
Man lär sig en del om förakt mot de fattiga, men också om bisarr ritualisering både med och utan sexuella inslag. Ett fenomen som, åtminstone indirekt, nog kan ses som relaterat till det, höll jag på att säga, närmast rutinmässiga och kontinuerliga nedtystandet av berättelser om sexuella övergrepp.
Läs gärna dessa inblickar i hur många av de superrika som styr Storbritannien "tänker", fungerar, och sysslar med när de vill ha "roligt".
Är det förresten någon som vågar tro att detta är något väldigt unikt för just Storbritannien?
Man kan bara sucka. De säger en del om stora delar av den brittiska överklassens obehagliga själsliv, eller vad man nu ska kalla det. En av de äckligaste sakerna är nog berättelsen om hur dessa unga rika män roade sig med att bränna 50-dollarssedlar framför urfattiga hemlösa.
Man lär sig en del om förakt mot de fattiga, men också om bisarr ritualisering både med och utan sexuella inslag. Ett fenomen som, åtminstone indirekt, nog kan ses som relaterat till det, höll jag på att säga, närmast rutinmässiga och kontinuerliga nedtystandet av berättelser om sexuella övergrepp.
Läs gärna dessa inblickar i hur många av de superrika som styr Storbritannien "tänker", fungerar, och sysslar med när de vill ha "roligt".
Är det förresten någon som vågar tro att detta är något väldigt unikt för just Storbritannien?
tisdag 22 september 2015
Dotter till Anton LaVey fördömer satanismen
En av de mer kända bilderna från den moderna satanismens historia är den där Zeena LaVey, dotter till Church of Satans grundare Anton LaVey, invigs i Church of Satan. Hon var endast tre år när det skedde, och vi får se henne stående bredvid ett altare med sin far, som inviger henne i organisationen..
Det kan ju uppfattas som olustigt, men Zeena ser definitivt inte ut att vara rädd på bilden. Inte heller glad, snarare lite trumpen. Man får intrycket att hon inte fattar vad som händer. Man kan också utgå från att inget värre hände under denna välpublicerade ritual. Om man så vill kan man kalla det ett andligt övergrepp, men man kan nog vara förvissad om att det inte hände något värre än så.
Nåväl, Zeena blev äldre, och en av de mest talföra personerna i Church of Satan. När debatten om satanistiska rituella övergrepp kom i USA var det hon, inte fadern, som i den ena intervjun efter den andra fick förklara att något sådant inte förekom i deras organisation. Det hade hon med all säkerhet rätt i, men det var lite vid sidan om vad debatten om rituella övergrepp handlade om. Mig veterligt anklagades just organisationen Church of Satan aldrig för rituella övergrepp, och mitt intryck är att deras praktik faktiskt var ungefär lika beskedlig som de själva påstod.
1990 bröt 'Zeena med sin far. Hon anklagade honom bland annat för att inte ta sin satanism på allvar. Den ritual som hon fick vara med om som treåring var bara avsedd att vara en ploj. Fadern var en affärsman, som ville tjäna pengar, inte en "riktig" satanist. Vilket hon själv däremot ansåg sig vara.
För att göra en lång historia kort. Hennes karriär som (ledande) aktiv satanist fortsatte, först i något som kallades Werewolf Order, en organisation som av döma av det material som de publicerade tedde sig som klart värre än den organisation hon lämnade. Hon gifte sig också med en ledande medlem i denna organisation, Nicholas Schreck. Och bytte efter ett tag namn till Zeena Schreck.
Ett antal år senare gick hon och Nicholas istället med i Temple of Set, som var en utbrytning ur Church of Satan från 1975. Den hade, liksom för övrigt Werewolf Order, inslag av naziockultism, även om den tog avstånd från nazismen som ideologi.
Sedan bröt hon även med Temple of Set, och idag framträder hon som anhängare till tibetansk tantrisk buddhism, och förespråkar något som brukar kallas för vänsterhandstantrism, som har en form av betoning på sexualtet som har gjort den kontroversiell under århundraden,
Man kan tycka vad man vill om tibetansk buddhism, för att inte tala om dess vänsterhandsvariant. Själv vill jag inte säga att jag har några större kunskaper om någondera. Men jag blir positivt överraskad när jag tittar runt lite på Zeenas webbsida, och kommer till denna sida, och sedan klickar på artikeln The Sinister Current: Everything You Know is Wrong! (kan inte länkas till direkt!). Där tar hon nämligen avstånd från dagens satanism på flera ställen, både mycket klart och mycket hårt.
Ett exempel: 'Another common misunderstanding: The phrase ”left-hand path” has been thoughtlessly hijacked by the shallow recreational consumers of the ”Satanic subculture” to describe their self-indulgent, ego-driven, and spiritually meaningless posturing. Modern Satanism’s vulgar ”Looking Out For Number One” Social Darwinism, materialism, and bitter ”sour-grapes” misanthropy is antithetical to the joyful nature of the sinister current. Although it may take several billion more life-times for the so-called black magician to realize what would be apparent to any literate person who has ever made a serious study of the authentic left-hand path, the U.S.A.-spawned sub-culture known as ”Satanism” has nothing to do with the true left-hand path tradition. Indeed, ”Satanism” in its lowest common denominator manifestation should more accurately be called Narcissism.'
Att Zeena är så angelägen att så hårt skilja ut "den vänstra handens väg" inom tantrismen från satanism beror troligen på att många satanister mycket ofta har åberopat sig på denna, som de sett som en lämpligt "amoralisk" föregångare till sig själva. Vilket enligt Zeena alltså är helt fel.
Jag tänker nu inte blanda in mig i en diskussion om vänsterhandtantrism och dess karaktär... men vill här endast säga att jag uppskattar att Zeena Schreck nu så hårt distanserat sig från den tradition som hon själv så att säga föddes in i. Det känns lite roligt, på något sätt.
''
Zeena Schreck
Det kan ju uppfattas som olustigt, men Zeena ser definitivt inte ut att vara rädd på bilden. Inte heller glad, snarare lite trumpen. Man får intrycket att hon inte fattar vad som händer. Man kan också utgå från att inget värre hände under denna välpublicerade ritual. Om man så vill kan man kalla det ett andligt övergrepp, men man kan nog vara förvissad om att det inte hände något värre än så.
Nåväl, Zeena blev äldre, och en av de mest talföra personerna i Church of Satan. När debatten om satanistiska rituella övergrepp kom i USA var det hon, inte fadern, som i den ena intervjun efter den andra fick förklara att något sådant inte förekom i deras organisation. Det hade hon med all säkerhet rätt i, men det var lite vid sidan om vad debatten om rituella övergrepp handlade om. Mig veterligt anklagades just organisationen Church of Satan aldrig för rituella övergrepp, och mitt intryck är att deras praktik faktiskt var ungefär lika beskedlig som de själva påstod.
1990 bröt 'Zeena med sin far. Hon anklagade honom bland annat för att inte ta sin satanism på allvar. Den ritual som hon fick vara med om som treåring var bara avsedd att vara en ploj. Fadern var en affärsman, som ville tjäna pengar, inte en "riktig" satanist. Vilket hon själv däremot ansåg sig vara.
För att göra en lång historia kort. Hennes karriär som (ledande) aktiv satanist fortsatte, först i något som kallades Werewolf Order, en organisation som av döma av det material som de publicerade tedde sig som klart värre än den organisation hon lämnade. Hon gifte sig också med en ledande medlem i denna organisation, Nicholas Schreck. Och bytte efter ett tag namn till Zeena Schreck.
Ett antal år senare gick hon och Nicholas istället med i Temple of Set, som var en utbrytning ur Church of Satan från 1975. Den hade, liksom för övrigt Werewolf Order, inslag av naziockultism, även om den tog avstånd från nazismen som ideologi.
Sedan bröt hon även med Temple of Set, och idag framträder hon som anhängare till tibetansk tantrisk buddhism, och förespråkar något som brukar kallas för vänsterhandstantrism, som har en form av betoning på sexualtet som har gjort den kontroversiell under århundraden,
Man kan tycka vad man vill om tibetansk buddhism, för att inte tala om dess vänsterhandsvariant. Själv vill jag inte säga att jag har några större kunskaper om någondera. Men jag blir positivt överraskad när jag tittar runt lite på Zeenas webbsida, och kommer till denna sida, och sedan klickar på artikeln The Sinister Current: Everything You Know is Wrong! (kan inte länkas till direkt!). Där tar hon nämligen avstånd från dagens satanism på flera ställen, både mycket klart och mycket hårt.
Ett exempel: 'Another common misunderstanding: The phrase ”left-hand path” has been thoughtlessly hijacked by the shallow recreational consumers of the ”Satanic subculture” to describe their self-indulgent, ego-driven, and spiritually meaningless posturing. Modern Satanism’s vulgar ”Looking Out For Number One” Social Darwinism, materialism, and bitter ”sour-grapes” misanthropy is antithetical to the joyful nature of the sinister current. Although it may take several billion more life-times for the so-called black magician to realize what would be apparent to any literate person who has ever made a serious study of the authentic left-hand path, the U.S.A.-spawned sub-culture known as ”Satanism” has nothing to do with the true left-hand path tradition. Indeed, ”Satanism” in its lowest common denominator manifestation should more accurately be called Narcissism.'
Att Zeena är så angelägen att så hårt skilja ut "den vänstra handens väg" inom tantrismen från satanism beror troligen på att många satanister mycket ofta har åberopat sig på denna, som de sett som en lämpligt "amoralisk" föregångare till sig själva. Vilket enligt Zeena alltså är helt fel.
Jag tänker nu inte blanda in mig i en diskussion om vänsterhandtantrism och dess karaktär... men vill här endast säga att jag uppskattar att Zeena Schreck nu så hårt distanserat sig från den tradition som hon själv så att säga föddes in i. Det känns lite roligt, på något sätt.
''Zeena Schreck
måndag 21 september 2015
Vem förstörde biblioteket i Alexandria?
Att förstöra böcker är ju inget nytt. Att förstöra "hedniska" byggnader, som IS idag är så bra på, är det inte heller.
En av de största tragedierna i den vägen torde ha varit när biblioteket i Alexandria, och dess böcker, förstördes. Det grundades efter en idé av Alexander den store, och den var att biblioteket skulle samla dåtidens vetande. Hur många böcker och manuskript som fanns där lär ingen veta, men oerhört många var det.
En sak som stört mig lite är att det finns så många olika versioner av vilka som förstörde det. Den första versionen som jag hörde, för många, många år sedan, var att det var de kristna. År 391 bestämde man sig för att utrota rester av hedendomen, och ett av offren var detta bibliotek. Det sades att de som ledde ödeläggandet skulle ha resonerat som så: "allt som är värdefullt där finns redan i den heliga skrift och det som inte finns i denna är inte värt att bevara".
Men många år senare läste jag att det var muslimernas fel. Och där stötte jag på ett liknande referat över hur de resonerade. "Allt som är bra där finns ändå i Koranen, och det som inte finns i Koranen är inte värt att bevara".
Ännu senare läste jag att romarna skulle ha förstört biblioteket långt tidigare
Idag har biblioteket i Alexandria behandlats i en understreckare i SvD. Den ger en intressant bakgrund och beskriver bibliotekets tillkomst och karaktär. Men dessutom tar den upp frågan om vilka som försörde det.
Den accepterar alla versionerna, och verkar mena att det förstördes i omgångar. En del förstördes av romarna, sedan drabbades det av den kristet nitiska censuren, och det som var kvar förstördes av de muslimska erövrarna.
Det låter rimligt. Men min personliga gissning är nog att den största enskilda förstörelsen torde ha skett 391, i "kristen" regi. Den framväxande kristna kyrkan, efter att den väl hade tagit makten, ger i allmänhet intrycket av att ha varit den mest intoleranta i sådana sammanhang,
Om romarna förstörde något av det torde det mest ha varit en allmänt aggressiv handling mot ett besegrat folk. Det kan inte ha funnits ett medvetet syfte att förstöra böcker och skrifter. För så betedde sig inte romarna i andra sammanhang.
Islam var mer intoleranta, men faktum är att muslimska lärde studerade hedniska filosofer, och att det var via islam som många av dessa senare blev tillgängliga i Västeuropa, och bidrog till att renässansen blev möjlig.
Den segrande kristendomen är faktikt unik i sina försök att utrota rester av de tidigare kulturerna. Inte heller de var konsekventa, men de var i allmänhet mer nitiska än islam.,
Idag har vi ju en helt annan bild. Det är inom islam som de starkaste kultur- och vetenskapsfientliga extremgrupperna finns idag. IS, salafister, talibaner, Boko Haram. De är inte alls representativa för dagens islam - men de är, som bekant, tillräckligt starka för att ställa till skada...
Men saker kan ju ändras. Delar av den kristna högern är i grunden av samma skrot och korn. Och om den skulle får större makt, speciellt i tredje världen-länder, skulle nog IS kunna få hård konkurrens.
Det är både sorgligt och intressant att fundera över frågan hur mycket vi skulle veta idag om biblioteket i Alexandria hade fått finnas kvar. Men svaret på den frågan lår vi ju aldrig heller få veta...
En av de största tragedierna i den vägen torde ha varit när biblioteket i Alexandria, och dess böcker, förstördes. Det grundades efter en idé av Alexander den store, och den var att biblioteket skulle samla dåtidens vetande. Hur många böcker och manuskript som fanns där lär ingen veta, men oerhört många var det.
En sak som stört mig lite är att det finns så många olika versioner av vilka som förstörde det. Den första versionen som jag hörde, för många, många år sedan, var att det var de kristna. År 391 bestämde man sig för att utrota rester av hedendomen, och ett av offren var detta bibliotek. Det sades att de som ledde ödeläggandet skulle ha resonerat som så: "allt som är värdefullt där finns redan i den heliga skrift och det som inte finns i denna är inte värt att bevara".
Men många år senare läste jag att det var muslimernas fel. Och där stötte jag på ett liknande referat över hur de resonerade. "Allt som är bra där finns ändå i Koranen, och det som inte finns i Koranen är inte värt att bevara".
Ännu senare läste jag att romarna skulle ha förstört biblioteket långt tidigare
Idag har biblioteket i Alexandria behandlats i en understreckare i SvD. Den ger en intressant bakgrund och beskriver bibliotekets tillkomst och karaktär. Men dessutom tar den upp frågan om vilka som försörde det.
Den accepterar alla versionerna, och verkar mena att det förstördes i omgångar. En del förstördes av romarna, sedan drabbades det av den kristet nitiska censuren, och det som var kvar förstördes av de muslimska erövrarna.
Det låter rimligt. Men min personliga gissning är nog att den största enskilda förstörelsen torde ha skett 391, i "kristen" regi. Den framväxande kristna kyrkan, efter att den väl hade tagit makten, ger i allmänhet intrycket av att ha varit den mest intoleranta i sådana sammanhang,
Om romarna förstörde något av det torde det mest ha varit en allmänt aggressiv handling mot ett besegrat folk. Det kan inte ha funnits ett medvetet syfte att förstöra böcker och skrifter. För så betedde sig inte romarna i andra sammanhang.
Islam var mer intoleranta, men faktum är att muslimska lärde studerade hedniska filosofer, och att det var via islam som många av dessa senare blev tillgängliga i Västeuropa, och bidrog till att renässansen blev möjlig.
Den segrande kristendomen är faktikt unik i sina försök att utrota rester av de tidigare kulturerna. Inte heller de var konsekventa, men de var i allmänhet mer nitiska än islam.,
Idag har vi ju en helt annan bild. Det är inom islam som de starkaste kultur- och vetenskapsfientliga extremgrupperna finns idag. IS, salafister, talibaner, Boko Haram. De är inte alls representativa för dagens islam - men de är, som bekant, tillräckligt starka för att ställa till skada...
Men saker kan ju ändras. Delar av den kristna högern är i grunden av samma skrot och korn. Och om den skulle får större makt, speciellt i tredje världen-länder, skulle nog IS kunna få hård konkurrens.
Det är både sorgligt och intressant att fundera över frågan hur mycket vi skulle veta idag om biblioteket i Alexandria hade fått finnas kvar. Men svaret på den frågan lår vi ju aldrig heller få veta...
söndag 20 september 2015
Män♡SD = sant?
Letar igenom siffrorna för SD i den nya SIFO-undersökningen. För att hitta alla siffror får man kolla på flera tidningars webbsidor. Men om jag sett rätt ser det ut så här. 25, 5 procent av männen röstar på SD och SD är det största partiet bland män. 18 procent av alla röstar på SD, medan ungefär 10 procent av kvinnorna röstar på SD.
Skillnaden mellan könen är anmärkningsvärt stor, och olustig för mig, som (återigen!) får en lite svindlande känsla av att jag så att säga har fel kön.....
PS. Skulle gärna se hela undersökningen nånstans, med alla partiers procent hos båda könen, men den går inte att hitta, inte heller på SIFOs hemsida.
Skillnaden mellan könen är anmärkningsvärt stor, och olustig för mig, som (återigen!) får en lite svindlande känsla av att jag så att säga har fel kön.....
PS. Skulle gärna se hela undersökningen nånstans, med alla partiers procent hos båda könen, men den går inte att hitta, inte heller på SIFOs hemsida.
torsdag 17 september 2015
Geoengineering
I ett läge där det ena värmerekordet efter det andra slås med större och större marginaler, där "klimatskeptikerna" mer och mer har avslöjats som ovetenskapliga charlataner, men där samtidigt hoppet om en reell reducering av utsläppen av växthusgaser verkar förpassas till en dimhöljd framtid, ska vi då helt enkelt kallt (!) räkna med att jorden om kanske hundra år mest av allt kommer att likna en barbecue?
Kanske ändå inte. Det kanske kan bli så att chemtrailslfantasternas ultimata mardröm geoengineering till sist blir det som kan rädda planeten, eller åtminstone kan ge den en tidsfrist tills en verklig reducering av växthusgaser kan bli en verklighet.
Faktum är att om en del fantasifulla personers "teorier" om chemtrails som ett, låt vara ohälsosamt, vapen mot den globala uppvärmningen, skulle var sanna skulle jag nog känna mig lite lugnare. Men, som jag tagit upp tidigare, tyvärr talar ju allt för att de inte är det.
Tyvärr? Är inte idén att flygplan i hemlighet sprutar giftiga kemikalier en otäck tanke? Förvisso, men inte riktigt lika otäck som möjligheten att jorden inom en inte alltför avlägsen framtid ska få ett klimat som liknar det på Venus.
Men även om chemtrails är en myt, behöver inte geoengineering vara det. Om allt annat går fel i klimatpolitiken (och det ser ju inte bättre ut) blir det kanske det enda hopp som finns kvar...
Kanske ändå inte. Det kanske kan bli så att chemtrailslfantasternas ultimata mardröm geoengineering till sist blir det som kan rädda planeten, eller åtminstone kan ge den en tidsfrist tills en verklig reducering av växthusgaser kan bli en verklighet.
Faktum är att om en del fantasifulla personers "teorier" om chemtrails som ett, låt vara ohälsosamt, vapen mot den globala uppvärmningen, skulle var sanna skulle jag nog känna mig lite lugnare. Men, som jag tagit upp tidigare, tyvärr talar ju allt för att de inte är det.
Tyvärr? Är inte idén att flygplan i hemlighet sprutar giftiga kemikalier en otäck tanke? Förvisso, men inte riktigt lika otäck som möjligheten att jorden inom en inte alltför avlägsen framtid ska få ett klimat som liknar det på Venus.
Men även om chemtrails är en myt, behöver inte geoengineering vara det. Om allt annat går fel i klimatpolitiken (och det ser ju inte bättre ut) blir det kanske det enda hopp som finns kvar...
onsdag 16 september 2015
Vinägerjaguarer
Vaknade helt plötsligt ur en som det verkar lång dröm, men jag minns endast slutet. Det var i stort sett en sån där "spöken-i mitt-rum"-dröm som jag skrivit om tidigare. Det är drömmar som i princip handlar om att jag är ensam i en lägenhet på kvällen eller natten, och att jag sedan får vara med om en serie av spöklika och ibland kusliga saker i den.
De har dykt upp då och då sedan kanske slutet av 80-talet, och de senaste åren har de kommit mycket oftare, kanske varannan månad. I början kom de ungefär en gång varannat år.
I den här upptäckte jag att innerdörren i en av två dörröppningar var borta. Det var den mest stabila dörren i ett par av dörrar, så det innebar att ev. inbrottstjuvar fick det mycket lättare. Men jag behövde inte oroa mig för det länge, för nästa gång jag kollade hade dörren kommit tillbaka, men nu saknades nyckeln i den, så den gick inte att öppna! Det innebar att jag själv nu inte kunde ta mig itu den vägen!
Annars var lägenheten i drömmen mycket stor. Såg ut som en gammal nästan gigantisk överklasslägenhet så man kan ju undra sig över hur jag hade råd med hyran. Svaret är nog att i drömmar är allt möjligt.
Men alldeles mot slutet hände något fantastiskt. . Plötsligt såg jag något som rörde sig på en soffa. Det visade sig vara ett litet gulligt pälsdjur. Snart såg jag att de var två.
Men ännu mer förvånad blev jag när de började prata, eller möjligen kommunicera telepatiskt med mig. De verkade så att säga kunna svenska (!) och det lät som om de kommunicerade med mig på detta språk.
De sa att de hade bott där i evigheter, men var bra på att dölja sin existens i det halvdunkel som alltid fanns i denna lägenhet. De sa att nu när de ändå var upptäckta kinde de flytta till en mer central plats, vilket de gjorde. Jag klappade dem, och det verkade de inte ha något emot.
En av dem sa att på ett annat ställe i lägenheten hade de gömt ett nyfött barnbarn. Den andra berättade för mig att djurarten faktiskt hade ett namn - de brukade kallas vinägerjaguarer.
Jag sa att jaguarer lät ju som ett rovdjursnamn, och undrade om de var rovdjur eller vegetarianer.. Då sade en av dem att de var vegetarianer. Den andra sade att de hade en bok som de kunde rekommendera. Den handlade om hur vegetarisk föda var bra om man ville undvika kattmat.
Jag undrade lite om de menade att man skulle undvika traditionell mat för katter eller undvika att äta katter till mat (!) men den underliga frågan fick jag inget svar på. För då vaknade jag.
De har dykt upp då och då sedan kanske slutet av 80-talet, och de senaste åren har de kommit mycket oftare, kanske varannan månad. I början kom de ungefär en gång varannat år.
I den här upptäckte jag att innerdörren i en av två dörröppningar var borta. Det var den mest stabila dörren i ett par av dörrar, så det innebar att ev. inbrottstjuvar fick det mycket lättare. Men jag behövde inte oroa mig för det länge, för nästa gång jag kollade hade dörren kommit tillbaka, men nu saknades nyckeln i den, så den gick inte att öppna! Det innebar att jag själv nu inte kunde ta mig itu den vägen!
Annars var lägenheten i drömmen mycket stor. Såg ut som en gammal nästan gigantisk överklasslägenhet så man kan ju undra sig över hur jag hade råd med hyran. Svaret är nog att i drömmar är allt möjligt.
Men alldeles mot slutet hände något fantastiskt. . Plötsligt såg jag något som rörde sig på en soffa. Det visade sig vara ett litet gulligt pälsdjur. Snart såg jag att de var två.
Men ännu mer förvånad blev jag när de började prata, eller möjligen kommunicera telepatiskt med mig. De verkade så att säga kunna svenska (!) och det lät som om de kommunicerade med mig på detta språk.
De sa att de hade bott där i evigheter, men var bra på att dölja sin existens i det halvdunkel som alltid fanns i denna lägenhet. De sa att nu när de ändå var upptäckta kinde de flytta till en mer central plats, vilket de gjorde. Jag klappade dem, och det verkade de inte ha något emot.
En av dem sa att på ett annat ställe i lägenheten hade de gömt ett nyfött barnbarn. Den andra berättade för mig att djurarten faktiskt hade ett namn - de brukade kallas vinägerjaguarer.
Jag sa att jaguarer lät ju som ett rovdjursnamn, och undrade om de var rovdjur eller vegetarianer.. Då sade en av dem att de var vegetarianer. Den andra sade att de hade en bok som de kunde rekommendera. Den handlade om hur vegetarisk föda var bra om man ville undvika kattmat.
Jag undrade lite om de menade att man skulle undvika traditionell mat för katter eller undvika att äta katter till mat (!) men den underliga frågan fick jag inget svar på. För då vaknade jag.
tisdag 15 september 2015
Den första sång jag hörde av Enya
Den 31 december 1994 skulle jag fylla 40 år, och någon månad innan dess erbjöd sig en kamrat till mig att anordna en födelsedagsfest. Jag blev både glad och tveksam på samma gång. Tveksam mest för att jag inte tyckte att det var något att fira att jag blev äldre...
Nåväl, den blev av, och blev rolig. Till födelsedagar hör ju att få presenter, och en av presenterna var lite hemlighetsfull. Den bestod av en lapp att jag om ett tag skulle få någonting när saker var fixade. Det lät ju spännande.
Det tog nästan en månad, men den 27 januari året därpå fick jag en TV! Jag hade alltså inte någon sådan, och det var en liten upplevelse att få en.
Det hela ledde till en del livsstilsförändringar, den främsta var förmodligen att jag började titta på Kvinnofängelset tre nätter i veckan.
Men en annan var att jag till och från började se och lyssna på en del av de musikvideor som sändes i flera av de kanaler jag hade. Det öppnade på sätt och vis en ny värld,
Och så en dag våren 1995 fick jag ta del av en fascinerande och, tyckte jag, närmast underbar musikvideo till en sång som hette "Anywhere Is". Artisten kallades Enya, och hon grep tag i mig direkt.
Efter ett tag hade jag köpt två CD-skivor av henne, och de lyssnande jag ofta på. I synnerhet om jag hade svårt att somna ;-) . De var så innerligt rofyllda, tyckte jag, så om jag satte på dem kunde jag somna in innan CD:n var slut!
Tyvärr blev det fel på båda efter kanske 15 år, jag hade kanske spelat dem för mycket. Så jag borde kanske köpa nya Enya-skivor. Var man nu gör något sådant, idag verkar det nästan inte säljas CD-skivor längre, alla laddar väl ner allt från Pirate Bay eller några av dess mera legala konkurrenter på nätet!
Nåväl, den blev av, och blev rolig. Till födelsedagar hör ju att få presenter, och en av presenterna var lite hemlighetsfull. Den bestod av en lapp att jag om ett tag skulle få någonting när saker var fixade. Det lät ju spännande.
Det tog nästan en månad, men den 27 januari året därpå fick jag en TV! Jag hade alltså inte någon sådan, och det var en liten upplevelse att få en.
Det hela ledde till en del livsstilsförändringar, den främsta var förmodligen att jag började titta på Kvinnofängelset tre nätter i veckan.
Men en annan var att jag till och från började se och lyssna på en del av de musikvideor som sändes i flera av de kanaler jag hade. Det öppnade på sätt och vis en ny värld,
Och så en dag våren 1995 fick jag ta del av en fascinerande och, tyckte jag, närmast underbar musikvideo till en sång som hette "Anywhere Is". Artisten kallades Enya, och hon grep tag i mig direkt.
Efter ett tag hade jag köpt två CD-skivor av henne, och de lyssnande jag ofta på. I synnerhet om jag hade svårt att somna ;-) . De var så innerligt rofyllda, tyckte jag, så om jag satte på dem kunde jag somna in innan CD:n var slut!
Tyvärr blev det fel på båda efter kanske 15 år, jag hade kanske spelat dem för mycket. Så jag borde kanske köpa nya Enya-skivor. Var man nu gör något sådant, idag verkar det nästan inte säljas CD-skivor längre, alla laddar väl ner allt från Pirate Bay eller några av dess mera legala konkurrenter på nätet!
måndag 14 september 2015
Suppressed Histories Archives
Det är namnet på en intressant webbsida
om hur kvinnors makt i förhistorien förnekas.
Läs speciellt denna artikel (i sex delar) som är en mycket bra vederläggning av Cynthia Ellers närmast pinsamma bok "The Myth of Matriarchal Prehistory".... som jag har haft det tvivelaktiga nöjet att läsa själv!
Läs speciellt denna artikel (i sex delar) som är en mycket bra vederläggning av Cynthia Ellers närmast pinsamma bok "The Myth of Matriarchal Prehistory".... som jag har haft det tvivelaktiga nöjet att läsa själv!
lördag 12 september 2015
Bibeln vs SD om invandring
Apropå SD:s tal om kristna värden, några bibelcitat.
"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud." (3 Mos 19:33-34).
"Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder." (5 Mos 10:17-18)
”Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. .” (5 Mos 27:19)
"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud." (3 Mos 19:33-34).
"Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder." (5 Mos 10:17-18)
”Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. .” (5 Mos 27:19)
torsdag 10 september 2015
Jan Myrdal ut i intet
Människor kan ju begå misstag. Även människor som visat prov på stora insikter i vissa frågor kan bli helt gränslöst pinsamma i annat.
Men ibland handlar det inte om något som misstag. Utan om att ta steget ut i en rent hallucinatorisk värld. Något sådant, inte bara pinsamt utan även oerhört kusligt, är Jan Myrdals konsekventa stöd till Pol Pot.
Myrdal har varit, och är fortfarande, stalinist. Det är tragiskt. Men han har trots detta till och från kunnat vara lite kritisk mot Stalin. Men när det gäller Pol Pot är kritiklösheten total. Jag har aldrig sett ett enda negativt ord om den massmördaren från Myrdals penna, eller från hans dator.
Massmorden i Kambodja är ett av världshistoriens mest väldokumenterade skeenden. De kan inte jämföras med bondekrigen i Tyskland eller England. De revolterande bönderna slog nedifrån. Efter 1975 slog Pol Pot definitivt uppifrån, som ledare för kanske den mest totalitära och våldsamma regimen i den nutida historien. De otaliga offren kom inte alls i någon högre grad från den gamla härskande klassen. De kom från den bondebefolkning som Pol Pot sade sig försvara, och representera. .
I denna artikel beskriver Myrdal hur trevlig en av Pol Pot-regimens ledare var. Socialminister Ieng Thirith var, får vi veta, en verklig kamrat. En god kamrat. Någon verkligt värd att beundra. Och det var Pol Pot också.
De var "lika föredömligt rättfärdiga som John Ball", den legendariske engelska bondeledaren.
Jag kan på sätt och vis förstå de som 1945 beundrade Stalin, som just hade stått i ledningen för en stat som hade besegrat Nazi-Tyskland. Förstå dem, trots att de hade fel. Men att så här i efterhand beundra Pol Pot och de andra massmördarna i den klick som förvandlade segern över USA-marionetten Lon Nol till en mardröm utan like, och som efter att de hade störtats 1979 dessutom allierade sig med den USA-imperialism de tidigare hade kämpat mot, är helt och hållet oförståeligt. Det är både ett brott - och en ofattbar dumhet.
Jan Myrdal har aldrig seriöst försökt bemöta den omfattande dokumentationen som finns om Pol Pot-regimen, Han argumenterar till och med sämre än den Robert Faurisson som han obegripligt nog försökte försvara 1981.
Läs gärna Jan Myrdals Skriftställning 1 och 2, som kom ut i slutet av 60-talet. Där visar han prov på både skarpsinne och intelligens. Och engagemang. Men den stalinistiska logiken är alltid förödande - för både omdömet och den politiska moralen. Den var katastrofal när den ledde till ett förnekande av de brott som begicks i Sovjet under tvångskollektiviseringen och massutrensningarna under 30-talet. Men när den handlar om att idag försvara Pol Pot är den inte endast katastrofal. Det är ett intellektuellt, politiskt och moraliskt självmord.
Det är att ta ett stort steg från den verklighet som existerar till att fastna i ett intellektuellt tomrum. Ett steg ut i intet, in i ett politiskt icke-vara, ett svart och iskallt mörker som slukar de som mot bättre vetande tar steget ut över avgrunden.
Men ibland handlar det inte om något som misstag. Utan om att ta steget ut i en rent hallucinatorisk värld. Något sådant, inte bara pinsamt utan även oerhört kusligt, är Jan Myrdals konsekventa stöd till Pol Pot.
Myrdal har varit, och är fortfarande, stalinist. Det är tragiskt. Men han har trots detta till och från kunnat vara lite kritisk mot Stalin. Men när det gäller Pol Pot är kritiklösheten total. Jag har aldrig sett ett enda negativt ord om den massmördaren från Myrdals penna, eller från hans dator.
Massmorden i Kambodja är ett av världshistoriens mest väldokumenterade skeenden. De kan inte jämföras med bondekrigen i Tyskland eller England. De revolterande bönderna slog nedifrån. Efter 1975 slog Pol Pot definitivt uppifrån, som ledare för kanske den mest totalitära och våldsamma regimen i den nutida historien. De otaliga offren kom inte alls i någon högre grad från den gamla härskande klassen. De kom från den bondebefolkning som Pol Pot sade sig försvara, och representera. .
I denna artikel beskriver Myrdal hur trevlig en av Pol Pot-regimens ledare var. Socialminister Ieng Thirith var, får vi veta, en verklig kamrat. En god kamrat. Någon verkligt värd att beundra. Och det var Pol Pot också.
De var "lika föredömligt rättfärdiga som John Ball", den legendariske engelska bondeledaren.
Jag kan på sätt och vis förstå de som 1945 beundrade Stalin, som just hade stått i ledningen för en stat som hade besegrat Nazi-Tyskland. Förstå dem, trots att de hade fel. Men att så här i efterhand beundra Pol Pot och de andra massmördarna i den klick som förvandlade segern över USA-marionetten Lon Nol till en mardröm utan like, och som efter att de hade störtats 1979 dessutom allierade sig med den USA-imperialism de tidigare hade kämpat mot, är helt och hållet oförståeligt. Det är både ett brott - och en ofattbar dumhet.
Jan Myrdal har aldrig seriöst försökt bemöta den omfattande dokumentationen som finns om Pol Pot-regimen, Han argumenterar till och med sämre än den Robert Faurisson som han obegripligt nog försökte försvara 1981.
Läs gärna Jan Myrdals Skriftställning 1 och 2, som kom ut i slutet av 60-talet. Där visar han prov på både skarpsinne och intelligens. Och engagemang. Men den stalinistiska logiken är alltid förödande - för både omdömet och den politiska moralen. Den var katastrofal när den ledde till ett förnekande av de brott som begicks i Sovjet under tvångskollektiviseringen och massutrensningarna under 30-talet. Men när den handlar om att idag försvara Pol Pot är den inte endast katastrofal. Det är ett intellektuellt, politiskt och moraliskt självmord.
Det är att ta ett stort steg från den verklighet som existerar till att fastna i ett intellektuellt tomrum. Ett steg ut i intet, in i ett politiskt icke-vara, ett svart och iskallt mörker som slukar de som mot bättre vetande tar steget ut över avgrunden.
tisdag 8 september 2015
Ett matematiskt universum?
I The Big Bang Never Happened (1992) försöker Eric J Lerner analysera vad han ser som två huvusyner på kosmologi utifrån motsättningen mellan Platons idealistiska filosofi och hans mer materialistiska motståndares.
Han skriver bland annat så här.
"One view follows Plato and believes that the /mathematical/ laws truly rule the universe, that the universe is the embodiment of abstract mathematics, "the mind of God", knowable by reason alone. The other, quite different view, is that mathematical laws are descriptions of physical processes and patterns in nature - the reality is the process described by mathematics... These different interpretations of mathematical laws have affected debates in cosmology to this day." (The Big Bang Never Happened , s. 69).
Lerner är ju marxist och ser Platons syn som ytterst en överbyggnad, en avspegling av slavsamhället i Grekland, där överklassen föraktade den materiella verkligheten.
Han menar att dagens kosmologi är influerad av den platonistiska synen - att de letar efter den perfekta matematiska modellen – efter "the theory of everything".
"Yet today cosmologists assume, as did Plato and Ptolemy, that the universe is the embodiment of preexisting mathematical laws, that a few simple equations, a Theory of Everything, can explain the cosmos"... (s. 114).
Och då hade Lerner ändå inte läst Vårt matematiska universum (2014) av Max Tegmark. Han är väl den mest uppenbara representanten för en sådan platonistisk teori jag någonsin har läst.
Hans åsikt är denna: "att vår verklighet inte bara beskrivs med matematik utan rent av är matematik"...(s. 321).
"Jag hävdar att vår yttersta verklighet är en matematisk struktur, som definitionsmässigt är en abstrakt, oföränderlig entitet som existerar utanför rummet och tiden.” (s. 349).
".. en matematisk struktur är vår yttre fysikaliska verklighet och inte bara en beskrivning av den"...(s. 404).
Jag är inte materialist i grunden, men jag irriteras ändå av detta försök att avmaterialisera materien och ersätta den med "ren" matematik. Tegmark hade en kosmologisk föregångare på 30- och 40-talen i sir James Jeans, vars böcker skrämde mig rejält när jag var 12 år. Men Jeans blandade in Gud i det hela, han skrev att universums struktur talade för att - Gud var en matematiker!
Tegmark talar inte om Gud, utan han sätter in matematiken som en sorts ersättare för Gud. För mig låter det absurt. En udda filosofi för vår postmoderna värld, i vilken det vare sig finns Gud eller materia, bara matematik.
Om man måste jämföra tycker jag nog att både materialismen och teismen är mer sympatisk än en sådan panmatematisk världsbild.
........................................................................................
PS. Men anledningen att jag inte gillar idén om ett matematiskt universum skulle förstås kunna vara att jag aldrig hade mer än trea i matematik i grundskolan, och att jag inte har läst ämnet på någon högre nivå än så... ;-)
Han skriver bland annat så här.
"One view follows Plato and believes that the /mathematical/ laws truly rule the universe, that the universe is the embodiment of abstract mathematics, "the mind of God", knowable by reason alone. The other, quite different view, is that mathematical laws are descriptions of physical processes and patterns in nature - the reality is the process described by mathematics... These different interpretations of mathematical laws have affected debates in cosmology to this day." (The Big Bang Never Happened , s. 69).
Lerner är ju marxist och ser Platons syn som ytterst en överbyggnad, en avspegling av slavsamhället i Grekland, där överklassen föraktade den materiella verkligheten.
Han menar att dagens kosmologi är influerad av den platonistiska synen - att de letar efter den perfekta matematiska modellen – efter "the theory of everything".
"Yet today cosmologists assume, as did Plato and Ptolemy, that the universe is the embodiment of preexisting mathematical laws, that a few simple equations, a Theory of Everything, can explain the cosmos"... (s. 114).
Och då hade Lerner ändå inte läst Vårt matematiska universum (2014) av Max Tegmark. Han är väl den mest uppenbara representanten för en sådan platonistisk teori jag någonsin har läst.
Hans åsikt är denna: "att vår verklighet inte bara beskrivs med matematik utan rent av är matematik"...(s. 321).
"Jag hävdar att vår yttersta verklighet är en matematisk struktur, som definitionsmässigt är en abstrakt, oföränderlig entitet som existerar utanför rummet och tiden.” (s. 349).
".. en matematisk struktur är vår yttre fysikaliska verklighet och inte bara en beskrivning av den"...(s. 404).
Jag är inte materialist i grunden, men jag irriteras ändå av detta försök att avmaterialisera materien och ersätta den med "ren" matematik. Tegmark hade en kosmologisk föregångare på 30- och 40-talen i sir James Jeans, vars böcker skrämde mig rejält när jag var 12 år. Men Jeans blandade in Gud i det hela, han skrev att universums struktur talade för att - Gud var en matematiker!
Tegmark talar inte om Gud, utan han sätter in matematiken som en sorts ersättare för Gud. För mig låter det absurt. En udda filosofi för vår postmoderna värld, i vilken det vare sig finns Gud eller materia, bara matematik.
Om man måste jämföra tycker jag nog att både materialismen och teismen är mer sympatisk än en sådan panmatematisk världsbild.
........................................................................................
PS. Men anledningen att jag inte gillar idén om ett matematiskt universum skulle förstås kunna vara att jag aldrig hade mer än trea i matematik i grundskolan, och att jag inte har läst ämnet på någon högre nivå än så... ;-)
måndag 7 september 2015
Barbro Jöberger...
...är som bekant namnet på en journalist som skrivit pinsamma och reaktionära dumheter under namnet Julia Caesar. När hennes identitet avslöjades kom hon med närmast hysteriska utfall om att hennes integritet kränktes. Det tycker också, föga förvånade, Ingrid Carlqvist på slasksajten Dispatch International.
Monica Antonsson har skrivit ett förnuftigt inlägg om saken på sin blogg. Det kan läsas här.
Jag vet att jag tidigare till och från skummat över "Julia Caesars" inlägg, utan att veta vem hon var. Varje gång fylldes jag av ett starkt obehag.
Det är bra att hon avslöjas. Som Monica påpekar är hon rent definitionsmässigt en offentlig person, så allt tal om om "personlig integritet" är här bara kvalificerat blaj.
Monica Antonsson har skrivit ett förnuftigt inlägg om saken på sin blogg. Det kan läsas här.
Jag vet att jag tidigare till och från skummat över "Julia Caesars" inlägg, utan att veta vem hon var. Varje gång fylldes jag av ett starkt obehag.
Det är bra att hon avslöjas. Som Monica påpekar är hon rent definitionsmässigt en offentlig person, så allt tal om om "personlig integritet" är här bara kvalificerat blaj.
söndag 6 september 2015
Att byta könet på Fredrik Åkare
I kommentarfältet under mitt inlägg om Åsa Linderborg nedan skrev en anonym kommentator sålunda: "En låt som nog hade fått svårt hos många idag om den dykt upp i dessa tider är Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Oj så många extrema som hade gett sig på den :-) Vad vet jag det kanske de gör nu också."
Då länkade jag till ett inlägg jag skrev i början av 2013 och undrade om han även ansåg att jag var extrem. På detta fick jag inget svar.
Men nu tänkte jag att det kanske är läge att lägga upp det gamla inlägget igen. Fredrik Åkare är på många sätt en intressant sång, och de reaktioner den väcker för och emot är också intressanta.
--------------------------------------------------------------------------------------
Ett genusexperiment?
Det här kanske kan ses som en form av genusexperiment.
Det finns, som bekant, en känd Cornelissång som heter Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Den har ibland förmågan att dela upp lyssnarna i två läger. Somliga tycker att det egentligen är en sång om en snuskgubbe, andra tycker att den är fin, vacker och romantisk.
Själv måste jag medge att jag blev lite illa berörd av den första gången jag hörde den. Det var våren 1968, jag var 13, och jag skulle ge Anita Lindbloms singel Kring de små husen i gränderna vid hamnen som födelsedagspresent till en nära släkting. Men Cecilia Lind var b-sida, och när jag hört den fick jag en klar känsla av obehag och ångrade nästan att jag köpt skivan.
Men nu till experimentet. Nedan har jag lagt ut en ändrad version av sången. Det enda som är ändrat är direkt eller indirekt relaterat till könen på de inblandade. Jag har alltså bytt ut könen på dessa.
Att jag inte bara bytte om för- och efternamnen utan också ändrade Fredrik till Julius beror på att Fredrik är ett så kort namn att rytmen i sången skulle ha förstörts vid ett rent byte.
Vad jag är nyfiken på är om de av läsarna som till äventyrs tycker att sången är vacker och romantisk också tycker det när könen är de motsatta...
Om ni INTE tycker att denna version är vacker och romantisk men tycker att originalversionen är det, skriv gärna och tala om varför!
PS. I både denna och originalversionen tar promenaden från Öckerö loge till Cecilias alternativt Julius bostad längre tid än vad man kanske tänker på. I första versen får vi reda på att "fullmånen lyser som var den av glas". I den sista versen har månen redan hunnit bli ny. Hur långt är det nu mellan full- och nymåne? En halv månad, har jag för mig. Men jag kanske har fel.
Balladen om fru Cecilia Åkare och den söta pojken Julius Lind
Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas.
Där dansar Cecilia Åkare kind emot kind
med unge pojken Julius Lind.
Han dansar och blundar så nära intill,
han följer i dansen precis vart hon vill.
Hon för och han följer så lätt som en vind,
Men säg varför rodnar Julius Lind?
Säg var det för det Cecilia Åkare sa:
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och fin är din kind.
Vad du är vacker, Julius Lind.
Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära varandra ändå.
Till slut kom dom fram till Julius grind.
Nu vill jag bli kysst, sa Julius Lind.
Vet hut, Ceclila Åkare, skäms gamla dam!
Julius Lind är ju bara ett barn.
Ren som en blomma, skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton, sa Julius Lind.
Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Cecilia är gammal men månen är ny.
Ja, Cecilia är gammal men kärlek är blind.
Åh, kyss mig igen, sa Julius Lind.
Då länkade jag till ett inlägg jag skrev i början av 2013 och undrade om han även ansåg att jag var extrem. På detta fick jag inget svar.
Men nu tänkte jag att det kanske är läge att lägga upp det gamla inlägget igen. Fredrik Åkare är på många sätt en intressant sång, och de reaktioner den väcker för och emot är också intressanta.
--------------------------------------------------------------------------------------
Ett genusexperiment?
Det här kanske kan ses som en form av genusexperiment.
Det finns, som bekant, en känd Cornelissång som heter Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Den har ibland förmågan att dela upp lyssnarna i två läger. Somliga tycker att det egentligen är en sång om en snuskgubbe, andra tycker att den är fin, vacker och romantisk.
Själv måste jag medge att jag blev lite illa berörd av den första gången jag hörde den. Det var våren 1968, jag var 13, och jag skulle ge Anita Lindbloms singel Kring de små husen i gränderna vid hamnen som födelsedagspresent till en nära släkting. Men Cecilia Lind var b-sida, och när jag hört den fick jag en klar känsla av obehag och ångrade nästan att jag köpt skivan.
Men nu till experimentet. Nedan har jag lagt ut en ändrad version av sången. Det enda som är ändrat är direkt eller indirekt relaterat till könen på de inblandade. Jag har alltså bytt ut könen på dessa.
Att jag inte bara bytte om för- och efternamnen utan också ändrade Fredrik till Julius beror på att Fredrik är ett så kort namn att rytmen i sången skulle ha förstörts vid ett rent byte.
Vad jag är nyfiken på är om de av läsarna som till äventyrs tycker att sången är vacker och romantisk också tycker det när könen är de motsatta...
Om ni INTE tycker att denna version är vacker och romantisk men tycker att originalversionen är det, skriv gärna och tala om varför!
PS. I både denna och originalversionen tar promenaden från Öckerö loge till Cecilias alternativt Julius bostad längre tid än vad man kanske tänker på. I första versen får vi reda på att "fullmånen lyser som var den av glas". I den sista versen har månen redan hunnit bli ny. Hur långt är det nu mellan full- och nymåne? En halv månad, har jag för mig. Men jag kanske har fel.
Balladen om fru Cecilia Åkare och den söta pojken Julius Lind
Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas.
Där dansar Cecilia Åkare kind emot kind
med unge pojken Julius Lind.
Han dansar och blundar så nära intill,
han följer i dansen precis vart hon vill.
Hon för och han följer så lätt som en vind,
Men säg varför rodnar Julius Lind?
Säg var det för det Cecilia Åkare sa:
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och fin är din kind.
Vad du är vacker, Julius Lind.
Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära varandra ändå.
Till slut kom dom fram till Julius grind.
Nu vill jag bli kysst, sa Julius Lind.
Vet hut, Ceclila Åkare, skäms gamla dam!
Julius Lind är ju bara ett barn.
Ren som en blomma, skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton, sa Julius Lind.
Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Cecilia är gammal men månen är ny.
Ja, Cecilia är gammal men kärlek är blind.
Åh, kyss mig igen, sa Julius Lind.
lördag 5 september 2015
Romantiska Beatles från 1964
Jag hörde I Feel Fine första gången i oktober 1967, när jag var 12. Då var den redan tre år gammal, den gavs ut i slutet av 1964. Jag fick en form av innerligt romantisk känsla när jag hörde den.
Det förblev nog en av mina Beatlesfavoriter under hela tonåren. Den var glad, okomplicerad och hoppfull. Texten var väl inte så värst komplex, men den gick in i mig då.
Och jag tycker om den mycket även idag... Ger en form av nostalgisk känsla, av lite vemodig glädje.
Det förblev nog en av mina Beatlesfavoriter under hela tonåren. Den var glad, okomplicerad och hoppfull. Texten var väl inte så värst komplex, men den gick in i mig då.
Och jag tycker om den mycket även idag... Ger en form av nostalgisk känsla, av lite vemodig glädje.
onsdag 2 september 2015
Åsa Linderborg har passerat en gräns
Det är något oerhört skumt med Åsa Linderborgs artikel idag i AB/Kultur.
Författaren Karl Ove Knausgård beskriver i bokform vällustigt hur han har sex med 13-åriga Miriam och Åsa Linderborg är helt lyrisk. Hon skriver bland annat:
”Jag vill ha mer sånt här. När Henrik tar av Miriam tröjan och hon sträcker upp armarna i luften som ett litet barn, vill jag skrika av lycka över en författare som inte tar ansvar för sina romangestalter.”
Det känns riktigt kusligt. Man börjar faktiskt undra om det kanske inte är en tillfällighet att Linderborg så hängivet anslutit sig till kampanjen mot bortträngda minnen av sexuella övergrepp i barndomen.
Författaren Karl Ove Knausgård beskriver i bokform vällustigt hur han har sex med 13-åriga Miriam och Åsa Linderborg är helt lyrisk. Hon skriver bland annat:
”Jag vill ha mer sånt här. När Henrik tar av Miriam tröjan och hon sträcker upp armarna i luften som ett litet barn, vill jag skrika av lycka över en författare som inte tar ansvar för sina romangestalter.”
Det känns riktigt kusligt. Man börjar faktiskt undra om det kanske inte är en tillfällighet att Linderborg så hängivet anslutit sig till kampanjen mot bortträngda minnen av sexuella övergrepp i barndomen.
tisdag 1 september 2015
"Fellowship of Isis" om det tidigare namnet för IS
Jag skrev för något år sedan om det märkliga att den "Islamiska Staten" under en period allmänt kallades ISIS, dvs hade samma namn som den egyptiska gudinna som terrornätverket knappast uppskattade, och som - givet att hon existerar! - knappast skulle uppskatta terrornätverket... Nu ser jag att organisationen "Fellowship of Isis" faktiskt gjorde ett uttalande om frågan.
Där kan man läsa följande.
"The Fellowship of Isis is a network of some 26,000 members worldwide. We are a multi-faith organisation dedicated to the feminine aspect in all religions, and have a priesthood whose manifesto is one of peace, tolerance and respect for all spiritual expression.
It is disturbing and confusing to our members and the general public who know of our organization when media use the acronym ISIS for the Islamic State of Iraq and the Levant militia. The alternative rendering of ISIL, ‘Iraq and the Levant’ would avoid any misunderstanding on this matter.
‘Isis’ is also misleading and potentially defamatory.
We respectfully request that your organization from this point forward refer to this group by its other accepted name, I.S.I.L., Islamic State of Iraq and the Levant, and require that your correspondents and guests do the same.
(This press release statement was released on June 19, 2014.) ".
Nu har väl problemet försvunnit, då nätverket numera oftast kallas IS. Och det är väl skönt, för alla inblandade parter....
Där kan man läsa följande.
"The Fellowship of Isis is a network of some 26,000 members worldwide. We are a multi-faith organisation dedicated to the feminine aspect in all religions, and have a priesthood whose manifesto is one of peace, tolerance and respect for all spiritual expression.
It is disturbing and confusing to our members and the general public who know of our organization when media use the acronym ISIS for the Islamic State of Iraq and the Levant militia. The alternative rendering of ISIL, ‘Iraq and the Levant’ would avoid any misunderstanding on this matter.
‘Isis’ is also misleading and potentially defamatory.
We respectfully request that your organization from this point forward refer to this group by its other accepted name, I.S.I.L., Islamic State of Iraq and the Levant, and require that your correspondents and guests do the same.
(This press release statement was released on June 19, 2014.) ".
Nu har väl problemet försvunnit, då nätverket numera oftast kallas IS. Och det är väl skönt, för alla inblandade parter....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
