Från psykiatriskt utlåtande om mig från 1967

2013 hade den underläkare som fanns på ungdomskliniken i Långbro när jag var intagen där 1971-73 sänt mig en lunta med hennes anteckningar och annat material om mig från den tiden. Det var snällt av henne, även om jag sen blev lite ledsen att hon omedelbart drog sig tillbaka när jag började ställa följdfrågor om det.

I materialet fanns även en sammanfattning av en journal från Kronprinsessan  Lovisas Barnsjukhus från november-decamber 1967, då jag var intagen där.  Jag var 12, på gränsen till 13.

Där finns ett avsnitt som heter "Karakteristik i allmänhet". Jag blev alldeles tagen när jag igår på nytt  läste vad som stod där. Så helt gränslöst lägger jag ut det här. Det är kort, men som sagt, jag blir alldeles tagen när jag läser det-

"Erik har alltid varit särling, synnerligen vetgirig, läst mycket, behandlat sitt material  självständigt. Diskuterat och analyserat olika frågor. Har svårt att acceptera vanlig konvenans, men håller benhårt på skrivna riktiga lagar. Beskrivs också som snäll, rar, medkännande, ömhetstörstande. Mycket förtjust i småbarn och djur, särskilt hundar. Har som de andra syskonen en rad mjuka leksaksdjur som han bäddar ner varje kväll. Opraktisk, tankspridd, dåligt lokalsinne. "

Detta är alltså en beskrivning av mig från när jag var 12 och just skulle fylla 13.  Den låter faktiskt väldigt välvillig.

Nästan avsnitt är jag lite funderande inför. Det handlar om "skolgång" och reducerar ner flera år av förskola till bara ett, överdriver kraftigt den mobbing jag utsattes för mellan andra och fjärde klass, och lägger till ett påstående om att jag sedan (alltså skrivet i sexan!) blev beundrad av mina klasskamrater, vilket i alla fall inte jag uppfattade att jag blev. Men man får tänka på att de flesta upplysningarna måste kommit från mina föräldrar, det är ju till stor del deras bild man får.

Om "Skolgång" står det: "Gick sporadiskt i lekskola 1 år innan  vanliga skolan. Ofta frånvarande, trivdes ej att vara i grupp. De första skolåren ofta trakasserad av kamraterna, speciellt mellan andra och fjärde klass. Stannade hemma, föregav illamående. Sedan blivit accepterad av klasskamraterna som beundrat honom. Inte varit intresserad av skolämnen"

Nu får det räcka med citat. Jag vet inte varför jag lägger ut det här . Jag tycker nog att det faktum att  jag gör det är lite gränslöst och egotrippat. Kan bara inte låta bli. Möjligen  ett indirekt resultat av de panikångestattacker jag haft på sistone, och av de mediciner som jag ordinerats, men som jag försöker skära ner på så mycket som möjligt.