Jag vet inte om Thomas Quick begick inget, några eller alla de mord han dömdes för. Jag är inte heller personligen speciellt angelägen om att försöka bilda mig en åsikt om saken.
Jag har heller ingen aning om Margit Norell var ett helgon, en djävul, eller något mittemellan. Möjligen kommer jag någon gång att få någon form av uppfattning om den saken.
Vad jag vet är att Dan Josefsson, liksom före honom Hannes Råstam, gång på gång kategoriskt uttalat sig om att det helt saknas belägg för att minnen kan trängas bort - och samtidigt visat ett totalt ointresse för att seriöst behandla det enorma material som visar att det verkligen finns sådana belägg.
Detta antyder, för att nu uttrycka det alltför försiktigt, att dessa herrar också haft en helt annan agenda - förutom den mer begränsade, att lyfta fram oegentligheter i Quick-fallet. Och den agendan stinker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
8 kommentarer:
Tja, Quickfallet har ju faktiskt motsvarigheter på ett betydligt lägre plan och därom skulle jag själv kunna berätta. Fast i det egna fallet fungerade advokaten, när denne väl tilläts komma in i sammanhanget.
Är det så att Hannes och Dan gång på gång kategoriskt hävdar att allt med förträngda minnen är humbug så är de ute på djupt vatten. Är övertygad om att det existerar men tyvärr har det missbrukats något alldeles vansinnigt i exempelvis fallet med Tomas Qvick. Jag har inte läst Dans bok så jag kan inte yttra mig om den men Hannes lämnade jordelivet med en av de bästa och viktigaste böcker som skrivits. Har han då som du hävdar sagt att allt är humbug med förträngda minnen gick han dock ett steg för långt. Det ska dock inte ta äran ifrån honom och hans fantastiska bok. Ärliga och äkta människor som arbetar med detta med förträngda minnen får idag lida för vad några mindre nogräknade runt Tomas Qvick lekte med. Det är synd för det har splittrat de båda sidorna än mer istället för ett önskat samarbete
Verutschkow
Med all respekt, men jag vill inte att du vidareutvecklar detta. Jag vet att du har gjort det på andra håll, men denna blogg är inte ett forum för den typen av diskusioner.
Anonym
Både Råstam och Josefsson har utryckt sig mycket klart i frågan, och jag kommer vid tillfälle att direktcitera relevanta inlägg.
För Råstam var ju dessutom Quickfallet en uppföljning av ett annat känt fall som också berörde ämnet bortträngda minnen. Detta fall behandlade han på ett djupt ohederligt sätt.
Det är väl bra om vi kan ha respekt för varandra, Erik. Och jag kan ibland själv bli trött på att upprepa mig !
Men eftersom jag inte själv lider av bortträngda minnen och överhuvud taget inte kommer ihåg speciellt mycket av den egna uppväxten så kan jag ha en smula svårt att leva mig in i situationen för någon som plötsligt säger sig ha fått minnet tillbaka. Jag vill dock ogärna uttala mig tvärsäkert vad gäller andra människor och vad de kan ha upplevt. Men med åren har jag blivit alltmer skeptisk mot det mesta.
"Själv blir jag en smula skakad när jag läser att en av medlemmarna i Margit Norells inre krets var Hanna Olsson, en av de drivande och tongivande rösterna i debatten kring en annan av Sveriges mest omdebatterade rättsprocesser, det så kallade styckmordsfallet."
Ur recensionen av boken i Aftonbladet, skriven av Per Svensson. Som bekant (?) tror jag ju själv inte speciellt mycket på de båda läkarnas skuld till det de anklagades (och inte dömdes) för. Verkligheten är ofta otäck nog utan att oskyldiga skall dömas för att sona brott som någon annan kanske kan ha begått.
Om Per Svensson blir "skakad" säger det nog en del om Per Svensson. Han har på vaga grunder i flera fall övergivit sina tidigare åsikter -när de inte längre var lika "politiskt korrekta".
När han så upptäcker att han en gång delat en del av dessa åsikter med en person som påstås ha ingått i Dan Josefssons mer eller mindre imaginära "sektnätverk" blir Svensson, förstås, förskräckt.
Det brukar opportunister bli ibland när vindarna vänder.
Läs gärna min bok Gullungen
Med vänlig hälsning
Eva Berglund
Jag håller på... kommer att skriva om den snart. :-)
Vänliga hälsningar Erik
Skicka en kommentar