... som skiljer dem från de allra flesta religioner.
Och det är att det egentligen bara finns två alternativ. Antingen har de till hundra procent rätt om hur religionen grundades, och Joseph Smith mötte verkligen Moroni och fick verkligen guldplåtarna, som han under lång tid med övernaturlig hjälp översatte från "reformerad egyptiska" för att sedan lämna tillbaks dessa till Moroni.
Det var nämligen på det sättet som det sägs att Mormons bok kom till.
Det enda andra alternativet är att Joseph Smith var en helt och hållet medveten bedragare.
I de flesta religiösa rörelser är det inte så enkelt. Man behöver till exempel inte tro att Muhammad var en medveten bedragare om man inte anser att han i bokstavlig mening verkligen träffade ärkeängeln Gabriel som dikterade Koranen för honom. Muhammad han ha haft hallucinationer, visioner, upplevelser. Men beskrivningen hur Mormons bok kom till är för exakt för att något sådant skulle vara möjligt.
Det finns ingen möjlighet att förklara det hela med visioner, hallucinationer eller något liknade. Det som beskrivs är ett långvarigt och tålmodigt översättningsarbete av en text som sägs ha funnits på guldplåtar, ett översättningsarbete som dessutom flera människor åtminstone indirekt var inblandade i.
Denna berättelse var kanske en fördel för rekryteringen på 1800-talet. Idag är den nog inte det. Och det innebär att för alla de som inte kan acceptera den milt sagt osannolika berättelsen blir den oundvikliga slutsatsen att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga grundades genom ett helt och hållet medvetet bedrägeri.
Och nu till något konstigt. Jag märker att jag skriver detta med en form av inre motstånd. Hur oerhört absurt det än verkar märker jag att en del av mig närmast blir ledsen över att det är så.
Den enda förklaringen jag har är att detta är en reflex från sexårsåldern. Under över ett års tid hade jag fascinerat sett på när mormonkyrkan i Gubbängen byggdes upp, och jag har dessutom vaga minnen av att jag i samband med att kyrkan invigdes som barn kom i kontakt med mormoner och tyckte att dom var trevliga och snälla. Eller så.
Så någonstans får jag upp inre försvarsreflexer när jag själv skriver alltför elaka saker om dem....
3 kommentarer:
En tredje möjlighet är att Joseph Smith fann verkliga artefakter som ”triggade” hans visioner, och att han sedan suggererade sina anhängare till att få liknande visioner. Problemet är dock att Joseph Smith ändrade sina uppenbarelser och diverse andra uttalanden i efterhand, så det hela ligger fortfarande rätt nära ett bedrägeri. Hans grannar, vänner och släktingar – och även en del av hans anhängare – beskriver sökandet och upptäckten av Mormons Bok i närmast magiska eller ”ockulta” termer. Om detta kan man läsa i ”Inventing Mormonism” av Marquardt och Walters. Även D Michael Quinn har gått igenom saken i ”Early Mormonism and the Magic Worldview”.
I den officiella versionen hittar Smith något han kallar Urim och Thummim, ett slags ”glasögon”, med vars hjälp han översätter texten på guldplåtarna. Vittnesmål från den aktuella tiden hävdar istället att Smith lade en s.k. siarsten i en svart hatt, och att han då såg ”översättningen” i en slags vision. Dessutom kallade man ibland siarstenar för…gissa vad…Urim och Thummim! Smith använde alltså ett magiskt redskap för att få sina uppenbarelser, via ”scrying” eller spegelskådande. Han torde ha berättat en annan version officiellt för att inte bli tagen för svartmagiker. Fast *alla* tyckte visst inte att det var kontroversiellt. Smiths siarsten finns bevarad. Så sent som 1899 visade mormonkyrkans dåvarande ledare och profet Lorenzo Snow faktiskt upp den för flera personer!
Existensen av Mormons Bok sägs vara bekräftad av två grupper av vittnen, på engelska Three Witnesses och Eight Witnesses. Den första gruppen (Cowdery, Harris och Whitmer) hade tillsammans med Smith en kollektiv vision av en ängel som visade dem Mormons Bok. Inget av de tre vittnena ändrade någonsin sin berättelse, trots att alla tre bröt med Smith och mormonkyrkan. Cowdery och Harris försonades senare med kyrkan, men Whitmer gjorde det inte. Tvärtom – han grundade en *egen* kyrka, baserad på tanken att Mormons Bok var helig skrift, att Smith hade Guds uppdrag att uppenbara den, men att han senare föll från Guds nåd och blev en falsk profet! Denna teori framförs i Whitmers säregna verk ”An adress to all believers in Christ”. Kyrkan brukar kallas Church of Christ (Whitmerite). Den verkar inte längre existera, men liknande teorier finns hos andra utbrytargrupper, däribland Church of Christ (Temple Lot) som äger den plats där Smith påstod att Jesus Kristus skulle ”landa” på domedagen (den ligger i Independence, Missouri, numera en förort till Kansas City).
Fortsättning följer.
De åtta vittnena hade inte en vision, utan såg och hanterade själva guldplåtarna ”in natura” så att säga. De åtta vittnena (samtliga medlemmar av Smiths eller Whitmers familjer) tog inte heller tillbaka sina vittnesmål.
Det här kan givetvis tolkas precis hur som helst. Alla kanske ljuger? Det är tyvärr inte helt omöjligt – Joseph Smiths hustru Emma Hale Smith förnekade hela livet att Smith varit polygamist, trots att hon rimligtvis måste ha känt till sanningen! Där kan man tala om tragisk livslögn. Kanske ville hon straffa Brigham Young på detta sätt?
Fast en annan möjlighet är att Smith faktiskt hittade någonting konstigt i Cumorah (det fanns ju indianska gravar där), och med hjälp av sin siarsten hamnade i trance och såg syner. Han kan ha ”översatt” Abrahams Bok på samma sätt. Problemet är att Smith, säkert i likhet med många andra profeter i världshistorien, sedan kände sig tvingad att ”lägga till och dra ifrån” för att upprätthålla sin egen auktoritet. Och givetvis att hans visioner på många punkter bevisligen är felaktiga! Idag vet vi att Abrahams Bok egentligen är en del av den egyptiska dödsboken, och således inte alls handlar om Abrahams öden och äventyr i Egypten. Vi anser oss också veta att inga israeliter under biblisk tid nådde Nordamerika. Det fann i vart fall ingen israelitisk civilisation där. Och dessutom vit! Dessutom är det uppenbart att indianerna härstammar från Östasien, inte från Mellersta Östern. Gamla europeiska gener har hittats hos ett indianfolk, men det kan tolkas hur som helst. De flesta indianer härstammar från Asien!
Så även om nu Smith på något sätt trodde på sitt eget budskap, så var hans budskap likväl felaktigt…
Jag hoppas hela mitt långa inlägg kom med, jag var tvungen att dela upp det. Om några stycken fallit mellan stolarna återkommer jag förstås! ;-)
Här är förresten en länk till David Whitmers märkliga bok, plus en del kommentarer av diverse mer eller mindre initierade typer.
http://www.amazon.com/Address-All-Believers-Christ-Authenticity/dp/1162951907/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1385898465&sr=8-1&keywords=david+whitmer
Skicka en kommentar