Hugo Chavez död visar på många sätt hur långt högervridningen i landets mediaelit har gått. Från höger till "vänster", från Svenska Dagbladet till Aftonbladet ägnar sig skribenter åt olustiga utfall.
Så till exempel har Aftonbladets ledarstick igår rubriken "Hugo Chavez var ingen demokrat".
Men ett av de mest avslöjande inläggen kommer nog från "Lainamerikaexperten" Magnus Linton. Trots att han varit debattredaktör på syndikalistiska Arbetaren är han ett skolexempel på hur borgare ofta ser på "demokratin".
Linton hoppas inledningsvis att borgarna tar makten efter Chavez död, för om chavisterna får sitta kvar kommer det att leda till "mer USA-paranoia". Han fortsätter i samma stil i artikeln.
Men så kommer då mot slutet en serie mycket avslöjande meningar. Linton skriver så här:
"De fattiga massorna har fått det avgörande mycket bättre under Chávez på en rad sätt. Problemet är att demokrati och maktdelning bara blir relevant om ett land har en stor medelklass. De fattiga massorna i Latinamerika bryr sig inte så mycket för det har aldrig spelat en avgörande roll. Så om frågan är om landet, eller strukturen eller det politiska systemet är välmående så är svaret nej. Det är ett gravt populistiskt system som är helt byggt på en enda inkomstkälla och det är ju inte hållbart i längden."''
Det enda som skulle kunna ligga något i i vad han skriver här är förstås att ett ensidigt oljeberoende inte är bra. Men det är inte hans huvudpoäng.
Vad han säger är ju att drivkraften för en demokrati aldrig kan vara "de fattiga massorna" för de "brys sig inte så mycket". Nej, demokrati förutsätter en "stor medelklass".
Det är han inte ensam om - detta har närmast varit ett mantra för borgerliga statsvetare under åtminstone ett halvt sekel, troligen mer . Men unket reaktionära föreställningar blir ju inte ett dugg bättre för att de är gamla.
Implicit i denna föreställning ligger ju att det behövs klasskillnader för att "demokratin" ska fungera. För om det inte finns sådana, kan det ju inte heller finnas en "medelklass" - som har några över sig och några under sig. Och utan "medelklass" ingen demokrati...
Det behövs alltså en social hierarki för att "demokratin" ska fungera. Och de dumma fattiga som inte "bryr sig" är inte viktiga för "demokratin". Det är medelklasen som räknas.
Det är alltså så borgerliga statvetare och journalister brukar se på "demokrati". Man kan bli illamående för mindre.
8 kommentarer:
Carl Bildt (som knappast uppskattade Chavez) uttryckte dock som vanligt sig ganska väl. Men jag kan tänka mig hur det lät i FOX news och liknande.
Vissa av oss är ju gamla nog att dessutom minnas militärkuppen i Chile och en del av reaktionerna på den. Efter att ha läst en del av kommentarerna runt Chavez undrar jag om han möjligen var någon sorts sydamerikansk motsvarighet till Berlusconi med sitt sätt att dominera media. Annars finns i dagens SvD en intressant krönika där en jämförelse görs mellan Chavez och vissa borgerliga politiker, just vad gäller sättet att hantera media.
http://www.svd.se/kultur/chavez-strategi-gar-hem-aven-har_7975430.svd
Linton har ju jämfört Fidel Castro med Pinochet. Det är en brödskrivare!
Poängen är väl att "klassik" parlamentarisk demokrati förutsätter en stark medelklass?
Men ja, jag håller med om att även den "teorin" lämnar en del övrigt att önska. Sverige utvecklade en stabil, parlamentarisk demokrati dominerad av ett socialdemokratiskt parti, medan "medelklassen" röstade borgerligt.
Det man möjligen kan säga, rent sociologiskt, är att demokrati fungerar bäst bland jämlikar, och att länder med stora klassklyftor därför kommer att fungera mindre demokratiskt (antingen helt öppet, eller bakom kulisserna).
En stark medelklass är dock inte riktigt detsamma som "minskade klassklyftor" - USA har länge haft en "stark medelklass", som ju ofta har röstat *mot* ytterligare demokratiska reformer (för kvinnor, invandrare, svarta, etc). När president Andrew Jackson på 1830-talet genomdrev reformer som gav nästan alla vita män rösträtt, så inskränktes samtidigt de svartas rösträtt, "civiliserade" indianer utsattes för etnisk rensning, etc. De som var eller ville bli "medelklass" slog vakt om sina privilegier. Och visst, de utgjorde förvisso majoriteten...
Sedan undrar man ju hur Venezuela skall kunna skaffa sig en stark medelklass? Enda sättet är väl rimligtvis att förvandla en del av underklassen till medelklass - men hur skall *det* gå till, utan någon form av satsningar på ökad levnadsstandard? (Om man nu alltså tycker att "stark medelklass" är lösningen.) Kina har en ökad medelklass, men den ekonomiska tillväxten i det landet är ju "statskapitalistisk", inte marknadsekonomisk. Hur kommer det sig att Venezuela aldrig fick en stark medelklass före Chavez "socialistiska" experiment?
Och så vidare.
Jag glömde nämna ett annat av mina favoritexempel, nämligen Schweiz, som väl har en "stark medelklass" och dessutom "direkt demokrati".
Schweiz införde kvinnlig rösträtt först 1971, och en av kantonerna, Appenzell Innerrhoden, införde kvinnlig rösträtt i lokala frågor först 1991. Enligt Wikipedia var det högsta domstolen i Schweiz som drev igenom den förändringen, inte "den starka medelklassen" i kantonen själv...
Verutschkow:
En av de många skillnaderna mellan Chávez och Berlusconi är ju att Chávez satsade Venezuelas rikedomar på att minska fattigdomen, investera i hälsovård och utbildning, ge vanliga människor värdighet och självkänsla.
Kolla den enorma sorgen efter Chavez, den kommer aldrig Berlusconi att få uppleva (som död).
Och det jag menade med "brödskrivare" är att Linton, för att bli publicerad och betald av DN, måste skriva skit. (Fast han kanske tycker det är så, det är mer än vad jag vet)
Tidlösa
Dina exempel på att dogmen om "medelklassen" ofta inte stämmer ens för borgerligt parlamentariska demokratier av traditionell västtyp är intressanta. I synnerhet exemplet Schweiz är talande.
Men min huvudpoäng var förstås att borgarna inte kan tänka sig en annan typ av demokrati - en som bygger på aktivering och mobilisering av framförallt de grupper som tidigare varit mest förtryckta. En mobilisering som syftar till att avskaffa klasserna, inte att cementera och förstärka över- och medelklassens ställning
"Medelklassen dödar
Medelklassen skyr inga medel"
Ur en Ulf Lundell-låt där den åldrande mannen tar sigen synnerligen desillusionerad titt på samhället.
http://www.alltomuffe.nu/blogg/texterna/u/upp/#.UTxuTtY01ic
De flesta av oss blir väl någon sorts trist, vit medelklass till slut.
Skicka en kommentar