Jag har just sett om "ABBA - the movie",
Den utspelar sig på en ABBA-turné i Australien 1977.
Första gången jag såg den var i början av 1978. Det var en upplevelse. Framförallt för att jag då hade någon form av excentrisk "politiskt korrekt" "linje" att jag inte borde gilla ABBA. Fast jag innerst inne gjorde det.
Så då slogs jag närmast knockout när jag såg filmen. Jag blev helt entusiastisk över den.Den var lite av ett "Waterloo" för mitt ABBA-motstånd.
Min tillkämpade ABBA-fientlighet visade sig vara en mask för snudd på idoldyrkan. Som jag inte ville visa utåt, men som upplevelserna när jag såg filmen klart demonstrerade...
Filmen står sig faktiskt än i dag. Handlingen är tunn (men smårolig), men det kompenseras av den explosiva entusiastiska utstrålningen kring gruppen i interaktion med sina nästan "beatleshysteriska" fans. Nej ABBA-hysterin i Australien var inte ens i närheten av Beatles-hysterin 1964, men den fanatiska glädjen går inte att ta miste på.
Filmen är fortfarande värd att se på. Och musiken värd att lyssna på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
6 kommentarer:
Såg också filmen när den kom ut. Och köpte faktiskt alla Abbaskivor, om än bara på rea sent omsider. Men i någon dokumentär nyligen på SvT förklarades ju varför gruppen var så löjligt stor i Australien. Det handlade mycket om att deras "videos" var de enda som fanns att visa och en stor TVkanal gjorde just detta, dag ut och dag in.
Abbas bästa skiva är f ö "The visitors" som kom ut när kommersialismen inte längre hade samma grepp över gruppen. Öppningsspåret är rent osannolikt ödesmättat.
De kulturyttringar man slogs av i sin barndom ger ofta ett bestående intryck. 1978 var du nog lite för gammal för att ha den ursäkten.
Själv hade jag en smula svårt för den ohämmade kommersialismen kring Abba även om det kanske mest var Stickan Andersson som stod för den. Benny Andersson har ju nu på gamla dagar nästan skyltat med vänsteråsikter i flera frågor trots alla sina pengar. Och Ulvaeus är Humanist. Men Frida deltog väl i kampanjen "Satsa på dig själv" under sent 70-tal.
F ö tycker jag det är trist att man nu inte verkar kunna avlägsna sina egna kommentarer på din blogg. En följd av nyordningen med moderering, kantänka.
Verutschkow
OK, nu har jag på nytt råkat radera en kommentar av dig. Där skrev du "Jag hade fel om soptunnan".
Du syftade uppenbarligen på vad du skrev ovan, om att det inte gick att radera egna kommentarer.
Men eftersom du ändå raderade en av dina, blev jag i sin tur tvungen att radera en mina, då den var ett svar på den av dig raderade kommentaren.
Snurrigt värre.
PS.
Ja, att Benny 2009 förklarade sig rösta på FI tyckte jag var kul.
http://kiremaj70.blogspot.se/2009/06/benny-andersson-och-eu-valet.html
Jag hade varit rädd för att alla av dom var moderater, vilket skulle göra min förtjusning i dom lite kymig.
Men om Stikkan Andersson tycker jag inte....
Stikkan Andersson ogillar jag, för att uttrycka mig milt.
Benny Andersson stöttar Fi och det ställningstagandet förklarade han i Skavlan med att han "ser vad som händer i samhället" (nåt sånt).
Någon som vet när Fältskogs nya platta kommer ut eller är den redan släppt?
NBT
Stikkan Andersson spelade in en ny version av "Oh, mein papa" efter att han inspirerats av att se en porrfilm som handlade om incest mellan far och dotter. Detta enligt honom själv i Aftonbladet april 1970.
http://kiremaj70.blogspot.se/2012/05/sexuell-frigorelse-eller-sexuell.html
Skicka en kommentar