Fastnade plötsligt för denna Monkeeslåt från januari 1967. Den låg på deras andra album "More of the Monkees", som gavs ut innan de hade lärt sig att spela själva...
Jag mindes nog inte den från när det begav sig, jag hörde den långt senare. Jag skulle tro i tidigt 90-tal. Den låg aldrig på någon svensk lista i alla fall.
Melodin är lite suggestiv, speciellt när den kombineras med texten.
Som är lätt fascinerande. Och här är ju den också åtföljd av en bitvis lite märklig musikvideo.
Eller rättare sagt - det är uppenbarligen en episod i ett avsnitt av TV-serien. Jag undrar faktiskt vilken roll mannen som låg fastbunden på bordet egentligen spelade i detta avsnitt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
7 kommentarer:
Inte åldern inne för att ha koll på The Monkeys filmer och dylikt men 60-tals musik är något som jagade ikapp mig och som sedan blivit kvar hos mig. När det gäller The Monkeys låtar finns det för mig en som är överlägsen de övriga och det är Daydream Believer (INTE I´m a believer)
https://www.youtube.com/watch?v=VglEX4PC7BQ
Ja, jag minns att du gillar Daydream Believer. Men du verkar missat en av poängerna med Monkees (inte Monkeys!) namn . Det var ett medvetet FELSTAVAT djurnamn, precis som Beatles (inte Beetles!) också var ett medvetet felstavat djurnamn. Poängen var att Monkees skulle vara en Beatlesimitation,.
Ok det missade jag helt. Silly me :-) Visserligen kopierade jag bara The Monkeys från din text men det är samma miss ändå :-)
Se där Erik du har ju bra minne :-) Jag erinrar mig att du någon gång här skrev att ditt minne inte var det bästa, eller så är det mitt som lurar mig :-)
Angående THE MONKEES har jag fått höra i efterhand att min faster vägrade tro att de inte was for real. Det tog tydligen flera år att övertyga henne. Det var helt enkelt en annan värld än den vi lever i nu. Idag är allt fejkat. Tv-shower och allt är inläst i förväg och inget är äkta.
Minns när jag och jobbet blev inbjudna på inspelning av programmet "Så ska det låta". Ett program alla tror är spontant. Den illusionen är numera helt borta. Allt var intränat. Deltagarna visste svaren i förväg och låtarna repeterade de flertalet gånger innan. För att då inte tala om programmet "Parlamentet." Jisses säger jag bara :-)
Nja, du kan väl inte ha KOPIERAT från min text för då skulle det väl inte vara felstavat? ;-)
Monkees var väl aldrig någon ren fejk. De SJÖNG förstås själva från början, de skrev mycket tidigt flera av låtarna själva. För att inte tala om att de själva spelade i TV-serien. Däremot var det studiomusiker som SPELADE på de två första LP-skivorna och de tre första singlarna (hur det fungerade på turnéer vet jag inte riktigt),
Detta ändrades på tredje LP-skivan "Headquaters,", då de så vitt jag förstår också hade lärt sig att spela....
Hur dum är jag egentligen? Svara helst inte på det :-) Självklart inte. Om jag använder hjärnan lite så minns jag att jag kopierade namnet när jag skrev det första gången för att lägga in andra gången :-)
Jaså det visste jag faktiskt inte att de skrev en del själva. Alltid ett plus. Tänk hur tydligt det syns att de inte spelar själva, i synnerhet trummisen
Många mer "avancerade" popskribenter ogillade Monkees, och många av dem skrev ofta syrliga kommentarer. En poptidning, som jag inte minns namnet på och som bara kom ut några nummer, hade i slutet av 1967 en skämtsam lista med förutsägelser på popnyheter nästa år, 1968. En var: "Monkees ger ut en LP-skiva för döva människor. Utmärkt initiativ!"
Kan säga till den anonyme MONKEESdiggaren att såväl "I'm a believer"
som Daydream dito har fastnat i mitt minne. Bra låtar, fast på olika
sätt.
Och apropå tomorrow så finns det en och annan låttitel där man leker med
tempus. Nedanstående kommer t ex från en känd Hendrixlåt. Och han tog ju
faktiskt inte livet av sig själv ...
Will I live tomorrow?
Well I just can't say
Will I live tomorrow?
Well I just can't say
But I know for sure
I don't live today
Monkees har väl f ö uppvärderats av kritikerna. Visst var de ett pojkband
från början men det fanns medlemmar med musikaliska ambitioner.
Skicka en kommentar