måndag 17 augusti 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
2 kommentarer:
Det enda jag tänkte på var "Wow vilken snygg klänning hon har" :-) Men det var en häftig dans, det måste jag säga! Och det är skönt att andra också är bekymrade för världsläget. Jag vågar knappt titta på nyheterna längre! Samtidigt vill man inte vara den där negativa människan som bara klagar, men jag går efter mordet och våldtäkten i Upplands Väsby inte längre i skogen på kvällarna. Det är trist att man som kvinna ska behöva uppleva såna här inskränkningar i ens frihet. Verkligen trist för promenaderna är bland det bästa jag vet!
Ja, hela dansnumret är verkligen häftigt. Och kvinnan som personifierar Kali gör det väldigt bra.
Och Kali som gestalt är på sätt och vis också en bra inspiration för de som är upprörda över ett samhälle där kvinnor behöver vara rädda för män. Om Kali har jag skrivit en del här. http://kiremaj70.blogspot.se/2011/10/devi-mahatmyam-och-gudinnans-aterkomst.html
Skicka en kommentar