fredag 21 augusti 2015

Den 21 augusti 1968

Jag har en smått kuslig förmåga att ofta minnas vad jag gjorde på exakta datum under de senaste 50 åren eller så. Just den 21 augusti minns jag ovanligt bra. Jag kan mycket snabbt berätta vad jag gjorde den 21 augusti 1968, 21 augusti 1969, 21 augusti 1970, 21 augusti 1971, 21 augusti 1972, 21 augusti 1975, 21 augusti 1976, 21 augusti 1978, 21 augusti 1993, 21 augusti 2002, och 21 augusti 2007.

Som synes är minnet av denna dag bäst från och med 1968 fram till 1978, sedan blir det sämre. 1970 förde jag dagbok i augusti, men inte de andra åren under denna period.

21 augusti hade under dessa år ofta en intensiv grundkänsla, detta kanske på grund av vad som hände det första året jag minns denna dag, 1968. Möjligen var det det som hände denna dag som gjort att jag också så lått minns just den dagen tio år framåt från det året.

Den 21 augusti1968 var alltså den dagen då Sovjet invaderade Tjeckoslovakien. Då var jag 13 år.

När det hände var jag i Gräddö. Fram till och med 1968 var jag tvungen att vara på landet i Gräddö hela sommaren. Jag åkte dit så fort skolan slutade och stannade där tills skolan började igen. Det var outhärdligt. Alla somrar fram till och med 1968 ägnade jag åt att längta till den dag jag skulle få åka till stan igen. Där hände det i alla fall saker. På landet var det så dött, så tråkigt, så stillastående.

Den 21 augusti 1968 var en onsdag. Det var sista veckan  i Gräddö, och den sista veckan  hade ofta karaktären av en förväntansfull, men just därför snudd på outhärdlig,  väntan inför  Den Stora  Dagen - lördagen - då man fick sätta sig i bilen och åka hem.

Men just 1968 bröts den spända väntan av en förvisso otäck händelse. Redan på förmiddagen fick jag höra nyheten. Jag tror radion stod på, och plötsligt hörde jag på nyheterna. Sovjet hade alltså invaderat.

Jag lyssnade på radio hela dan, jag köpte Aftonbladet på eftermiddagen, på kvällen gick jag till farmor för att se på Aktuellt i TV (som då bara hade en kanal).

Att man befann sig i den gudsförgätna hålan i Gräddö spelade plötsligt ingen roll, nu var det hela värden som hade flyttat in, så att säga.

Mina känslor var blandade. Även om invasionen bara kunde fördömas, reagerade jag på hur stora dela av  media använde sig av det som skedde för att piska upp en antikommunistisk hysteri. USA:s ständiga terror i Vietnam VAR faktiskt mycket värre.  Jag tyckte att Sovjet ändå verkade mer civiliserade än USA. Då Sovjet invaderade Tjeckoslovakien var det nästan helt oblodigt. Man sköt mycket litet, man bombade inte, man startade inga massavrättnngar, inte ens (vad jag minns) några massarresteringar. Det verkade alltså för mig som om Sovjet var mer humana än USA, även när man utövade förtryck.

Samtidigt fick de svenska kommunisterna en chans att visa hur självständiga de var. Redan den första dagen såg jag i TV hur CH Hermansson till och med - som ende partiledare! - krävde att Sverige skulle avbryta de diplomatiska kontakterna med Sovjet. Det var absurt, så vitt jag fattar krävde man inte detsamma vad gäller USA, trots Vietnamkriget. (Senare lär man ha gjort självkritik, och sagt att det var en överreaktion).

Missförstå mig inte - jag VAR genuint emot att Sovjet invaderade. Jag hade hoppats på Dubceks "socialism med mänskligt ansikte" och jag tyckte att det var sorgligt att Sovjet skulle krossa den möjligheten,

(Därför blev det väl långt senare extra sorgligt att när Östeuropa äntligen slapp Sovjet 1989, skulle det efter en mycket kort tid visa sig att det nu inte längre handlade om "socialism  med mänskligt ansikte” utan snarare om "kapitalism med nyliberalt ansikte".)

Vad gäller 21 augusti, är väl den andra dag jag minns detta datum allra bäst den som inträffade tio år senare, 1978, då jag började på Jakobsbergs Folkhögskola, Den dagen minns jag nog timme för timme. Även där var Tjeckoslovakien inblandat, för efter att ha installerat mig på internatet på skolan och ätit mat i skolans matsal åkte jag in till Stockholm för att delta i en demonstration till stöd för Tjeckoslovakien på tioårsdagen av invasionen. Den arrangerades av några små vänstergrupper så den hade definitivt inte någon antisocialistisk agenda...

3 kommentarer:

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Erik! Du har ett fantastiskt bra minne! Var glad för det!

Jag älskar dina personliga texter!

Soliga hälsningar

Ann-Charlotte

Erik Rodenborg sa...

Tack för det. :-)

Men jag misstänker att mitt extrema minne på något sätt är neurotiskt. Det verkar som om jag måste minnas nästan allt som hänt för att hålla mig kvar vid verkligheten. Eller nåt sånt.

Verutschkow sa...

Jag har själv ett barndomsminne av att ha hört på radio den
tidningskrönika där Norrskensflamman som enda publikation
stödde Sovjets tilltag medan som bekant den tidens vpkledare
C-H Hermansson var lika negativ som alla andra partiledare ...