I morgon kommer jag att rösta på Vänsterpartiet. Det har jag gjort i alla riksdagsval från och med 1994. Innan dess hände det att jag röstade på socialdemokraterna - 1982 och 1988 - och på partier på vänsterkanten som inte hade en chans att komma in - 1976, 1979 och 1991. 1985 kunde jag inte rösta, för jag hade haft bort mitt röstkort, och bodde i en helt annan del av landet än var min vallokal låg.
Jag har också röstat på Vänsterpartiet i alla EU-parlamentsval med undantag av det första - 1995 - då jag röstade på Sarajevolistan (eftersom jag var engagerad för Bosnien).
Jag har förresten inte sett på en enda valdebatt i år. Känner mig ganska ointresserad av dessa. Vad jag röstar på bestäms av principiella ställningstaganden och inte om partiledare säger bra eller dåliga saker i TV. Eller än mindre om de är charmiga respektive beter sig illa...
Att rösta på Vänsterpariet är dels en röst mot nedskärningarna och privatiseringarna. Men dels är det faktiskt det enda parti av någorlunda storlek man kan rösta på idag som en markering att man vill ha ett socialistiskt samhälle. Det sätter partiet i en sorts särställning.
Jag hoppas att så många som möjligt gör som jag i morgon.
3 kommentarer:
Det enda som fattas är de ställningstaganden du tog i olika folkomröstningar. Och så kanske möjligen valen till kyrkofullmäktige och till studentkåren ...
Personligen tror jag ju på valhemligheten så jag skulle inte ens drömma om att be någon att avslöja vad man haft för sig i valbåset.
Jag nämnde inte heller landstings- och kommunval, för det har hänt att jag röstat annorlunda i dessa val, och inte på samma parti som i riksdagsvalet. Det mest udda var väl när jag röstade på Miljöpartiet i kommunvalet 2006 för att jag ville hjälpa en miljöpartistisk korridorkamrat I den studentkorridor jag bodde, som kandiderade för MP.
I kyrkofullmäktige har jag röstat på socialdemokraterna en gång och på "Vänstern i Svenska Kyrkan" en annan gång.
I folkomröstningarna röstade jag nej till kärnkraft, nej till EU och nej till EMU.
Kårvalen är väl de enda val jag faktiskt inte minns hur jag röstade, mer än att det alltid var på vänsterpartier och aldrig på borgerliga eller "opolitiska" dito.
Och jag vill tillägga - valhemligheten är förstås en rättighet, inte en skyldighet... Själv har jag aldrig någonsin varit hemlig med vad jag röstat på.
Till riksdagen blev det F! och till kommun och landsting blev det Vänsterpartiet. I min kommun finns det en feminist som också är engagerad i HBTQ-frågor.
Jag har alltid varit öppen med vad jag röstat på. Jag är inte med i kyrkan så där får jag inte rösta och när jag var med i studentkåren var det VPK som det då hette.
Nu behövs det verkligen en Gudrun Schyman i riksdagen!
Skicka en kommentar