"Den som lyder går det väl - även om han plommon stjäl"

Något helt annat. I mellan- och/eller högstadiet var jag ganska så förtjust i Axel Wallengren , alias Falstaff, fakir. Min favoritberättelse var nog denna.

Den lydige Konrad.

-Spring nu ut och lek, men lek snälla lekar, och lova mig att icke gå och snatta päron i skomakarens trädgård, förmanade Konrads fromma moder honom en eftermiddag.-Ja, snälla moder, det lovar jag dig, sade den lille Konrad, och sprang ut på vägen.

Kort därpå mötte han en elak gosse, som hette Janne. Denne var alltid smutsig och olydig. De snälla barnen hade därför av sina föräldrar fått tillsägelse att undvika hans sällskap, ty dåligt sällskap fördärvar goda seder. Konrad sökte också alltid undfly allt umgänge med den elake Janne.
-Kom, sade nu den stygge Janne, kom, så gå vi tillsammans bort och "nalla" päron. Skomakaren är rest till staden, så att ingen ser oss.
-Nej, svarade den lille Konrad allvarligt, jag vill icke gå med dig och nalla päron i skomakarens trädgård.
-Varför inte det då? hånade den elake Janne.
-Nej, ty min goda moder har förbjudit mig det, genmälde den ståndaktige lille Konrad och fortsatte sin väg.

Kort därpå fick han höra ett skrik från skomakarens trädgård. Skomakaren hade oförmodat kommit hem från den närbelägna staden och ertappat den elake Janne i päronträdet, samt straffade honom nu hårt med spannremmen.
-Det var väl, att jag lydde min goda moder, tänkte den lille Konrad, föll på knä och fällde tårar av tacksamhet för att han undgått frestelsen denna gång.

Därpå uppsteg han och kände sig betydligt styrkt i sin föresats, att icke alls tänka på skomakarens päron, utan att i stället gå och snatta plommon i skräddarens trädgård; ty han visste med säkerhet, att skräddaren för närvarande var borta för hela dagen i en by en och en halv mil därifrån.

Moral: Den, som lyder går det väl, Även om han plommon stjäl.
---------------------------------------
PS. Denna lilla anti-sedelärande berättelse från 1894 är hämtad från "Envar sin egen professor", som annars kan läsas här och här . Där kan man även hitta ett antal uttryck, som väl numera nästan får sägas ingå i kategorin "Bevingade ord". Som exempelvis "Vattnet är ett farligt gift, vilket omger Visby stift".