Den här sången kom etta i den svenska uttagningen till eurovisionsschlagern 1968. Melodin var inte så tokig, och texten var, faktiskt, riktigt gullig.
De senaste dagarna har jag fått den i huvudet och den envisas med att sitta kvar där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
7 kommentarer:
Den låten var den första som satte sig i huvudet på mig från Melodifestivalen. När jag idag tänker på MF och allts början så är det Claes Göran Hedenström och det börjar verka kärlek banne mig från 1968.
Det märkliga är att jag tycker den än idag står sig mycket väl och jag verkar inte vara ensam om det för den är alltid högt upp i olika omröstningar om MF :-)
Ja, av de som vann i Sverige var det nog den första som jag minns som riktigt bra. I alla fall var det nog den första direkt popinspirerade som vann i Sverige.
Den första som jag minns alls är nog Nygammal vals med Svante Thuresson och Lill Lindfors från 1966. Den tycke jag inte var så kul.
I och med att Sandie Shaw vann Europatävlingen med den popartade "Puppet on a string" 1967 blev det OK med poplåtar (som förut nästan inte hade funnits alls) i tävlingen , och efter ett tag kom poplåtar att närmast dominera.
PS.
Jat tror faktiskt att av alla som deltog var det den första jag minns som bra.
Första gången jag tittade var alltså 1966. Då var det oftast "schlager" i ordets mer inskränkta mening även om den som vann det året inte riktigt tillhörde gruppen.
Det där jag skrev om Sandie Shaw var inte bara något jag hittade på själv. Jag gick igenom gamla Bildjournalen för ett halvår sen eller så, och de hade en triumferande kommentar om att i och med Sandie Shaw hade något mer poppigt äntligen slagit igenom i den mossiga festivalen...
Inte visste jag att du gillade schlager, Erik !
Men kom också ihåg att lite längre ner i uttagningen hamnade alla tiders bästa svenska schlager, skriven av PETER HIMMELSTRAND. Låten är givetvis "Du vet var jag finns" med den ännu idag synnerligen aktiva sångerskan Towa Carson. Att sedan uppbyggnaden av melodin och kontrasten vers/refräng är misstänkt lik "Don't sleep in the subway" med Petula Clark kan man kanske förlåta !
Apropå SANDIE SHAW och poplåtar så vann förvisso en ganska mossig sak 1966 men 1965 års segerlåt med France Gall utgör faktiskt också en popklassiker. "Det kan väl inte jag rå för" hette den svenska översättningen.
Verutschkow
OK, nån expert av din typ är jag inte. Men så vitt jag vet var väl även "Det börjar verka kärlek..." skriven av Peter Hmmelstrand. Ja, jag kan inte återkalla minnet av Towa Carsons låt men om jag hör den igen minns jag den säkert.
1965 var före min tid, så att såga, men titeln verkar välbekant så jag har säkert hört den i alla fall. Får väl kolla om de låtar du nämner finns på You Tube...
Verutschkow har rätt.
Man hör ofta att ABBA införde popen i MF och ESC men inget kan vara mer felaktigt. Åtminstone vad det gäller ESC. Dels var Sandie Shaw före som du säger Erik men först av alla var France Gall med låten "Poupée de cire, poupée de son".
Jag är född 1962 så det var även före min tid men jag har ju hört låten många gånger efteråt. Det lär ha varit ett himla liv om låten för de gamla rävarna i ESC tyckte inte om att pop kom in i tävlingen. Vad nu det hjälpte dem för låten vann tävlingen och därefter var pop en kraft att räkna med i ESC.
Skicka en kommentar