Alldeles oavsett vad som är sant eller falskt i det program som Uppdrag Granskning sänder ikväll är det en sak som är säker.
Resultatet av att det sänds kommer att leda till att förövare får blodad tand, och att domstolar i högre grad än nu kommer att känna sig pressade till att ge misstänkta förövare vårdnad om barn.
Det är en sak som borde stå klar. Det är ingen mänsklig rättighet att få ha vårdnad om barn. Och sexualbrott mot barn kan nästan aldrig "bevisas". Det bör inte behöva "bevisas" att en misstänkt fader är skyldig till incest för att han inte ska få vårdnad.
Barnens säkerhet bör få väga tyngre än fädernas rättssäkerhet. Även om en domstol så gör bedömningen att det endast är, för att ta ett extremfall, 30 procents risk att anklagelserna är sanna bör den misstänkte inte få någon vårdnad.
Domstolar dömer i brottsfall utifrån principen om "bortom rimligt tvivel". Det kan inte vara kriterierna när det gäller vårdnadstvister.
Det är värre att ett barn tvingas att umgås med en förövare än att en icke-förövare förlorar vårdnaden. Varför inser så få människor detta självklara faktum?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
14 kommentarer:
Om båda föräldrarna anklagas av varandra då?
I de flesta fall så är det ju så, båda föräldrarna anklagar varandra för övergrepp mot barnet. Innebär det att den normala utgången av vårdnadstvister borde vara att barnen omhändertas?
Anonym
För det första är det inte så i de flesta fall att båda föräldrarna anklagar varandra för sexuella övergrepp.
För det andra bör man när man hanterar sådana situationer utgå från två saker. Dels och framförallt vilka barnen själv vill vara med.
Dels det faktum att den överväldigande majoriteten av sexualbrott mot barn bevisligen begås av män.
Så det gäller bara sexuella övergrepp? Psykisk och fysisk misshandel av andra slag kan man låta barn riskera alltså?
Om barnen vill vara med den som anklagats för övergrepp eller sexuella övergrepp så ska de få det?
Så här förklarar SVT programmet:
Innehållet i kvällens reportage är så svårt och känsligt att det hade varit enklast att avstå från publicering. Men skälen att sända väger ändå tyngre. Under årens lopp har Uppdrag gransknings redaktion fått många samtal och brev från förtvivlade pappor som anklagas för att förgripit sig på sina egna barn och som hävdar att de saknar möjlighet att försvara sig. Papporna ser sig som rättslösa i ett system där en omvänd juridisk ordning råder: de betraktas som skyldiga fram till det att de själva bevisat motsatsen.
Beskedet från vår redaktion är nästan alltid negativt: ”Vi kan tyvärr inte göra något”. Anklagelse står emot förnekelse. För en journalist är det därför oftast en omöjlig uppgift att bedöma sanningshalten i pappans påstående om rättsövergrepp. Arbetet försvåras dessutom av den sekretess som av förklarliga skäl begränsar insynen. Att ett barn är inblandat och kan skadas av publiceringen kan i sig vara ett fullgott skäl att inte närma sig ett sådant här fall"
http://www.svt.se/ug/ug-s-nils-hanson-om-kvallens-reportage
--
Då kommer dom förhoppningsvis också sända program om barnen - vars förövare inte blivit dömda - som tvingas leva och bo med våldtäktsföräldrar! För det är ju inte bara en förälder till sexbrottsutsatt barn som hört av sig till UG!! Nä..glömde..ingen bryr sig om våldtagna barn i Sverige :(
Anonym 18.58
"Då kommer dom förhoppningsvis också sända program om barnen - vars förövare inte blivit dömda - som tvingas leva och bo med våldtäktsföräldrar!"
Det är, som du antyder själv, med all säkerhet det de absolut inte kommer att göra. UG och SVT är fast förankrat i en faderrättslig grundsyn.
Att försvara kvinnor och barn mot patriarkal makt är de bara intresserade av om programmen råkar handla om ex.vis Afghanistan eller Saudi-Arabien.
Ditt inlägg gjorde min väldigt mörka dag lite ljusare. Tack
Tack själv!
Anonym 15.36
"Så det gäller bara sexuella övergrepp?"
Nej.
"Psykisk och fysisk misshandel av andra slag kan man låta barn riskera alltså?"
Nej.
"Om barnen vill vara med den som anklagats för övergrepp eller sexuella övergrepp så ska de få det?"
Det här är en kuggfråga. Anklagats för? Om någon är anklagad för övergrepp av någon annan än barnet självt, och barnet konsekvent förnekar att det varit utsatt och dessutom inte på något sätt visar ångest eller obehag för den anklagade finns det en stor möjlighet att övergreppen inte ägt rum.
Så om det gäller även andra övergrepp så kan vi vara överens om att det normala förhållandet när anklagelser finns med är att båda föräldrarna anklagar varandra?
Nu börjar du ju också prata om troligheten att övergreppen skett, var det inte just det du menade att man inte skulle göra?
I UG-programmet så gällde ju just det du tar upp, flickan förnekar sexuella övergrepp och visar stor längtan och kärlek till sin far.
Jag säger inte att det är enkelt, men det är ju två olika övergreppsrisker man har att välja mellan och väljer man fel så blir barnet utsatt för övergrepp.
Anonym 10.02
Din kommentar är närmast obegriplig. Jag förstår inte vad du menar.
"Nu börjar du ju också prata om troligheten att övergreppen skett, var det inte just det du menade att man inte skulle göra?"
Nej, det var det inte. Naturligtvis ska man göra det. Vad jag menade är att man i vårdnadstvister bör ha helt andra kriterier än i brottsmål.
Jag har dessutom inte bedrivit någon statistik om "det normala förhållandet när anklagelser finns med" i vårdnadstvister.
"...men det är ju två olika övergreppsrisker man har att välja mellan". Nja, vad man har att välja mellan är ofta risken för att barnet blir utsatt för sexuella övergrepp vs risken att en mamma (och ev. inkopplade psykologer) övertolkar barnets rädsla och signaler.
Jag föredrar tveklöst att man "riskerar" det andra alternativet, framför det första.
För övrigt har jag ännu inte sett UG-programmet.
Deras ambition verkar ju inte seriös, med tanke på att de trots att mammor gång på gång har vädjat till dom aldrig har gjort något program om barn som berättat om övergrepp, och är livrädda för fadern, men som ändå tvingas åka till honom gång på gång på¨gång.
Detta är den väsentliga frågan. Den visar visar entydigt att UG är fast förankrat i ett faderrättsligt tänkande.
PS. Du skriver "UG-programmet så gällde ju just det du tar upp, flickan förnekar sexuella övergrepp och visar stor längtan och kärlek till sin far."
Jag har som sagt inte sett programmet ännu, men jag litar mer på NoBoyToy än på dig. Hon brukar alltid vara både sanningsenlig och logisk.
Hon skriver i ett mycket klargörande inlägg: "Socialtjänstens utredningar visar, att det tre år gamla barnet "Ellen" har berättat för dagispersonalen och för sin mamma, att pappa "Erik" har utsatt henne för sexuella övergrepp.
NBTs inlägg kan läsas på http://noboytoy.blogspot.se/2013/09/uppdrag-granskning-om-incest-pappan-erik.html
Det framkommer inte alls i programmet att det 3-åriga barnet "förnekar" att pappan har begått övergrepp mot henne. Tvärtom - barnet berättar om övergrepp som pappan har begått mot henne med, för en 3-årings vokabulär, mycket märkliga ord.
Hos mamman råder det heller inga tvivel om att övergrepp har begåtts, trots att hon initialt inte ville tro det om pappan.
Att barnet har en vokabulär som inte stämmer med åldern tyder väl inte på övergrepp? Inte lär man sig fula ord för olika saker genom att råka på dem.
Anonym 19.12
Det skulle ju exempelvis kunna vara så att förövaren pratar under övergreppen. Och använder vissa ord. Det förekommer faktiskt inte så sällan.
Skicka en kommentar