fredag 27 september 2013

Obehagligt och absurt om Vietnamkriget

Det är segrarna som skriver historien. Sägs det. Det gäller nu inte alltid. Det gäller mycket ofta inte Vietnam. Inte i den litteratur som numera ges ut i västvärlden. Inte efter 1989-91.

Under de första åren efter FNL:s seger gällde det nog oftast. Men "kommunismens fall" i andra delar av världen har gjort att den typ av böcker som kom ut då, nu ofta har ersatts med böcker där skildringen av skeendet dragits in i en allmänt antikommunistisk diskurs.

Marco Smedberg är militärhistoriker med en bakgrund som officer. Hans "Vietnamkrigen 1880-1980" (Historiska media 2008) är en märklig bok. Tyvärr kan den uppfattas som en "objektiv" uppslagsbok om sitt ämne, vilket verkligen vore beklagligt.

Nej, boken är ingen öppen hyllning till USA:s krig . Något sådant är knappast möjligt att ge ut i Sverige efter 1975. Men bakom en förrädisk "objektivitet" suggererar den fram en bild som milt sagt är starkt vinklad.

Nedan följer några centrala egendomligheter i boken.

För det första, och framförallt, ges man det systematiska intrycket att båda sidor i kriget i närmast lika hög grad begick terror mot civilbefolkningen. Författaren medger faktiskt att FNL hade "större" folkligt stöd än USA och Saigonjuntan - men om man bara läser denna bok blir det nästan obegripligt varför, mer än att USA var "främlingar" men att nordvietnameserna inte var det.

Att tala om "större" folkligt stöd är ju milt sagt ett understatement - det "folkliga stödet" för de amerikanska ockupanterna och för marionettregimen i Saigon måste beskrivas som i princip obefintligt.

Men bokens metod när den diskuterar terror mot civilbefolkningen är märklig. Om man både kallar USA:s bitvis helt urskillningslösa dödande av bönder, vars enda fel var att de vid fel tillfällen råkade stå i vägen för fel amerikanska arméenheter, och det faktum att FNL till och från avrättade samarbetsmän med USA:s ockupationsarmé, för "terror mot civilbefolkningen", kan man ju få en sådan bild. Men på samma sätt skulle man i så fall komma fram till att de franska och italienska (för att inte tala om de jugoslaviska) partisamerna bedrev terror mot civilbefolkningen under andra världskriget. I befrielsekrig brukar samarbetsmän med ockupanterna råka illa ut. Det brukar sällan kallas för terror mot civilbefolkningen.

Märkligt är också hur författaren presenterar dödssiffror från de reguljära striderna. Under Vietnamkriget betraktades den amerikanska statistiken över dödade i strid allmänt som ett skämt. Men så uppenbarligen inte för Smedberg. Genom hela boken presenteras de amerikanska uppgifterna - sida efter sida, slag efter slag. I den amerikanska statistiken beskrevs förlustsiffrorna på FNL:s och Nordvietnams sida genomgående som cirka tio gånger högre än de på USA:s och Saigonjuntans sida. Det var helt konsekvent. Dessa siffror var för det mesta inget annat än fantasier - och amerikanska soldater brukade ibland beskriva hur dessa friserades. Men genom hela boken presenteras dessa helt okritiskt.

I själva verket hade USA små möjligheter att veta något om hur många soldater som dödades på motsidan i detta djungelkrig. De amerikanska förbanden överdrev konsekvent siffrorna på dödade motståndare, och USA:s trupper räknade i dessa sammanhang nästan rutinmässigt in civilbefolkningen som fientliga stridande.

Än mer bisarrt blir det när författaren försöker bedöma hur många procent av Sydvietnam som hölls av FNL. På sidan 248 får vi till exempel reda på att "kommunisterna" efter Tetoffensiven 1968  "ökade sin kontroll av sydvietnamesiskt territorium från nära fyra till nära tio procent". Ja, sådana låga siffror brukade USA presentera, Men även borgerliga tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet brukade publicera kartor som visade hur FNL de facto kontrollerade större delen av landet.

Ja, FNL förresten. Hela boken beskriver konsekvent hur FNL endast var ett bihang till "NVA" - den nordvietnamesiska armén. Det var USA:s officiella syn under hela kriget - man såg Vietnamkriget som en "nordvietnamesisk invasion". Visst stred reguljära nordvietnamesiska trupper i Sydvietnam (glöm inte att det faktiskt handlade om ETT land, som artificiellt delats av imperialismen) men inte förrän MÖJLIGEN i krigets absoluta slutfas torde verkligheten i Vietnam ha haft en avlägsen likhet med den bild som Smedberg ger.

Men det gör att författaren närmast verkar beklaga att USA inte gjorde det som enligt honom skulle lett till att de skulle ha vunnit kriget. Nämligen invaderade Nordvietnam. Då skulle den nordvietnamesiska infiltrationen upphört, och då skulle USA och Saigonjuntan ha kunnat segra. Själv tror jag snarare att om USA hade försökt sig på att dessutom ockupera Nordvietnam skulle de snabbt ha ställts inför närmast oöverskådliga nya problem. Det visste nog USA, och det var därför de inte gjorde det.

Över huvud taget ger boken ganska ofta ett pinsamt okunnigt intryck - exempelvis när man på sidan 253 får veta att FNL 1972 "nyligen antagit benämningen PRR". Det gjorde de nu aldrig, däremot upprättades PRR (den "provisoriska revolutionära regeringen") av FNL som ett regeringsalternativ till Saigonjuntan.

Sammanfattningsvis. Om "båda sidor" under Vietnamkriget bedrev en närmast likvärdig terror mot civilbefolkningen, om FNL och Nordvietnam under hela kriget, dag efter dag, slag efter slag, hade militära förluster som var tio gånger högre än USA och Saigonjuntan, om FNL ända fram till 1968 endast kontrollerade cirka fyra procent av Sydvietnam (och efter 1968 kanske tio procent!) - varför vann inte USA kriget? Under dessa förhållanden skulle FNL (och "NVA") inte ha haft en chans.

Boken är inte endast obehaglig - den är ganska så absurd.

12 kommentarer:

Verutschkow sa...

Apropå hur Vietnamkriget skildras : Har du möjligen sett filmen "We were soldiers" med Mel Gibson som "lieutenant general" och ledare för det förlorande laget. Trots att man vet hur förljuget förloppet framställs är det lätt att bli sittande framför den närhelst den visas på någon av alla kanaler och nu är det väl bara någon vecka sedan jag såg om valda delar.

Det paradoxala i fallet med den här filmen är väl att amerikanarna på något sätt vinner slagen men förlorar kriget. Det går kanske inte för Hollywood att göra filmer där det egna landet faktiskt får rejält med stryk.

Men som sagt var, i brist på den andra sidans version, sitter man ändå och fascineras av det krig som formade världsbilden för så många ...

Verutschkow sa...

Och ännu en sak att tänka på är att numera är Vietnam väl inkorporerat i den tämligen orättvisa världsekonomin och producerar billiga varor under vidriga förhållanden åt en välmående västvärld. Så till slut vann väl USA ändå.

Tidlösa sa...

Kire, att Vietnam ändå kunde vinna beror givetvis på alla jävla hippies, svarta pantrar och landsförräääääädiska liberaler som går Kommunismens ärenden i Washington och demonstrerar mot kriget tillsammans med "Socialist Workers Party" (en front för Castros trilateral), etc etc.

:-0

Skojar.

Men *det* är väl i så fall den enda logiska slutsatsen. Dolkstötslegdender.

Squareeye sa...

För ett antal år sedan gick det en dokumentär i SVT i tre delar producerad av Frankrike. Den hette ungefär CIA:s hemliga eller smutsiga krig. Innan USA invaderade Vietnam hade "förtrupper" av CIA gått in och mördat viktiga personer som gjorde att landet instabiliserades och då gick USA in.

Monsantos giftbesprutningar över skogen som skadade och dödade så otroligt många med fosterskador som följd. Ett absolut avskyvärt och grymt krig som dom ändå inte kunde vinna. Soldater fullproppade med knark som var paranoida och sköt på allt som rörde sig.

Hur många gånger har inte USA betett sig på det viset. En väldigt bra dokumentär. John Perkins en f.d. Ekonomisk hitman som åkte runt och erbjöd länder ”an offer you can´t refuse”. Dom som vägrade dog många under mystiska omständigheter.

Ett antal länder i Sydamerika likaså. Lite skämtsamt kan man säga att en president som vägrar att ha med USA att göra ska inte sätta sig i ett flygplan. Chile är ett annat exempel och jag är förvånad över att Bolivas president Evo Morales fortfarande lever.

Saddam är också en sådan person som vägrade att ha någonting med USA att göra. USA ville ha honom till varje pris sen att landet plågas fortfarande av USA:s övergrepp är inget som USA bryr sig om.

Erik Rodenborg sa...

Verutschkow

Ja, men trots allt är det ändå bättre än under Saigonjuntan. Kapitalismen är delvis återinförd,och regimen är cynisk och låter den typan av saker som du beskriver ske, men läget kan ändå inte jämföras med låt oss säga 1963.

Tidlösa

Det finns EN LTEN kärna av sanning i en sådan dolkstötslegend. Och det är att antikrigsrörelsens styrka i USA och andra länder gjorde det svårare för USA-imperialismen att manövrera. De kunde inte genomföra vad som helst om de inte ville räkna med veritabla explosioner på gatorna i USA och restan av världen.

Squareeye
"Innan USA invaderade Vietnam hade "förtrupper" av CIA gått in och mördat viktiga personer som gjorde att landet instabiliserades och då gick USA in."

Kan du ta reda på vad programmet hette? Det är nåt i din beskrivning som jag inte alls känner igen, om detta handlade om just Vietnam. USA "invaderade" inte plötsligt utan hade en närvaro där som gradvis trappades upp från mitten av 50-talet och framåt. Regimen var en USA-vänlig diktatur redan från början - dvs från och med delningen av landet 1954.

Kan du ta reda på vad programmet hette? Skulle gärna vilja se det

Verutschkow sa...

Vietnamkriget "inleddes" faktiskt av John F Kennedy som var katolik, precis som den man han stödde som Sydvietnams ledare, nämligen Ngo Dinh Diem. De buddhistiska munkar som brände sig själva till döds i ett tidigt skede av konflikten var utsatta även för religiöst förtryck.

Squareeye kanske pratar om Guatemala, ett land för vilket 1954 (konferensen SOM ledde till VIETNAMs delning ägde rum då) också blev ödesdigert ...

Squareeye sa...

Jag har dom dokumentärerna. Jag ska leta reda på dom och se om och kanske minnet sviker. Men det går säkert att ordna så att jag kan skicka kopia till dig Erik.

Erik Rodenborg sa...

Squareeye

Tack så hemskt mycket, , men till att börja med kan du berätta vad de heter så finns de kan kanske på SVT Play.. Och berätta gärna om huvuddragen när du sett dem!

Verutschkow

Ja, Kennedy inledde själva kriget, men marken hade beretts redan på 50-talet, genom USA:s stöd till Diems diktatur.



Squareeye sa...

Dokumentären heter "CIA:s hemliga krig" och är i tre delar och är fransk. Den sändes i SVT1 2003.
Jag har sett del 1 som handlar om tiden 1947-1974 och jag kommer ihåg helt rätt om Vietnam. Det är t.o.m. värre. Det var häpnadsväckande att se den igen hur USA mördar och ljuger och har sig, förstör dokument och var t.o.m. beredds att döda amerikaner för att komma åt Castro. Och hur CIA/FBI förföljer folk i USA för att dom inte håller med regeringen under 70-talet.
Fan-i-mig att jag nästan spyr!

USA är i särklass det farligaste landet. Iran är en "fis i rymden" i jämförelse vad USA har gjort och gör. USA har ingen moral överhuvudtaget. Dom senaste morden på krigsreporten Michael Hasting och datageniet Jack Barnes.

Erik Rodenborg sa...

Squareeye

"...jag kommer ihåg helt rätt om Vietnam. Det är t.o.m. värre. Det var häpnadsväckande att se den igen hur USA mördar och ljuger och har sig, förstör dokument och var t.o.m. beredds att döda amerikaner för att komma åt Castro"....

Men Squareeye, Castro är ju inte vietnames.

Vilka exempel ges från Vietnam?

Squareeye sa...

Nej, Castro var inte vietnames... :-D Jag var lite otydlig.

Men dokumentären handlade mycket om honom också och att CIA var beredda att mörda amerikaner och skylla på Castro så att dom kunde invadera Kuba.

Länken beskriver den operation i Vietnamn "Operaton Phoenix". Och dom som blev mördade fick ett spelkort i munnen, spader ess. Fruktansvärt. Jag såg att dokumentären finns som torrent. För det bästa är att se dokumentären.

Det fanns också olika grupperingar inom CIA vilka gjorde som dom ville. Många intervjuer med f.d. CIA-personer och journalister.

Dom tar också upp morden på bröderna Kennedy där alla dokument är borta och CIA avskydde Kennedy. Underförstått så ligger CIA bakom.

http://en.wikipedia.org/wiki/Phoenix_Program

"Central to Phoenix is the fact that it targeted civilians, not soldiers"

Erik Rodenborg sa...

Squareeye

Tack, då förstår jag....