lördag 7 september 2013

Big Bang-ångest

Jag har beställt en bok. Närmare bestämt Eric J Lerners "The Big Bang never Happened",  på Akademibokhandeln. Jag hade lånat den från universitetsbiblioteket men efter att jag glömt att det inte var ett bibliotek som hade sommarlån krävde de in alla böcker jag hade.

Och så kom jag på att jag nog vill äga ett ex istället för att låna om den. Så att jag kan stryka över vad jag vill med överstrykningspenna.

Varför vill jag ha just äga den boken? Mest för att jag har en underlig känslomässigt grundad motvilja, ja, ångest, inför Big Bang-teorin. Å andra sidan hjälper det inte så mycket mot Big Bang-ångest att läsa Lerner för flera av hans centrala argument anses vederlagda genom senare observationer.

Dessutom kopplar han hela sitt motstånd mot Big Bang med något som kallas plasmakosmologi. Det är en aningen tvivelaktig strömning (anser många) som hävdar att elektriska fält knutna till plasma spelar en mycket större roll än vad mainstream-kosmologer vill medge. Så till exempel hävdar plasmakosmologer att man inte behöver postulera någon "mörk materia" för att förklara att galaxerna håller ihop - det räcker så bra med den elektriska kraften hos den interstellära plasman. Jag vet inte om jag kan tro på det - "vanliga" kosmologer menar att det saknas varje belägg för att elektriska plasmafält skulle kunna ha en sådan styrka på avstånd.

Nu är plasmakosmologin inte det enda alternativet till Big Bang-teorin. Det finns något som kallas "The quasi steady state theory" som bland annat har företrätts av Fred Hoyle, Geoffrey Burbridge, Margaret Burbridge, Halton Arp och J.V Narikar. Denna skola är nog inte lika känd, (i alla fall inte på nätet) för de är inte lika "missionerade" som plasmakosmologerna. Tyvärr är deras böcker inte alltid så lätta att hitta i handeln, utom Halton Arps, men hans kostar å andra sidan var och en mellan tusen och två tusen kronor.

De forskare som står bakom denna skola ses nog oftare som "tyngre" och mer "respektabla" än de idag levande plasmakosmologerna (Hannes Alfvén är ju död, liksom för övrigt också Fred Hoyle och Geoffrey Burbridge). I motsats till Anthony Perratt eller Eric J Lerner har ex.vis Halton Arp och Margaret Burbridge haft ett mycket gott rykte som ledande astronomen - innan de så att säga blev "kättare"...

Men varför i allsina dar håller jag på med att försöka hitta böcker som övertygande argumenterar mot Big Bang? Det är nog en udda typ av dödsångest. Hela tanken på att vårt universum blir glesare och glesare och tunnas ut tills inget till sist blir kvar fyller mig med fasa.

Så att läsa Big Bang-kritiska böcker är alltså egentligen en form av terapi mot dödsångest. Antar jag. Men förmodligen en ganska så ineffektiv sådan. Det finns kanske bättre terapimetoder?

19 kommentarer:

Squareeye sa...

Det var en ny version av dödsångest. Jag såg Vetenskapens värld i veckan om att universum inte alls krymper utan bara växer. Kommer det att bli en BigBang så småningom då hela universum spricker som en ballong och intet blir kvar.

Om universum hade minskat då kommer ändå tanken, att vi måste återuppstå och föds som gamla och dör när vi föds. :-D

För några år sedan gick en serie om universum på TV och det var speciellt ett program som fascinerade mig och det var om det finns flera universum som ligger som membran tätt tillsammans.

Ett handlade om rummets tre + tidens dimension men det finns forskare som trodde att det finns 33 dimensioner som vi inte kan upptäcka med våra hjärnor.

När jag var liten trodde jag på att det fanns flera jordar och jag köpte ett litet seriemagasin som hette ”Tvillingplaneten” som jag älskade.

Om det finns något liv efter detta vill jag fladdra över till ett annat membran. Den tanken är är väldigt fascinerande. Nu tror jag inte så mycket på ett liv efter döden men tanken gillar jag.

Erik Rodenborg sa...

Squareeye

"Jag såg Vetenskapens värld i veckan om att universum inte alls krymper utan bara växer. Kommer det att bli en BigBang så småningom då hela universum spricker som en ballong och intet blir kvar."

Jo, Big Bang-versionerna blir otäckare och otäckare. Det senaste är att det inte blir en gradvis död som sträcker sig tusentals miljarder år framåt utan att det betydligt tidigare kommer en plötslig katastrof där allt slås sönder.

"Om universum hade minskat då kommer ändå tanken, att vi måste återuppstå och föds som gamla och dör när vi föds. :-D"

Och om detta universum hade varit oändligt stort och skulle finnas i oändlig tid skulle alla händelsekedjor kunna få ett lyckligt slut någonstans någon gång.

"När jag var liten trodde jag på att det fanns flera jordar och jag köpte ett litet seriemagasin som hette ”Tvillingplaneten” som jag älskade."

När jag var liten läste jag Trumam Bethurums berättelse om den kvinnliga kaptenen Aura Rhanes som kom från planeten Clarion på ett flygande tefat. Det var en parallellplanet till jorden men en där allt var mycket bättre. Men det fina med berättelsen var att den gjorde anspråk på att vara sann. Så jag trodde på att vi fick besök av goda människor från bättre planeter och att de en dag skulle hjälpa oss.

"Om det finns något liv efter detta vill jag fladdra över till ett annat membran. Den tanken är är väldigt fascinerande. Nu tror jag inte så mycket på ett liv efter döden men tanken gillar jag."

Min bror tror på något sådant. Det spelar ingen roll om universum går under för då kan själarna återfödas i ett annat universum. Ja, det vore skönt att kunna tro på något sånt.

Anonym sa...

OT om det motsatta, jordens undergång.

Det här måste vara ett av de grymmaste skämten någonsin
http://youtu.be/mqTyPWgi5qM

Rain

Tidlösa sa...

Jag tänkte säga samma sak. Du borde kanske återuppta dina studier av teosofin? ;-)

Erik Rodenborg sa...

Rain

Jobbintervjun som man aldrig skulle glömma...

Erik Rodenborg sa...

Tidlösa

Samma sak som vad? Som min bror?

Erik Rodenborg sa...

PS. Aha, då syftar på vad jag skrev om bättre terapimetoder? Och du tycker att teosofistudier är en sådan? Ja, det är klart att besöka teosofiska bokhandeln och köpa Howard Murphets "When daylight comes" slår nog (exempelvis) primalterapi med hästlängder. ;-)

noboytoy sa...

Själv förstår jag intresset kring Big Bang, Universum osv men eftersom jag inte lider av dödsångest, bemödar jag mig inte med att försöka förstå något som är omöjligt att förstå, veta eller få svar på.

Döden är helt naturlig för mig och jag vill inte leva i evighet. Möjligen om jag fick vara i 30-40-årsåldern hela livet och frisk och kry;). Om jorden "sprängs" någon gång och alla dör - vem av oss bryr sig, när vi ändå är döda?

För mig vore det värre med tex ett tredje världskrig, ett kärnvapenkrig där människor får plågas ihjäl och de överlevande måste försöka återställa allt.

Jag brukar säga om döden:
"jamen då får man ju i alla fall äntligen vila";)

Erik Rodenborg sa...

NBT

Din känslomässiga grundinställning är det nog många som kan avundas...

Erik Rodenborg sa...

En anonym kommentator har uppmärksammat några kommentarer den f.d. bloggaren Catta gjort på en Flashbacktråd, med början här https://www.flashback.org/t2214350p2 .

Jag är helt överens om att Cattas kommentarer är problematiska, för att uttrycka det mycket försiktigt, och vill gärna vidarebefordra infon. Däremot tar jag inte in kommentaren i sig, då den innehöll några i mitt tycke onödiga invektiv.

Erik Rodenborg sa...

PS.

Catta skriver bland annat:

"Som så många andra skriver så fanns en helt galen incesthysteri kring 80-90 talet och var och varannan unge hade enligt terapeuter, dagisfröknar och andra blivit antastad av sin pappa. Inte heller var det ovanligt att dessa skräckhistorier utökades och hela familjer och samhällen blev mer eller mindre indragna i den ena övergreppshistorien efter den andra och utpekade för att ha deltagit i satanistiska övergrepp, barnamord och gudarna vet allt. Det började ofta med att ett barn inte mådde bra på något sätt, fortsatte med misstankar om övergrepp, slutade med att halva samhället pekades ut som förövare. Därav att jag alltid är skeptisk till historier som dök upp vid denna tidpunkt."

Det här är samma typ av bisarr karikatyrbild som frodas i det förnekarläger som Catta en gång döpte till "grupp B". Man kan fråga sig vilka avgörande skillnader som numera finns, och inte finns, mellan henne och den grupp som hon ganska hårt tog avstånd från hösten 2011.

noboytoy sa...

Erik: Catta tillhör grupp B. Det har hon alltid gjort. Jag har sagt det tidigare på MA:s blogg - Catta är falsk. Jag stod för det då, jag stod för det igår och jag står för det idag.

Erik Rodenborg sa...

NBT

En del av hennes principiella kritik mot IC våren och försommaren 2011 var både sinnrik och intelligent.

Jag uppfattar det som att hon var på väg bort från vad hon kallade "grupp B" 2010-2011 (med början i vad hon skrev om Bjästa) men att hon sedan närmat sig den igen.

Tyvärr.

Erik Rodenborg sa...

Catta fortsätter:
"Sen vet de flesta idag att MDL varit involverad i flertalet märkliga incest och pedofilhistorier som dragits på helt vansinniga grunder."

MDL är alltså Monica Dahlström-Lannes. Lägg märke till Cattas formulering om vad "de flesta" "vet" "idag". Men det handlar här faktiskt inte om något som "de flesta" "vet" utan om en modern folksägen som har spritts just av ... "grupp B"...

En folksägen som Catta numera totalt okritiskt har anammat.

noboytoy sa...

Erik: jag uppfattade debatten mellan IC och Catta som något helt annat. Jag minns att jag mailade Shedlight och undrade om hon såg samma sak som jag och det gjorde hon. Vi kunde inte begripa varför Catta hyllades så.

Sedan kom A och B-inlägget som jag inte gillade alls, av flera olika anledningar.

Därefter skrev hon något inlägg där hon försökte svartmåla mig på olika sätt. Minns inte vad hon skrev men det kvittar ju.

Därefter var det någon som skrev en hemsk kommentar hos Lena Lillie i en debatt mot Catta och utgav sig för att vara Shedlight. Det kan inte ha varit någon annan än Catta eller möjligen, eventuellt någon annan från hennes "B-grupp".

Sen kom Leroy-debatten i min blogg och då tog Catta parti för mig helt plötsligt.

Mycket märklig kvinna det där, alltså.


noboytoy sa...

Erik:
Alltså, det är ju den där typen av retorik som Catta ofta använder. Hon påstår en väldig massa saker men presenterar inga underlag eller ens förklaringar till det hon påstår.

Det är också ren skvallerretorik i syfte att svartmåla. Vi har väl alla stött på de här människorna i verkligheten? Jag har det. Det är de som mobbar andra, på både skola och arbetsplatser. Startar osanna rykten, skvallrar bakom ryggen, pratar skit och försöker göra sina egna påhitt om andra människor till "sanning" inför alla andra.

Erik Rodenborg sa...

NBT

Oavsett hur man vill se på Cattas roll 2010 och 2011 kvarstår det olustiga faktum att hon i den här Flashback-tråden har en retorik som i princip inte går att skilja från ex.vis Patrik Nyberg eller Daddy.

Och oavsett om hon "alltid" har tillhört "grupp B" eller inte, beter hon sig nu som om hon vore en integrerad del av den.

Det är sorgligt.

Squareeye sa...

Hej och hå!
Har du inte sett detta så "måste" du göra det för det anknyter till det om flera universum, att vi kanske finns i tusen upplagor m.m.
Jag har inte sett den men den går i repris på lördag 14/9 i Kunskapskanalen. Och jag har satt alarm så att jag inte missar detta.

Den kosmiska väven
17:40 - 18:30
Amerikansk vetenskapsserie från 2012. Vi tror vi är unika. Men i själva verket kan det finnas kopior av oss, ja, av hela universum. Kanske föds det nya hela tiden? Fysikern Brian Greene öppnar nya hisnande perspektiv.

Erik Rodenborg sa...

Squareeye

Hej, tack för tipset. Konstigt nog har jag inte noterat det förrän idag, trots att jag måste ha godkänt det för flera dar sen. Mysko.

Jag ska se det, det måste väl finnas på SVT Play, jag har ingen fungerande TV.