Etta på Kvällstoppen den 30 september 1969 var denna sång.
Det var dock något speciellt med detta. För som enda låt någonsin i Kvällstoppens historia spelades denna inte upp när programmet sändes. Man bara berättade att den var etta.
Varför? Jo, Sveriges Radio hade förbjudit att spela den. med motiveringen att den var oanständig...
Själv var jag 14 år och hade hört den många gånger eftersom jag hade snott (!) den på ett varuhus vid Fridhemsplan. Så länge kom jag dock inte att behålla den.
En tjej i min klass var angelägen om att få den, men vågade tydligen inte köpa den i affären. Så hon ville köpa den av mig. Vi kom överens om att hon skulle komma hem till mig en dag. Så en kväll ringde hon på dörren, lämnade snabbt över pengarna och fick skivan i handen. Och skyndade sig snabbt därifrån.
Det var rikigt spännande. Man kände sig som om man hade gjort något riktigt olagligt, och strikt taget var det ju så också. Jag hade stulit skivan vilket hon visste om, så hon var ju i så fall hälare. ;-)
Å andra sidan var vi båda under 15, och kunde inte dömas för brott, så det hade ju ingen större betydelse... :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar