onsdag 18 oktober 2017

Spionernas bro - en nostalgitripp?

Det går fortfarande att köpa DVD-skivor här och var. För ett tag sedan köpte jag "Spionernas bro" - av Steven Spielberg. Jag visste dock inte att det var Spielberg som gjorde den förrän jag såg den och kom till slutet... Jag köpte den för att den verkade ha en intressant handling.

Filmen kom 2015. Handlingen är förlagd till omkring 1960. Det är som namnet antyder en spionthriller. Vad som i handlingen börjar med en spionrättegång i USA leder snart in på en av de största utrikespolitiska skandalerna under det kalla kriget- U2-affären.

Denna slog sönder ett tillfälligt töväder mellan USA och Sovjet 1959-60. Sovjet deklarerade att de hade skjutit ner ett USA-plan. USA förklarade att det hade varit ett civilt väderplan. Sovjet sade att det var en spionplan men höll tyst om att de hade fångat piloten. USA förnekade bestämt. Men så visade Sovjet upp piloten som hade erkänt. USA:s regering hamnade i en milt sagt prekär situation...

I filmens handling  (som jag uppriktigt sagt inte vet hur verklighetsbaserad den är i sina detaljer!) får vi följa en advokat som ombeds  att försvara en sovjetisk spion.   Bakom kulisserna agerar CIA för att han ska dömas, men inte till döden. De verkar känna till U2-projektet eller vill ändå för alla eventualiteters skull ha en dömd sovjetisk spion som de kan utväxla ifall det blir nödvändigt....

Advokaten får sedan bli medlare i denna utväxling -  med både Sovjet och Östtyskland. Det senare eftersom han får reda på att en västtysk student fängslats för spioneri i Öst-Berlin och han engagerar sig för honom och vill att även han ska få vara med i fångutväxlingen.

Filmen som sådan är bra. Trots att den handlar om kalla kriget är den dessutom inte en entydigt antikommunistisk kalla-krigsfilm. Jag skriver "entydigt" eftersom beskrivningen av Öst-Berlin är milt sagt karikatyrartad. Visst, Öst-Berlin var väl inte en stad som precis var fylld med glädje och entusiasm, men den massiva bilden av tröstlöshet, fattigdom och förtvivlan som förmedlas av filmen är som sagt nästan absurt karikatyrartad.

Samtidigt framställs ändå USA:s myndigheter som i stort sett lika cyniska och okänsliga för människoliv som deras motsvarigheter på östsidan. Vilket går att den ter sig riktigt realistisk...

Jag tog nästan aldrig del av spionthrillers om kalla kriget - under kalla kriget, Men nu gör jag det gärna, eftersom det finns något i mig som ser just kalla kriget och dess intriger i någon form av just nostalgiskt skimmer.

Hur tröstlös än uppdelningen gav världen mellan dessa två block kunde vara, upplever jag den som mer tilltalande än den värld vi har idag...

Det kalla kriget och existensen av östblocket var i alla fall ett hinder för en gränslös kapitalistisk exploatering. Det finns fortfarande sådana hinder, men världens  borgarklasser fick en mycket starkare ställning när det främsta de facto-alternativet i världsskala slogs sönder...

Och resultaten ser vi inte bara i en kraftig högervridning av världen utan även av dennas mer eller mindre logiska resultat - i form av ett elakartat uppsving för religiös och nationell fanatism. Den Islamiska Staten och Al Qaidas (m.fl.) nuvarande praktik, och deras högerextrema spegelbilder i väst -  var inte tänkbara under det kalla kriget.

Det vi ser idag är en desperation och otrygghet i världsskala som inte på samma sätt fanns under ex.vis 60-talet.

Så, ja, att se filmen  blev nog för mig en så kallad nostalgitripp. Även det dåliga som fanns då, var  bättre än det elände som vi ser idag,

Inga kommentarer: