lördag 21 oktober 2017

Elektronisk kommunikation med Monica Antonsson

/13/8 2018. Denna post har långt senare på nytt väckt en del uppmärksamhet. I den inflammerade striden i anknytning till en serie av förtalsrättegångar har den på senare tid, både implicit och explicit, beskrivits som om den innebär att jag har tagit ställning i denna strid. Det har jag inte. Jag stöder definitivt inget av dessa läger. Jag har kritiserat båda./

Någon gång i början av 2009 hamnade jag i en hård konflikt med författaren och journalisten Monica Antonsson (MA). Hon var en varm anhängare av Ingrid Carlqvist (IC)  som drev linjen att sexuella övergrepp inom familjen nästan inte existerade. Och att bortträngda minnen inte existerade alls.

I februari 2010 bröt hon med IC och någon gång i slutet av 2011 fick vi någon form av kontakt. Det var när jag påpekat att en del påståenden hon kommit med var uppenbart felaktiga. Hon ringde mig och fick mig med viss tvekan att ta bort mina kommentarer,

Hon hade då ändrat sig i väsentliga frågor, och låg nära vad jag tyckte,  och jag tänkte att jag kanske kunde undvika offentlig polemik med henne.

Tiden har gått.  Mycket vatten har runnit under broarna. MA.s åsikter har sedan dess ändrats fram och tillbaka, och jag kan inte säga att jag står henne nära i speciellt många frågor nu.

Samtidigt hamnade hon i en hård strid mot en viss John Johansson, mera känd som Yakida. De blev dödsfiender men hade samtidigt en sak gemensamt. En grälsjuk polemisk ådra, med en fallenhet för våldsamma personangrepp.

Från början var deras strid kopplad till principfrågor om övergrepp mot barn, men dessa har sedan länge hamnat i bakgrunden. Nu ser det i mycket ut som en ömsesidig vendetta. Och MA är inte längre en person som man kan lita på tar ställning för de som utsatts för övergrepp, något som hon visat vid flera tillfällen på senare tid.

Men med åren har dock jag och MA haft en del privat kommunikation., Bland annat efter att vi båda angripits i en vanvettig kampanj i kommentarsfälten under artiklar i Nyhetsverket. Där har det bland annat påståtts att hon skulle skriva en bok om min barndom, andra dumheter at förtiga.

Nu pågår en juridik kamp mellan MA och Yakida, i form av ömsesidiga förtalsanmälningar.

I denna har MA börjat lämna över de PM jag skrivit till henne till tingsrätten. Som därmed blivit offentliga handlingar. De har ingen rimlig funktion i striden mot Yakida. Däremot slår det ganska hårt mot mig och även mot en del personer som jag har haft kontakt med.

Det mest extrema är att hon lagt ut ett antal PM jag skrev i mars 2016, då jag av mycket personliga orsaker, som jag inte ska eller bör nämna här, befann mig i ett förtvivlat tillstånd, där jag kände att marken under mig bildligt talat rämnade. I detta tillstånd skrev jag till MA en del mindre vänliga personliga kommentarer om olika människor som jag till en del kanske står fast vid än idag, till en del inte gör det.*

Men vad jag står fast vid eller inte är här av underordnad betydelse. Det väsentliga är att man skriver personliga PM just för att det är - personligt. Det är inte avsett för alla andra.

Nu är de offentliga och i princip kan ju vem som helst som tar del av dem sprida dem till i princip hela världen. Och en del har också börjat göra det.

Sensmoral. Undvik all, och jag säger all, elektronisk kommunikation med Monica Antonsson. Om du inte vill att dina mest personliga kommentarer riskerar att offentligt diskuteras, på låt oss säga, caféer i Buenos Aires. Eller för den delen på Nyhetsverket eller Flashback.
--------------------------------------------------------------------------------------
*Till det senare hör nog att jag överbetonade det inflytande "PN" (för att inte tala om "KF") hade över ett konkret handlande gentemot mig av en i texten omnämnd person. Det är också troligt att jag misstolkade "PN"s avsikter i just det avseendet.
Och i den mån jag ser ut att tillskriva "KF" liknande avsikter (har inte läst om det jag skrev så noga) var jag i så fall helt ute och cyklade. Allt såg väldigt logiskt ut just då, men det var inte riktigt så logiskt.
Mina allmänna negativa omdömen om den roll PN spelar i debatten står jag självfallet för än idag,  liksom alla andra dagar....