Rosor till Södertälje sjukhus

De senaste dagarna har jag haft vad som jag har varit rädd KANSKE skulle kunna vara hjärtproblem. Andfåddhet, känsla av tyck över bröstet. en viss diffus värk.

Allt detta kan ha psykiska orsaker - men eftersom jag närmar mig de sextio är jag inte riktig lika inställd på att det MÅSTE vara det som jag skulle varit för tio är sen eller så.

Så igår råkade jag skrämma upp en vän riktigt mycket.  Han närmast krävde att jag skulle ringa till akuten (och tillade att jag gärna fick överdriva litet när jag ringde till dom!).  Idag tyckte en annan nära vän att jag borde göra detsamma. Så jag ringde akuten till Södertälje sjukhus.

Jag behövde inte överdriva. De sa i alla fall att jag skulle komma med en gång. När jag frågade om hur man tar sig dit svarade de "vi skickar en ambulans".

Och den kom. Redan i den fick jag ta ett snabb-EKG som var alldeles normalt. På sjukhuset  gjorde de minst tio olika tester. EKG, förstås, och blodtryck och puls. Men också test av syresättningen av blodet (som låg på utmärkta 95-99%!) och olika smått läskiga blodprover. Alla resultaten var utmärkta.

Till sist erbjöd underläkaren att jag skulle få stanna över natten på observation. Jag tvekade lite, men sa efter ett tag nej tack. Hon såg inte direkt oroad ut, men menade att för säkerhets skull så borde jag kanske... Jag sa att jag åkte hem på mitt eget ansvar och att om något mot förmodan skulle hända mig så var det endast mitt fel. De hade gjort allt de kunnat.

Då sa läkaren att jag så snart som möjligt borde uppsöka en vårdcentral och där skaffa mig en remiss till en grundligare undersökning, med bland annat arbets-EKG.

Måste säga att jag är imponerad av Södertälje sjukhus. De var både effektiva, professionella  - och jättevänliga. Jag skickar dom gärna tiotusen (virtuella) rosor som tack! :-)