Någon gång 2008 lyssnade jag igenom några kasettband från 1994. Det året hade jag spelat in kanske tio band med musik från radion.
När jag alltså på nytt lyssnade igenom dem 14 år senare greps jag på en sång som jag spontant
tyckte väldigt mycket om. Jag visste inte vad det var för sång, men jag sökte på Google
på sökord från texten. Och då upptäckte jag snart att det var Speed of the Sound of Loneliness med Nanci Griffith.
Jag blev alldeles fascinerad. Och är det fortfarande.
Jag tycker inte endast att sången är fin, jag får dessutom en konstig innerligt varm känsla när jag lyssnar på den som jag inte kan förklara...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
3 kommentarer:
Låten verkar ju vara skriven av John Prine, en amerikansk singer/songwriter som kanske inte är så uppmärksammad i Sverige. En annan låt han har skrivit är "Angel from Montgomery", inspelad bl a av Bonnie Raitt.
"How the hell can a person go to work in the morning
And come home in the evening and have nothing to say."
Lysande !
Jo, jag vet, den är skriven av Prine. Men jag tycker att Griffith gör den bättre....
Skriven av JOHN PRINE, som sagt var, och nu kommer mannen till SVERIGE för en konsert i Filadelfiakyrkan i mars. Och som av en händelse släpps biljetterna nu på fredag, samtidigt som biljetterna till Springsteens spelning på Friends Arena. Funderar på att chocka "kassapersonalen" och beställa John i stället för Bruce 9.00 på fredag morgon 2012-12-07.
Skicka en kommentar