Denna sång verkar vara en av de mindre kända Evert Taube-sångerna. Jag hörde den kanske bara en gång på radio som barn och den gjorde av någon anledning ganska stort intryck på mig.
Jag hade ingen aning om att det var Evert Taube ens en gång. Det fick jag först reda på för några dar sedan. Jag har de senaste åren då och då försökt få tag i den på nätet men inte hittat den.
Men till sist lyckades jag.
Här kan ni höra den på You Tube.
Tre av verserna har jag mints hela tiden, den om flickan som gråter får jag ett igenkännande minne när jag hör nu. Jag misstänker att det egentligen var den som gjorde störst intryck på mig.
Som barn blev jag förvånad och glad när jag kom till sista versen och fick reda på att Albertina var bärgad....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ångesttid
Den i särklass mest ångestskapande av de "automatiskt" årligen återkommande händelserna är för mig den så kallade sommartiden (...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar