I Expressens papperstidning idag sidan 14 (artikeln verkar inte finnas på nätet) berättar Jan Guillou om hur kränkt han känner sig för att hans mamma förnekar hans minnen av att ha misshandlats av sin styvpappa. Det är ju förståeligt. Man skulle faktiskt kunna få en del sympatier för Guillou - om det inte vore för en sak.
Det är att nästan varje gång han skrivit om andra som haft minnen av övergrepp i barndomen har det varit för att hånfullt förneka deras minnen. Från och med tidigt åttiotal har han nog sammanlagt skrivit MINST hundra artiklar eller krönikor om varför andras berättelser om övergrepp är lögner eller "falska minnen". Efter Liza Marklund-affären tonade han ned temat, men innan dess kunde han ofta ta upp det minst en gång i månaden.
Framförallt har han mycket ofta på ett nedlåtande sätt ifrågasatt kvinnor som anklagat sina fäder för övergrepp.
Jan Guillou verkar vara angelägen att vi ska tro på hans minnen. Och känner sig kränkt när de förnekas. Det är som sagt mänskligt. Men att kombinera det med att så konsekvent och hånfullt avfärda andras minnen är inte endast osolidariskt. Det är i högsta grad vedervärdigt.
Guillou kan jämföras med en anställd som försöker övertala chefen om att alla hans lågavlönade arbetskamrater är lata - och att deras löner borde sänkas ytterligare. Så att hans egen kan höjas.
En sådan person vore ett kräk. Det är Jan Guillou också.
5 kommentarer:
Ja, vedervärdigt är ordet, vedervärdigt sorgligt också. Inte för att Freud har tillfrågats men är det inte just en vanlig reaktion på att själv inte bli trodd? Kanske om hans mamma hade trott honom så hade han kunnat öppet tro andra? Istället kränker han andra så som han själv blivit kränkt? Ingen ursäkt men isf ytterligare en anledning att tro på våra barn - så de får styrkan att tro på andra.
Sorgligast är att barn kränks men även att somliga offer blir vuxna kräk.
Kan inte bli mer mitt i prick en detta! ^^
Hade jag brytt mig om idioten Guillou hade jag kanske använt ordet vedervärdigt. Men jag tycker bara han är en pinsam föredetting som får utrymme i den svenska ankdammen endast för att alla de andra pinsamma föredettingarna är ännu mer bleka ..
Johanna
"...är det inte just en vanlig reaktion på att själv inte bli trodd?"
Det är många överlevare som inte blir trodda men de blir inte som Guillou i alla fall. Guillou liknar i det fallet den framlidne Anderz Harning, som blev utsatt för grova övergrepp och sexualiserat våld i barndomen men som när incestdebatten kom började yra om att flickor och kvinnor ljuger.
Det verkar vara någon sorts perverterad machoreaktion.
Anonym
JG är en föredetting, men det verkar ju inte media ha insett. De höjer honom till skyarna trots att han har passerat "bäst före"-datum för länge sen.
Säger inte att det är en ursäkt eller något som alls händer alla. Men visst finns det vissa belägg för att somliga offer utsätter andra för sina egna upplevelser? Att våld/övergrepp/kränkningar ibland "går i arv" sas? Mest machooffer kan vara hänt... Vad hände Gardner kan man fundera på?
Oavsett är det tydligt att barn behöver bli trodda och få hjälp av alla möjliga skäl - och det var mest det som slog mig.
Sedan att Guillou får utrymme att kränka utsatta barn och kvinnor är väl egentligen mer ett symtom på att hela samhället tar sig samma rätt, annars skulle åsikter som hans få mkt lite tyngd. Istället har vi en värld där barns röst är så liten att det är rättsvidrigt i meningen brottsligt. Att förtrycka de röster som hotar makten är vanligt förekommande och Sverige är inget undantag. Ett sådant samhälle skapar lätt "perverterad machoreaktioner" av många slag, tänker jag.
Johanna
Jo, visst finns det belägg för att vissa utsatta själva utsätter andra för sina egna upplevelser. . De jag själv har träffat är ju mest de som inte bara medvetet definierar sig som "överlevare" utan även aktivt arbetat med sådana frågor och de försöker nog medvetet undvika detta.
Dessutom tror jag att män som utsatts mer ofta låter det gå ut över andra, medan kvinnliga överlevare mer vänder det inåt.
Den enda rimliga förklaringen till Gardners verksamhet (hans "livsverk"!) är att han var förövare själv .
Ja, det är viktigt att barn blir trodda - av oerhört många skäl.
Håller helt med dig om att Guillous syn på barn avspeglar samhällets. I ett sunt samhälle skulle Guillous åsikter om barn ses som totalt absurda, och nästan ingen skulle ta dem på allvar.
Skicka en kommentar