torsdag 20 september 2012

Vad Freuds drömteori är - och inte är...

... plus ett försök att frikoppla Freuds drömteori från hans sexualteori.

Egentligen blev Freud kanske ointressant 1897. Det är då han fegt nog tog avstånd från de kvinnor som hade berättat för honom om sexuella övergrepp i barndomen.  Scenariot har beskrivits väl i Jeffrey Massons "Sveket mot sanningen". Och den historieskrivningen står sig, trots att revisionistiska historieskrivare som Esterton, Shatzmann och Scharnberg vill få oss att tro något annat.

Men riktigt ointressant blev han nog ändå inte. Även om säkert minst femtio procent av vad han skrev efter det året kan betraktas som hejdlöst nonsens är en del ändå intressant.

Själv har jag länge fascinerats av hans drömteori. Åtminstone sedan jag förstod vad den verkligen innehöll. Saken är nämligen att Freuds drömteori kanske är en av de mest missförstådda i hela hans teoribildning.

Få som beskrivit den har förstått sig på den. Det gäller även en framstående Freudkritiker som Erich Fromm, som faktiskt borde vetat bättre.

Jag ska ta ett exempel. I Anthony Stevens bok "Jung - om hans liv och verk", (Gedins förlag 1990), finns de vanligaste missuppfattningarna om Freuds teori sammanfattade på några rader:

"Freud använde också fri association för att reda ut drömmarnas mysterium. Han blev övertygad om att samma psykiska kraft som fick patienterna att dra sig för att uttrycka personliga tankar på soffan också censurerade liknande tankar i drömmen. Vad vi minns som en dröms manifesta innehåll är, menade Freud, en förklädd och klippt version av dess latenta innehåll, som utan undantag är en sexuell eller incestuös önskan. Hans slutsats är att drömmar är en ställföreträdande uppfyllelse av bortträngda sexuella begär. Deras manifesta innehåll är ett förvrängt uttryck för dessa begär, som av censuren förändras så att de blir "acceptabla" för drömmaren." (s. 24).

Här är inte en siffra rätt. Stället är i det närmaste pinsamt.

Freuds drömteori finns väl bäst beskriven hans "Föreläsningar: Orientering i psykoanalysen" (Natur och Kultur 2006) s. 85 till 225. Men det är ju en förfärlig massa sidor, så jag tänkte ge en kort sammanfattning av grundidén...

Jag har själv märkt att de få gånger jag vågar mig på att "tolka" mina drömmar tenderar jag oftast att använda Freuds metod som någon sorts raster. Resultatet brukar ofta bli ganska meningsfullt. Men om Stevens beskrivning hade stämt skulle jag inte ha velat ta i Freuds drömteori, ens med tång. '

Om man börjar med Stevens beskrivning säger Freud inte alls att alla drömmar är sexuella eller incestuösa. Det torde var och en som bara ytligt studerar hans skrivningar kunna inse. Freud brukar till exempel gärna ta exempel från barndrömmar - hur barn drömmer om glass och jordgubbar, eller om att de får vara med om resor som de önskat sig men inte fått göra.

Men än mer väsentligt - Freud anser inte att de latenta drömtankarna ens måste vara önskningar. Det är annars en av de vanligaste missuppfattningarna. Så till exempel skriver han i det ovan nämnda arbetet: "Drömmen kan alltså vara allt möjligt, så länge ni bara tar hänsyn till de tankar den representerar: alltså en varning, föresats, förberedelse etc." (s. 211) Jag har medvetet klippt meningen mitt itu- i den andra satsen säger han att drömmen är att se som ett resultat av en omedveten önskan "när ni betraktar den som ett resultat av drömarbetet". Men vad innebär nu detta?

För det första ska vi notera att han inte skriver "omedveten sexuell önskan". Det kan handla om i princip vilken typ av önskan som helst.

För det andra ligger inte önskningen i de latenta drömtankarna, utan uppstår i något han kallar "drömarbetet".

För att nu äntligen komma till saken.

Freud skiljer mellan "latenta drömtankar", "drömarbete" och "manifest dröm". De latenta drömtankarna kan vara vad som helst. Det är ofta det vi funderat på dagen innan - "dagsrester". Det kan också vara reaktioner på utifrån kommande stimuli under drömmen - som en borrmaskin som sätter igång utanför huset. Eller från inre stimuli - som att man är hungrig.

De kan innehålla föresatser, oro, grubblerier, ångest. glädje, - och, förstås önskningar.

Men, menar nu Freud, om drömmaren skulle överflödas av alla dessa disparata tankar skulle sömmen bli mycket orolig, milt sagt. Drömmens syfte är att skydda sömnen från störande tankar. Det som tar hand om detta är alltså något Freud kallar för "drömarbetet".

Vad detta drömarbete gör att är att försöka få alla dessa disparata tankar så trevliga som möjligt genom att förvandla dem till - önskningar. Observera försöker, för Freud säger att drömarbetet kan misslyckas. När det misslyckas som mest beror det på att drömtankarna är så otäcka att det inte går att förvandla dem alls. Då blir resultatet i värsta fall att man vaknar skrikande ur en mardröm...

Men drömarbetet försöker inte endast förvandla de latenta drömtankarna till önskningar. Det förvandlar också tankarna till hallucinatoriska bilder. Och det förtätar de ofta komplexa tankarna så att endast några få element finns kvar.

Slutresultatet blir alltså "den manifesta drömmen" - det som vi medvetet minns som det vi drömde. Detta är ju ofta ganska så obegripligt.

Men inte alltid. De allra enklaste exemplifieringarna av önsketeorin är ju drömmar som orsakas av harmlösa och okontroversiella önskningar och som av drömarbetet förvandlas till önskeuppfyllelser. Dit hör många barndrömmar, men också vuxendrömmar som orsakas av en bristsituation. Personer som hungrar drömmer ofta om mat. För att nu ta det mest uppenbara exemplet.

I de flesta andra fall blir det ju lite mer komplicerat. Om de latenta drömtankarna inte alls innehåller några önskningar är det ju lite svårare att förvandla  dem till önskeuppfyllelser.

Ett annat problem är ju om den drömmande har önskningar som den inte vill erkänna för sig själv. Ett barn som omedvetet önskar livet ur sina föräldrar men inte kan erkänna detta - till exempel. I så fall kan önskeuppfyllelsen lätt förvandlas till  en ångestfylld dröm. Barnet tillåter sig inte en sådan önskan - därför måste den förvandlas till något annat. Detta "annat" kan förstås bli något mycket ruggigt.

Men grundidén är alltså att det finns något i drömmens väsen som försöker förvandla de mest olika tankar till något tilltalande. Om det är så verkar detta i så fall ha influerat  många talesätt och  ordspråk. Om någon utbrister "det hade jag inte kunnat föreställa mig ens i mina vildaste drömmar" brukar denne inte syfta på något otrevligt!

Nu kan någon invända att Freud i praktiken ofta tolkar drömmar utifrån sin allmänna sexualteori - och alltså fyller dem med exempelvis incestuösa önskningar. Det är sant. Men det är inte en automatisk följd av själva drömteorin - utan av hans milt sagt tvivelaktiga sexualteori.

Själv tycker jag att själva grundstrukturen i Freuds drömmodell ter sig rimlig. När jag försökt analysera mina drömmar - det är inte ofta det händer - tycker jag att det är ganska lätt att hitta latenta drömtankar som ligger bakom. Dvs saker man funderar på, irriterar sig på, oroar sig för, önskar, störs av etc. etc.

Men jag tycker mig ofta också faktiskt kunna notera hur "drömarbetet" verkar ha försökt bearbeta dessa så att det på något sätt ska resultera i något behagligt. Ibland lyckas det, ibland lyckas det inte. Men jag tycker att det verkar finnas en inneboende tendens i drömmen som verkar åt det hållet. Om det inte vore så skulle nog betydligt fler drömmar vara obehagliga....

På något sätt borde man kunna ta Freuds drömteori och frikoppla den från hans sexualteori. Freud  hade ofta ju helt fel i vad han trodde att människor önskade sig... men det hindrar inte att han kan ha haft rätt i att deras önskningar strukturerar deras drömmar!

Nu kan inte Freuds drömteori på något sätt bevisas. Vad värre är, den är troligen inte heller falsifierbar och uppfyller således inte ett av de vanligaste kriterierna på en vetenskaplig teori. Men den är användbar, och jag misstänker att den säger något väsentligt om vad drömmar kan vara för något.

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...