tisdag 4 september 2012

Om mentaliteten i VoF och på dess forum

Det här ska bli ganska kort.

Och, nej, jag tänker inte på nytt klaga på att Vetenskap och Folkbildning (VoF) så entydigt låste sig vid att förneka existensen av bortträngda och återkallade minnen 1996. Det var det året man gav Lilian Öhrström priset "Årets folkbildare" för hennes pinsamma och undermåliga bok "Sex, lögner och terapi". 

Jag tänker inte heller närmare gå in på hur trångsynt och obehagligt det var när VoF gav Eva Moberg (frid över hennes minne!) förvillarpriset 1999. Nu ska det sägas att Eva Moberg inte på något sätt blev knäckt över detta, hon verkade snarast road. Det tycker jag var en sund inställning.

Jag tänker inte heller gå in på den machobetonade intoleransen på deras forum. Den har mildrats något efter att "Garvarn" försvann in i mörkret, men definitivt inte upphört.

Nej, jag tänker på en annan sak. Det finns en mängd frågor där den allmänna VoF-inställningen säkert är väldigt riktig, jag höll på att säga tyvärr. Ja, just det, tyvärr. Det finns väldigt svaga belägg för att UFO:s finns, eller att spöken finns, eller att man på något annat sätt kan få kontakt med döda. Svaga eller obefintliga. Som sagt, tyvärr.

Detsamma gäller en hel del annat. Och i de flesta fall - tyvärr.

Nu finns det ju saker som jag inte säger "tyvärr" om. Jag tycker inte man kan säga "tyvärr" om det faktum att David Icke är ute och cyklar när han säger att utomjordiska reptiler styr världen. Det är ju skönt att utomjordiska reptiler inte styr världen.  Även om jag nog tycker att de som styr den nu inte sköter det speciellt mycket bättre än reptiler skulle ha gjort...

Men om man bortser från specialfall som Icke är mycket som VoF försöker motbevisa saker som skulle ha varit väldigt trevliga - om de hade varit sanna. Och de människor som tror på det gör det för att världen skulle vara mycket mer uthärdlig om till exempel vi visste att vi inte var ensamma i kosmos, eller att det finns ett liv efter detta, eller att det på något sätt går att få kontakt med kära som försvunnit.

Eller en massa annat, som skeptikerna ägnar all tid åt att försöka motbevisa.

Nu menar jag inte att man i sig bör tro på saker för att de är trevliga att tro på (även om det ibland kan vara en fördel) - men vad jag inte kan förstå är den speciella typ av skeptikerglädje som verkar uppstå hos somliga när man tycker sig ha punkterat en "vidskepelse" som för många är en del av en världsbild som ger tröst och glädje.

En typisk VoF:are ägnar en massa tid åt att försöka demolera ofta helt harmlösa föreställningar som är till glädje för många. Inte för att ersätta dem med något annat, mer handfast, som ger en annan typ av trygghet. Utan för att triumferade kunna utropa att nu har jag motbevisat den eller den snurriga vidskepelsen.

Här kan man jämföra med de tidiga marxisternas syn på religion. Jag anser att deras materialism var ett misstag, men till deras försvar ska sägas att de inte betedde sig som VoF:are. Kampen mot "vidskepelse" hade inget egenvärde för dem. De ville ersätta religionen med en värdsbild som gav hopp om ett annat, bättre och tryggare samhälle. Att få någon att sluta vara religiös hade i sig inget värde för dem.

När Lenin i förbigående nämnde de som på hans tid liknade VoF (eller Humanisterna, som kan jämföras med VoF i många avseenden), avfärdade han dem snabbt som småborgerliga eller borgerliga. De gjorde kamp mot "religion" och "vidskepelse" till huvudfråga. Lenins reaktion på detta var närmast en fnysning.

Jag skulle själv bli jätteglad om man hittade bevis för liv efter detta, eller för att Truman Bethurum verkligen träffade Aura Rhanes från Clarion. Varje gång jag stöter på saker som tyder på att argument för sympatiska fenomen som skulle kunna minska känslan av att vara ensam i ett ödsligt, materiellt och till på köpet döende universum, är falska, blir jag nog mest ledsen.

Därför skulle jag inte kunna bli medlem i VoF även om de helt ändrade sig om bortträngda minnen, rituella övergrepp, och andra frågor där jag helt klart anser att de har fel. Och inte ens om de dessutom rensade sin debattkultur från inslagen av machoartad mobbing av oliktänkande.

För jag tycker inte att man bör hoppa jämfota av glädje när man krossar andras drömmar. Det finns mer meningsfulla saker att syssla med. Och mer sympatiska saker att glädja sig åt.

5 kommentarer:

tomas nilsson sa...

På döende patienter som har haft svåra hjärnskador och varit uppkopplade till en eeg-maskin har denna visat på kraftigt förhöjd hjärnaktivitet precis innan dödsögonblicket. Det finns forskare som hävdar att tiden under det skeendet upphör och man därför inträder i ett slags drömsk evighet innan döden. Och i drömmen möter man troligen sina käresta.
Tack för en läsvärd blogg.

Erik Rodenborg sa...

Tack för en intressant kommentar...

:-)

Gunnar Wall sa...

Som vanligt visar du prov på en djupt humanistisk inställning, Erik. Det tycker jag hedrar dig. Sedan kan man väl i och för sig tycka att det är bra om folk lär sig att inte gå på vilka valser som helst - inte minst för att det finns samvetslösa bedragare som lurar av godtrogna människor deras besparingar därför att de skickligt spelar på föreställningar som är deras offers andliga snuttefiltar. Men en sådant upplysningsarbete måste bedrivas med respekt för dem man vänder sig till.

Tidlösa sa...

Jag har aldrig käst VoF:s forum, men det stämmer att det finns en viss sorts skeptiker som är "macho". De finner någon slags sjuk tillfredställelse i att världen är meningslös, och att de är tillräckligt hårda för att inse detta, till skillnad från kristna och nyandliga.

En avhoppad kristen fundamentalist jag chattade med för några år sedan berättade, intressant nog, att dessa har en liknande inställning om ateister! Fundamentalister tror inte att det finns giltiga, rationella argument mot deras ståndpunkt. De tror att alla inners inne vet att Jesus finns, och de som låtsas som motsatsen är svaga människor som inte klarar av att leva på det stränga sätt kristna lever: inget sex före äktenskapet, inte ljuga, inte supa, etc.

De här var alltså inte den officiella ståndpunkten, utan den stämning som fanns på basplanet, åtminstone i sydstaterna på 50-talet och 60-talet, där den här killen växte upp.

Det får mig att undra om det är en viss sorts människor som dras till "hårda" livsåskådningar?

Jag återkommer eventuellt.

Tidlösa sa...

Vad jag kan tänkas anse om övernaturliga fenomen är hemligt.

;-)

Det man borde försvara är rationellt tänkande, inte "materialism" som sådant. Man skulle nämligen kunna tänka sig att det rationella är att materialismen är fel.

Mitt problem med stora delar av religionen och nyandligheten är en viss sorts godtrogenhet och i värsta fall irrationellt tänkande. Som någon elakt uttryckte saken: "Människor blir inte smartare bara för att de är döda". Det vill säga, varför tror man automatiskt på budskap från de dödas andar, utan att verifiera?

Hade fler spiritister bestämt sig för att sätta "andarna" på prov, hade det kunnat bli riktigt intressant... Vad hade hänt om Steiner ifrågasatt "andarnas" budskap om Atlantis, Mars-buddhan eller hexagonal energi?

Jag tenderar att ha något slags ultra-pragmatiskt inställning till skeptikergrupper. Låt James Randi och grabbarna hållas, LOL. Det är bara bra att de avslöjar falska medier, cold reading, homeopati och så vidare. CSICOP kanske behövs som en motvikt mot bondfångare och sekter?

Däremot skulle jag nog inte basera min ontologi på deras materialistiska spekulationer...